Narkotikans väg in i fängelset

Av Heidi Joensuu

Christer Hofström arbetar som hundförare på Kriminalvårdens anstalt i Norrtälje. Han arbetar med sin hund Charlie med att förhindra att bl.a. narkotika ska smugglas in på fängelset. Narkotikan smugglas in med besökare, permittenter, personal, genom inkast på området eller genom en hel del s.k. ”kreativa lösningar”. 

Det vanligaste smugglingssättet är att intagna som varit på permission försöker medföra narkotika. Oftast genom att stoppa upp narkotikan i kroppen vilket naturligtvis gör det svårt att hitta. Narkotikahundarna kan markera ändå, detta eftersom den som smugglar har hanterat narkotikan och kanske har spår kvar på händerna eller på kläderna. Idag har kriminalvården 14 narkotikahundar i tjänst och efter att man införskaffade hundarna har antalet besökanden som smugglar minskat, liksom besöksantalet till anstalterna i allmänhet! Hundarna närvaro har därmed en ordentligt avskräckande effekt även om det är frivilligt att bli utsatt för hundsök. Alternativet är dock kroppsvisitation eller avvisning. Hundarnas närvaro underlättar även för de många kvinnor som tvingas smuggla knark till sina män/pojkvänner som sitter inne. Flertalet har tackat Christer för att han och hunden står vid anstaltsporten, de slipper pressen att smuggla eftersom risken att åka fast är så hög.

Men efterfrågan på narkotika inne på anstalterna är stor och därför ökar smugglingen via andra kanaler, exempelvis genom inkast. Norrtäljeanstalten ligger nära bebyggelse och elljusspår och det är mycket folk i rörelse kring anstalten. Det är därför lätt att utifrån klippa upp ett hål i det första av tre staket för att kasta in föremål på anstaltsområdet. Detta sker oftast under natten så personalen måste varje morgon gå en runda för att fånga upp narkotikan före internerna. Snart kommer staket att larmas och man hoppas att problemet på så sätt minskar. Christer tror att 2-3 paket av 10 når fram till sin mottagare. Det vanligaste är att man gömmer narkotika i tennisbollar som är lätta att kasta in.

Det är inte bara narkotika som är en eftertraktad och förbjuden vara på anstalterna. Mobiltelefoner – narkotikahandlarens främsta arbetsredskap – är också hårdvaluta. Och trots att man har metalldetektorer finns det nya, mycket små telefonmodeller som inte detektorerna tar.

Christer ger sedan exempel på andra införselvägar som smugglarna genom åren försökt sig på. Varje torsdag kördes varor och bl.a. tvättmedel från den lokala ICA-handlaren till kiosken på anstalten. Genom en medhjälpare preparerades ett tvättmedelspaket med amfetamin och mobiltelefoner och placerades längst fram i hyllan med tvättmedel för vidareleverans till anstalten. Problemet var att fel paket lastades in och det preparerade paketet stod kvar. När man på anstalten uppdagade smugglingsförsöket kom det fram att två liknande smugglingar lyckats vid tidigare tillfällen. Det preparerade tvättmedelspaketet kom däremot aldrig tillrätta.

En gång upptäcktes ett paket under matbilen efter en hundmarkering. Paketet innehöll mobiltelefoner och man hade satt fast paketet under bilen med hjälp av magneter. Troligen hade den som packat in telefonerna även hanterat narkotika eftersom hunden markerade. Man har även försökt smussla in mobiltelefoner genom att posta dem till personal som varit på semester. 

Vid ett tillfälle försökte man få in varor på anstalten genom att skjuta pilbåge över muren. Polisen rubricerad i sin anmälan brottet som ”Försök till mord”, vilket dock inte åklagaren godtog. En annan smugglingsmetod är att klistra över en annons i en tidning med en likadan annons och gömma narkotika däremellan.

Det är också av stort intresse för den som avser att smuggla narkotika att veta när Christer och Charlie arbetar och därför är det många som ringer och frågar efter Christer. Det kan vara folk som presenterar sig som tullare, poliser eller annat men man går aldrig ut med uppgifter om när Christer arbetar eller inte. Men det är inte ovanligt att han trots lediga dagar åker och ställer hundbilen utanför anstalten i avskräckande syfte.

Christer tar naturligtvis tillfället i akt att träna sin hund med hjälp av kollegor. Något som slutade olycklig – eller lyckligt – i ett fall. När Charlie markerade vid ett sådant tillfälle insåg Christer att han hade en kollega framför sig som försökte smuggla in narkotika på anstalten. Det var mycket obehagligt, men kollegan hade 100 g cannabis i benfickan, precis i noshöjd för Charlie. Och i den andra fickan hade han 3 mobiltelefoner.

År 2004 började Kriminalvården med s.k. informanthantering vilket är svårt p.g.a. den sociala kontroll som råder inne på anstalterna. Verksamheten ledde dock till att man lyckades stoppa en planerad fritagning på Norrtäljeanstalten. En medhjälpare greps med en AK47 med fullt magasin. Den som han försökte frita satt inne för mordförsök på två poliser. Enlig uppgift skulle den intagne ”visa vem som bestämmer”. Detta visar på hur viktigt det är med underrättelsearbete. Numera finns det 19 heltidstjänster på Kriminalvårdens underrättelsetjänst. Och eftersom det samlas många - ur brottsbekämpningssynpunkt - intressanta personer på samma ställe är det naturligt att det där finns mycket intressant information att hämta.