Steroidmissbruk
– ett sedan länge förbisett samhällsproblem

 Av Gunnar Hermansson

Den illegala marknaden för anabola steroider ökar kraftigt i Sverige sedan några år. En ökad insmuggling av preparaten tyder också på ett stort och tilltagande missbruk, men ingen vet omfattningen av detta.

Den officiella synen på omfattningen av steroidmissbruket har egentligen inte förändrats nämnvärt under de fjorton år som nu har gått sedan vi fick Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1969: 1991).

Med hänvisning till drogvaneundersökningarnas låga siffror har man från Folkhälsoinstitutets och Socialdepartementets sida under många år nonchalerat det illegala bruket av anabola steroider och andra dopningsmedel i samhället, trots motsatta rapporter från tull och polis.

Sanningen är
att både polisens och tullens beslag av anabola steroider ökat kraftigt under de fem-sex senaste åren.
att de stora missbrukargrupperna finns i åldrarna 19-35 år.
att i likhet med idrottsmän är även ungdomar ovilliga att frivilligt medge missbruk av anabola steroider. De är mer sanningsenliga om sitt narkotikamissbruk.
att insmuggling och illegal handel med anabola steroider i stor skala lockar alltfler kriminella grupper
att göra stora förtjänster i förhållande till riskerna.
att forskning sedan länge klart konstaterat att missbrukare löper risk för allvarliga bestående skador, både fysiska och psykiska. Dessutom ökar benägenheten att övergå till narkotikamissbruk.
att missbruk av anabola steroider leder till allvarliga sociala problem med ökning av hot och våld både i hemmen och ute i samhället.
att trots att missbruket av anabola steroider ökat, erbjuds behandling endast på ett par-tre platser i landet. Antalet hjälpsökande är stort och ökar ständigt på dessa platser.

Mobilisering mot narkotika valde bort anabola steroider

Texten ovan skrev jag redan 2002 och den är lika aktuell idag. Den illegala steroidmarknaden har fortsatt öka i samma takt liksom missbruket av anabola steroider. 2002 var också det år regeringen tillsatte narkotikasamordnaren Björn Fries och Mobilisering mot Narkotika (MOB) bildades. MOB fick tre huvudområden att arbeta med

• Tillgången till narkotika skall strypas
• Färre ungdomar skall pröva och experimentera med droger
• Fler personer med missbruksproblem ska få hjälp att sluta missbruka

I direktiven nämndes bara narkotika och detta tolkades bokstavligt. Därför har MOB inte satsat några resurser på att minska den illegala tillgången på anabola steroider, eller att få färre ungdomar att börja med steroider eller att erbjuda steroidmissbrukare hjälp att sluta. Vi som arbetar särskilt med problematiken kring anabola steroider har påtalat dessa brister för MOB och Socialdepartementet men fått besked därifrån att detta inte ingår i deras mandat.

Man brukar säga att något allvarligt måste hända innan det blir ändring och nu har det mest tragiska inträffat när en steroidmissbrukare våldtagit och knivskurit två småflickor. En av dem var hans egen styvdotter som också dog av knivskadorna. Händelsen orsakade ett enormt mediaintresse mycket på grund av att den 26-årige gärningsmannens försvarare tidigt gick ut offentligt med uppgiften om att hans klient missbrukat anabola steroider en längre tid. Han hade också sökt psykiatrisk hjälp utan att få adekvat vård.

Enligt uppgift beslutade folkhälsominister Morgan Johansson några dagar efter händelsen att även anabola steroider i fortsättningen skall omfattas av MOB:s arbete. Det är inte en dag för tidigt och mycket beklagligt att det sker först efter en sådan fruktansvärt tragisk händelse.

Gemensam lag för alla droger

Mitt råd till Morgan Johansson är att sammanföra narkotikastrafflagen, dopningslagen samt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor till en gemensam droglagstiftning som man har t.ex i USA (Controlled Substances) och England (Misuse of Drugs Act). Många inom det svenska rättsväsendet och samhället i övrigt har idag dålig kunskap om de båda sistnämnda speciallagarna och de blir lätt bortprioriterade.

En gemensam lag vore lättare att lära sig och hålla sig uppdaterad om i takt med att nya missbruksdroger klassas. En gemensam lagstiftning innebär också att det blir svårare att välja bort att bekämpa vissa droggrupper, vilket uppenbarligen kan ske idag. Det går inte längre att bara satsa resurser på de klassiska narkotiska preparaten som blev vanliga under förra årtusendet. Utvecklingen går framåt och vi måste hänga med i samma takt.