Vi fick möjlighet genom ett stipendium från SNPF att under en arbetsvecka i september 2003 besöka IRLAND. Anledningen till besöket var att vi bl.a. skulle försöka ta reda på hur vår irländska motsvarighet, "Criminal Asset Bureau – CAB", arbetade.

Irland har ca 4 miljoner innevånare varav drygt 1 miljon bor i Dublin. Landets polisstyrka uppgår till 11 000 personer. Historiskt sett har Irland varit ett enligt Europeiska mått fattigt land, men under 90-talet har utvecklingen av samhällsstrukturen och välståndet varit märkbar. EU har i stora delar bidragit till utvecklingen av infrastrukturen. Ett positivt företagsklimat med låg företagsbeskattning har lett till att stora multinationella företag har etablerat sig på ön. Utvecklingen av turismen till en av de största näringsgrenarna har ytterligare förbättrat landets ekonomi.

Criminal Asset Bureau bildades 1996 och CAB är en polisiär enhet inom Garda Siocha´na, irländska polisväsendet, som organisatoriskt sett lyder direkt under rikspolischefen, the Commissioner. CAB bildades som en direkt följd av att en kvinnlig undersökande journalist och en polis hade dödats i kampen mot den organiserade ekonomiska brottsligheten.

Man införde en helt ny lagstiftning, "CRIMINAL ASSETS BUREAU ACT, 1996", där CAB har givits rätten att använda de nya verktygen som inneburit att Irland kunnat ta krafttag mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Det finns sammanlagt 26 stycken paragrafer, ämnesområden, som reglerar arbetet inom CAB, allt från hur myndigheten skall vara organiserad till hänvisningslagstiftning som reglerar de övriga yrkesgrupperna som är knutna till myndighen.

"Act nr 4" anger hur man skall arbeta:

( a ) att identifiera tillgångar som härstammar eller misstänks härstamma direkt eller indirekt från kriminell verksamhet, oavsett var och hos vilka tillgångarna anträffas

( b ) att genomföra lagliga åtgärder för att frånta, beröva eller neka personers tillgångar enligt ovan, eller vinster från sådan tillgång helt eller delvis

( c ) och bedriva utredningsarbete eller andra åtgärder i förhållande till uppkomna misstankar enligt paragraf a) och b).

Den nya lagstiftningen tar sikte på att identifiera brottslingar och hindra dem från att profitera på sin kriminella verksamhet. Den bygger på synsättet att man inte har rätt att försörja sig på brottspengar och att alla inkomster, oavsett om de är lagliga eller ej, är skattepliktiga och att man är skyldig att visa varifrån en inkomst härrör.

Personalstyrkan uppgår f n till 54 personer och består av poliser, tullare, skattefolk, personal från motsvarande vår Försäkringskassa samt administratörer, IT-specialister och ekonomer.

Samlokaliserat finns också ett par åklagare. CAB arbetar således på en mycket bred front. Utöver det primära att spåra och säkra pengar åtkomna genom brott, har man rätt att vidtaga skattemässiga aktioner samt rätt att agera i försäkringskasseärenden. Man har vidare möjlighet att utreda brott, även om det i praktiken oftast blir så att utredningsarbetet överförs till andra enheter.

Verksamheten bedrivs i polisledda team, f n fem stycken, vilka genom införandet av den för ändamålet nya lagstiftningen har getts möjlighet att arbeta helt utan sekretesshinder mellan yrkeskategorierna.

Tull-, skatte- och försäkringskassepersonalen arbetar under anonymitetsskydd vilket innebär att dessa aldrig, i något sammanhang, figurerar med namn. Istället "garanterar" poliserna för rättssäkerheten av det som framkommer genom arbetet. Man har hittills inte haft ett enda fall där byråns medarbetare har hindrats i sin yrkesutövning eller på något sätt angripits för vad de utfört genom sitt arbete.

Arbetet vilar på civilrättslig grund och det gör att man är helt oberoende av den straffrättsliga processen. Det är också allt som oftast som man väljer att gå fram med stöd av civilrätten, eftersom man här "bara behöver göra det sannolikt" att det förhåller sig på ett visst sätt och det därmed ligger på den misstänkte att komma med motbevisning.

Mycket vanligt är att ett ärende initieras av ett anonymt tips från allmänheten. Det kan t ex vara att någon iakttagit att personen X kör omkring i en dyrbar bil utan att ha uppgivna inkomster.

Efter beslut av behörig chef upprättas ett ärende, varefter teamet drar igång sitt arbete. Respektive personalkategori tar via direktkopplingar till sina datanät fram all relevant information som sedan helt utan förbehåll delas mellan de olika kategorierna för värdering och sammanställning.

Om man därvid anser sig ha fått fram tillräckligt med underlag för att göra det sannolikt att vederbörande haft inkomster från brottslig gärning, går man in och "fryser" tillgångarna. Dessa kan hållas i upp till 21 dagar, varefter det måste väckas talan i rätten. Om innehavaren inkommer med bevis om att tillgångarna uppstått på legal väg, återlämnas de.

Om så inte sker och efter beslut om att tillgångarna skall förverkas, avyttras egendomen och försäljningslikviden sätts in på ett räntebärande konto för en tid av sju år. Under hela den tiden har vederbörande möjlighet att inkomma med bevisning om att tillgångarna uppkommit på legal väg och dessa återgår därmed. Inte i ett enda ärende ännu så länge har så emellertid skett. När de sju åren är till ända, tillfaller tillgångarna staten.

Innan man fick den nya lagstiftningen kunde man inte göra husrannsakningar hos advokater, men med det nya rättsläget utför man nästan regelmässigt husrannsakningar på advokatkontor, mäklarfirmor m m.

Beslut fattas i normalfallet av rätten. Arbetsordningen är alltså den att man allra först identifierar tillgångar, sedan säkrar dem och som sista åtgärd utreder man.

Den skattehandläggare och den tulltjänsteman som vi träffade vittnade båda om att arbetet verkligen också fungerar i praktiken, och man är synnerligen slagkraftiga med sin "multi-agency approach".

Det är inte helt ovanligt att man når förlikningsöverenskommelser med "skatteobjekten". Det berättades också i det här sammanhanget, att det ingår fängelse i straffskalan för brottet att inte deklarera sina inkomster, vare sig de är legala eller inte.

Nyckeln till CAB´s framgångar menar man är "teamarbetet". Man erkände att man till en början hade varit lite rädda och skeptiska för detta med informationsutbytet och sekretessen, men genom att det inte finns några sanktioner för informationsutbytet så blev det heller aldrig något problem.

Poliserna är inkommenderade till CAB helt likt poliserna vid EBM, och precis som vi har CAB-kollegorna förtroendearbetstid. En stor skillnad finns det dock - det är mycket populärt att arbeta vid CAB och det finns en icke sinande kö av kollegor som söker utlysta tjänster. En anledning till populariteten är sannolikt att man ses som hjältar i allmänhetens ögon.

CAB har stort publikt stöd. Det arbete som CAB i sju år nu bedrivit har varit mycket framgångsrikt, så framgångsrikt att många av de organiserade brottslingarna valt att lämna Irland och istället agera utomlands, där de också väljer att investera sina brottspengar.

Ord som "multi-agency" och "multi-agency-approach" förekom ofta under presentationen. Efter att ha tagit del av hur CAB har givits möjlighet att arbeta så förstår man verkligen innebörden av dessa ord, vilka är som skapta för att användas i CAB´s arbete.

Det bör också nämnas att när vi kom dit första dagen blev vi väl mottagna av Detective Superintendent Martin Mc Laughlin samt Detective Denis O´Leary. CAB har sitt högkvarter mitt i centrum av Dublin, där för övrigt också Finanspolisen samt Rikspolischefen höll till.

Vi hade blivit rekommenderade ett hotell som låg i samma kvarter och det visade sig att ägare till hotellet var en pensionerad polisman och hans hustru. De hade förutom hotellverksamhet också en stor kombinerad matsal och pub. På dagarna åt poliser som arbetade i byggnaden intill sin lunch där och på kvällarna och långt ut på nätterna var det nattklubb i källaren. Personalen som höll ordning på nattklubben var inte helt oväntat även de pensionerade poliser.

Criminal Asset Bureau hade också en punkt på det späckade programmet. Det var att utmana Specialenheten på EBM på en golftävling. Golf är en nationalsport på Irland och det framgick med all tydlighet genom att irländska polisen ägde två (!!) golfbanor. Dessa drevs kommersiellt precis som andra golfbanor. Medlemskap och årsavgifter på dessa banor är i klass med priserna på våra dyraste banor i Sverige.