När tio nya medlemsländer kommer med i EU ändras förutsättningarna för en stor del av narkotikabekämpningen i Sverige. Men ännu saknas de extra åtgärder för polis- och tullsamarbete som skulle kompensera bortfallet av traditionella gränskontroller. Walter Kegö, rådgivare i polis- och tullfrågor åt regeringens narkotikasamordnare Björn Fries, är oroad över bristen på operativt samarbete inom EU.

– EU saknar en effektiv harmonisering av lagstiftningen om polis- och tullsamarbete vid bekämpningen av narkotikabrottslighet. Det gör att vi inte fått den kompensation i form av nya befogenheter och ökade resurser som vi blev utlovade när de inre gränskontrollerna avskaffades inom EU. Det säger Walter Kegö, som i många år arbetat med narkotikabekämpning i Sverige och våra grannländer.

Europol var tänkt som en samordnande instans för bekämpning av narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet riktad mot EU:s medlemsländer. Schengen Information System (SIS) skulle ge motsvarande informationsflöde om brottslingar, misstänkta och eftersökta fordon m.m. inom Schengenstaterna.

– Men Europol och SIS har långt kvar innan de fyller tomrummet. När de inre gränskontrollerna avskaffades under nittiotalet hade man tänkt sig att bygga ut underrättelsesamarbetet, öka informationsflödet mellan polismyndigheterna, samordna spaningsinsatser och ingripanden, påpekar Kegö.

– På vissa håll har det snarare blivit svårare. Numera begär bl.a. Nederländerna att vi skall göra framställning om formell rättshjälp så fort vi skall ha fram uppgifter om enskilda personer, fordon, telefonnummer osv. Det skapar en enorm byråkrati, understryker Kegö.

– Samtidigt har narkotikabrottslingarna anpassat sig till de öppna gränserna. En del av amfetaminproduktionen har flyttats från Baltikum till Nederländerna och Belgien, eftersom det blivit lättare att smuggla från dessa länder.

De stora skillnaderna i synen på narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet skapar problem inom EU. Nederländerna tillåter mer eller mindre öppen handel med hasch – även till andra länder. Storbritannien driver försök att avskaffa straffen för eget innehav. Och Christiania är centrum för en stor del av haschhandeln för hela Skandinavien.

Huvudparten av all narkotika som konsumeras i Sverige smugglas in från EU-länder. Även de tio kommande medlemsländerna är viktiga narkotikaproducenter. Polen är en viktig producent för amfetamin. I Baltikum hanteras stora mängder syntetiska droger. I Estland tog man förra året 22 kilo fentanyl från Ukraina. Det motsvarar nästan 22 ton heroin när det blandats ut till vanliga gatudoser.

– Utvecklingen i de gamla östländerna är ett stort problem. Baltiska ligor har redan medvetet infiltrerat Sverige med personer som uppträder under falsk identitet, lever i skydd av hotade landsmän, och ofta flyttar mellan olika adresser. Allt detta görs för att hindra polisens arbete. Lägg därtill språksvårigheter så är det klart att vi inte kommer långt med vanliga polismetoder.

– Helst skulle jag vilja att vi fick möjligheter till utbyte av operativt verksamma poliser med andra länder. Vi skulle vilja placera svenska poliser i t.ex. Baltikum för att delta i operativa ärenden redan från början. På samma sätt skulle utländska poliser arbeta hos oss. Det skulle ge en helt annan samordning och skärpa i brottsbekämpningen.

Kegö menar att ett europeiskt polis- och tullsamarbete även måste riktas mot den s.k. myrtrafiken, där enskilda langare och missbrukare bär med sig små partier för att säljas i närmiljön hemma. Varje person bär visserligen bara med sig små mängder, men det stora antalet inblandade gör att totalvolymer­na blir stora.

När Nederländerna tillåter fri handel med hasch i mängder som kan motsvara flera månaders egen konsumtion skapar man utrymme för försörjning av langning i andra länder, noterar Kegö.

Kegö har tagit initiativ till ökat operativt samarbete med Östersjöländerna, bl.a. på polischefsnivå. Ett särskilt projekt, Sigismund, syftar till att samordna svenska och polska myndigheters insatser mot amfetaminhandeln.

I arbetet för regeringens narkotikasamordnare har Kegö kraftfullt varnat för att narkotikabrottsligheten får allt vidare förgreningar överallt i samhällslivet.

– En färsk undersökning från polismyndigheten i Västra Götaland visade att en liten grupp av kända narkotikamissbrukare svarade för en tredjedel av alla brott där en gärningsman kunnat identifieras. Jag skulle tro att närmare hälften av all vardagsbrottslighet har samband med narkotika, befarar Kegö.

Kegö anser att EU:s medlemsländer har mycket att lära av den gemensamma kampen mot terrorismen för att organisera kampen mot narkotikabrottsligheten:

– Narkotikabrottsligheten är numera en av de viktigaste finansieringskällorna för terrorism. Det finns ett mönster av att allt fler väpnade rörelser, från Sendero Luminoso i Sydamerika till talibanerna i Afghanistan, handlar med narkotika för att både underminera fienden och bekosta den egna verksamheten. I USA har man numera i den offentliga opinionsbildningen lyft fram att den som köper narkotika stöder terrorismen.

– EU måste ta narkotikabrottsligheten på samma allvar som terrorismen. Där har länderna enats om en gemensam grundlagstiftning för att kunna ingripa mot allt från själva våldsbrotten till finansiering och logistiskt stöd. En liknande lagstiftning behövs för polisoperativt samarbete mot narkotikabrottslighet på alla nivåer – inklusive myrtrafiken.