Cannabis í populärkulturen
– en snart 100-årig historia

Av Göran Bohlin

Det går naturligtvis inte att på några sidor försöka beskriva cannabisens knytning till populärkulturen under de senaste 100 åren. Därför kommer den här artikeln endast att bestå av ett fåtal händelser, företeelser och trivia.

Kombinationen musiker - cannabisbeslag innebär PR.
För vem?

Måndagen den 16 september 2006 var det fortfarande fuktig högsommarvärme i Louisiana, USA. Ännu en arbetsvecka hade börjat för State Trooper John Nicholson och Adam Kitze vid Louisianapolisen. Denna dag bestod uppgiften av att kontrollera vissa fordons trafiksäkerhet – eller ”Commercial Vehicle Inspection” som det stod på dagordern. De upprättade en trafikkontrollplats på Interstate 10 strax öster om Lafayette. Första kontrollobjektet, en minibuss, vinkades in. ”Jasså, de gamla har utflykt”, tänkte Kitze när bussen sakta rullade in för kontroll. I bussen färdades Bobbie (75), Willie (73), Tony (59), Gates (54) och ynglingen David (50). Nicholson öppnade framdörren på fordonet. ”Puh!” stönade han högt. Det var ingen doft av kaffe och bullar utan den omisskännliga stanken av nybolmad marijuana. Nicholson höjde på ögonbrynen när han granskade seniorerna i bussen. Han sänkte dem lika snabbt när han såg att en av passagerarna var den gamle countryikonen Willie Nelson.
Willie Nelson med sällskap kom närmast från Montgomery, Alabama där Willie deltagit i ”The Hank Williams Tribute Concert”. Sällskapet bestod av syster, roadmanager och chaufförer. Vid kontroll påträffades inne i bussen 7 hg marijuana och 91 gram mush-rooms. Samtliga delgavs misstanke om ringa narkotikainnehav. Samtliga erkände. Att Willie Nelson figurerade i ännu ett marijuanaärende förvånade ingen. Han är medlem av The Advisory Board i NORML som står för National Organisation for Reforming Marijuna Laws. Hans senaste album heter ”Countryman” och består av marijuanaindränkt, gungande reggaemusik som inte precis för tankarna till Nelsons Texas.
Polisen i Louisiana spred snabbt bilden av Willie Nelsons marijuana på polisbilens motorhuv, troligen med syftet att ge PR åt Louisiana-polisen. En mängd tidningar nappade och publicerade bilden. Men blev det någon PR? På websidor och andra diskussionsfora fick Willie Nelson ett enormt stöd. Absoluta majoriteten ansåg att polisen borde jaga tungt kriminella och inte fritidsblossande medborgare. ”War on Drugs”? ”What War”? Många av debattörerna påminde om att Willie Nelson var en av de första som ryckte ut och startade insamlingar till offren för orkanen Katrina i New Orleans, Louisiana förra året. Detta var ett konstigt tack för hjälpen…
Hampa har odlats i USA sedan 1800-talet men ingen kom på idén att den även kunde rökas. Under den mexikanska revolutionen på 1910-talet marscherade frihetshjälten Pancho Villas soldater till kampsången ”La Cucaracha”. Sången handlar om en skalbagge (!) som vägrar att gå en endaste meter till om han inte får sin marijuana. Det var mexikanarna som tog marijuanan in i USA. Marijuana klassades snabbt som en farlig drog i USA och 1933 hade 17 stater lagstiftat om förbud. I början var det främst inom musikerkretsar som det röktes marijuana (eller muggles, mata, gaga, tea, reefer, Mary Warner, Mary Jane, Rosa Maria m.m.). Uttrycket reefer myntades f.ö. i New Orleans jazzkvarter i slutet av 1910-talet. Från och med nu blev också företeelsen med musiker som grips av polis för marijuanainnehav samtidigt som media råkar befinna sig på platsen vanlig. Mängder av kända musiker greps i USA med påföljande stor massmedial uppmärksamhet. Louis Armstrong, Gene Krupa, Count Basie, Duke Ellington och Lionel Hampton för att nämna några av de mest namnkunniga. Det kom då också en uppsjö låtar med marijuanakoppling såsom till exempel ”Texas Tea Party”, ”The Reefer Man”, ”Light Up” och ”Spinach Song”. Från och med 60-talet skulle både antalet marijuanarökande pop/rockmusiker och marijuanasånger öka med kvadraten på kvadraten.

Cannabisen hittar även till Europas populärkultur

Cannabisens intåg i den europeiska populärkulturen låg några decennier efter USA. Det första beslaget av cannabis i England gjordes i London 1952 på Sohoklubben Number 11. Under senare hälften av 60-talet blev marijuanans koppling till populärmusiken allt mer uppmärksammad. The Beatles blev 1964 introducerade i marijuanarökandets ädla konst av Bob Dylan på flotta Hotel Delmonico i New York. Ett år senare rökte de på ett annat flott ställe, Buckingham Palace i London. De rökte ”för att lugna nerverna” på den kungliga toaletten inför utdelningen av MBE-medaljerna. Willie Nelson ville inte vara sämre. Han tog sig ett marijuanabloss i Vita Huset 1979 i samband med ett besök hos president Jimmy Carter. Den brittiske Dylan-kopian Donovan blev 1966 den förste popartist som greps på grund av marijuanainnehav. Det på 60-talet i särklass mest uppmärksammade fallet i Europa med kombinationen rockmusiker - marijuanabeslag inträffade i februari 1967 med Rolling Stones i huvudrollen. ”Diverse substanser” påträffades i Keith Richards hus i Redlands, Sussex, där bland andra vapenbrodern Mick Jagger var närvarande. Båda greps och visades upp för pressen iförda handbojor. Mick blev dömd till 3 månaders fängelse för innehav av fyra ”uppiggande tabletter”. Keith fick ett års fängelse för att han upplåtit sitt hus för haschrökning. Efter en medial storm, med bland annat oväntat stöd från seriösa ledarskribenter, ändrades domen till övervakning.
Även i Sverige orsakade kombinationen pop-cannabis ibland stora rubriker. Våren 1967 erkände Tommy Blom från popgruppen Tages i en tidningsintervju att han rökt cannabis, med spaltkilometer som följd. I augusti 1972 var Paul McCartney och Wings i Göteborg. När bandet stod och stampade i receptionen på Park Avenue Hotel hade det väntade paketet med 165 gram marijuana redan fastnat på posttullen i Göteborg. Stort mediapådrag följde. Några exempel av idag på kombinationen musikstjärna/marijuana/polis/media: Den 20 oktober 2006 tände George Michael en joint marijuana under en intervju i samband med inspelning av TV-programmet The South Bank Show i London. Media på plats. Den 26 oktober 2006 grips rapstjärnan Snoop Doggy Dogg utanför flygplatsen Burbank i Kalifornien. Anledning till polisingripandet var att Snoop hade stannat för länge i en zon med parkeringsförbud. En mindre mängd marijuana hittades i bilen. Media på plats får ta bilder på marijuanan… Snoop blev fri mot borgen på 250.000 kronor.
Cannabisen förekommer idag inom alla grenar av populärmusiken. På 1970-talet blev Jamaicas reggaemusik otroligt populär hos västvärldens ungdom. Det är den än idag. Musiken är tätt lierad med rastafarireligionen som närmast kräver att man ska röka marijuana (ganja). Bob Marley och Peter Tosh var de största namnen. En annan musikstil som är tätt lierad med marijuana är hiphop. Stora namn var och är Ice-T, Dr. Dre, Cypress Hill och Emimen. Även countrymusiken har haft en mängd marijuanarökare i sina led. Förutom Willie Nelson till exempel Johnny Cash, Waylon Jennings och Stevie Ray Vaughn. När Merle Haggard på 70-talet fick en dunderhit med marijuanaparodin ”Okie from Musko-gee” (”We don´t smoke marijuana in Muskogee…”) togs låten på allvar av de flesta amerikanska ”lag-och-ordning-patrioter”.

Cannabis i filmens värld

På 30-talet försökte de amerikanska myndigheterna genom olika kampanjer skrämma bort ungdomen från marijuanabruk. Man varnade för främlingar som blandade marijuana i thé eller drinkar. Denna hemska KILLER DRUG ledde till mord, dårskap och ond bråd död! Dessa budskap och varningar ingick bland annat i filmen ”Reefer Madness” som idag fått kultstatus bland marijuanaanhängare världen över. ”Reefer Madness” har även blivit musical. Filmen hette från början ”Tell your children”. Det som från början var vuxengenerationens ärliga uppsåt är idag alltså komisk kult. Bland de mest (ö)kända cannabisfilmerna är de som producerades med komikerna Cheech och Chong. Dessa firade stora triumfer under 70- och 80-talet. Deras nisch var en övervintrad variant av hippiekulturen, fri kärlek och marijuanarökning. De gjorde ett 10-tal album med titlar som ”Up in Smoke” (1979) och ”Let´s Make a New Dope Deal” (1980). De gjorde också ett 10-tal filmer med liknande titlar, ”Up in Smoke” (1978) och ”Still Smoking” (1983). Några av filmerna gick även upp i Sverige under protest från FMN m fl. 1983 kom Staffan Hildebrands ungdomsfilm ”G” med bland andra Magnus Uggla, Niclas Wahlgren och Niels Jensen. Filmen utspelar sig i pop-, disco- och marijuanamiljöer med diskoteket ”G” som trendigt nav. Jensen ställs i filmen inför valet mellan ”Sex and drugs and rock and roll” med det firade innebandet Nurnberg 47 (spelat av medlemmarna i Reeperbahn) och enbart rock and roll med amatörkompisarna. Ni vet vad han valde. Kritikerna sågade filmen på grund av alla övertydliga moralpekpinnar men ungdomen såg till att filmen blev succé.

Cannabis Cup, High Times, festivaler och populärmusik

Den 19:e upplagan av Cannabis Cup arrangeras mellan den 19 och 23 november 2006 i Amsterdam, Holland. Den som 1987 tog initiativ till Cannabis Cup var det amerikanska magasinet High Times dåvarande chefredaktör Steven Hagar. Han kom på idén att låta cannabisodlare tävla om vem som kan driva fram den bästa cannabissorten. Odlarna tävlar i sju klasser. Ofta förgyller pop- och rockstjärnor tillställningen. Tävlingen, och därmed Holland, får mycket stort utrymme i High Times. High Times ges ut av tidigare nämnda NORML. Magasinet har alltid ett mycket inbjudande förrädisk säljande omslag. Ofta pryds omslaget av en musikstjärna, inte minst från reggae- eller hiphopleden.
Det är oerhört svårt att värdera hur kända artisters åsikter om narkotika påverkar ungdomen. Bryr de sig över huvud taget? Är det en reell risk att de tar efter sin idol? Har det till exempel den minsta betydelse när Noel Gallagher från Oasis (januari 1997) uttrycker åsikten ”Att ta en joint är lika vanligt som att ta en kopp thé till frukost”. I England blev det en otroligt stor mediadebatt. Förespråkare och motståndare fick som vanligt komma till tals. Ett exempel på nära håll är när vår egen trygga rot-reggae-skåning Peps Persson i samband med 2005 års årgång av Allsång på Skansen ansåg att cannabis borde avkriminaliseras. Rubriker kom som ett mail i datorn med synpunkter för och emot. Efter ett antal löpsedlar och helsidor dör debatten ut till nästa uttalande, gripande eller beslag. Är detta bra eller dåligt för narkotikadebatten? Hur viktigt är det att så kallade kändisar, till exempel rockidoler, är föredömen? Jag är själv kluven i denna fråga.
Att det röks marijuana på våra musikfestivaler sommartid är ett understatement. De populäraste musikfestivalerna i vår närhet är danska Roskilde, Hultsfredsfestivalen och den allt populärare Uppsala Reggaefestival (publikrekord med 36 000 besökande 2006). På Hultsfredsfestivalen spelas olika sorters musik medan det i Uppsala är reggaemusik som gäller. År 2006 anmäldes 47 narkotikabrott i Hultsfred och 214 i Uppsala. Marijuanadimman låg tät över Uppsalatrakten i augusti i år.

Cannabistrivia: 420

Det har uppstått speciella kulturer kring cannabis. En gäller siffran 420 (utläses fyra-tjugo). Ursprunget är inte riktigt klarlagt. Grupper av marijuanarökare samlas varje år den 20 april (amerikansk datering 4-20) klockan 4:20 på eftermiddagen för att röka. Många menar att det hela startade på skolan San Rafael High School i Kalifornien då några tonåringar samlades 4:20 på eftermiddagen för att tända på. Därefter har dessa 4-20 grupper sökt, och funnit, tecken på de mest skilda ställen med budskapet marijuana 420. Många är övertygade att Bob Dylans ”Rainy Day Women # 12 & 35” är ett tecken. Inte bara det att en vital rad lyder ”everybody must get stoned” utan att denna rad upprepas 12 gånger i sången. 12 gånger 35 blir, just det, 420. Rapparen Afroman har designat en egen butelj med etiketten ”Cult 420”, rockbandet Megadeths marijuanasång ”Mary Jane” varar exakt 4 minuter 20 sekunder. Många radiostationer i USA spelar marijuanaanknuten musik, ofta Bob Marley, kl 4:20 PM. I Amsterdam finns en s k coffee-shop med namnet ”The 420 Café”. DVD-versionen av kultfilmen “Reefer Madness” släpptes den 20 april (2004) o.s.v.

Anm.: För den som är intresserad av ämnet narkotika och populärmusik finns mer att läsa i min bok ”Den idiotiska klubben”. Boken finns att köpa hos Mediahuset i Göteborg.