Det lilla är störst i Täbys kamp mot narkotika

Av Anna Skaldeman

Margareta Wennberg, kriminalinspektör samt vikarierande chef för spanings- och narkotikaroteln i Roslagens polisdistrikt, betonar vikten av att möta narkotikaproblemen på ett tidigt stadium. Trots att uppföljningen av ”små” narkotikabrott vanligtvis kommer i skymundan, spelar det arbetet en väsentlig roll för att förhindra ytterligare utbredd kriminalitet. Men de bristande personalresurserna gör att narkotikaarbetet ofta måste ställas åt sidan.

Polishuset på Kungsholmen träffar jag Margareta Wennberg. Vanligtvis hör Wennberg hemma i Täby, men med anledning av Norrtäljerymningen befinner hon sig för närvarande i Stockholm City. Till en början beskriver Wennberg sin polisroll och sin privata person som åtskilda. Medan samtalet fortskrider blir det emellertid uppenbart att de båda rollerna är oskiljaktiga. Tillsammans avslöjar de en stark kvinna med ett brinnande engagemang för den enskilda människan.

Tallperspektiv
När jag frågar om Wennbergs arbete mynnar det ut i ett samtal om allt från bristande resurser och sociala värderingar till spänningen i nattligt spaningsarbete ur tallperspektiv. Men hur började det?
– Som 19-åring flyttade jag från Östersund för att bli polis. Jag arbetade därefter på utryckningen. 1995 började jag vid spanings- och narkotikaroteln. Det var i samband med det som mitt intresse och engagemang för narkotikafrågor uppkom.
Kan Du beskriva det vardagliga arbetet?
– Roslagens distrikt är ett kul distrikt att arbeta i tack vare den geografiska och sociala bredden. Vi följer upp ärenden i alltifrån ghettoliknande hyresområden till stora villor. Vi möter alla kategorier av missbrukare.
– Det är hasch och amfetamin som dominerar. Vi möts enbart av några få heroinmissbrukare, som dessutom är välkända av polisen sedan tidigare.
– Det bor många grova narkotikabrottslingar inom området. Det är svårt att få grepp om dem, eftersom området är så stort och omfattar många avskilda tillhåll såsom sommarstugor. Hjärnorna hos de som arbetar i yttre tjänst är ganska överkokta! Vi får många tips, men har inte tid att följa upp dem i detta svårspanade område.
– Vardagsspaningar innebär ofta ”tallen är din!”. Dvs. långa sträckor till fots i ensliga områden för att sedan ligga under en tall i mörker och snö och spana. I grannskap på landsbygden känner ofta de boende till om det bor en ”skummis” i en viss stuga. Alla undrar varför inte polisen gör något, men ingen har kommit på tanken att informera oss.
Hur är arbetet upplagt idag?
– Dagens arbete i Roslagens polisdistrikt innebär ett 15 mil vidsträckt ansvarsområde, från Stocksundsbron till norr om Hallstavik. Dessutom inkluderas ö-landskapet i Roslagen. Tyvärr är det med dagens personalstyrka, som består av chef samt sju poliser, varav en är på utlandstjänstgöring, en omöjlighet att täcka hela området. Vi ansvarar dessutom för både spanings- och narkotikaarbetet. Därför måste arbetet koncentreras till akuta ärenden och uppföljning av säkra tips.

Ravesamarbete
När vi talar om det stora distriktet och det omfattande arbetet beskriver Wennberg varmt den hjälp och det stöd ”Länsnarkotikarotelns ungdomssektion”, den så kallade ”Ravegruppen”, ger.
Kommer de flesta ärenden direkt till Er lokalt eller kommer tipsen via någon annan part?
– I huvudsak arbetar vi utifrån lokala tips, men Ravegruppen överlämnar tipsen om äldre missbrukare till oss, eftersom det ligger utanför deras arbetsområde. Generellt driver Ravegruppen sina egna utredningar, men det händer att Täby kallas in för att biträda.
– Samarbetet med Ravegruppen är himla bra. De avlastar oss genom sitt arbete. Skulle inte de ta en del av jobben skulle det inte bli gjort. Nackdelen kan vara att information om lokala missbrukare kan gå förlorad för oss.
– I områden där inte missbruket syns, eftersom de flesta åker in till ”stan” för att festa, är samarbetet med Ravegruppen särskilt viktigt. Det är exempelvis Ravegruppens förtjänst att vi får information om missbrukare ute i Danderyd. Vi har nyligen, tillsammans med socialen i Danderyd, fått till stånd en undersökning gällande hur utbrett haschande är bland ungdomar i Danderyd. Där har ingen sådan undersökning genomförts under de senaste fem åren. I Täby däremot har vi lyckats genomföra undersökningar med lite tätare intervall.
Kan Du se någon tydlig effekt eller något märkbart resultat?
– Det finns ingen mätbar effekt av vårt arbete utan det handlar om direktrespons. Det är det allmänna snacket som visar på resultat. Såsom en allmän jargong att ”man kan inte missbruka i Täby längre, då står polisen där och knackar dörr”. Sådana resultat har varit som tydligast i samband med konkreta narkotikasatsningar. De senaste två åren har vi haft två stora satsningar. Under en månads tid har vi, med inlånad personal från andra enheter, arbetat mycket offensivt och tagit in personer för urinprov, kroppsbesiktningar, visitering etcetera. Narkotikasatsningarna har varit mycket bra, men en månad om året är på tok för lite. Ledningen bör engagera sig mer! När vi följde upp narkotikamisstankar klarades dessutom många andra brott upp på köpet, såsom vapenbrott, häleri och stöld.
– Ravegruppen var också delaktig under satsningarna. I framförallt krogmiljöer är det jättesvårt för en oerfaren person att urskilja vilka som utöver alkoholen är påverkade av narkotika.
– Vi arbetade främst med fokus på ungdomar. Efter några veckors polisiärt härjande började snacket gå på stan. Förhoppningen är att vi kan få en del ungdomar att tänka om. Vi lägger stor vikt vid samarbete med socialtjänsten genom anmälningar enligt LVM och LVU.
– För att förbättra samarbetet med socialtjänsten samt ge dem en bättre inblick i verkligheten bad vi dem i våras att följa med under husrannsakan. Det kan vara särskilt värdefullt i familjer för att få en konkret och oförvanskad bild av barnens vardag. Att möta verkligheten under ett icke förvarnat besök innebar faktiskt lite av en chock för socialen.
Vad sätter Du främst i arbetet?
– Det är generellt allt det ”stora” som uppmärksammas. I ett långsiktigt arbete värdesätter jag dock det lilla högst. Visserligen är stora beslag jättekul och det täpper ju till verksamheten, men fångar man upp en människa tidigt så hinner varken missbruk eller ytterligare kriminalitet utvecklas.
– Beslag av 1 gram hasch samt urinprov är oerhört värdefullt för den lilla enskilda människan. Även samhällets resurser sparas om man sätter stopp innan det hunnit gå för långt. En missbrukare påverkar så många i sin omgivning. Det sliter enormt på närstående.

Ny narkotikagrupp
Wennbergs frustration över den begränsade personalstyrkan och den gällande arbetssituationen går inte att ta miste på. Men hon står inte handlingsförlamad, utan använder sina erfarenheter till att utforma konkreta förslag till förbättring. Så här beskriver hon dagens situation:
– Personalsituationen är som att jaga ärtor på en tallrik – de glider ideligen undan. Vi förlorar ung personal som vill arbeta med annat än att sitta i radiobil. Idealet skulle vara att fylla på personalstyrkan underifrån så att de yngre kunde få erfarenhet och kunskap för att ta över de äldres poster när de går i pension. Det är dessutom en fördel att ha en blandad personalstyrka för att enklare kunna nå ut till olika kategorier av människor. Min roll blir exempelvis ofta att träda in som ställföreträdande morsa för unga killar.
– Som vikarierande chef hoppas jag kunna påverka situationen i någon mån. Redan tidigare har jag lagt fram ett förslag till ledningen om en narkotikagrupp, bestående av fyra till fem personer, som enbart skulle fokusera på narkotikaområdet. Det är inte mycket begärt! Det är svårt med splittringen i arbetet. Man missar så mycket inom narkotikaområdet under de dagar eller veckor som man arbetar på spaningsroteln. För att kunna utföra ett effektivt narkotikaarbete krävs det att man är à jour!
– Som situationen ser ut nu mäktar ingen med. Det kräver tid att hinna med i den snabba utvecklingen.
– Kanske blir man lite ”insnöad” när man fokuserar på ett specifikt område, men i huvudsak stärker det nog engagemanget. Flera i personalen är även aktiva på fritiden genom att t.ex. svara i tjänstetelefonen. Det är ju ett starkt engagemang som i slutändan ger goda resultat.
I en konversation med en kollega förklarar Wennberg att hon måste ut till Täby för möten. Ett uppmärksammat och spännande fall inne i stan tycks inte minska hennes starka intresse och vardagliga engagemang ute i förorten.