Rutiner för blod- och urinprovstagning
(kroppsbesiktning)

Av Gunnar Hermansson

Varje år tar svensk polis tusentals blod- och urinprov på personer som misstänks för brott. Proverna sänds till Rättskemiska avdelningen, RKA, i Linköping för analys.

Då polisen misstänker en person för drograttfylleri eller bruk av narkotika resp. vissa dopningsmedel (anabola steroider) medges provtagning (kroppsbesiktning) om polismannen, genom att iaktta tecken och symptom på den misstänkte, bedömer att denne är skäligen misstänkt för brottet. Årligen tas också allt fler prover på gärningsmän och målsägare i samband med grova våldsbrott för att konstatera eller utesluta drogpåverkan.

På Rättskemiska avdelningen, RKA, analyseras kroppsvätskorna i det insända provmaterialet för att konstatera eventuell förekomst av alkohol, narkotika eller andra droger inklusive läkemedel. Om polisens analysbegäran däremot avser analys av anabola steroider sänder RKA materialet vidare till Dopinglaboratoriet på Huddinge Universitetssjukhus. Där finns rutiner och en 25-årig erfarenhet av att analysera anabola steroider och andra dopningsmedel. Dopinglaboratoriet anlitas av RKA och provsvaren skickas således tillbaka dit. RKA skriver därefter analysutlåtande till den begärande polismyndigheten.

Provtagning vid våldsbrott

Allt fler poliser och åklagare börjar inse att det ofta finns välgrundade anledningar att ta blod- och/eller urinprov på personer som grips i samband med våldsbrott eller ibland andra typer av brott. Provtagning bör alltid göras så snart som möjligt för att säkerställa eventuell drogpåverkan vid brottstillfället. Motiven kan vara att fastställa gärningsmannaprofiler eller förklara beteendestörningar relaterade till olika typer av våldshandlingar.

Många droger framkallar ett brottsligt beteende och vissa droger kan också tas strategiskt som brottsverktyg i syfte att lättare kunna begå våldsbrott eller egendomsbrott. Kroppsbesiktning, dvs. provtagning, kan då ses som en husrannsakan i kroppen. I dessa fall är det enligt Rättegångsbalken (RB 23 kap. 12 §) tillåtet med provtagning på person som skäligen kan misstänkas för brott varpå fängelse kan följa ”för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet”.

Bevis om drogpåverkan kan också ha betydelse vid en rättspsykiatrisk undersökning av den misstänkte. Även personer som blivit utsatta för brott kan vara aktuella för provtagning för att försöka utreda eventuell drogning eller påverkan.

Rikspolisstyrelsen har under hösten 2005 infört en särskild blankett, remiss, med benämningen ”Begäran om analys vid RMV för utrönande av eventuell drogförekomst i blod/

urin i samband med brott”. Tidigare har polisen vid begäran om analys av prover tagna i samband med t.ex. våldsbrott använt blanketten avsedd för provtagning vid misstanke om narkotikabrott.

Drogpåverkan är en ”färskvara” och möjligheten att påvisa droger i kroppsvätskor avtar i regel snabbt med tiden. Substanser kan påvisas längre tid i urin än i blod och olika tider gäller för olika substanser. De flesta substanser lämnar blodet inom ett dygn och i urin finns oftast möjlighet att spåra i upp till tre dygn. Undantag finns om såväl avsevärt kortare som längre tidsmarginaler. Tiden är också beroende av bl.a. dosens storlek och om intag har skett vid enstaka tillfälle eller under längre tid.

Information och råd om blod- och urinprovstagning finns i en folder som givits ut av Svenska Narkotikapolisföreningen.

Foldern kan beställas av gunnar.hermansson@snpf.org