Tisdagen den 3 april bar det iväg till Island och Reykjavik. Island är en intressant ö som ligger lite för sig själv ute i Atlanten. Island är drygt 100 000 kvadratkilometer stor, dvs ungefär en knapp fjärdedel av Sverige. Det finns ungefär 280 000 invånare varav ca 60–70% bor i Reykjavik med förorter. Naturen är mycket speciell med mycket sparsamt med skog. Resan från flygplatsen i Keflavik till Reykjavik får en att tro att man landat på månen. Avståndet är ca 4 mil och är i princip en tvåfilig raksträcka där naturen består av lavafält. Ön är geologiskt ung och berggrunden är fortfarande orolig. På ön finns ett 40-tal aktiva vulkaner, den mest kända är Hekla.

Första dagen besökte jag Islands polisskola, belägen i Reykjavik. Där träffade jag Erikur Helgason som jag varit i kontakt med före avresan. Skolan ligger insprängd i ett industriområde i utkanten av Reykjavik.

På Island finns det omkring 700 poliser, vilket är i underkant. Därför har man komprimerat utbildningen från två år till ett år för att snabbare få ut fler poliser. Man utbildar årligen 40 poliser. De första 4 månaderna är det teori som följs av 4 månaders praktik, och slutligen 4 månaders teori.

Erikur var inte nöjd med denna form men de kände sig tvungna att lösa problemet med få poliser genom att komprimera utbildningen. Polisskolan på Island är ingen högskola och jämfört med Sverige är det stor skillnad. Kvalitén på utbildningsformen skiljer sig markant och miljön där skolan ligger går inte att jämföra. Studenterna på polishögskolan i Solna har enormt bättre förutsättningar än vad kollegerna på Island och i många andra länder har. En sak värd att notera är att poliserna på Island inte bär vapen utan istället pepparspray. Deras inställning till att inte ha vapen är allmänt positiv och de tror ej att det blir någon förändring i framtiden.

En annan viktig fråga är lönevillkoren. En nyexaminerad polis ligger runt 13–14 000 kr, detta höjs efter antal tjänsteår och vilken befattning man har. De är mycket missnöjda med lönen eftersom det är väldigt dyrt att leva på Island. Detta gör att polisyrket inte är den mest populära yrkesgrupp ungdomar söker sig till. Men som en kollega sa, att på Island finns ingen arbetslöshet, så de flesta har två arbeten och får ihop sin ekonomi på så sätt.

Efter en mindre rundvandring så var det slut på denna dag.

Den enda utpräglade narkotikaroteln på Island finns i Reykjavik. Chefen för denna rotel är Hallur Hilmarsson. På roteln finns 16 st medarbetare, 11 är permanenta och 5 är på prövotid. Hallur känner mycket väl till Sveriges narkotikapolitik och vårt sätt att arbeta mot det egna (miss)bruket. 1998 hade de besök av en kollega från Stockholm, Carl Filip Henriksson, som introducerade den svenska utbildningen "Drogtecken och symptom". Denna bok har översatts till isländska och heter då "Vimuefni-teikn og einkenni".

Dessutom har Hallur varit på besök hos den f.d. rave-kommissionen som numera heter ungdomssektionen/Länskrim. Hallur var mycket imponerad av dessa kollegor och det sätt de arbetade och det engagemang de uppvisade.

Hallur ställer sig bakom Sveriges narkotikapolitik och Islands inställning i denna fråga skiljer sig inte från Sveriges. Man har just nu ett förslag om att kriminalisera det egna bruket och skulle detta gå igenom så avser man att starta utbildningen om drogtecken och symptom.

Hallur berättade att de arbetar mot missbruket på gatan och de håller sig till den största delen i Reykjavik med förorter. Flygplatsen i Keflavik tillhör också en plats som blir besökt av dem. Deras sätt att arbeta skiljer sig inte från svensk polis. De arbetar mycket efter tips samt rör sig i ett område där ungdomar finns, t.ex. krog/cafémiljöer. Krogar finns det gott om i Reykjavik och gott om ungdomar som tycker om att festa. Krogarna har som regel öppet hela natten och stänger först tidigt på morgonen 06.00.

Hallur berättade om de vanligaste drogerna på Island där alkoholen klart ligger i topp. Isländska ungdomar har en hög konsumtion av alkohol. Visste ni förresten att starkölen kom till Island så sent som 1989. Sprit och vin/starköl handlar man precis som i Sverige dvs i särskilda butiker. Bland de droger som är narkotikaklassade är det amfetamin, ecstasy, kokain och cannabis som klart dominerar, dvs det skiljer sig inte nämnvärt från övriga Europa/Skandinavien. Det finns dock skillnader och den största är att det knappast förekommer heroin på Island. De få som fastnar i ett heroinmissbruk stannar inte någon längre tid på ön utan de flyttar oftast till Köpenhamn eller Amsterdam där det finns tillgång till heroin.

Preparat som marijuana och LSD förekommer i mindre omfattning. Man tog under år 2000 endast drygt 5 000 g marijuana i beslag vilket har varit lika lite åren innan.

Endast 15 LSD-trippar togs i beslag under 2000, vilket har legat något högre åren innan (98/99) då beslagen uppgick till 268 respektive 338 trippar.

Vad gäller bensodiazepiner så fanns det ingen statistik på detta.

Sammanfattningsvis så är det samma trend på Island som i övriga Skandinavien, dvs en riklig tillgång (om man ser det i proportion till folkmängden) av "partydroger", eller ännu bättre "döddansdroger". Skillnaden ligger i ett mindre missbruk av marijuana, LSD och framför allt heroinet.

Det som bekymrade Hallur mest var den ökade tillgången av ecstasy. Den vanligaste "loggon" på tabletterna var Mitsubichi.

Det första beslaget av ecstasy gjordes 1992. Det är först efter 1996 man ser en tydlig trend att tillgången av ecstasy ständigt ökar. Priset på en tablett ligger omkring 300 kronor på gatan och priser upp emot 500 kronor på krogen. Trots detta höga pris så ökar drogen kraftigt. Hur många beslagstillfällen som gjorts av respektive drog som nämnts i statistiken, kunde jag vid besökstillfället inte få fram, men Hallur berättade om en sväljare som fastnade i tullen på flygplatsen Keflavik i fjol. Det var en tysk som kom från Holland och hade svalt 820 tabletter ecstasy med loggon Mitsubichi.

Hallur och hans manskap (finns ännu ingen kvinna i spaningsstyrkan) arbetar som vi andra oförtröttligt i kampen mot narkotika och försöker se ljus i mörkret. Den förebyggande verksamheten mot ungdomar är naturligtvis enormt viktig. På Island är man av den uppfattningen att ungdomar skall vistas i hemmiljö sent på kvällen. Därför har man den bestämmelsen att ingen ungdom under 16 år får vistas ensam utan vuxnas sällskap efter 24.00 från 1/5–1/9 och efter 22.00 den övriga tiden.

Mitt besök på Island var över för denna gång. Innan jag lämnade ön besökte jag en del sevärdheter på denna spännande ö och jag kan lugnt rekommendera ett besök till Island. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er. Glöm dock inte att ha en välfylld plånbok med er eftersom priserna på mat och logi är höga, ca 10–20% högre än i Stockholm.