Den legala narkotikan

Artikelserie om narkotikaklassade läkemedel

Del 1

Av Gunnar Hermansson

Narkotikaklassade läkemedel har fått en allt större spridning på den illegala narkotikamarknaden. Gatumissbruket av beroendeframkallande läkemedel överträffas i Sverige endast av de illegala drogerna cannabis och amfetamin, och så har det sett ut de senaste fem-sex åren. Läkemedlen når ut på missbruksmarknaden på olika sätt: genom insmuggling; överförskrivning; stölder från apotek, sjukhus och transporter; receptförfalskning; internetförsäljning och genom illegal tillverkning. Vi kommer att belysa problemet med legala läkemedel på den illegala marknaden i ytterligare ett antal artiklar i kommande nummer av tidningen.

Bakgrund

Det råder i allmänhet stor okunskap om läkemedelsdrogerna och den missbrukspotential de utgör. Kunskapsbristen gäller även inom rättsväsendet och inte minst inom sjukvården. Från samhällets sida har man inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat problemet, och missbruk av legalt tillverkade droger prioriteras därför lägre än annat narkotikamissbruk. Ett skäl till detta är givetvis den stora legala förskrivningen av beroendeframkallande läkemedel som sker i landet, understödd av en miljardindustri. Nya preparat tillkommer för behandling av moderna tiders symtom, och allt fler människor berörs. För politiker blir det allt svårare att vända trenden utan att riskera nederlag.

Redan för knappt fyrtio år sedan blev man i Sverige plågsamt medveten om risken med att skriva ut narkotika på recept. Mellan åren 1965 och 1967 prövades legalförskrivning av narkotiska preparat till 150 missbrukare, trots att liknande försök hade misslyckats i England. På den tiden var det centralstimulantia och morfin som förskrevs i kopiösa mängder. Resultatet blev en snabb stegring av det intravenösa missbruket i Stockholm och antalet kända injektionsmissbrukare fördubblades på ett år. Efter ett par tragiska dödsfall med legalförskriven narkotika avbröts försöket. (Se även sid. 46-47).

Sedan 1970-talet har bensodiazepinerna varit den vanligast förekommande gruppen av narkotikaklassade läkemedel på gatumarknaden. Bensodiazepiner, som har lugnande och ångestdämpande egenskaper, används av alla typer av missbrukare, antingen som egen drog eller i kombination med annan narkotika eller alkohol. En skrämmande tendens är att ungdomar och yngre vuxna allt mer börjat missbruka bensodiazepiner. Det mest missbrukade och mest omskrivna preparatet har varit Rohypnol. På grund av dalande försäljningssiffror och alltför mycket negativ reklam valde tillverkaren Roche att avregistrera Rohypnol i Sverige tidigare i år.

Under senare år har några nya syntetiska opiater blivit begärliga av missbrukare. Här kan nämnas Subutex med den verksamma substansen buprenorfin. Preparatet används för behandling av opiatmissbrukare, och genom den fria förskrivning som fortfarande råder i Sverige alltsedan introduktionen av Subutex 1999, har preparatet fått en stor spridning på den illegala marknaden.  

Hearing om överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel 

”Vi vet idag inte hur stort problemet med överförskrivning och missbruk av narkotikaklassade läkemedel är, och – bl.a. på grund av detta – inte heller vilka åtgärder som kan och bör vidtagas för att förbättra situationen. Någon mer omfattande kartläggning har inte genomförts i Sverige.”

Detta konstaterade Mobilisering mot Narkotika, MOB, efter en hearing om ”överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel” som MOB arrangerat den 3 mars 2004 i Rosenbad. För att få en bättre bild av storleksordningen på problemet och identifiera vilka problemen är, tillsattes en arbetsgrupp på initiativ av Mobilisering mot Narkotika. Arbetsgruppen skall förutom kartläggningen också lämna förslag på lösningar och lämpliga åtgärder, och deras arbete skall redovisas senast den 28 februari 2005.

Bakgrunden till hearingen var uppgifter om att det förekommer betydande mängder narkotikaklassade läkemedel på den illegala missbruksmarknaden. Förutom insmugglade läkemedel finner polisen en hel del läkarförskrivna narkotiska preparat bland missbrukare. En liten del av landets läkarkår kan förse den illegala marknaden med stora mängder preparat. Det finns flera olika anledningar till varför vissa läkare agerar mot vetenskap och beprövad erfarenhet som t.ex. att förskriva narkotiska preparat mot betalning för egen vinning eller p.g.a. hot eller vilseledande. Särskilt riskerar åldriga läkare att bli utnyttjade. Det finns också läkare som anser att det är bättre att de skriver ut preparaten än att missbrukarna skaffar dem på illegal väg.

Socialstyrelsen i Malmö genomförde år 2001 ett projekt kallat ”Överförskrivande läkare”. De kom fram till att minst 240 av landets ca 30 000 läkare regelbundet förskriver narkotikaklassade läkemedel och andra beroendeframkallande preparat på ett sådant sätt och i sådan omfattning att deras behörighet starkt måste ifrågasättas. Överförskrivningar uppskattades kosta samhället ca 150 miljoner kronor bara i rena läkemedelskostnader under år 2000.

En annan förklaring till att läkarförskrivna narkotiska läkemedel omsätts på den illegala marknaden är att missbrukare – eller andra – besöker flera läkare som var och en, ovetande om varandra, förskriver normala doser av sådana läkemedel. Ingen vet omfattningen av denna s.k. shopping i Sverige eftersom det aldrig undersökts. Att det kan röra sig om stora mängder visade en kartläggning i Norge för några år sedan. Det finns också några fallrapporter från Sverige som visar hur lätt det kan vara att, ofta utan större kostnad, lura till sig stora mängder narkotiska preparat.

Överförskrivning av narkotika inget lagbrott

Läkare som förser missbrukare med stora mängder narkotika via recept bryter normalt sett inte mot lagen. Varje år uppdagas emellertid något fall där en läkares agerande kan jämställas med narkotikalangning, men ännu har inget sådant ärende prövats i domstol. Frågan berördes på hearingen på Rosenbad i samband med att ett aktuellt fall med en äldre läkare i Stockholm diskuterades. Fallet med den äldre läkaren hade just börjat undersökas av polis och åklagare, när läkarens legitimation återkallades med omedelbar verkan under våren 2004. Förutsättningarna för ett framtida åtal upphörde i och med detta.

För att få en rättslig prövning av om vissa läkare, eller annan sjukvårdspersonal, gör sig skyldiga till någon form av narkotikabrott, är det viktigt att polisen agerat mer aktivt. Förutom apotekspersonal är det oftast polisen som kommer i kontakt med missbrukare och förskriven narkotika i onormala mängder. Detta leder ibland till den förskrivande läkaren, och här kan mer göras för att utreda om brott kan misstänkas. Polisen bör inledningsvis kontakta och samråda med Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i dessa ärenden. Denna kontakt i kombination med annan utredning kan i sin tur ge anledning att diskutera ärendet med en åklagare.

Läkares och annan sjukvårdspersonals agerande på sätt som inte är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet utreds av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. De finns på sex platser i landet och kan ses som motsvarigheter till polis och åklagare inom rättsväsendet. Tillsynsenheterna kan efter utredning komma med påpekanden eller ge kritik. I allvarligare fall av överförskrivning överlämnas ärendet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, med yrkande om disciplinära åtgärder eller krav på indragen rätt att förskriva narkotiska preparat eller återkallande av legitimation. HSAN är en central domstolsliknande förvaltningsmyndighet som i viss mån kan jämföras med en tingsrätt. HSAN:s beslut kan överklagas till Länsrätten. Ett fåtal ärenden går vidare till Kammarrätten efter prövningstillstånd.

Sju-åtta läkare får varje år sin legitimation återkallad av HSAN. Detta är den allvarligaste påföljden och i de flesta fallen sker det på läkarens egen begäran. Anledningen är ofta att läkaren känner sig utnyttjad att förskriva narkotiska läkemedel av personer i sin omgivning, och på grund av sjukdom eller hög ålder inte orkar stå emot. Bara ett par legitimationer återkallas årligen på grund av grov oskicklighet.