Reseberättelse
Besök i Spanien Costa Del Sol
10-15 September 2006

Av Benny Kalmerlind/utredare på Länskriminalens narkotikaenhet
Pierre Westén/spanare på Länskriminalens narkotikaenhet

Vår ambition med resan till Spanien var att genom en direktkontakt med spanska kollegor försöka skapa oss en bild av deras arbete främst mot narkotikabrottsligheten på Costa del Sol, för att få reda på om de har indikationer på att nordiska medborgare är inblandade i denna. För att aktivera våra spanska språkkunskaper, eftersom vi båda har studerat tidigare, tillbringade vi första veckan i september på ett språkinstitut i Granada, på egen bekostnad. En direktkontakt med kollegor ger alltid mer än om man måste använda sig av tolk.

Vi anlände till Fuengirola på kvällen den 10 september, där vi möttes av spansk polis i form av chefen för Analys- och underrättelseavdelningen i Malaga, Pedro Parrilla, och gruppchefen för den lokala narkotikaenheten i Fuengirola.

Under kvällen fick vi en föredragning på spanska om den polisiära verksamhet som bedrivs på Costa del Sol, för att försöka stävja den omfattande brottslighet som förekommer där.

När det gäller narkotikabekämpningen på Costa del Sol är Malaga huvudorten och varje regional ort har en narkotikaenhet, bestående av 6-8 poliser. De finns i den lokala polisstationen och har där en egen utrustning för telefonavlyssning. De driver sina ärenden från början, dvs. från tipsstadiet – kontakter med informatörer – informationsbearbetning – spaning -kontakter med domare/ åklagare - telefonavlyssning och utredning. Eftersom de tillhör Policia Nacional, kan det bli att deras ärenden förgrenar sig i landet, med långa spaningsinsatser, t.ex. till Madrid eller andra distrikt i Spanien. Bristen på personal gör att man ibland måste jobba flera dygn i sträck med bara ett fåtal spanare, t.ex. om de personer man följer ska till Madrid för att hämta ett parti kokain som ska till Fuengirola.

Organisationen för en lokal narkotikaenhet 

Informatörer

Man har en del informatörer som har god inblick i olika kriminella aktiviteter och vilka människor som förekommer i olika grupperingar och var de håller till. Man vet inte så mycket om de svenska kriminella, som har eller håller på att etablera sig på Costa del Sol. Vi fick dock tillfälle att vara med då kollegorna hade ett möte med en informatör, som tog dem till en bilverkstad, som användes som förvaringsplats för dyrbara stulna bilar, typ stadsjeepar, som prepareras för att användas för större narkotikatransporter, t.ex. av stora mängder cannabis. Den informatören hade även kännedom om svenska kriminella. Till skillnad från Sverige har kollegorna i Spanien ingen budget för att betala sina informatörer för upplysningar och man arbetar inte aktivt för att få information från kriminella, som ju är den grupp som brukar ha bäst upplysningar att ge.

Telefonavlyssning

Spanarna tar själva hand om och bearbetar avlyssningen av de objekt man arbetar med och man kan ha avlyssning på flera mobiltelefoner samtidigt. För tolkning av de vanligast förekommande språken (engelska, arabiska franska), har man egna tolkar i polishuset i Fuengirola. För andra språk, skickar man ljudfilen till huvudkontoret i Malaga, som har större resurser när det gäller tolkar. Efter att samtalet tolkats, skickas utskriften tillbaka till lokalkontoret via mail.
Avlyssningsutrustningen är lik den svenska motsvarigheten, förutom att man även kan gå in och syna den Internettrafik, som de avlyssnade personerna ägnar sig åt. För att undvika avlyssning avvänder sig de kriminella av e-mail och vanliga telefonautomater på stan.

Fysisk spaning

P.g.a. bristande antal spanare, kan man ofta bara ägna sig åt ett ärende i taget, vilket är en brist, eftersom brottsligheten är så utbredd och man har så mycket information man skulle kunna arbeta med. Somliga spaningsärenden kan dra ut på tiden med långa spaningsresor. Medelåldern på de spanare vi träffade var låg, omkring 30 år och p.g.a. den oregelbundna arbetstiden och den stora arbetsbördan, är det inte lika attraktiva att vara narkotikaspanare som det är i Sverige.

Som spaningsfordon använder man bl.a. beslagtagna bilar, dvs. sådana som blivit förverkade av brottslingar efter fällande dom. Bilarna är då skrivna på fiktiva företag. Detta gör att man kan variera fordonen man använder, t.ex. om man känner att man varit för nära ett objekt för länge.
Beträffande de internationella kontakterna, har man vid flera tillfälle spanat på uppdrag av olika länders polis och man har även arbetat tillsammans med spanare från utlandet, som varit i Spanien och spanat på en landsman. Kontakten har då gått via Malaga och den nordiske sambandsmannen (från Norge). Man efterlyser dock möjligheten till en direktkontakt med svensk polis, med tanke på att många svenskar har bosatt sig i områden efter Costa del Sol, som Marbella, Nerja, Fuengirola, Puerto Banus o.s.v. och en del av dessa personer misstänker man har kriminella kontakter.

Penningtvätt

Med tanke på att många svenskar köpt dyra hus på Costa del Sol, vet man att penningtvätt är ett vanligt förekommande fenomen. Många inte så nogräknade spanska advokater och bankanställda hjälper till med husköp och andra penningtransaktioner, som inte alltid synas av myndigheterna. Ett hus kan kosta 500-600.000 Euros och eftersom många kriminella har kontanter, som man vill dölja för myndigheterna, skapar man ett aktiebolag, ett s.k. Brevlådebolag, utan verksamhet, som t.ex. står som officiella ägare till huset eller andra tillhörigheter, t.ex. lyxbilar, lyxbåtar. Det finns, precis som i Sverige, en gräns för hur mycket pengar en penninginrättning får ta emot, utan att behöva underrätta polisen, men man följer inte dessa regler, berättar kollegorna uppgivet.

Vid vårt besök pågick en process mot bl.a. den kvinnliga borgmästaren och polischefen i Marbella, som misstänks vara inblandade i en penningtvätts- och korruptionshärva tillsammans med Portugals störste narkotikabrottsling. Det handlade om att denne fått upplåtet ett landområde i Marbella för att uppföra en större bosättning med exklusiva villor och radhus. Avsikten med denna anläggning är enligt myndigheterna att tvätta narkotikapengar och för att få tillståndet har man betalat myndighetspersoner i Marbella stora pengar. F.n. sitter portugisen häktad i Brasilien, gripen för andra brott och våra kollegor skulle tillsammans med åklagaren i fallet åka dit för att hålla förhör.

Den kvinnliga borgmästaren frigavs mot en borgen på 700.000 kr, i avvaktan på den rättsliga processen och i TV bedyrade hon sin oskuld. Polischefen sitter kvar i häktet.

Denna utredning visar ett groende problem i Spanien, speciellt på Costa del Sol, som är ett attraktivt område att satsa pengar i, dvs. att korruptionen breder ut sig bland rättsvårdande myndighetspersoner och såna som beviljar olika tillstånd.

Narkotika i Spanien

Cannabis: Odlas till största delen i Marocko och den största inkörsporten till Europa går via Spanien och vidare ut till andra länder bl.a. till Skandinavien. Under senaste året har vi i Sverige märkt av att en annan cannabissort dykt upp på marknaden, odlad i Libyen, en mörkare sort. Den smugglas hit och säljs av libyer, framför allt på Sergels Torg med omnejd.

Beslag:
2004 beslagtogs i Spanien över 805.000 kilo (c:a 92 kilo per timme om man slår ut det under hela året). Man beräknar att bara 8-12 % av det som kommer in i Spanien beslagtas, vilket visar vilken lönsam sysselsättning cannabishandeln är.

Priser: 
Marocko: 180 euro per kilo = c:a 1.700 kr/kg • 1,70 kr per gram.
Malaga: 700-900 euro per kilo = c:a 8.000 kr/kg • 8 kr per gram.
Frankrike: 1.500 euro per kilo = c:a 14.000 kr/kg • 14 kr per gram.
Sverige: 3000 euro per kilo = c:a 28.000 kr/kg • 28 kr per gram.
Gatupriset är 60-100 kr per gram i Sverige.

Inköp i Spanien av 100 kg: 800.000 kr – vissa omkostnader för transport och kurirkostnader. Säljs för: 7,5 miljoner på gatan. Förtjänsten på 100 kg cannabis är i stora drag alltså c:a 6 miljoner, uppdelat på folk i olika led i distributionen.

Svenska utredningar har visat att det är många yngre män, tidigare ostraffade, i 20-30 årsåldern, som sysslar med cannabishandel med utlandet, eftersom vinstmöjligheterna är stora och risken för upptäckt numera är mindre, efter EU-inträdet, med fri rörlighet över gränserna. Spaningarna och utredningarna har visat att kopplingar finns mellan svenskar och danskar, norrmän, tyskar, holländare, spanjorer och marockaner, dvs. många internationella förgreningar.

Kokain: Odlas i Sydamerika och kommer till Spanien per båt och flygplan. Centrum för kokainhandeln är Madrid, där den styrs av främst colombianer, som inte släpper in andra nationaliteter i organisationen, dock ett visst samarbete med bolivianer.

Colombianerna drivs av ett stort vinstintresse och tolererar inget svinn i verksamheten. Skulle någon i Spanien inte göra rätt för sig vid redovisningen till Colombia, skickar man därifrån ett par ”torpeder”, som för en mindre summa tar sig an dem som inte skött sig. Är det en mindre förseelse kan det räcka med ett par skott i benen, men oftast slutar det med mord.

Från Madrid går kokainet ut till resten av Spanien och andra länder i Europa.
Man har i Spanien märkt att kokainet har gått från att vara en exklusiv drog till att nyttjas av ”vanliga” människor, många ungdomar och att priset är på väg ner.

Priser:
Kilopriset i Spanien ligger på c:a 30.000 euro/kg dvs. c:a 280.000 kr och det handlar om kokain med en renhetshatshalt på 70-80 %. Ett kilo blandas sen
ut 1-2 gånger i olika led för att öka på försäljningsvinsten.

Beslaget på 5 ton beräknades vara värt c:a 150 miljoner euro i Spanien, dvs. omkring 1,4 miljarder kr.

Kokainpriset i Sverige har rasat under senare år, framför allt p.g.a. större tillgång, men också att antalet konsumenter ökat markant. Tidigare låg priset konstant på 800-1.000 per gram, men numera kan man få köpa 10 gram för 4.000 kr, dvs. ett grampris på 400 kr, ett pris som för några år sedan var otänkbart. Priset per gram varierar också på olika ställen i Stockholm. I vissa förorter kan man få köpa ett gram för 500-800 kr, medan det i krogmiljöerna i City ligger runt 1.000 kr.

Missbruket har också ändrat karaktär i fråga om användare, från att ha varit en festdrog för innefolket i city, har ”vanliga” människor i förorterna, många ungdomar, börjat med kokain. Enligt statistik från Maria Ungdomsmottagning ligger medelåldern på dessa runt 18 år, både för flickor och pojkar.

Beslag:
Under t.ex. 2003 beslagtogs mer än 46 ton, mest på båtar och fartyg naturligtvis. 2005 togs 5 ton kokain på ett fartyg på väg till Galicia, 3 ton i en fiskebåt på väg till Galicia 2,5 ton i en fiskebåt på väg till Kanarieöarna och 500 kg i en segelbåt.

I år togs 3 ton på en fiskebåt på väg till Galicia och nyligen togs 2,5 ton på ett colombianskt fartyg, på väg till Kanarieöarna, där kokainet antagligen skulle läggas i lager, för vidare frakt till det europeiska fastlandet med båt/färja/flyg.

Med tanke på att man bara tar en mindre del av allt kokain som smugglas till Spanien, är det en svindlande tanke på hur mycket som kommer dit och hur mycket pengar detta genererar till de kriminella organisationerna.

Smugglingsmetoder

Cannabis: Smugglas främst med mindre, snabba motorbåtar/gummibåtar från Marocko till Costa del Sol. Mängden vid varje resa brukar ligga på 500-1.000 kg. Narkotikan är då industriellt förpackad med stämplar från tillverkaren och inplastad i olika storlekar, t.ex. 200-gramsplattor. Plattorna är buntade och förpackade i hanterbara paket, oftast 30 kg-paket med handtag, så att man lätt kan bära en sådan mängd. Resan över till Marocko tar bara några timmar. Tidigare var det folk från Marocko, boende i Spanien, som stod för denna smuggling, men numera är det också många spanjorer som fraktar narkotikan med småbåtar. Andra smugglingsvägar är bland legal godstrafik, fiskebåtar eller med personer på färjor mellan Marocko-Spanien.

När cannabisen kommit till Spanien, transporteras den med lastbilar till olika lagerplatser, t.ex. ett hus eller lägenhet, som man hyrt för ändamålet, ofta i trakten av Costa del Sol. Detta lager hålls sedan under bevakning av beväpnade personer, ofta marockaner, tills dess att man kommit och hämtat all narkotika, vilket kan ta flera veckor. I ett lager kan det finnas tonvis med cannabis.

Från lagret körs sedan narkotikan i mindre omgångar norrut i Europa, oftast till Frankrike, där det bor många marockaner, men även till Skandinavien. På Costa del Sol finns många skandinaviska grupperingar, enligt nordiske sambandsmannen Knut Winter (Norge), som är stationerad i Malaga, där det också finns en finsk polissambandsman, Janne Pentti. Skandinaverna har direktkontakt med marockaner och spanjorer och beställer cannabis av dem, för leverans på plats. Man ordnar sen själva med transporten från Spanien till Skandinavien, oftast med lastbil, men ibland med personbilar/hyrbilar.

Det diskuteras om att tillsätta en dansk Interpolsambandsman i Marocko, vilket förhoppningsvis kommer att förbättra de polisiära kontakterna och reducera smugglingstrafiken av cannabis till Europa.

Sedan 2002 har spansk polis och kustbevakning ett radarsystem som täcker nästan hela Spanska sydkusten, mellan Cadiz i väster och Almeria (ligger mellan Malaga och Cartagena) i öster, ett system som togs fram efter EU-inträdet för att upptäcka båtar som smugglar flyktingar från Afrika, eftersom Spanien är EU:s yttersta gräns. Systemet, kallat SIVE (Sistema Integral de Vigilancia Exterior = Integrerat övervakningssystem mot utlandet) används också för att upptäcka narkotikasmugglingsförsök med båt, som speciellt sker nattetid. Detta system är mycket effektivt, men också kostsamt, 260 miljoner euro.

Effekten av SIVE-systemet har blivit att narkotikaorganisationerna omdirigerat sina smugglingsvägar med båt, för att undvika upptäckt. Man försöker gå norr om räckvidden och man har upptäckt narkotikasmugglingsbåtar så långt norrut som Barcelona.

Kokain: Smugglas främst i stora fraktbåtar i reguljärtrafik från Sydamerika. Ute till havs brukar man ofta lämpa av kokainförpackningar i vattnet, där de håller sig flytande, och den plockas upp av mindre båtar, t.ex. fiskebåtar och fraktas till spanska fastlandet. Efter införandet av SIVE-systemet har man lagt om fartygsrutterna, nu till Kanarieöarna och norra Spanien, Galicia, för att undvika upptäckt. Från hamnarna i Galicia, t.ex. La Coruña, fraktas kokainet landvägen ner till Madrid, för vidare transport ut i Europa. I Madrid tas kokainet hand om av colombianer.

En del av kokainet hamnar i Sverige, genom kurirer som flyger med kokainet gömt i resväskor, i magen eller på kroppen. Dessa smugglingar har på senare år ombesörjts av afrikanska grupperingar, från Nigeria, Gambia, Guinea Bissau.

Ett annat smugglingssätt är via kurirer från Sydamerika, spansktalande, som flyger från olika städer i Syd- och Mellanamerika. Det brukar vara fattiga människor som man rekryterat på gatan och som får betalt i dollar, beroende på hur många gram man tar med sig, t.ex. i magen. Ersättningen kan ligga på 1.000 dollar per 100 gram. Nästan dagligen tar tull och polis dessa kokainsmugglare, men eftersom man inte har kapacitet eller tid att ta hand om dem och lagföra dem i Spanien, tar man ifrån dem narkotikan och de skickas tillbaka till sitt hemland. En annan aspekt är att i Spanien är fängelserna överfulla, så man har inte plats för en som smugglat 500 – 1.000 gram kokain. Detta är ju naturligtvis frustrerande för tull och polis i Spanien.

I Madrid finns två nordiska sambandsmän - en norsk polis - en norsk tullare.

”Krig” mellan kriminella

Polisen på Costa del Sol har stora bekymmer med kriminella från Bulgarien, tidigare militärer, som är vana att hantera vapen och som är helt skrupelfria.
Dessa bulgarer sysslar med stölder, rån och bedrägerier, allt man kan tjäna pengar på.

Mellan de marockanska narkotikaligorna förkommer mycket konkurrens och
ibland använder sig en marockansk liga bulgarer som rånare av cannabistransporter. Om en annan marockansk liga ska transportera narkotikan till Paris, t.ex. 100 kg i en snabbgående SUV, en stulen BMW t.ex., har det hänt att andra marockaner fått veta detta. Dessa hyr då in bulgarer, som ibland har låtsat vara poliser och fått stopp på transporten och under vapenhot rånat denna på narkotikan. Det har varit flera inbrott i polisbilar i Malaga-trakten, där det stulits polisutrustning, som sedan använts vid dessa rån.

Angående cannabistransporterna från Spanien till Frankrike, använder man alltid 3 snabbgående och starka bilar. Första bilen är en spaningsbil, som håller koll på om det är någon poliskontroll längre fram. Mittenbilen transporterar narkotikan och följebilen håller koll bakåt, för att se om man är skuggad.

Det har också varit rån av olika cannabislager man haft på Costa del Sol, eftersom det oftast bara varit en beväpnad vakt på dessa ställen och att marockaner och spanjorer rånat varandra på narkotikan.

Vardagsbrottslighet

Eftersom tillgången på narkotika är så god i Spanien, förkommer en omfattande försäljning direkt till konsumenterna, dvs. på gatan, speciellt i turistorterna. I Spanien är innehav av narkotika för eget bruk inte straffbart, som i Sverige, vilket utgör en lockelse för dem som vill testa narkotika under sin semester i Spanien, och dessutom billigare än i Sverige. Narkotikaförsäljarna har därför bara små mängder på sig, för att undvika att bli tagna för försäljning och hävdar då att den narkotika de har på sig är för eget bruk.

Under vår vistelse i Fuengirola blev vi flera gånger tillfrågade på gatan om vi ville handla narkotika. Detta faktum, samt bristen av ålderskontroll på dem som blir serverade alkohol på barerna, plus gatuprostitutionen i turistorterna (kvinnor från Afrika), gör att man som familjefar tvekar mer än en gång innan man funderar på att skicka iväg sina ungdomar ensamma till Costa del Sol.

Samarbete mellan Spanien – Skandinavien

Det har förekommit samarbete i narkotikasammanhang och nordisk polis har haft ett tätt samarbete i vissa sammanhang, bl.a. genom att utländska spanare tillsammans med spanska kollegor har haft kontroll av nordiska narkotikabrottslingar i Spanien. I Spanien välkomnar man samarbete med utländsk polis och med tanke på de låga straffen och överfulla fängelserna i Spanien, tycker man att det är bättre att brottslingarna tas omhand på ”hemmaplan” och lagförs där, eftersom straffen är hårdare, t.ex. i Sverige. Ett grovt narkotikabrott som i här ger ett straff på 10 års fängelse, kan i Spanien hamna på 3 års fängelse.

Därför vill man från spansk sida helst ha bra förhandsinformation angående t.ex. svenska narkotikabrottslingar, som man vet har kontakter med folk i Spanien för beställning av narkotika. Om man från svensk polis vet att någon är på väg till Spanien för att träffa någon eller hämta narkotika, ställer man gärna upp och hjälper till med spaning och kartläggning. För att detta ska kunna fungera bättre, anser man att en direktkanal till Sverige är mycket värdefull och man välkomnar även närvaro av en svensk polis stationerad i Malaga, eftersom man missänker att svenska kriminella håller på att etablerat sig på Costa del Sol.

Ett exempel på ett nästan lyckat europeiskt polissamarbete mellan Sverige och Spanien inblandade härrör från 2004. Då fick Rikskriminalens s.k. Cannabisprojekt information om en organisation i Marocko/Spanien, som sålde cannabis till flera länder i Europa, bl.a. Sverige. Tillsammans kunde svensk och spansk polis genom utrednings- och spaningsarbete kartlägga organisationen, som bestod av marockaner och spanjorer. Man smugglade cannabis från odlingar i Marocko till lagerplats i den spanska enklaven Ceuta, som ligger i norra Marocko. Från Ceuta togs sedan narkotikan med snabbgående gummibåtar över till spanska fastlandet,
Costa del Sol, där den förvarades i en lagerlokal, för vidare färd norrut i Europa, i lastbilar, gömda i grönsakslaster. Våren 2005 fanns indikationer om en transport av cannabis, varför svensk polis begav sig till Spanien för att bistå kollegorna där. Då man misstänkte att transporten skulle gå till Sverige via Frankrike – Tyskland – Danmark, skulle en s.k. kontrollerad leverans göras, dvs. att respektive lands spanare skulle ta över kontrollen av lastbilen vid gränsen. På Europol-kontoret i Haag fanns en stab av poliser från berörda länder som skull leda insatsen genom Europa. Man kände till att det fanns en mottagare av en del av lasten i Danmark och en annan del av narkotikan skulle till Sverige, Göteborg.

Tyvärr fick operationen ett snöpligt slut, eftersom Frankrike fick kalla fötter och inte skulle våga släppa in lastbilen över gränsen, eftersom man inte kunde garantera att den inte stoppades av en trafikpolis eller ordningspatrull, varför man var tvungna att stoppa lastbilen innan den spansk-franska gränsen. I lastbilen hittade man 638 kg cannabis och vid husrannsakan i lagerlokalen hittades ytterligare 60 kg cannabis. Efterföljande gripanden av 7 personer i Spanien gjorde att man slog ut den spansk-marockanska ligan, som under flera år försett europeiska länder med både cannabis och kokain. I Göteborg greps de två som skulle haft en del av narkotikan i lastbilen och dömdes till 10 års fängelse.

Fallet visar att ett professionellt kriminalunderrättelsearbete kombinerat med avancerad utredning och spaning med flera länder inblandade, är nödvändig för att komma åt den tunga och organiserade brottsligheten och detta borde f.ö. gälla den framtida polisverksamheten vid bekämpning av narkotikabrottslighet och penningtvätt.