SKL gör ett bra jobb men tar för lång tid på sig, tycker brottsutredare.
När man diskuterar med utredare vid polismyndigheterna och SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) kommer på tal, så talas det uppskattande om kvalité och analysresultetens användbarhet. Men det inte sällan framkommer också en känsla av uppgivenhet och frustration över vad man upplever som allt för lång väntan på analysresultaten.

Här följer några axplock av vad som sägs; "Dom gör ett jättebra jobb men det är frustrerande att det tar så evigt lång tid", säger en utredare som kläms mellan SKLs handläggningstid, önska om mer bevisning och den häktades rätt till omhäktningsförhandling efter två veckor. "Och så fort det händer något stort, så släpper de allt för händer och det kan man väl förstå. Men då får man vänta ännu längre". "Och det är klart, släpper man en frihetsberövad så försvinner förturen och utredningen blir liggande... kanske alltför länge."

Det är lätt att förstå och sympatisera med de utredare som kläms mellan Rättegångsbalkens ideal och den krassa verkligheten. Som kläms av just det regelverk som är utformat för att garantera en effektiv och rättssäker utredning, men som måhända inte alltid hållit jämna steg med samhälls- och teknikutvecklingen?

Men vad gör de egentligen på SKL, vad tar tid och hur realistiskt är det att svarstiderna kommer att bli kortare? För att få veta mer ringde jag upp Tomas Johansson, chef för biologienheten som gör DNA-analyser och Anna Stenfeldt, gruppchef på Droganalysenhetens narkotikagrupp.

Vid en vanlig DNA-profil på kärn-dna krävs ungefär 100 celler för att genomföra analysen. Det motsvarar o,5 nanogram (en halv tusendels miljondel av ett gram). Det är lika mycket som en miljondel av massan hos ett vanligt strösockerkorn. Innan analys kan ske förbereds provet genom rening och isolation i flera steg. Detta är en process som tar 5-10 dagar och ungefär varannan DNA-analys misslyckas av olika skäl. Man tar då ut ett hundratal nya celler ur det inskickade provet och gör om hela processen.

Under 2003 utförde enheten ungefär 25,000 DNA-analyser i 8,000 ärenden. Förtur ges bl a i ärenden där en misstänkt är frihetsberövad. Efterfrågan på analyserna är starkt ökande och man räknar med en fördubbling fram till 2005. Den genomsnittliga handläggningstiden har sedan 2002 minskat med 3 dagar till 24 dagar 2003. 2005 bedöms handläggningstiden vara 20 dagar i genomsnitt.

Man kan likna biologienheter vid en produktionsanläggning som tillverkar analyser. De kemikalier som används är mycket dyra och man genomför ett antal analyser i serie, och inte var för sig. För att få en rimlig balans mellan snabbhet och ekonomi i verksamheten "kör" man normalt 48 prover i sekvens (möjlighet finns att bearbeta 96 prover per gång).

När ett analysobjekt - en cigarett, en soffa, ett klädesplagg, tops etc - kommer till SKL görs en förprövning. Objektet granskas och man försöker lista ut var det kan finnas spår- blod, saliv, sperma etcetera. Sedan tas prov från vad som bedöms som det mest sannolika DNA-fyndområdet.

Nästa steg är att rena provet. Det finns uppemot 6 olika "program" för rening av DNA från olika sorters material. Därefter isoleras de vattenlösliga DNA-molekylerna från fett och andra föroreningar.

Sedan är det dags för kopiering eller odling av DNA, samt mängdbestämning. Därefter genomgår provet elektrofores och först därefter är det dags för bedömningen eller analysen. När provet innhåller olika personers DNA, tex om flera har delat på samma fimp, så ökar tidsåtgången för analys och bedömning.

I några fall, som med "blodbanksprovet" i Anna Lindh-utredningen har DNA-profiler tagits fram på kort tid, vilket varit möjligt då provets egenskaper var kända och man därmed kunde hoppa över vissa förberedande delar och man körde provet för sig. Det är dock oerhört dyrt eftersom man då inte kan "samla ihop" och genomföra rening, isolation och analys av många DNA-spår i ett sammanhang.

När man gör en DNA-profil analyseras en miljondel av arvsmassan. Det område man undersöker kallas STR (Short Tandem Repeats). Undersökningen resulterar i en kombination på ungefär 20 siffror, en DNA-profil. Lika lite som ett fingeravtryck kan säga vilken ögonfärg eller musiksmak fingrets ägare har, lika lite information om personliga egenskaper ger en DNA-profil. Men med profilens hjälp kan personer och spår sammankopplas.

Idag finns ungefär 2700 brottslingar registrerade i DNA-profilregistret . Det rör sig om individer som dömts för brott som kan ge fängelse i mer än två år. I spårregistret finns 8200 DNA-spår från brott som väntar på att klaras upp. Tack vare registren har förövare av hundratals brott, som inledningsvis inte ens varit misstänkta för just dessa, kunnat knytas till gärningarna.

Om samma regler tillämpades för registrering av DNA-profiler som för fingeravtryck skulle tekniken i större utsträckning kunna anvädas vid spaningsbrott. Kretsen av misstänkta skulle kunna preciseras och oskyldiga slapp bli kallade eller hämtade till förhör. Och fler skyldiga skulle åka fast oftare.

Under hela 90-talet har antalet "pulveranalyser" ökat med ungefär 10 procent per år. Trots en mindre ökning under 2003 bedömer man att trenden +10% kommer att fortsätta. Tack vare nytänkande och ständig metodutveckling har man inte slagit i kapacitetstaket, även om det kommit nära ibland. Under året hade Narkotikaanalysgruppen runt 18,000 ärenden med i genomsnitt 2-3 analyser per ärende. Den genomsnittliga svarstiden är idag cirka 8 dagar, men målet är att komma ner till 5 dagar.

Själva analysen går snabbt, när preparatet väl kommit in i maskinerna. Det som tar tid är, särskilt vid arbetsanhopning, det förberedande arbetet före analysfasen. Rätt mycket tid läggs också på att rengöra utrustningen och på att analysera "blankar" för att säkerställa att ett prov inte smittar ner ett annat, vilket skulle kunna orsaka inkorrekta bedömningar.

När ett pulver eller tabletter som skall analyseras inkommer registreras och vägs materialet. Därefter undersöks, granskas och beskrivs strukturen hos materialet så man med säkerhet vet att det stickprov som tas ut för analys är representativt för hela mängden.

Vid analysen används 20 milligram (0,02 gram) av preparatet. Analysen går till på så sätt att preparatet körs i en gaskromatograf med IR-detektor varvid retentionstiden (den ordning i vilken de olika ämnena frigörs) och IR-spektrum (hur ljuset bryts av molekykerna) registreras. Preparatets IR-spektrum kan liknas vid en signatur som sedan jämförs med referensvärden för att avgöra vilken (om någon) sorts narkotika provet innehåller.

Vid större beslag, eller om det begärs, görs också en bestämning av hur pass ren eller utspädd narkotikan är. Inför en haltbestämning måste materialet homogeniseras (krossa klumpar etc) och torkas. Torktiden är ungefär en vecka.

Därefter sker en mycket noggrann vägning av materialet innan det åter körs i gaskromatograf med IRdetektor på samma sätt som vid pulveranalyser. Därefter jämförs de observerade värdena med en kalibreringskurva för ifrågavarande drog och halten av narkotika bestäms.

Jämförelseanalyser har till syfte att fastställa om två eller flera material kommer från samma källa. Preparatet som skall analyseras måste vara identifierat och haltbestämt. Idag görs jämförelseanalyser av amfetamin, heroin och cannabis vid SKL.

Vid jämförelseanalyser går man tillväga på samma sätt som i de föregående analyserna men intresset riktas nu inte mot själva narkotikan utan mot de orenheter eller föroreningar som är oundvikliga vid all framställning. Analys av dessa är mer tidskrävande eftersom man är mindre hjälpt av referensvärden än i de tidigare analyserna. Jämförelseanalyser sker om polis eller åklagare begär det, eller om det skall rapporteras inom CASE.

CASE, eller Comprehensive Action against Synthetic drugs Europe, är ett pilotprojekt som initierades under det svenska EU-ordförandeskapet. Varje land skickar in jämförelseanalyser eller prover på amfetaminbeslag över en viss nivå. Sedan kan man få information om var och när amfetamin från samma batch (tillverkningstillfälle) eller från samma fabrik har beslagtagits. På så sätt har nationella polismyndigheter och Europol fått ett helt nytt verktyg för att kartlägga kopplingar mellan de kriminella nätverk som hanterar amfetaminet. I Sverige sker rapportering och jämförelseanalys av amfetamin automtiskt om mängden överstiger 200 gram.

Svarstiderna är delvis en resursfråga och resurstilldelningen har ökat betydligt långsammare än efterfrågan på SKLs tjänster. Man arbetar dock målmedvetet vidare för att förkorta svarstiderna. Ärendetillströmningen till trots är det troligt att de genomsnittliga svarstiderna kommer att minska med några dagar de närmaste åren. Det är dock knappast möjligt med dagens teknik, inte ens med resurstillskott som väsentligt överstiger SKLs önskemål, att med DNA-profiler komma ner i svarstider under de två veckor som vore ideala ur ett Rättegångsbalksperspektiv.

Undrar just om det är kartan eller verkligheten som behöver uppdateras?