Olof Ohlsson, präst i Laholm och Marie Ohlsson, högstadielärare i Laholm

Ärkebiskopen gav Olof uppdraget att arbeta för svenska kyrkan i Bangkok 1995. När Marie och Olof åkte till Bangkok var det första gången de besökte Thailand och när de kom fram fick de en chock. Mötet med den kaotiska trafiken och alla människor var omtumlande. I Bangkok åker alla bil och snitthastigheten ligger på 3 km/h på grund av trafiktäthet. Olof förberedde sig genom att läsa thailändska i fem år, men trots detta var det omöjligt att förstå någonting. Ett motto som, enligt Olof, är beskrivande för thailändarna är att "allt man gör, gör man lite och jämt", vilket också gäller inställningen till arbete.
Det finns väldigt många poliser i Bangkok men de är korrupta och tvekar inte att "plocka" folk på pengar när de får möjlighet. Poliserna tjänar inte mycket, så extrainkomsterna är välbehövliga. När "rättvisan" slår till får man förhandla om ett kontant bötesbelopp. Poliserna har vidare sina "egna" revir i stadens kvarter som de, mot betalning, lotsar trafiken Av Heidi Joensuu, Analysenheten, Tullverket, Göteborg genom. Paret Ohlsson betalade exempelvis "sin" polis cirka 400 SEK/ månad för att få fri lejd från huset ut på den vältrafikerade gatan varje dag.
En av parets tyngsta arbetsuppgifter i Thailand var att hjälpa de skandinaver, som satt i fängelse i Thailand. Eftersom de i sitt arbete för svenska kyrkan var knutna till ambassaden erhöll de diplomatstatus, vilket gav dem rätt att komma in på fängelserna. Parets viktigaste uppgift var i princip att hålla fångarna friska, så att de skulle överleva fysiskt (det finns ingen sjukvård knuten till fängelset), samt att försöka fylla dem med livslust, så att de även överlevde psykiskt. Trots att de flesta svenskar, som hamnade i fängelse, inte var narkomaner, när de åkte in, började flertalet missbruka efter att de suttit ett tag. Detta på grund av de hemska omständigheter som råder i fängelserna och eftersom tillgång på narkotika är enorm i fängelserna i Bangkok.
Den thailändska lagen anger att 20 gram narkotika skall ge livstids fängelse. Preparatet är emellertid inte avgörande, heroin och amfetamin ger samma hårda straff. Straffen är alltså mycket hårda – men oförutsägbara. I praktiken finns det ingen logik i de utdömda straffen. En kvinna dömdes exempelvis till 50 års fängelse för försök till att smuggla ut sju kilo heroin medan en man som försökt föra ut 350 gram heroin fick ett straff på 35 års fängelse. I Thailand är dödsstraff föreskrivet för narkotikabrott, vilket också tillämpas. Thailändare och övriga asiater avrättas regelbundet genom skjutning. Vita utlänningar får dock alltid sina straff omvandlade till livstids fängelse.
Paret besökte ungefär 380–390 fängelser/år. Under sina fem år i Bangkok satt 12–15 stycken svenskar i fängelse för grövre brott. 90% av dem var dömda för narkotikabrott och övriga för pedofili eller ekonomisk brottslighet. De svenskar, som sitter på tidsbestämda straff, kan bli utlämnade till Sverige. De måste emellertid sitta minst fyra år i thailändskt fängelse innan förhandlingar om utlämning till Sverige kan börja. Ett utlämnande innebär inte att strafftiden avkortas, den utlämnade måste sitta av resterande tid i svenskt fängelse. Marie och Olof var mycket viktiga för fångarna. De var deras enda länk till yttervärlden.
Fängelserna är av olika typer, bl.a. finns det särskilda kvinnofängelser. Standarden är överlag omänsklig. Folk sitter i burar som består av cementgolv och gallerväggar. Marie liknar det vid apor, som sitter i bur. Den enda möbel, som finns, är en toalett – det finns alltså inga sängar, inga stolar eller liknande. I gallerdörren finns en lucka genom vilken maten delas ut. Marie berättar om den chock hon fick första gången hon var med vid "utfodringen" (som hon kallar det). Först kom mattanten och sedan kom "gänget". Gänget bestod av en rad stora råttor, som följde mattanten för att äta upp spillet!
I kvinnofängelset sitter det mellan 4–170 personer i samma cell och utrymmet är cirka 1 kvm/ cell. Männen har lite större utrymme. Förutom råttor fanns även andra trevliga kryp som sällskap i fängelserna. Fångarna får mat en gång om dagen och tillagar den själva. Maten består av det sämsta riset, som finns att tillgå, samt lite buljong. (Även maten innehåller småkryp.) Den mat fångarna får är inte tillräcklig, men svenska medborgare får låna 4000 bath/månad från svenska ambassaden för kosttillskott.
Marie och Olof fick inte ta med sig mat in till fängelserna, däremot var det inga problem att ta med knivar och dylikt. Självmord och mord ser man inte som något negativt, antagligen är det bra, det skapar ju nya platser!
När fångarna väntar på sin dom är fötterna fastkedjade – dygnet runt. Kedjor kan också utdömas som bestraffning i fängelset. En svensk man, som iakttog ett flyktförsök, reagerade starkt på vakternas brutala behandling av den fånge, som försökt fly. De slog helt enkelt ihjäl den flyende framför ögonen på svensken. När han protesterade vilt mot vakternas övervåld, råkade han mycket illa ut. Han var tvungen att be fängelseledningen om ursäkt och bestraffades med ett års fastkedjade fötter! Den svenska ambassaden vågade inte protestera mot denna behandling, då man var rädd för att straffet skulle utökas. Fångarna får vidare leva hela sin fängelsetid innanför murarna, ut kommer man endast för transport till rättegången. Marie och Olof träffade svenska män som suttit i fängelse i tio år och som inte hade varit utanför fängelset under alla dessa år!
Arbetet med fångarna innebär i princip att få dem att vilja överleva fängelsevistelsen. Parets erfarenhet är emellertid att människan har en enorm överlevnadsinstinkt. Det är lätt att ta livet av sig i fängelset men de flesta väljer ändå att överleva. Under de fem år paret var i Thailand var det endast en svensk, som försökte ta livet av sig (trots att han endast hade tre månader kvar innan han skulle få åka hem). Han lyckades dock inte. En av svenskarna dog i fängelset men det var på grund av sjukdom i kombination med, att han inte fick någon sjukvård.
Området paret arbetade i var stort – det sträckte sig ända från Bangkok till Peking. Förutom fångarna skulle Marie och Olof stödja de fastboende skandinaverna på kolonierna. Kyrkan utgjorde en samlingspunkt för dem samt för så kallade "back-packers". Olof fick ibland rycka in och hjälpa svenska flickor, som blivit drogade och våldtagna av thailändska män. I de flesta fall var någon form av narkotika inblandat på något sätt! Kyrkan stod för akutinsatserna men paret hann sällan följa upp fallen. De hjälpte utsatta personer att ta sig hem men de fick tyvärr se många av dem komma tillbaka – trots alla problem de gått igenom. Drogerna och livsstilen i Thailand lockar!

Ingemar Thiblin, rättsläkare, Stockholm

Ingemar Thiblin arbetar som rättsläkare med offer och gärningsmän, som är knutna till våldsbrott. Thiblin föreläste om studier rörande drogpåverkan hos offer och gärningsmän i våldssituationer. Han informerade även om bruk av anabola steroider samt Rohypnol.
Thiblin inledde med sin studie, där han utifrån (Stockholmsrelaterade) obduktionsprotokoll enligt vissa kriterier valt ut offer och deras gärningsmän, för att se hur utvecklingen av drogpåverkan har sett ut för de inblandade. Thiblin granskade offer från tre tidsintervaller, 1976–78, 1986–88 samt 1996–98. Thiblin påpekar, att han under föreläsningen kommer att blanda information om offer och gärningsmän. Det är svårt att hålla isär dem, då det ofta är människor, som rör sig i samma kretsar.
Den allmänna känslan i samhället är, att morden har ökat men det är inte sant. Det är övervåldet i samband med mord, som har ökat, anser Thiblin. Genom sin undersökning har han försökt utröna vad det ökade våldet står för. Thiblin konstaterar att det framförallt är mord förorsakade av skottskador, som visar på en stadig och kraftig ökning under perioden. Det trubbiga våldet har också ökat på 90-talet. Mord genom strypning har sjunkit under perioden.
Tittar man på offren och deras halter av alkohol, opiater eller amfetamin ser man förändringar över tidsperioden. Mordoffer med alkohol i kroppen har sjunkit från 56% till 42%, medan offer utan alkohol ökat från hela 29% till 53%. Antalet icke-testade offer har minskat med en tredjedel, vilket kan bero på att antalet mordfall, som krävt sjukhusvård, minskat. antalet tester på amfetamin har ökat under perioden men mordoffer, som inte påvisat amfetamin, har minskat. Offer, som varit amfetaminpositiva, har ökat. När det gäller opiater, kan man konstatera, att det inte är eller någonsin har varit en mordrelaterad drog.
Det finns få studier om sambandet mellan våld och droger. I Sverige har det endast genomförts tre studier tidigare; Norrlandsstudien, en studie om onaturliga dödsfall samt en studie om mordoffer i Sverige.
Norrlandsstudien genomfördes på 64 gärningsmän och 71 offer under perioden 1970–1981 för att påvisa alkoholhalten hos gärningsman och offer. Denna studie visade, att gärningsmannen alltid var alkoholpåverkad vid mord, där offret inte var en familjemedlem till gärningsmannen. I 44% av morden var både gärningsman och offer påverkade, i 34% var båda nyktra. De gärningsmän som var nyktra var ofta psykiskt sjuka. I sex fall var gärningsmannen drogmissbrukare. Thiblins erfarenhet är, att både gärningsman och offer ofta är påverkade av någon drog idag!
Studien om onaturliga dödsfall genomfördes med information från tidsperioden 1992–1996. Dödsfallen berodde dock inte bara på våld. I 28% var dödsfallen alkoholrelaterade. Studien visade en påtaglig relation mellan användning av droger/alkohol vid onaturliga dödsfall i allmänhet och vid mord i synnerhet.
Man måste emellertid även beakta andra faktorer, som kan relateras till onaturliga dödsfall vad gäller gärningsmän och offer, enligt Thiblin. Dessa faktorer är: tidigare kriminalitet (2/3 var berörda i Norrlandsstudien), tidigare kontakt med psykiatrisk vård samt aktuell psykisk status. När det gäller aktuell psykisk status är det framförallt psykosociala faktorer, missbruk, psykisk sjukdom, hjärnskada eller personlighetsstörningar som kan relateras till onaturliga dödsfall.
Studien om mordoffer i Sverige omfattar tidsperioden 1978–1994 och publicerades förra året. Man har i studien klarlagt vilka riskfaktorer som är aktuella för eventuella blivande mordoffer. Underlaget till studien omfattar alla mordoffer i Sverige under den aktuella perioden, totalt 1739 stycken. Riskfaktorer, som offren uppvisade, var:
• hjärnskakningar/stötskador – 120 stycken,
• antalet offer som registrerats mer än 3 ggr i kriminalregistret – 38 stycken,
• antalet tidigare misshandlade offer – 27 stycken,
• antalet offer som varit alkoholister – 22 stycken, och
• antalet drogmissbrukare – 16 stycken.
Det tål att tänka på, huruvida det inte bland dem, som hade hjärnskada/ stötskada, förekommer offer, som tidigare misshandlats utan att detta framkommit. Det kan till och med vara så, att en tidigare misshandel lett till en hjärnskada!
Thiblin förklarar sedan varför det är viktigt att analysera offren. Han anger att det i ungefär hälften av fallen varit offren, som visat den primära aggressionen. Detta kan belysa motivbilden och även ett händelseförlopp med bevittnat intag av alkohol och droger.
Thiblin gick sedan över till att diskutera användandet av androgena anabola steroider (AAS) hos gärningsmän vid våldsbrott. Thiblin inledde med en historisk tillbakablick över steroidernas framväxt. 1939 blev testosteronet kommersiellt tillgängligt. Det användes då för sårläkning under kriget men påvisade direkt psykiska biverkningar. Det finns idag tre grupper som använder AAS: elitidrottare, kroppsbyggare och så kallade "riskindivider". Riskindivider är unga män som ligger i riskzonen för kriminalitet och asocialitet. Undersökningar mellan AAS och våld har gjorts genom fallrapporter, intervjustudier och exprimentiella, prospektiva, kontrollerade studier. Man har funnit personlighetstyper som vid AAS-bruk reagerar på olika sätt vid våldsutbrott.
En grupp som brukar AAS kan efter en viss tids användning, eventuellt i samband med alkohol, utlösa så kallade vansinnesutbrott ("roid rage"). Personer, som utför dessa dåd, är sällan straffade tidigare. De har ofta ett avancerat bruk av AAS, är impulsiva och kräver därmed minimal provokation. För dessa utbrott är tidssamband stort mellan AAS och våldet. Personerna är också seratoninsvaga. Låg seratoninhalt (vilket också kan bli följden av ecstacybruk) associeras med impulsivitet, aggression, irritabilitet, depression, självmord, mord och dråp, mordbrand och alkoholism. Man kan också uppleva en bättre kick av amfetamin i samband med AAS.
En annan användargrupp, vilka inte heller är straffade tidigare, kan i samband med abstinensbesvär och personlig kränkning utföra rena avrättningar, så kallade terminatordåd. Trots att personerna har god tid för besinning mellan den utlösande faktorn och dådet genomför man sin plan. Sambandet mellan bruket och våldet är inte lika framträdande för denna grupp. Dessa personer är vanligen medfött seratoninstarka, har ett tvångsmässigt beteende och ett stort behov av kontroll, lider av narcissism samt är lättkränkta.
Sturmschnapps kallas de personer som använder steroider för att stärka sig före brott. AAS är då, i likhet med vad justitieministern kallar Rohypnol, en "strategisk drog". Dessa personer är återfallsförbrytare, som planerar sina brott och tar steroider i måttliga doser. Man bör dock komma ihåg, att dessa våldsutövare rättspsykiatriskt sett inte är "normala" killar och att det därmed inte bara är steroiderna, som ligger bakom våldsbrotten.
Thiblin berättar sedan allmänt om steroider och missbrukarna. Ett citat från en missbrukare beskriver drogen som "det" och jämför bruket med behovet av frisk luft. Drogerna får honom att känna sig som en kung – "odödlig". Enligt Thiblin är detta en väldigt bra beskrivning av känslan. Vid samtal med gärningsmän som brukar steroider kan deras känsla beskrivas som en "psykosliknande oövervinnlighet".
Steroidmissbrukare har ofta väldigt svårt att erkänna sitt missbruk. Effekterna av bruket är en så stor del av deras självbild, vilket kan jämföras med anorexi, i dessa fall kallat megarexi. Förnekandet utgör en stor skillnad jämfört med missbruk av andra droger. Personer, som använder steroider, bör förhöras efter att den oövervinnliga känslan försvunnit, då man ofta träder in i en depression.
Thiblin anger vidare att underrättelseinformation visar på att ungefär 20% av de intagna på Hall har hög testosteronhalt. Steroiderna har en "psykopatiserande effekt". En rejäl satsning på kroppsbyggning kostar cirka 20.000 kr/ månad, vilket befrämjar kriminalitet hos missbrukarna.
Fysiska symptom på steroidmissbruk är bl.a. håravfall, bröstförstoring, hjärtförstoring, acne, hudsprickor över axelpartiet samt förminskade testiklar. Thiblin avslöjade vidare en metod att fånga upp steroidmissbruk utan att använda sig av urinprov. Genom en test av hypofysen kan man se om bl.a. testosteronvärdet är nedtryckt. Ett sådant resultat kan enligt Thiblin endast förklaras genom att personen har en hjärntumör eller missbrukar AAS. Denna test kan utföras även under den period missbrukaren håller upp, eftersom symptomen finns kvar länge i kroppen.
En ny tendens som kan skönjas, är, att många missbrukare tar steroider mot impotens eller för att få bättre kickar av övriga droger. Beroendeläkare bekräftar att fler missbrukare även börjat ta steroider. Man har exempelvis sett ett antal fall av normalbyggda heroinister, som varit positiva vid test av anabola.
Rohypnolmissbruk kan få en gärningsman känslokall och orädd. Missbruket kan också orsaka minnesförluster, vilket gör att man inte behöver känna skuld över vad man gjort. Rohypnol har också gjort sig känd som en "rape drug". När någon utför riktiga vansinnesdåd, dumma gärningar, där risken är stor att gärningsmannen skall åka fast, tänker Thiblin alltid på, att Rohypnol kan vara inblandat och inte steroider, som man kanske skulle tro.

Torbjörn Nilsson, krinsp, och Stephan Kiernan, pa, Länsnarkotikaroteln/ Ungdomssek/Sthlm

Ravekommissionen grundades i november 1996 i samband med att Docklands ravefester och förekomsten av narkotika uppmärksammades. Kommissionen hade ett väl utvecklat samarbete med festernas arrangörer, discjockeys med flera. När det efter en tid visade sig, att de flesta själva missbrukade föll samarbetet. Numera har ravekommissionen bytt namn till Ungdomssektionen och är en grupp på länsnarkotikaroteln under spanoch narkotikaroteln. Torbjörn Nilsson och Stephan Kiernan ingår i denna grupp och berättar om sitt arbete. Gruppen arbetar mot narkotikan utifrån ett missbruksperspektiv.
Målgruppen är missbrukande ungdomar mellan 15–25 år. Eftersom man arbetar mot missbruk, är inte målet att identifiera hela organisationer. Syftet med arbetet är att störa bruket genom många, små beslag. Arbetsmetoden skiljer sig mot traditionell narkotikaspaning, då man siktar in sig på att identifiera nya missbrukare.
Gruppens arbete mot det egna bruket leder emellertid ofta till, att man, förutom förstagångsbrukarna, även hittar distributörer m.m. Små ärenden kan således leda till stora ärenden. Minst 50% av de ungdomar, som gruppen tar för missbruk, är tidigare helt okända för polisen. Träffprocent på de urinprover, som tas, ligger på mellan 85–87%.
Man har noterat en märkbar förändring av tillgången på narkotika sedan ravekommissionen startade 1996. Ecstacy, kokain, mfetamin är mycket mer tillgängligt idag. Ecstacy, som tidigare endast var en partydrog, har idag blivit en vardagsdrog. Ungdomarnas acceptans för droger ökar och många likställer narkotikabruk med att dricka alkohol.
Det är inte längre någon isolerad grupp, som missbrukar droger. Vid en vanlig förfest kan några ungdomar dricka alkohol medan andra tar droger – på samma fest. Detta är en ny tendens, enligt gruppen. Förr satt de som missbrukade narkotika för sig själva. Vilka som tar droger varierar från fest till fest, ena dagen kan man dricka alkohol för att på nästa fest ta droger. Det är mycket lätt att få tag på droger i Stockholm och alkoholen är oftast en inkörsport till droger. Har man druckit lite alkohol vågar man också prova narkotika.
Drogmissbruket påverkar mer och mer ungdomars vardag när missbruket blir mer avancerat. Gruppen har sett exempel på ungdomar, som måste ta XTC varje dag för att överhuvudtaget orka gå upp på morgonen. Det finns också tecken på, att XTC-missbrukare går över på amfetamin eller heroin. Övergången till heroin är tydlig i Skottland och börjar nu även visa sig i Stockholm.
Man har också uppmärksammat exempel på avancerat blandmissbruk hos ungdomar. Ett tjejgäng i 15-årsåldern tog exempelvis hasch på fredagen för att "softa", XTC på lördagen för att festa och amfetamin under veckan för att orka plugga eller städa eller med andra ord för att klara av sin vardag.
En annan trend gruppen upptäckt är, att kokainmissbruket spridit sig till socialgrupp tre. Beslagen på krogen ökar lavinartat och även unga tjejer röker kokain och är kraftigt beroende av droger.
Nilsson och Kiernan avslutar med att betona vikten av att ta sig tid för förhör med ungdomar, trots att det kan röra sig om ringa narkotikabrott. Ungdomarna måste tvingas erkänna både för sig själva, föräldrarna och socialen, att de har fastnat i ett narkotikamissbruk.

Lennart Karlsson, restaurangägare och Stefan Holmén, krkom, Citypolisen/ nark/Sthlm

Lennart Karlsson och Stefan Holmén ingår båda i Kroggruppen i Stockholm. Kroggruppen bildades för att arbeta mot all kriminalitet på och i nära anslutning till krogen. Det finns över 800 krogar i Stockholms absoluta innerkärna, som har tillstånd att sälja alkohol. Gruppen arbetar lite efter devisen "Ren dörr = ren krog, dålig dörr = dålig krog".
Förra året genomförde Kroggruppen oannonserade razzior mot Stockholmskrogar, med 25–35 år som målgrupp. Under två dagar hittade man 53 stycken som var positiva på kokain, XTC, amfetamin och några få på khat. Problemet med GHB är inte så utbrett i Stockholm som i andra delar av landet. Gruppen har även kommit i kontakt med sex kvinnor, som blivit drogade och rånade på "vanliga" uteställen. Rohypnol förekommer men är inte överrepresenterat på något sätt.
Ytterligare en krograzzia genomfördes men denna gången var den annonserad och resultatet blev också ett helt annat. Razzian företogs en fredagskväll men trots det hade de utvalda krogarna knappt några gäster. Personalen städade tidigt på kvällen – demonstrativt, antagligen för att inte locka några kunder. Slutsatsen gruppen drog av detta är krogarna är så rädda om sitt tillstånd att de vill undvika en razzia med ett eventuellt negativt resultat. Föreläsarna betonar, att tillstånden inte skall påverkas av dessa kontroller, man är överens om, att ett fortsatt samarbete mellan polisen och krognäringen är nödvändigt.
Karlsson menar, att krögarna traditionellt sett är rädda för att få besök av polisen; detta då man tror att eventuell krogbrottslighet skylls på krögaren, vilket kommer att leda till ett indraget tillstånd. Kroggruppen försöker förändra denna föreställning genom att utarbeta ett bra samarbete. Krögarna skall våga ringa polisen, om de exempelvis misstänker att någon gäst är narkotikapåverkad.
För att upptäcka narkotikamissbruk tittar man efter olika tecken, exempelvis om två killar går på toaletten tillsammans. Fysiska tecken på olika sorters missbruk är bl.a. stora pupiller, tuggande käkar och även om någon dricker onormalt mycket vatten.
Holmén talade vidare om, att man ser en tendens på, att klientelet på krogar, som håller öppet till klockan fem, varierar under kvällens lopp. Först vid tretiden kommer de, som är kriminella. Problemen med vapen inne på krogarna är idag vardagsmat. Folk har med sig yxor, kättingar, knivar, pistoler m.m. Krogpersonalen mår väldigt dåligt av den hotfulla arbetsmiljön. Man kan nästan sätta likhetstecken mellan personalens arbetsmiljö och de kriminellas vardagsrum.
Holmén tar sedan upp problemet med vissa dörrvakter och deras befogenheter. Befogenheterna för ordningsvakter kräver lagstöd, vilket skiljer sig från entrévärdarnas befogenheter. Ordningsvaktslagen ses emellertid nu över. Karlsson önskar en högre polisnärvaro i anslutning till restaurangerna även om han har förståelse för de resursbrister som råder. Restaurangägarna skulle kunna vara med och betala för polisnärvaron genom leasingavgifter, som styrs av öppettiderna. Han har emellertid haft svårt att få stöd för detta förslag bland andra krogägare.
Tekniska hjälpmedel, som kan hjälpa krogarna i kampen mot brottslighet, är bl.a. metalldetektorer. Tiger i Stockholm har det och effekten är främst avskräckande. Man hittar emellertid otroliga mängder medhavd sprit i damernas handväskor!
Övervakningskameror är också ett bra hjälpmedel, främst som bevismaterial vid en eventuell rättegång. Detta särskilt då det kan vara svårt att få vakter att vittna på grund av rädsla för hot eller dylikt. Kamerorna kan också vara ett stöd, om det kommer in okynnesanmälningar mot vakter.
Länsstyrelsen har tidigare varit restriktiv med att ge tillstånd till att ha övervakningskameror men efter den senaste tidens incidenter är inställningen betydligt mer liberal. Det är få krogar, som ansöker om tillstånd till övervakningskameror, då man tror att tillstånd inte kommer att ges. Länsstyrelsen är förvånad över, hur få ansökningar som kommer – för de som behöver kameror får också tillstånd.
Slutligen uppmanar både Karlsson och Holmén, att man ute i landet skall starta liknande samarbeten mellan poliser och krögare. Det går bra att kontakta Länsstyrelsen eller Stadsprojektet, om man är intresserad.

Loveleen Kumar, konsult och författare, Kristiansand, Norge