Europeisk narkotikabekämpning på gatunivå

Av Erik Von Essen Krogkommisionen

Under våren 2005 har jag fått internationella erfarenheter som jag gärna skulle vilja dela med mig av och diskutera lite kring.

Resan till Barcelona

Jag fick möjligheten att åka som föredragshållare till Barcelona och den första paneuropeiska poliskonferensen som handlade om narkotikabekämpning på gatunivå “Polic-ing drugs on the streets of Europe”. Jag höll fem föredrag om Krog-kommissionens arbete och projektet “Krogar mot Knark” som vi är engagerade i. Intresset för föredragen var stort och det stod snabbt klart att krogkommissionens arbetssätt inte har någon motsvarighet i något av de 23 europeiska länder som var representerade. De poliser som deltog från Sverige var till största delen spanare medan andra länder i större utsträckning hade skickat höga befattningshavare. Totalt var det 243 poliser på konferensen.

Intressantast för mig som svensk var givetvis de frågor som ställdes från poliser från Europa då frågorna i sig säger en hel del om våra kulturella skillnader. Många var förfärade över hur mycket vapen som vi i krogkommissionen tagit i beslag i krogmiljön.

Det förefaller som om problemet med skjutvapen i publika miljöer inte är lika stort i andra länder och att de kriminella där inte bär skjutvapen till vardags i samma utsträckning. En anledning till detta kan vara att straffen för olaga vapeninnehav är betydligt strängare i många andra länder. Jag beskrev ett fall där en påtänd person greps med en skarpladdad 9 mm pistol på en krog och fick tre månaders fängelse. Med straffskalan vi har i Sverige verkar vi vara ett av de mest vapenliberala länderna i Europa.

Att vi arbetar utifrån narkotikabruket och tecken och symptom för att genom detta skapa möjligheter till vidare tvångsåtgärder som kroppsvisitationer och husrannsakningar förvånade också våra utländska kollegor. Att vi dessutom på gatunivå har delegation att fatta alla nödvändiga beslut imponerade stort.

En spansk kollega sade att det tog honom minst två dagar att få ett husrannsakansbeslut efter beslut i rätten. Spanjorerna är sedan Franco-tiden djupt skeptiska till att ge polisen för stora befogenheter.

En italiensk spaningschef sade att han skulle bli vansinnig om det fanns någon liten enhet som hoppade på grovt kriminella och på det sättet riskerade att förstöra hans spaningar. Att utbyta information mellan högre och lägre enheter om vilka ärenden som var pågående för att inte förstöra för varandra var otänkbart för honom, då risken för läckage inom kåren var ett stort problem.

Många kollegor i Europa är betydligt mer liberala i sin narkotikauppfattning än vad vi är i Sverige. Flera delegater tyckte att det var kontraproduktivt att straffa människor för att de använde narkotika. Genom att kriminalisera brukarna så slog man undan fötterna för dom i samhället var en vanlig uppfattning. Det är tydligt att vår framgångsrika restriktivitet mot narkotikabruk står oroväckande ensamt i Europa där “harm reduction” verkar vara parollen för dagen. Polischefen i Gibraltar var dock en entusiastisk anhängare av den svenska linjen men det känns som en klen tröst.

Mina iakttagelser i Stockholm när det gäller populariteten hos olika preparat verkar stämma med bilden i Europa i övrigt. Heroin- och amfetaminmissbruket ligger stadigt på samma nivå medan cannabis och kokain är på stark frammarsch.

Europa importerar årligen 250 ton kokain enligt nya undersökningar. Cannabis tillverkas som vanligt i Marocko med en årlig produktion på 3000 ton men Albanien är tydligen på gång att bli stora. I Marocko är nästan 100 000 familjer involverade i cannabisproduktionen som omsätter 10 miljarder euro.

Surrey-polisen Kevin Deanus på Stockholmsbesök

I Barcelona knöt jag kontakter med poliser i många länder. Den som gjorde starkast intryck var en operativ chef för polisen i Surrey utanför London, Kevin Deanus, som visade sig vara en man med stora visioner. Jag lyckades bjuda Kevin till Stockholm på ett studiebesök. Med sig hade han en kollega med mångårig erfarenhet av undercoverarbete i bl a MC miljöer. Då Surreypolisen har fått mest uppmärksamhet av alla polisområden i Storbritannien var det extra roligt att få besök därifrån.

Jag bjöd in personal från RPS, Mobilisering mot narkotika, länskriminalen, operation krogsanering, Stadprojektet, kommunens tillståndsenhet, politiker från polisnämnden, poliser från tillståndsenheter, näpon och krogkommissionen till ett seminarium.  Kevin fick möjlighet att berätta om sitt arbete som operativ chef och hur polisen arbetar i Surrey för denna brokiga församling.

Föredraget var minst sagt engagerande. Kevin Deanus bedriver ett polisarbete som inte liknar något jag har hört talas om tidigare. I sitt område har han plockat ut personer som är brottsaktiva och stör den allmänna ordningen i huvudorten Guildford. Dessa personer har han genom rättsprocess lyckas belägga med olika typer av restriktioner

t. ex. att vistas i stadens centrala delar. Därefter köpte polismyndigheten reklamplats på en husvägg stor som en fotbollsplan. De presenterade personerna med namn och bild och ombad allmänheten att ringa polisen om de såg personerna i stan så att de kunde arresteras. Detta rönte stor uppmärksamhet och blev omskrivet i Storbritannien.

På fråga från journalister om polisen inte tog hänsyn till personernas integritet svarade Deanus att han hade till uppgift att ansvara för allmänhetens säkerhet och att han struntade blankt i våldverkarnas integritet som de genom sitt beteende hade försakat. Deanus hade innan denna kupp låtit sina jurister granska det legala och dessutom hade han tecknat en personlig försäkring i fall han skulle bli stämd och fälld i domstol.

Streetrace hade de problem med i Guildford fram till dess att de lyckades få stopp på en racingmotorcykel. Deanus lät mosa motorcykeln och ställa ut den som ett varnande exempel i citykärnan varpå detta problem upphörde.

Polisen har köpt in en drogskanner för 100 000 som känner av mikroskopiska mängder av narkotika. Denna maskin lånar de ut till krogar som låter sina gäster drogtestas som ett villkor för att komma in på krogen. Genom att se vilka som väljer att inte gå in på krogen får spanarna en första ledtråd till vilka som håller på med narkotika. Krogarnas tillstånd verkar vara lättare att dra in i England än i Sverige.

Narkotika-hundar arbetar man med betydligt mer offensivt än i Sverige. Man låter hundar passera krogköer eller ställer hundarna vid inpasseringen till tågstationer så att det kan markera personer som bär narkotika.

Nästa idé som Surreypolisen vill genomföra är att köpa reklamplatser på mjölkpaket där de tänker presentera de som langar narkotika i närområdet. En kortlek liknande den som amerikanerna gjorde i Irak är också på gång. Korten skall visa de mest eftertraktade kriminella och skall delas ut som sporre till konstaplarna på fältet.

Deanus medverkar varje vecka i lokalradion där han berättar om polisens arbete och vad man har uppnått. Bara under det senaste året har han varit med i över 100 TV sändningar. Genom att presentera polisens arbete på ett så publikt sätt så har polisen vunnit i popularitet och kan aktivt driva en hård linje som får gehör i hela rättskedjan och hos politiker.

Mest imponerande är kanske inte dessa utspel utan på vilket sätt man bedriver spaningsarbete och vilka möjligheter man har till skillnad från i Sverige. Brå presenterade nyligen en rapport där man kritiserade den Svenska polisen för att inte lyckas slå hål på narkotikaorganisationerna utan bara fälla enskilda individer. I Surrey är man tydligt inriktad på att “go for the money”. Man sätter ut spanare som arbetar under cover för att kunna identifiera nätverk av narkotikalangare i ett område. Genom uppköp av narkotika, brottsprovokation, så arbetar man sig in i de kriminella strukturerna. Man använder sig av buggning, och tv övervakning mm. Vid det senaste tillslaget greps 30 personer vid ett samtidigt tillslag. Efter den omfattande bevisningen erkände alla utom två och samtliga blev fällda.

Vid sidan av narkotikautredningen så görs en ekonomisk genomgång av de misstänktas tillgångar. De tillgångar de kriminella inte kan redogöra för, omvänd bevisbörda, förverkas av rätten. På detta sätt lyckas man plocka bort hela nätverk och dessutom kapa dem ekonomiskt, något som är omöjligt i Sverige idag, då vi ofta får lämna tillbaka tillgångar som vi inte kan knyta till ett konkret brott. Med utökade befogenheter tror jag att svensk polis skulle kunna bli betydligt mer framgångsrik i narkotikabekämpningen utan att det skulle innebära någon fara för rättssäkerheten.