Linnea ung,
cannabisförsäljare

Av: Lennart Karlsson

När spanarna från Citypolisens narkotikasektion knackade på i en studentbostad inom universitetsområdet i Stockholm, möttes de av en stark haschdoft när dörren öppnades. I rummet fanns en 16-årig flicka och en ung man. Poliserna hittade hasch, marijuana, vågar och andra attiraljer som visade att försäljning hade pågått här. Det såg ut att vara ännu ett narkotikaärende i mängden.

Ett fall för ungdomssektionen

Ärendet blev dock allt annat än vanligt. Linnea, flickan som nyss fyllt 16 år, hade redan vid ingripandet en attityd som inte var typisk för vad man kunde förvänta sig. Bland annat vägrade hon att lämna ifrån sig en ringande mobiltelefon, vilket slutade med att poliserna fick ta ifrån henne telefonen med våld.

Den unge mannen förhördes och fick gå och det hade också framgått att ytterligare en man, som just då befann sig i USA, var inblandad i narkotikaförsäljningen. Linnea togs med för kroppsbesiktning och förhör innan hon lämnades över till föräldrarna.

Med tanke på de inblandades låga ålder togs utredningen så småningom över av Länskriminalens ungdomssektion. Fortsättningen på ärendet blev ett skolexempel på hur man ur "små beslagsärenden" kan bygga något mycket större.

Tre huvudmisstänkta anhölls

När ungdomssektionen tagit över ärendet gick man igenom beslagen och säkrade ny bevisning. Man kallade in Linnea och höll ett nytt förhör med henne. Efter förhöret blev Linnea anhållen och fördes till ett § 12-hem för unga tjejer.

Omid, den unge mannen i lägenheten, blev anhållen i sin frånvaro och greps efter några dagar.

Milad, mannen son befann sig i USA och som senare visade sig vara Linneas pojkvän, greps när han kom tillbaka till Sverige två veckor efter tillslaget.

Med de tre huvudpersonerna frihetsberövade påbörjas arbetet med att identifiera misstänkta köpare genom information som fanns i mobiltelefoner och på handskrivna lappar. Ganska snart lyckades utredarna få namn på några som hämtades in till förhör. Man lyckades också efterhand att identifiera personer som misstänktes ha försett Milad, Omid och Linnea med narkotikan.

Udda människotyper

16-åriga Linnea beskrevs som en smal och späd tjej med en prognostiserad diagnos som spänner någonstans mellan ett ADHD-liknande tillstånd och en lindrig autism. Hennes känsloliv pendlar mellan 10-åringens och 17-åringens. Detta visade sig vara mycket påfrestande i förhörssituationen. Utredarna beskrev hur de första förhören var att likna vid en maktkamp som tog sig närmast absurda former. Bland annat krävde Linnea att få sitta på golvet i samband med förhöret. Förhörsledaren gick henne till mötes och förhöret genomfördes på golvet i förhörsrummet. Linneas advokat avböjde dock erbjudandet att sitta på golvet, möjligen av rädsla för att smutsa ned kostymen? Efter hand lärde sig utredarna att det inte gick att hålla längre än en timmes förhör med Linnea.

Milad visade sig vara en extremt självupptagen, babblig och svårförhörd person med en grandios egenbild och en närmast religiöst positiv inställning till marijuana. Milads inställning var att han i själva verket hade hjälpt Linnea att komma bort ifrån skadligt bruk av alkohol och tabletter till det betydlig mer hälsosamma bruket av marijuana. Milad hade en Marijuana License som är utfärdad i Los Angeles. Med denna som stöd hävdade han rätten att inneha 224 gram marijuana och 18 marijuanaplantor för eget bruk. Förhören med Milad beskrevs också som lätt absurda. Han försökte under en månads tid övertyga polismännen att de också borde börja röka marijuana.

Omid var en betydligt mer sluten och tystlåten person. Det lilla han sade var åsikter som var inspirerade av Milads korståg för marijuana.

Många unga Guldstjärnor i utredningen

Efterhand fortsatte utredningen. Flertalet misstänkta köpare hämtades in till förhör. Många som togs in på förhör var "Guldstjärnor". Guldstjärnor är intern jargong för unga narkotikaanvändare som aldrig tidigare rapporterats för narkotikabrott. Många av dessa ungdomar är motiverade att få hjälp för ett begynnande cannabismissbruk. I utredningen visade det sig att många var beredda att berätta och vittna mot Milad, Omid och Linnea.

Det finns flera anledningar till att unga köpare är beredda att vittna. Dels är de oerfarna och fortfarande relativt oförstörda. En annan anledning är att köparna i många fall blivit lurade. Under utredningen kom det fram hur försäljningssituationen har varit. Det fanns alltid en färdigrullad joint i lägenheten som skulle rökas innan köpet. Syftet med detta var förmodligen att avleda uppmärksamheten och få köparen lite "dimmig". Därefter kunde Milad, Omid och Linnea trixa lite med vikten på det som skulle köpas.

Bevisen i utredningen hämtades till stor del från den information som fanns i mobiltelefonerna och på handskrivna lappar. I mobiltelefonerna hittades bilder och videosekvenser som visade hur de huvudmisstänkta hanterade och använde cannabis. Några bilder avslöjade hur ett stort antal ungdomar satt i lägenheten och rökte cannabis.

Linnea har haft ett stort behov av att föra anteckningar för att få struktur på sitt liv. Därför fanns också väldigt tydliga anteckningar som styrkte detaljer runt försäljningarna. I kombination med förhören av köparna blev utredningen så småningom komplett.

Slutresultatet

Sammanlagt nitton personer, mer än hälften var under 20 år, blev misstänkta för narkotikabrott i ärendet. Totalt beslagtogs ca 300 gram cannabis samt mindre mängder ecstasy, amfetamin, heroin, anabola steroider och svamp.

Till rättegången kallades tio köpare som vittnen. Samtliga vittnade mot Milad, Omid och Linnea trots att de själva var delgivna brottsmisstanke. Milad fortsatte på den inslagna vägen. Han försökte övertyga rätten om att även de borde prova att röka cannabis. Detta torde inte ha varit till hans fördel.

Milad och Omid dömdes till fängelse som ansågs vara verkställt med hänsyn till den långa häktningstiden. Milad dömdes utöver fängelset till tre års utvisning. Linnea dömdes till vård inom socialtjänsten. När det gällde köparna så varierade påföljderna mellan åtalsunderlåtelse, dagsböter och vård inom socialtjänsten.