Användarens guide till ”LSD-Galaxen”
Text: Lennart Karlsson
I slutet av augusti 2007
greps Jan, 26 år gammal, inne i Stockholm City misstänkt för
narkotikabrott. Vid gripandet bar han på sig en större mängd
flunitrazepam tabletter som han precis hade köpt. Vid en efterföljande
husrannsakan anträffades mer narkotika. Bland annat hittades två ark om
totalt 200 LSD-tripper.
Jag träffar Jan på häktet dagen efter tingsrättens dom. Han har
fortfarande på sig entrébandet från årets Full Moon festival runt
handleden. Han har precis fått veta sin dom. Två års fängelse för grovt
narkotikabrott. Jag frågar Jan om han vill berätta sin historia. Det
vill han mer än gärna.
Uppväxten
Jan växte upp en bit utanför Eskilstuna tillsammans med sin mamma och
pappa. Pappa jobbade på sjön och var borta under långa perioder. Jan
berättar att han tidigt var nyfiken och ville prova olika saker. Han
tyckte även om att umgås med äldre grabbar. Redan vid 12 års ålder
började han tjuvröka och berusa sig med alkohol. På sommarlovet 2 år
senare begick han sin haschdebut. Då hade han ännu inte fyllt 14 år. Jan
berättar att han var i sällskap med en äldre kille som hade fyllt 16 år.
De satt nere i kompisens pojkrum och rökte en joint. Under tiden kom
kompisens mamma ner med läsk och chips. Hon märkte ingenting. ”Jag kände
direkt att det här var min grej”, säger Jan.
Mellan 14 och 15 års ålder rökte han hasch sporadiskt med sina kompisar.
Vid 16 års ålder rökte han regelbundet minst fyra gånger om dagen. Han
beskriver sitt haschrökande som ett sätt att känna frihet. Han hade
tröttnat på skolan och upplevde att han levde i en inrutad värld utan
drömmar om framtiden. Haschrökningen blev en flykt ifrån den världen.
Tyngre droger
Redan vid 15 års ålder testade han amfetamin. Han blev återigen
introducerad av äldre kompisar. Första gången han tog amfetamin var på
en fest. Han fastnade direkt. Avtändningen efteråt blev dock ett mindre
helvete. Han spydde, grät och hade ångest i 3 dygn.
Efter ett par tillfällen med amfetamin provade han att äta en
ecstasytablett. Nu blev han riktigt frälst. Återigen kände han ”det här
är min grej”. Återigen blev avtändningen en helvetisk upplevelse. Jan
upplevde avtändningen på ecstasy som värre än avtändningen på amfetamin.
– ”Man hatar sig själv, har ångest och skäms. Kemin i hjärnan ger ett
socialt beteende som man inte kan stå för, dagen efter.”
Detta gjorde att Jan upplevde att det fanns en desperation i
ecstasyanvändandet. Viljan att stanna kvar i ruset, i kombination med
rädslan att gå ur, gjorde att han använde många tabletter. Han kunde äta
mellan 5-10 tabletter vid ett och samma tillfälle. Efter ett tags
missbruk av ecstasy upplevde Jan att hans hjärna började förstöras. Han
säger sig kunna känna fysiskt hur serotoninförrådet i hjärnan tömdes.
Allt blev svart och mörkt. Så här i efterhand reflekterar Jan:
– ”Ecstasy ångrar jag som fan”!
Den hallucinogena befrielsen
Jan berättar vidare hur hans ecstasymissbruk var på väg att ta död på
honom. När han testade LSD för första gången upplevde han hur den
hallucinogena effekten blev en befrielse.
”Det här är verkligen min grej”.
Han hade tidigare upplevt hallucinogena effekter på ecstasy. Dessa är
dock mycket mer skrämmande. Han beskriver dem som mer verkliga och
skarpa. Man hör röster som är mycket verkliga. En annan vanlig
hallucinogen effekt på ecstasy är att man tror att alla människor har
glasögon på sig.
Enligt Jan var dock LSD-ruset något helt annat. Han upplevde att
LSD-ruset gav honom en självinsikt. Hela världen blev annorlunda och han
kunde tänka ”stora tankar” om fred och frihet. Han slutade omedelbart
med både amfetamin och ecstasy. Jans inställning att LSD har räddat
honom från användande av ecstasy och amfetamin.
Från början ”trippade” han 2-3 gånger per månad. Han sökte sig runt till
olika sällskap som hade tripp-fester. Han upptäckte dock ganska snabbt
att det var för ofta. De senaste åren har han använt LSD en gång per
månad eller mer sällan.
Hur går trippfesten till
På en bra trippfest ska det finnas en ”chill”. Chillen är en lugn plats
som bör innehålla tygskynken med mönster av UV-färg, belyst med
UV-lampor. Där ska också finnas lugn musik. Helst av stilen Chill/Ambient
eller Psykedelisk DUB.
Viktigt för att ha en bra ”setting” är just musiken. Det får inte heller
vara för många nybörjare. Dessa brukar göra att det blir för flamsigt
och skrattigt. Då ökar riskerna för snedtrippar.
Jan berättar om hur man börjar värma upp med att dricka ett par starköl
och röka cannabis. Detta gör man för att bli lugn i kroppen. Därefter
sätter man trippen på tungan. Först får man en pirrande känsla på
tungan. Kroppen känns lite tyngre. Efter 25-30 minuter börjar
balanssinnet att påverkas, det börjar gunga. Ytterligare 5-10 minuter
senare börjar man se ”traces” efter rörelser. Musiken blir intensivare.
Alla sinnen förstärks. Man ser, hör och uppfattar intensivare.
Färgseendet förändras. Rumsuppfattningen förändras och man uppfattar
flera dimensioner.
Det normala är att ett rus håller sig konstant i 6-7 timmar. När ruset
går ur kroppen så går det ganska snabbt. Vanligt är då att man varvar
ned med att röka hasch. Dels för att landa mjukare men även för att få
ut det sista av ruset.
Snedtrippar
När ett LSD rus pågått i 3-4 timmar kan en erfaren användare ta
ytterligare en tripp. Tar man tillräckligt mycket så kan man hamna i ett
stadium där man fullständigt tappar tid, rum och uppfattning om sin egen
person. Detta brukar i LSD kretsar kallas för ”Ego-dödare”.
I detta stadium balanserar man på en gräns. Här är risken för
snedtrippar överhängande.
Då finns det ingen tröst i att någon försöker informera att LSD:n går ur
kroppen om en timme. Man kan nämligen inte relatera till vad en timme
är. Tid finns inte. I det tillståndet är man fullständigt upplöst. Man
är ingenting.
Jan berättar om en av sina snedtrippar. Vid detta tillfälle tog han
Brolamfetamin även kallat DOB. Han var väldigt osäker på doseringen. Det
tog ca 3-4 timmar innan det började verka. Han var otålig och rökte en
stor joint för att få fart på ruset. Plötsligt slog det till med full
kraft. Han berättar att kroppen blev fullständigt upplöst. Han fick
panik när han upplevde att armarna snurrade runt sin egen axel. Händerna
hamnade bak och fram. Han kunde vända ögonen mot varandra. Kroppen blev
helt utvikt som en pappersdocka. I sin panik blev han torr i munnen.
Kompisarna gav honom vatten att dricka. Då upplevde han att vattnet rann
ned genom halsen, magen och ut genom fötterna på honom.
Effekten av en snedtripp sätter sig ganska länge på psyket. Jan
beskriver det som samma känsla som man kan få efter en riktigt stark
mardröm, fast mycket kraftigare.
Framtiden
Jan säger att han förmodligen kommer att fortsätta att använda LSD
resten av sitt liv. Även om priset han fått betala denna gång är väldigt
högt. Jan upplever sig inte som en narkoman. Han säger att mycket få av
dem som aktivt håller på med LSD ser sig själva som narkomaner.
Renodlade LSD användare är en mycket sluten krets. Många som tar LSD tar
ingen annan narkotika. Bland dem som Jan mött i LSD kretsar finns
väldigt många som har ordnade sociala förhållanden. Där finns personer
som har välbetalda jobb och framskjutna positioner i samhället.
Innan samtalet avslutas frågar jag Jan om det verkligen inte finns något
som skulle kunna avhålla honom från att använda droger. Jan funderar en
stund och svarar sedan ”Om man själv får barn så vill man ju inte att de
ska hamna i samma elände som en själv”. n
Läs mer på nätet
Jan tycker att poliser bör lära sig mer om LSD och andra hallucinogener.
De sidor han rekommenderar mest är:
www.magiskamolekyler.org
www.erowid.org
www.fullmoon-festival.com