
Doktor Wahlsberg
– nykter narkoman
Av Jessica Vikberg
Livet är här och nu i
direktsändning, säger Christer Wahlsberg. Det är hans motto när han
arbetar med behandling av drogmissbrukare. Det är även mottot i hans
egna i dag drogfria liv.
Nolltolerans
Doktor Christer Wahlsberg är totalt
drogfri sedan fyra år. En viktig del i hans egen väg till drogfrihet har
varit tolvstegsprogrammet. Nolltolerans måste vara målet när man lämnar
sitt missbruk menar Christer. Själv behandlar Christer Wahlsberg genom
samtal, undersökningar, provtagningar, vårdbehovsbedömningar,
handledning m.m. samt föreläsningar.
Generellt finns det inga dåliga
mediciner, fortsätter han, bara fel tillfälle att ge dem. I de fall man
väljer att behandla ett missbruk med metadon eller Subutex ska det vara
en tydlig start och ett tydligt slut på medicineringen. Handlar det om
livstidsmedicinering har man, enligt doktor Wahlsberg, fel bild av vad
ett beroende är. Okontrollerad förskrivning bidrar till sidomissbruk och
gatulangning.
Christer berättar om de nyfödda
barnen till de mammor som gått på metadon under graviditeten. Han
beskriver "metadonskriken", som de nyfödda skriker på sin 8:e eller 9:e
levnadsdag, då barnen drabbas av abstinens. Christer tröstar mig med att
man inom sjukvården vet hur man tar hand om dessa små patienter.
Nittio procent anar inget
Det ökande kokainmissbruket i
Sveriges märks av bland Christers patienter. Amfetamin och ecstasy är
också vanligt förekommande.
Det klientel Christer genom företaget
CEAN arbetar med, är inte "gatans barn" utan företrädesvis
företagsledare, direktörer och människor från kändisvärlden. Men det
händer att personer i avsaknad av pengar söker sig till CEAN och man
behandlar dem då kostnadsfritt.
När jag träffar Christer i CEANS
lokaler på Stora Nygatan i Gamla stan är det i ljusa snygga lokaler med
väldesignade möbler. Är jag verkligen på ett ställe där man behandlar
narkomaner tänker jag medan Christer berättar att 90 procent av
omgivningen inte har en aning om att de har en missbrukare i sin
omedelbara närhet. Så var det i Christers eget fall. När han var som
sämst i sina missbruksperioder sjukskrev han sig för depression. Det var
aldrig någon som anade att deras läkarkollega var en grav
tablettmissbrukare.
Men med tiden, på klassiskt vis,
accelererade de kroppsliga, mentala och sociala konsekvenserna. Drogen
tog över kroppen, psyket och skadade familjelivet och
arbetsprestationerna.
Magnecyl med kodein
Christer Wahlsberg växte upp i en
familj med tre bröder i Bredäng. Hans mamma arbetade med socialt arbete
och var engagerad i drogfrågor. Christer idrottade mycket under sin
uppväxt. Han fastnade varken för haschet eller de spanska
bantningspillren han provade i tonåren. Inte heller alkoholruset
attraherade honom.
Men redan som 20-åring led Christer
av en ständig spänningshuvudvärk. Han självmedicinerade med Magnecyl med
kodein. Många vet inte att 10 % av kodeinet omvandlas till morfin i
kroppen, berättar Christer. Forts sid 26
I samband med magnecylknaprandet fick
Christer besvär med tänderna vilket ledde till ett ännu kraftigare
missbruk för att häva smärtan.
Men till en början upplevde Christer
att han kom ur en sedan länge pågående depression. Han kände sig "hel"
och äntligen smärtfri. Tomhet och oro försvann så länge han hade
preparatet i kroppen.
Han förstod inte i början att de
influensaliknande symptom han fick i samband med uppehåll var abstinens.
Skrev ut till sig själv
Christer utbildade sig till det yrke
som han så ofta fått höra under uppväxten skulle passa honom, nämligen
läkare. Han hade läshuvud med högsta möjliga betyg under studierna. Men
bäst trivdes han i den kliniska miljön där han fick hjälpa och läka
patienter.
Som färdigutbildad läkare ersattes
"magnecyl med kodein" mot narkotikaklassade medel som morfin, kodein och
lugnande tabletter. Det var enkelt för Christer att i sin yrkesroll
skriva ut narkotiska preparat till sig själv. Men understryker han; han
har aldrig behandlat patienter under påverkan. Och tur var väl det med
tanke på att han bl.a. arbetade som förlossningsläkare en period, med
skarpa lägen och krävande arbetsuppgifter. Men tillstår han, han var
inte hundraprocentig i sitt arbete. Hans yrkesprestation var inte
optimal.
Ingen ifrågasatte att Christer
började sjukskriva sig allt tätare och i längre perioder. Vanligtvis
skyllde han på depression. I samband med att familjen med två barn
splittrades, beslutade sig Christer för att avgifta sig.
Efter att ha tillbringat sex månader
på Västberby behandlingshem på Gotland (numera nedlagt) kom han tillbaka
till Stockholm och mådde relativt bra.
"Jag tar livet av mig själv"
I fem år var han drogfri. Sedan
började han, som han säger "dutta". Glömde vem han var. Skrev ut starka
morfinpreparat till sig själv.
Det eskalerande missbruket ledde till
att han skrev till Socialstyrelsen och bad dem dra in hans
utskrivningsrätt med motiveringen "jag tar livet av mig själv".
Ödesdagen
Så kom ödesdagen. Christer körde bil
en morgon, med narkotika i kroppen. Han blev stoppad av polisen och blev
intaget till Västberga polisstation. Han blev väl behandlad av
poliserna. Skammen han kände var stor. Han hade aldrig förr vistats i
ett häkte och råkade till på köpet där möta en tjänstgörande kollega.
Förutom att körkortet rök tyckte han
att han kom billigt undan med endast 1200 kronor i böter och 500 kr till
brottsofferfonden. Dessutom blev detta vändningen för Christer. Han tog
ett beslut att lägga av med drogerna. Sedan den dagen har Christer varit
totalt drogfri.
I sitt arbete på CEAN möter Christer
människor med missbruksproblem dagligen. Ju högre upp i nedförsbacken
man är när man tar tag i sitt missbruk desto bättre. Men det finns inga
hopplösa fall, menar Christer. – Jag har trott det ibland men
överraskats av att jag haft fel.
Alkohol kidnappar hjärnan
Christer märker av bland sina
patienter att allt fler kvinnor mellan 18-30 år samt kvinnor över 50 har
ökat sin alkoholkonsumtion. Förr satt kvinnorna för sig på kalasen med
portvin i små glas. I dag dricker kvinnor på samma vis som män.
Christer funderar över forskningens
budskap om alkoholens nytta för än det ena och än det andra. Att alkohol
är bra för hälsan jämför han med att säga att heroin är bra för hosta.
För liksom att vin fungerar exempelvis blodförtunnande hjälper heroin
faktiskt mot hosta. Forskarna nämner inte och det blir inga löpsedlar om
faktumet att det är lika välgörande, men helt utan bieffekter, att äta
ett rött äpple eller en tallrik gröt. Eller att gå en promenad.
Alkohol kidnappar hjärnan och skapar
irritation, oro och sömnstörningar, samt ger en mängd fysiska besvär,
sammanfattar Christer.
Smärtan
Nuförtiden flyr inte Christer smärtan
med droger. Han tar istället hjälp av smärtan. "Smärtan är min bästa
vän. Den har ett budskap. Jag växer genom den." |