Otillbörlig drogning av annan person i samband med brott. Spetsade drinkar och våldtäktsdroger

Av Kai Knudsen.
Docent, överläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Det har under de senaste åren blivit relativt vanligt att sjukvården eller polisen kontaktas av personer som uppger att de blivit drogade av någon okänd eller flyktigt känd person. Drogningen har oftast ägt rum i samband med festande, antingen ute på krogen eller i hemmet. Efter drogningen har någon form av brott skett, t.ex en våldtäkt, ett sexuellt övergrepp eller ett rån. Vanligtvis är offret en kvinna som fått en spetsad drink (”Drink spiking”) av en okänd eller flyktigt känd man. Härefter har brottsoffret utvecklat höggradig berusning, medvetslöshet eller upplevt ett påtagligt konstigt eller onormalt rus. När den drabbade klarnar till och inser att någonting brottsligt inträffat vet vederbörande sällan hur hon eller han skall hantera händelsen. Det är inte alltid offret förstår att hon eller han blivit drogad. Minnesbilderna kan vara av skiftande kvalitet. I en studie av Michael Hurley kunde brottsoffren minnas händelseförloppet bitvis i 59% av fallen, utan minnesbilder i 24% och med goda minnesbilder i 15% av fallen (1). Det är angeläget att sjukvården och polisen har fungerande rutiner för hur problemet skall hanteras med anmälan, registrering och provtagning för att konstatera drogning.

Provtagning

Provtagningen måste fungera på ett standardiserat och säkert sätt i rimlig tid efter övergreppen. Provtagning sker i regel genom urinprov, i vissa fall även genom blodprover. Det är angeläget att provtagning sker så snart som möjligt efter tillbudet eftersom många droger liksom alkohol försvinner snabbt ur kroppen. Alkoholhalten bör bestämmas genom blodprov. Urinen kan initialt testas genom en screening med hjälp av sk. drogstickor. Dessa stickor har ett reagens som reagerar immunologiskt. Stickorna har emellertid en del felkällor och kan vara svåra att läsa av. GHB och LSD förekommer i regel inte på drogstickor. För att proven skall ha något rättsligt bevisvärde krävs en godkänd analysmetod utförd på ett auktoriserat laboratorium. Drogstickor bör därför inte användas i de ärenden där en rimlig misstanke finns om att otillbörlig drogning ägt rum. Vanligen används en säker analysmetod kallad för gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS). Proven måste hanteras på rätt sätt avseende förvaring och transport. Provtagningen bör gå till på samma sätt som vid misstanke om drograttfylleri. Prover tas då på en sjukvårdsinstans av sjukvårdspersonal med material från polisen. Proverna remitteras vanligen till rättskemiska institutionen i Linköping. Det är angeläget att notera tidpunkten för drogningen, brottet, provtagningen och analysen. Det skall noteras om lång tid förflutit mellan provtagningen och analysen liksom hur lång tid som förflutit mellan drogningstillbudet och provtagningen. Analyser tagna senare än fyra dygn efter intag är i regel negativa men positiva resultat kan erhållas även senare. I ett drogfall kunde ett läkemedel (Stilnoct) påvisas sex dygn efter drogtillfället (2). I detta fall var även en håranalys positiv. Fall senare än fyra dygn bör därför inte undantas från provtagning, upp till en vecka efter drogtillfället bör urinprover tas.

Bristande provtagning är vanligt

I en rapporterad studie av M.A. ElSohly på 1179 anmälda brottsfall med misstänkt drogning hade 61% positiva provsvar för alkohol eller droger (3). 39% av fallen var således negativa trots misstanke om drogning. En del av dessa negativa fall kan tänkas vara falskt negativa pga för sen provtagning, för sen analys, avsaknad av prover eller andra brister i hanteringen. I en preliminär rapport av Anders Stolpe vid polisen i Västra Götaland har provtagningen i ärenden med rimlig misstanke otillbörlig drogning varit alltför sällsynt, i mindre än 10% av fallen har prover tagits på ett korrekt sätt (Anders Stolpe, personligt meddelande 2006). I en studie av M Scott-Ham där GHB påvisades i 0.2% av fallen noterades att i enbart 35% av alla analyser fanns det en teoretisk möjlighet att kunna påvisa GHB.

Alkohol är vanligast

I en studie av L Slaughter på 2003 anmälda fall fann man alkohol i 63% och cannabis i 30% av fallen (4). I en annan studie från samma forskargrupp på 3303 analyser förekom alkohol eller droger i 61.3% av fallen (5). I en studie av M Scott-Ham förekom alkohol i 46% av fallen (8). Dessa studier och flera andra har tydligt visat att alkohol är den dominerande drogen bland personer som utsatts för brott efter drogning. Näst vanligaste drog efter alkohol är cannabis (1,3,5,11). Dessa studier har inte kunnat identifiera en enskild drog som en specifik våldtäktsdrog utan snarare visat att sexuella övergrepp och andra brott vanligen inträffar i samband med ruspåverkan oavsett orsak till ruset (5,11). Intaget av droger kan vara självförvållat och avsiktligt eller oavsiktligt och ofrivilligt eller i kombination, det ena kan föregå det andra. Förekomsten av illegala droger eller narkotika är vanligt i samband med sexuella övergrepp efter drogning, 34% i en engelsk studie (8). Det är tänkbart att frivilligt intag av illegala droger försenar eller förhindrar en polisanmälan efter ett sexualbrott i samband med otillbörlig drogning pga rädsla för rättsliga repressalier.

I många fall förekommer inga droger andra än alkohol även om ruset har upplevts som annorlunda eller konstigt och misstanke om drogning har funnits. Det är därför viktigt att mäta graden av alkoholpåverkan på den som blivit utsatt. Förmågan att själv bedöma graden av berusning och karaktären av ruset avtar snabbt med stigande alkoholhalt och det är vanligt att den drabbade varit mer berusad än han eller hon själv tror. Inte heller vittnesuppgifter om att den drabbade ”uppträtt märkligt” i samband med berusningen har egentligen något värde i möjligheten att bedöma huruvida drogning förekommit. Provtagningen avseende droger är därför oerhört betydelsefull. I händelse av sjukvård, t.ex. i samband med skador efter våldsbrott eller våldtäkt är det sjukvårdens uppgift att hantera problemet, men oftast blir det primärt ett polisärende.

Sexualbrott och drogpåverkan

I händelse av sexualbrott är det viktigt att polisen uppmärksammar drogpåverkan och fastställer huruvida otillbörlig drogning förekommit. I en studie av Michael Hurley påvisades dropåverkan hos 17.5% av de som blivit utsatta för våldtäkt (1). I en engelsk studie av C. Thompson gjord på 212 personer utsatta för sexuella övergrepp misstänktes otillbörlig drogning i 24% av fallen (6). I en amerikansk studie av Kathleen Read gjord på 1038 våldtäktsoffer var 53% positiva för alkohol eller droger vid provtagning (7). Medelåldern på de drabbade var 25 år, 40% var yngre är 20 år och 22% var så unga som 13-16 år.

Den drabbade kan ha tagit droger frivilligt eller fått i sig preparaten helt omedvetet, men kan också ha uppmuntrats eller utsatts för påtryckningar till att ta preparaten. Påtryckningar eller grupptryck är vanligt med alkohol och cannabis men förekommer även med läkemedel och annan narkotika. Intag av narkotika och ”okända piller” sker lättare efter intag av alkohol eller cannabis. I en australiensisk studie av Michael Hurley rapporterade 49% av brottsoffren intag av läkemedel medan 21% rapporterade intag av illegala droger (1).

Vanligaste orsaken till berusning i samband med våldtäkt är alkohol (1,3,4,5,6,8). Berusningsgraden har varierat mellan lätt berusning och höggradig berusning men i en studie av M Hurley hade de som druckit alkohol konsumerat minst 4 drinkar i 71% av fallen (1). I en studie av Michael Scott-Ham har man beräknat vilken alkoholkoncentration brottsoffren haft som varit påverkade av alkohol i samband med brottet (9). 60% hade mer än 1.5 promille alkohol i blodet, 17% hade mindre än 1.5 promille och 36% hade mer än 2 promille vilket är höggradig berusning. En liten grupp, 4% hade mer än 3 promille vilket normalt innebär medvetslöshet. I samma studie var 95% av de drabbade kvinnor med en medelålder på 25 år. Sexualbrott efter drogning drabbar således inte enbart kvinnor. Brottsförövaren har i de flesta studier varit uteslutande män (6,7,9).

Illegala droger är vanligt förekommande

Många olika droger förekommer i samband med otillbörlig drogning, bl.a. kokain, bensodiazepiner, amfetamin, GHB, opiater, dextropropoxifen (DXP) och barbiturater. I ett flertal studier har påvisats mer än 20 olika substanser (12). I en studie av M.A. ElSohly testades också för phencyclidin (PCP) och metakvalon men inga prov var positiva för dessa droger (3). 35% av proven var positiva för flera olika droger samtidigt. Den höga andelen blandförgiftningar talar för att åtminstone delar av berusningen skett genom ett avsiktlig och självförvållat intag. I en engelsk studie av Michael Scott-Ham påvisades ofrivilligt intag av sömnmedel i enbart 2% av fallen (8). 659 fall av 1014 var positiva för droger eller alkohol i denna studie. Medvetet intag av sömnmedel påvisades i 18% av fallen. I nio fall av 1014 hade offret tvingats i droger vilket endast utgjorde 1% av alla fall (8). 470 fall var påverkade av alkohol med eller utan droger (46%), 315 hade enbart alkohol vilket utgjorde 31% av fallen medan 155 var positiva för alkohol och droger vilket utgjorde 15% av fallen. Enbart droger utan alkohol påvisades i 189 fall vilket utgjorde 19% av fallen. Bland de med alkoholpåverkan som anmält misstanke om drogning kunde droger endast påvisas hos 33% (8).
I 455 fall av 1014 påvisades illegala droger (45%). Cannabis var vanligaste drogen som påvisades i 21% av fallen. Därefter förekom kokain i 11%, ecstasy i 5%, amfetamin i 2%, heroin i 1% och ketamin i 0.3% av fallen (3 fall). Noterbart i denna studie var att enbart 24% av de som var positiva för cannabis medgav intag av denna drog. 31% av de som var positiva för kokain medgav intag, för ecstasy var motsvarande siffra 32% medan ingen av de som intagit ketamin medgav detta. Möjligen har ketamin i dessa få fall givits i lönndom eller utan offrets kännedom om drogning. 21 fall av avsiktlig ”drink spiking” med sederande droger eller läkemedel kunde identifieras, vilket utgjorde 2% av samtliga fall. I 12 av dessa fall förekom bensodiazepiner (57%). Andra droger som identifierades var GHB (2/21), sömnmedlet zopiklon (1/21), antihistaminer, antidepressiva läkemedel och ecstasy. Cannabis har i regel intagits frivilligt av den drabbade och är vanligt förekommande i amerikanska och engelska studier, det förekommer i runt 20-30% av fallen (4,11). Effekten av cannabis kan vara betydande, särskilt i kombination med alkohol, GHB eller andra droger. Cannabis kan göra att man blir slapp och avtrubbad vilket ökar risken för sexuella övergrepp. Cannabis är dock vanligare i dessa länder jämfört med Sverige.

Läkemedel och otillbörlig drogning

Vanligaste läkemedel som ges vid avsiktlig drink spiking är bensodiazepinpreparat, dvs läkemedel med ångestlösande och sömngivande effekter som vanligen används mot oro eller vid sömnsvårigheter (1,8). Läkemedel kan i samband med otillbörlig drogning ges på olika sätt men det förefaller vara vanligast i form av tabletter som löses upp i en drink (1). De flesta läkemedel ger en något sur smak när de löses upp i en drink men det är inte alltid man noterar en annorlunda smak. Rohypnol har i media många gånger pekats ut som en vanlig våldtäktsdrog. Rohypnol har egenskaper som gör den attraktiv som våldtäktsdrog. Den är relativt lättlöslig, finns som färglös, utan smak eller lukt och med goda sederande och hämningslösande egenskaper (10) men i de kontrollerade studier som gjorts har förekomsten av flunitrazepam varit låg, 0.6% i en studie (11) och 0.54% i en annan studie (3). Den har dock förekommit i flera svenska rättsfall där dosen 1 mg har kunnat påverka unga flickor på ett påtagligt sätt.
Vissa tabletter är svårlösliga och det kan vara effektivare ur gärningsmannens synvinkel att använda läkemedel eller droger i flytande form, t.ex. en mixtur, oral suspension eller droppar (t.ex. haldol-droppar och theralen-droppar). Andra lösningar med sömngivande egenskaper är också effektivt, t.ex. GHB (gamma-hydroxybutyrat) och dess derivat GBL och butandiol. I ett svenskt rättsärende 2005 i Göteborg hade butandiol givits i lönndom med dödlig utgång vilket ledde till åtal och dom för mord. I studien av M Scott-Ham påvisades GHB enbart i 2 fall av 1014 fall. Dessa utgjorde 10% av de avsiktliga fallen med drink spiking. Man noterar dock att i enbart 35% av alla analyser fanns det en teoretisk möjlighet att kunna påvisa GHB. Övriga prover samlades in och analyserades för sent. Såväl GHB, GBL, butandiol och alkohol är medel som snabbt bryts ner i kroppen och elimineras. Inget av dessa medel kan påvisas med snabbstickor. I en studie av Ian Hindmarch påvisades GHB i 4.4% av alla analyserade fall (11) och i en annan studie av MA ElSohly påvisades GHB i 4.1% av fallen (3).

Alkohol med fruktsmak (t.ex bål) döljer ofta smaken av tillblandade läkemedel eller droger, även kaffe eller filmjölk kan dölja en något sur smak. Droger och läkemedel kan även ges i mat eller bakas in i kakor eller andra konditorivaror. Cannabis i bakform är inte ovanligt. Det har även hänt att gärningsmän har injicerat droger i berusade personer utan deras kännedom. Andra narkotiska preparat har förekommit i samband med otillbörlig drogning, t.ex. amfetamin, kokain, ecstasy och olika opiater som heroin och morfin.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är mycket ovanligt att någon person blir avsiktligt drogad i lönndom men det förekommer, däremot är det inte ovanligt att drogpåverkade eller alkoholpåverkade personer blir utsatta för brott. Vanligaste drogen i samband med brott under rusverkan är alkohol utan inblandning av andra droger (1,5,8). Härefter kommer alkohol i kombination med olika illegala droger. Näst vanligast förekommande drog bland drogpåverkade brottsoffer är cannabis (1,8,11). Illegala droger förekommer oftare än läkemedel. Det är angeläget att det finns fungerande rutiner för hur dessa ärenden handläggs avseende anmälan och provtagning såväl inom polismyndigheten som inom sjukvården. Provtagningen måste vara skyndsam och helst utföras inom ett dygn efter drogtillbudet.

Allmänna riktlinjer kring handläggning av otillbörlig drogning (misstänkt drogning av okänd eller känd person)

• Vid misstanke om otillbörlig drogning (”drink spiking”) bör den drabbade alltid göra polisanmälan.
• Om otillbörlig drogning befaras bör offret själv polisanmäla händelsen snarast.
• Om otillbörlig drogning befaras skall provtagning av urin och blod genomföras så snart som möjligt och tidpunkten för provtagningen noteras.
• Vid rimlig misstanke om otillbörlig drogning är provtagning med drogstickor otillräckligt och provtagning bör ske på samma sätt som vid misstanke om drograttfylleri
• Brottsoffret är i regel en kvinna men även män drabbas
• Gärningsmannen är i regel en man
• Den drabbade skall undvika att kasta urin före provtagningen. Samlad urin bör bevaras i ett slutet kärl i kyl eller frys (undvik glasburkar i frysen).
• Efter ett sexuellt övergrepp är det vanligt att den drabbade duschar och försöker göra sig ren. Det är viktigt i samband med denna rengöring att man undviker att kasta vatten om otillbörlig drogning misstänks.
• Om första kontakten sker med sjukvården bör sjukvården hantera provtagningen och undvika att kasta första urinen.
• Notera tidpunkterna för drogningen, brottet, provtagningen och analysen.
• Sjukvården kan förmedla den första kontakten med polisen om offret så önskar.
• Vid omhändertagande av drogade unga kvinnor bör otillbörlig drogning och sexuella övergrepp efterfrågas.
• Ett urinprov skickas till ett auktoriserat kemiskt laboratorium med frågeställningen drogförgiftning eller ”toxikologisk screening avseende drogförgiftning”, vanligen rättskemiska institutionen i Linköping.
• Blodprov för analys av halten av alkohol bör alltid tas samtidigt med droganalyser.
• Lokala rutiner för provtagning och remittering av tagna prover bör upprättas vid varje polisstation.
• Material för provtagning måste finnas tillgängligt vid varje station.
• Rutiner måste finnas för provtagning.
• Rutiner måste finnas för hur prover hanteras efter provtagning avseende förvaring, temperatur, förpackning och transport.
• Observera skillnaden i tid för provtagning och tidpunkt för analys.
• Provtagning på den drabbade bör göras omgående. Om den drabbade befinner sig i hemmet kan vederbörande samla urin i ett tillfälligt provglas redan i hemmet.
• Medhavda prover bör kompletteras med kontrollerade prover tagna av sjukvårdspersonal. Observera att medhavda prover kan vara manipulerade.
• Sjukvårdens primära uppgift är att omhänderta patienter med akuta medicinska problem och kan inte svara för provtagningar på personer utan sjukdomssymptom utom på polisens begäran.
• Vid misstanke om våldtäckt tas gynekologiska prover av en specialist i gynekologi. Vid detta tillfälle bör även urin eller blodprover screenas med avseende på droger och alkohol vanliga vid drink spiking.
• Urinprover kan i regel analyseras upp till fyra dagar efter förgiftningstillbudet men redan efter två dygn och i vissa fall redan efter ett dygn kan spår efter droger ha gått ur kroppen.
• Analyser tagna senare än fyra dygn efter ett övergrepp är oftast av begränsat värde. Fall senare än fyra dygn bör dock inte undantas från provtagning, upp till en vecka efter drogtillfället bör prover tas.
• Polis och sjukvård bör undvika att personer med sjuklig misstänksamhet eller psykisk sjukdom med paranoida drag kommer för upprepad provtagning liksom personer med annat syfte t.ex. vedergällning eller anspråk på ekonomisk ersättning.

Allmänna råd om hur man kan skydda sig samt vad man bör göra om man tror att man blivit drogad.

• Vid fest med flyktigt kända personer undvik att dricka hemmagjorda drinkar och bevaka alltid din drink
• Undvik drinkar med onaturlig smak eller konsistens (de flesta läkemedel ger en något sur smak när de löses upp i en drink)
• Vid festande med flyktigt kända personer, lämna aldrig kvar en kompis ensam som blivit berusad
• Undvik höggradig berusning. Förmågan att själv bedöma rusets karaktär och sannolikheten av en otillbörlig drogning avtar snabbt med stigande alkoholhalt i blodet
• Blanda aldrig läkemedel med alkohol
• Om man misstänker att man blivit drogad bör man kontakta polisen för anmälan och provtagning av urin och blod så snart som möjligt.
• Om du måste kissa redan i hemmet, samla urin i ett tillfälligt provglas. Samlad urin bör bevaras i ett slutet kärl i kyl eller frys (undvik glasburkar i frysen). Urinprover kan i regel analyseras upp till fyra dagar efter förgiftningstillbudet men redan efter två dygn och i vissa fall redan efter ett dygn kan spår efter droger ha gått ur kroppen. Analyser tagna senare än fyra dygn efter ett övergrepp är i regel utan värde.
• Försök att minnas hur mycket alkohol du druckit, vilka läkemedel du intagit de sista två dygnen samt om du använt några droger. Uppge detta för personalen vid provtagningen. Uppge också om du tar några mediciner, t ex insulin vid diabetes.
• Behöver du stöd efter händelsen kontakta Brottsofferjouren (i Göteborg tfn 031-20 20 20) eller Stödcentrum för unga brottsoffer: tfn 020-520 530
• Tänk på att ett rus som upplevs som märkligt eller ovanligt inte behöver bero på inblandning av droger, vanligaste drogen i samband med brott under rusverkan är faktiskt enbart alkohol.

Referenser
1. M Hurley, H Parker, D L. Wells. The epidemiology of drug facilitated sexual assault. Journal of Clinical Forensic Medicine 13 (2001) 181–185
2. P Kintz, M Villain, V Dumestre-Toulet, B Ludes. Drug-facilitated sexual assault and analytical toxicology: the role of LC-MS/MS. A case involving zolpidem. Journal of Clinical Forensic Medicine 12 (2005) 31–41
3. M.A. ElSohly and S.J. Salamone. Prevalence of Drugs Used in Cases of Alleged Sexual Assault Journal of Analytical Toxicology, Volume 23, Number 3, May/June 1999, pp.141-146.
4. Slaughter L. J. Involvement of drugs in sexual assault. Reprod Med. 2000 May;45(5):425-30.
5. I Hindmarch, M ElSohly, J Gambles, S Salamone. Forensic urinanalysis of drug use in cases of alleged sexual assault. Journal of Clinical Forensic Medicine (2001) 8, 197-205.
6. C. Thompson. Review of 212 individuals attending a city centre genitourinary medicine clinic following acute sexual assault. Journal of Clinical Forensic Medicine 13 (2001) 181–188
7. K M. Read, J A. Kufera, M. Christine Jackson, P C. Dischinger. Population-based study of police-reported sexual assault in Baltimore, Maryland. American Journal of Emergency Medicine (2005) 23, 273–278
8. M Scott-Ham, F C. Burton. Toxicological findings in cases of alleged drug-facilitated sexual assault in the United Kingdom over a 3-year period. Journal of Clinical Forensic Medicine 12 (2005) 175–181
9. M Scott-Ham, F C. Burton. A study of blood and urine alcohol concentrations in cases of alleged drug-facilitated sexual assault in the United Kingdom over a 3-year period. Journal of Clinical Forensic Medicine 13 (2001) 107–111
10. J.M. Barnett et R.M. Broad. Flunitrazepam used in a case of poisoning. Journal of Clinical Forensic Medicine (2003) 10, 89–91
11. Hindmarch I, Brinkman R. Trends in the use of alcohol and other drugs in cases of sexual assault. Human Psychopharmacology 1999, 14(4): 225-231