
Christiania
och den öppna haschmarknadens uppgång och fall
Av Gunnar Hermansson
– ”Nordens största haschmarknad är
stängd. Haschbodarna längs Pusher Street i Christiania är borta och
området patrulleras numera dagligen av uniformerad polis”. Detta säger
kriminalinspektör Ole Wagner som var projektledare för den stora
upprensningen av haschhandeln i fristaden i Köpenhamn.
Ole Wagner är chef för Köpenhamnspolisens
narkotikaavdelning. Han gav en detaljerad och fängslande berättelse om
fristaden Christiania när vi träffades på hand tjänsterum på
Politigården i mitten av juni. Ole Wagner redogjorde för politikernas
och polisens ofta fruktlösa försök genom åren att stoppa den öppna
narkotikahandeln som försiggått inne på Christiania, fram till den
välplanerade och lyckade insatsen den 16 mars tidigare i år.
Fristadens historia
Christiania omfattar 34 hektar land på Christianshavn, ett ganska
centralt beläget område i Köpenhamn. Området ägs av staten och fram till
1969 bedrev militären verksamhet här. Två år senare rev ett gäng
husockupanter ner en del av planket som omgärdade området. Flera hundra
ockupanter flyttade in och man förklarade det intagna området för
”Fristaden Christiania”. Försvarsministern ville inte omedelbart driva
bort ockupanterna och polisen har senare vid olika tillfällen gjort
resultatlösa försök att avvisa dem. I början av 2004 bodde 888 vuxna och
ca 200 barn i Christiania.
1972 förklarade politikerna Christiania för ett socialt experiment.
Detta skulle få fortsätta tills man utarbetat en plan för hur området
skulle användas i fortsättningen. Efter regeringsskifte 1973 ville
politikerna att Christiania skulle rensas. Christianiterna motsatte sig
med all kraft och etablerade sig med självstyre. Musikunderhållning och
olika verksamheter startades upp i området. Den högsta styrande
instansen kallades ”Fællesmødet”, och man ville inte ha samarbete med
myndigheterna i Köpenhamn och inga särskilda lagar skulle gälla i
Christiania.
I takt med att Christiania stärkte sin ställning med bl.a. framgång i
kommunalvalet 1974, blev området mer politiskt brännbart. Ingen ville
dock ta ansvar över fristaden och Folketinget beslutade på nytt om att
en utrensning skulle göras senast den 1 april 1976. Christianiterna
svarade med åtgärder som gjorde att man fick allmänheten på sin sida,
och Folketinget tog tillbaka sitt beslut. 1978 togs ett nytt beslut i
Folketinget om en normalisering av Christiania. Det lämnades dock inga
närmare direktiv om hur detta skulle genomföras.
Hasch och svamp accepterades
Christianiterna accepterades redan från början hantering och brukande av
hasch och psykedeliska svampar inom området, det man kallade ”lätta
stoffer”. Eftersom Christiania också börjat dra till sig tyngre
narkomaner, förekom det en hel del amfetamin och heroin där. ”Junkierna”
och andra udda existenser höll på att förstöra det goda rykte som
Christiania skaffat sig bland allmänheten. Polisen började ingripa mot
de tyngre missbrukarna och christianiterna började också själva rensa
upp. Man körde ut alla narkomaner från området och vid ett internt möte
1979 slog man fast att hasch och svamp skulle få finnas kvar.
Försäljningen skulle i fortsättningen begränsas till Pusher Street.
Haschhandeln ökade och ett par år senare kom anklagelser från andra
nordiska länder, i synnerhet Sverige, om att Christiania var Nordens
narkotikacentrum.
Åren gick, och efter en polisinsats 1989 mot en omfattande
”smygkrogverksamhet” antogs Christianialagen - ”Lov om anvendelse af
Christiania-området”. Lagen skulle ligga till grund för en normalisering
av området, men den blev aldrig tillämpad.
På Pusher Street bedrevs nu haschhandeln
öppet från ett antal bodar. Försäljningen styrdes av gamla christianiter,
av Hells Angels och Bandidos samt av en grupp andra generationens
invandrare. Polisen bildade i september 1992 en särskild enhet,
Christianiagruppen, bestående av 40 frivilliga poliser. Gruppen skulle
sättas in mot haschhandeln, och efter ett år med många våldsamma
insatser kunde man visa upp ett gott resultat. Det hade blivit svårt att
få tag i hasch på Pusher Street. Christianiterna, med hjälp av dansk TV,
lyckades dock få till stånd ett avtal med justitieministern om att man
skulle få lösa problemet med haschhandeln på egen hand. Det resulterade
i att polisens Christianiagrupp avvecklades.
Köpenhamnspolisen fortsatte med sporadiska razzior på Pusher Street men
utan resultat. Många poliser kände sig svikna av regeringen. Man krävde,
inte minst från fackligt håll, att få politikernas fulla stöd innan man
genomförde några fler ingripanden i större skala mot haschhandeln inom
Christiania.
Inget hände förutom att regeringen åter hotade med stängning av
Christiania. Fristaden firade 25-årsjubileum och skötte sig mer eller
mindre själv utanför samhällets kontroll. Det politiska intresset hade
svalnat.
Det definitiva beslutet om att stänga
narkotikahandeln
Haschmarknaden byggdes ut alltmer, och år 2000 besökte flera tusen
personer Christiania varje dag. Polisen höll sig medvetet undan i
avvaktan på ett kraftfullt stöd från politikerna. Vändningen kom 2001 då
Danmark fick en ny borgerlig regering. Denna regering förklarade tydligt
att nu skulle Christiania ”lovliggøras”. Haschhandeln skulle bort en
gång för alla och all näringsverksamhet inom området normaliseras och
omfattas av myndighetskontroll. Även bostäder och byggnader skulle
saneras och regleras.
Att utplåna haschmarknaden på Christiania var polisens uppgift och
regeringen kungjorde i ett uttalande 2002 sitt fulla stöd för de
polisinsatser som behövdes. För att nå framgång krävdes en omfattande
planering och förspaning, särskilt med tanke på att handeln nu styrdes
av vissa kriminella element. Ole Wagner utsågs till projektledare och en
styrgrupp tillsattes i augusti 2003. Regeringen hade krävt att ett
tillslag mot haschförsäljningen i Christiania måste ske i god tid före
den danske kronprinsens bröllop i maj 2004. Man hade alltså ungefär ett
halvår på sig att förbereda allt. Tidpunkten för en razzia var givetvis
hemlig och likaså det planeringsarbete som skedde. Däremot var uppdraget
känt; handeln med hasch och annan narkotika i Christiania skulle
utplånas.
Christiania hade också en egen underrättelsetjänst med initialerna CET,
vilket man tror stått för Christiania Efterrettningstjenste. Bland annat
fotograferade vakterna på Pusher Street personer som misstänktes vara
poliser. Bilderna sattes upp i haschbodarna eller samlades i särskilda
album som delades ut. Även chistianiterna kände givetvis till att en
större aktion från polisen var att vänta. Därför bevakades vissa
polisstationer ständigt för
att man skulle få en förvarning när något större uppbåd var på gång.
Alla större polisrazzior under de senaste sex månaderna hade därför
varit kända av christianiterna.
Redan den 4 januari rev christianiterna alla haschbodar på Pusher
Street, mest för att visa utåt att man gjorde något gott. En annan
anledning var att man nog misstänkte att polisen hade placerat
avlyssningsutrustning i bodarna. Handeln fortsatte emellertid som
tidigare från utplacerade bord med parasoller över.
Polisen kartlägger och förbereder
razzia
I polisens förberedelser ingick att identifiera personerna bakom det
40-tal haschbodar som fanns längs Pusher Street. Detta gjordes på olika
sätt. Man utnyttjade tillfället vid de mindre razzior som den lokala
ordningspolisen gjorde på Pusher Street. Man använde också kameror för
övervakning och man skickade in spanare ”under cover” på området. Det
skedde inte utan risk för den enskilde polismannen eftersom vakterna på
Pusher Street nu börjat kroppsvisitera alla besökare. Poliserna kunde
därför inte ha med sig vapen eller kommunikationsutrustning.
Polisens kartläggning visade att minst 25 kilo hasch såldes i genomsnitt
per dag till ett medelpris av 40 DKR per gram. Den skattefria
omsättningen beräknades uppgå till 500 miljoner danska kronor per år.
Under ett dygn skedde 1374 försäljningar från en bod som hade extrapris
på hasch, 3 gram för 100 DKR. Cirka 200 personer visade sig vara
delaktiga i haschhandeln som försäljare, medhjälpare eller vakter. 55 av
de mest aktiva skulle i första hand gripas vid tillslaget.
Tillslag tidigt på morgonen
För att utnyttja överraskningsmomentet valde man att inleda det stora
tillslaget med enbart civilklädda kriminalpoliser. 280 man utgick från
en neutral plats i Köpenhamn och de intog Christiania den 16 mars kl
05.00. Allt var planerat in i minsta detalj. 44 av de av de från början
utpekade 55 personerna anträffades och greps i första svepet.
Ytterligare några har gripits senare, och i juni satt fortfarande 48
personer häktade i avvaktan på rättegång. De är misstänkta för att
tillsammans ha handlat med 3,6 ton hasch under 3-6 månader.
Efter razzian tog ordningspoliser bort alla bord och parasoller där
haschförsäljning hade skett. Hela aktionen gick lugnt tillväga och de
flesta boende i Christiania sägs vara nöjda med att haschhandeln på
Pusher Street är borta. Polisen kan patrullera området och en
normalisering kan nu vara på gång.
Nu återstår rättegångar och lagföring av de 48 häktade. Endast en har
hittills gett upp och erkänt försäljning av 40 kilo hasch. Han är dömd
för detta till 2,5 års fängelse. De övriga har ännu inte velat tala med
polisen.
Köpenhamnspolisen har ingen information om att den stora haschmarknad
som blivit ledig skulle ha etablerat sig på annat håll i Köpenhamn. –
”Kanske är den utspridd, eller kanske har den flyttat till Malmö,” säger
Ole Wagner. Ingen vet ännu med säkerhet. |