Föräldrar hjälper polisen efter narkotikaingripanden

Av Peter Sundberg

FMN-grupper i Stockholmsområdet turas om att finnas till hands hos narkotikaroteln i Stockholm för att hjälpa föräldrar vars barn dras in i utredningar.

När Manne Jönsson, kriminalkommissarie och chef för ungdomssektionen vid narkotikaroteln i Stockholm, var pappaledig fick han en idé. Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN) skulle få ha folk på roteln för att hjälpa de unga missbrukarnas föräldrar att hantera alla de problem som uppstår när en ung människa upptäcks hålla på med narkotika. Han tog kontakt med Lena Larsson, kanslichef i FMN:s riksförbund. Hon ordnade så att de fyra FMN-föreningarna i Stockholmsområdet, nämligen Järfälla, Stockholm, Täby och Upplands Väsby, turas om att ha folk på roteln varje torsdag. Projektet har varit igång sedan i våras.
Vid det avslutande förhöret med en ung misstänkt person eller delgivningen är föräldrarna ofta med. De erbjuds då att få kontakt med FMN för att prata igenom den nya situationen.

Positiva reaktioner
I arbetet ingår att hjälpa föräldrarna att hantera chocken över att de egna barnen börjat med droger. De har uppskattat att få prata med någon som har liknande erfarenheter och tydliga råd att ge. Föräldrarnas reaktioner har varit positiva. Hittills har ingen tackat nej, men några har haft svårt att fortsätta kontakten.
Katarina Cnattingius, mångårig medlem och aktivist inom FMN, har deltagit i samarbetet för Täbygruppens räkning. Hon säger att de FMN-medlemmar som deltagit sett en positiv utveckling i detta samarbete, i allt från det praktiska som att polisen nu skaffat ett bättre samtalsrum till att fler föreningar visat intresse. Hon skulle gärna se liknande samarbete, närmast för FMN-grupperna inom t.ex. Norrort-Roslagen.
– En viktig del i fortsättningen måste vara att ge fler poliser och fler polisstationer utbildning om föräldrarnas situation och behov vid barnens missbruk.
Manne Jönsson anser att samarbetet har varit utvecklande för Ungdomssektionens arbete:
– Vid ett av de första tillfällena var en advokat med under slutförhöret och han sade direkt ”Va´ är ni så professionella – gör ni alltid så här?”. Det kändes sporrande och roligt för personalen som ett erkännande. Dessutom är det angeläget att kunna göra något meningsfullt också för föräldrarna som upplever en så svår situation till följd av barnens missbruk.