Av Jonas Hartelius

Intuition kan vara allt från en nyckfull känsla till en stegrad fattningsförmåga. Trots att den är svårfångad kan den hjälpa till att fånga upp sådant som förnuftet inte hinner bearbeta.

En tulltjänsteman tittar på ett följe flygpassagerare, som just kommit från ett känt turistmål, fastnar med blicken på en ung man och tar in denne för kontroll. Vid genomsökning av mannens bagage påträffas narkotika. En narkotikapolis, som tar paus på ett kafé, reagerar på aktiviteten vid ett närliggande bord, gör ett ingripande och tar med sig en av kafégästerna till polisstationen för provtagning, som senare visar att personen använt narkotika.

Som svar på frågan om varför de reagerade på just dessa personer svarar både tullaren och polisen att det var "intuitionen". I anmälan skriver de dock mer traditionellt "blev uppmärksam på den misstänktes beteende", kanske utan att ange exakt vad som gav upphov till misstanken.

En del yrkesmänniskor, exempelvis poliser, tullare, läkare eller journalister, verkar ha en intuition som likt en radar leder dem till goda resultat. Exakt vad det är i intuitionen som vägleder dem är dock svårt att beskriva.

Ordet "intuition" kommer från latinets "intueri", som betyder "åskåda", dvs. betrakta som en helhet. Svensk ordbok (1999) definierar "intuition" som "för-
måga till omedelbar uppfattning eller bedömning utan (medveten) tillgång till alla fakta; ofta i mots. till logiskt resonerande förmåga". Begreppet intuition används i vardagsspråk även i betydelser som förebud (premonitioner) eller nyckfulla infall. Intuitionens motsats är det diskursiva tänkandet, vilket enligt Svensk Ordbok "… leder till förståelse på ett logiskt sätt". Diskursen är grunden för det rationella tänkandet, som går från premisser till slutsats, bemöter kritik osv. I den formella sidan av professionell yrkesverksamhet, som sjukvård och juridik, har diskursen en avgörande roll.

I idéhistorien finns två huvuduppfattningar om intuitionens karaktär.

Henri Bergson (1911) beskrev intuitionen som en särskild kunskapsförmåga, nämligen att kunna fatta tingens väsen utan förmedling av begrepp. Han gjorde intuitionen till någonting utanför det vanliga intelligenta tänkandet. Med den tolkningen får intuitionen karaktären av en mystisk eller "magisk" kraft, som inte kan förmedlas i professionell utbildning.

Hans Larsson (1912) såg däremot intuitionen som "intelligensen i dess högsta form", alltså som den syntes som ibland följer på det mödosamma, analyserande och diskursiva tankearbetet. Intuitionen blir då en stegrad fattnings- och kombinationsförmåga, idag skulle vi säga "ett slags radar". Den blir då en egenskap som alla är utrustade med (om än i varierande grad) och kan utnyttja. Den är åtkomlig för yrkespedagogiken, dvs. något som vi kan förfina och lära ut till andra. (Jfr de Becker, 2002; Gladwell, 2005)

Ifall intuition tolkas som "snabb fattningsförmåga", blir intuitionen en stor tillgång i kvalificerad yrkesverksamhet. Med en utvecklad intuition kan vi fatta beslut även på svagt faktaunderlag. Intuition handlar här om att "lita på sina sinnen" eller att "tro på sina ingivelser". Ingivelserna kan variera från vaga känningar till stark fruktan. Även kriminella drar nytta av sådana ingivelser vid bedömning av offer och situationer.

Intuitionen är dock inte felfri. Den kan påverkas av nyckfullhet, rädsla och andra psykologiska faktorer. Den skapar därför en risk för misstag. För att värna och vakta på intuitionen krävs ett kontrollerande förnuft.

En rad faktorer kan mer eller mindre omedvetet påverka våra uppfattningar och beslut och kommer därför ofta att uppfattas som element i intuitionen:

Kroppsspråk eller reaktioner, t.ex. ryckiga rörelser vid amfetaminpåverkan, tolkas ofta så snabbt att medvetandet inte hinner med.

Gestalttänkande bygger på utmejslade mönster som kanaliserar tänkandet. Ibland kan det röra sig om rena klichéer, t.ex. hur en "typisk knarkare" ser ut.

Mönsterigenkänning kan gälla beteenden eller spår som man ofta förknippar med vissa saker, t.ex. rastaflätor med cannabisrökning.

Tolkningsberedskap, dvs. att hjärnan tränats att göra vissa kopplingar, kan vara en tillgång för snabba beslut, t.ex. att avväpna en farlig person. Den kan även vara förödande om en polis tror att en person som höjer handen är på väg att skjuta. Beredskapen kan dock påverkas medvetet genom utbildning. (Jfr Gladwell, 2005)

Perceptionsexperiment kan arrangeras för att öka medvetandet om hur perceptionen (varseblivningen) fungerar och om "blinda fläckar" för olika sinnes-intryck. Snedvridnings- och filtreringsmekanismer kan illustreras, ibland med dramatiska resultat. Man kan bli medveten om att man inte kan se det som inte finns i ens egen föreställningsvärld, t.ex. berusningseffekter av sällsynta droger, och därför måste fördjupa sina kunskaper och bredda sina erfarenheter.

Formulerande av vardagsvetande, t.ex. om den "typiske" narkotikamissbrukaren, kan ge detaljerade hypoteser som bör undersökas empiriskt. Hit hör också självreflektioner, alltså att man funderar över vad man gör, varför, hur osv. – allt för att skapa en klarare bild av den egna kunskapen.

Frågor till erfarna kolleger om vad de brukar vara uppmärksamma på vid exempelvis spaning mot narkotikabrottslighet är ett sätt att tillägna sig hantverkstraditionen. Svaren kan dock binda tänkandet vid gamla mönster och etablerade ritualer. En bakvänd variant är att ställa frågor till motparten, t.ex. hur en brottsling spanar in ett intressant offer.

Ökade faktakunskaper, t.ex. om symptom på narkotikamissbruk, genom systematiska studier, kan göra det lättare att veta vad man skall leta efter och var det är mer sannolikt att man skall göra fynd.

Statistiska undersökningar av fördelningar, resultat m.m. kan användas för att kartlägga vad som faktiskt sker "där ute". För polisens arbete med ingripande mot olovligt bruk av narkotika är det angeläget – och betydelsefullt för trovärdigheten – att kunna visa på hur stor andel av ingripandena som faktiskt har positiva testresultat.

Profilsystem baseras på intuitiva eller statistiska observationer att vissa problem oftare förekommer i samband med vissa grupper, beteenden osv. Intuitivt nyttjar vi enkel profilering i umgänget med andra människor. I tull- och polisverksamhet används mer formaliserade system för att fånga upp narkotikasmugglare på basen av deras resrutter, ekonomiska förehavanden m.m.

Intuitionen kan ha stor betydelse i den brottsuppdagande processen, exempelvis som en hjälp att börja leta på rätt ställe. Det finns många exempel på att vaksamma poliser och tullare haft en vag känsla av att något borde undersökas och sedan startat en undersökning som uppdagat allvarliga brott. Intutionen hör till det som filosofen Karl Popper (1959) kallat "context of discovery" (ung. "upptäcktens sammanhang") inom vetenskapen, alltså den sökande fasen. Även inom rättsväsendet tillhör intuitionen denna fas.

Intutionen har dock enligt Popper ingen roll i "context of justification" (ung. "rättfärdigandets sammanhang"), dvs. den kritiska och empiriska granskningen av en tanke eller ett påstående. I västerländsk rätt ställs stora krav på den diskursiva formen för fällande bevisning. Denna måste framläggas steg för steg. Alla invändningar måste bemötas, och alla andra tänkbara förklaringar än just det påstådda förloppet måste vederläggas. Processen kan kräva stor tankemöda hos alla parter för att fullgöras efter hävdvunna regler. Här finns ingen plats för intuitiva bedömningar. Vid rapporteringen av t.ex. grunder för ett ingripande måste en medarbetare så tydligt som möjligt redovisa vad hon eller han reagerade på, såsom "rörelsemönster som är typiska för amfetaminpåverkan", och inte bara hänvisa till sin intuition. I traditions- och regelstyrda system finns en stor risk att medarbetare blockerar sin egen intuition (jfr Goldberg, 1983, s. 195 ff.).

Om vi sammanfattningsvis nöjer oss med att beskriva intuitionen som en förfinad fattnings- och kombinationsförmåga, är det förvisso rationellt att förlita sig på intuitionen under de sökande eller spanande delarna i polis- och tullarbete. Intuitionen kan skärpas genom systematisk utveckling och prövning.