IT-knarkarna

Fredrik Ljung och Martin Sjöberg, f.d. narkomaner och alkoholister som idag arbetar på Check Point Söder AB i Stockholm. Det är ett företag som arbetar med alkohol- och drogbehandling enligt Minnesotamodellen. De är även ute och föreläser om sina erfarenheter av drogmissbruk.

Fredrik Ljung är utbildad civil-ekonom med en bakgrund i finansbranschen och Martin Sjöberg är utbildad civilekonom och beteendevetare. Båda berättade om skrämmande erfarenheter av ett mycket tungt missbruk av alkohol och droger samtidigt som de försökte hålla fasaden med ett snyggt yttre och framgångsrik karriär uppe. Det sistnämnda visar sig tyvärr vara alltför lätt. Enligt Fredrik är kokain accepterat i finansbranschen som helgberusningsmedel i breda kretsar.

Martins examensdag...

Han vaknade i sin lägenhet i Bryssel omgiven av sina egna spyor och blod. Kräkningarna hade orsakats av heroinet och näsblodet av kokainet. Det var hans examensdag på universitetet, men han kände ingen glädje. All hans tankeverksamhet rörde när, var och hur han skulle kunna ta alkohol eller narkotika igen. Han kände ångest, självförakt, bitterhet men framförallt oro och rädsla. Med snygga kläder, en dusch, Clear Eyes och Fisherman’s Friend syntes inte hans inre kaos på utsidan. Kamraterna på skolan var glada, själv stod han på en toalett och tog sitt efterlängtade knark.

...som slutade på sjukhus p.g.a. överdos

Föräldrar, släkt och vänner hade rest till Bryssel för att fira Martin och efter mycket goda betyg och utmärkelser skulle bemärkelsedagen avslutas med en gemensam middag. Martin kände fortfarande ingen glädje. När, var och hur? Den nyutexaminerade och, på ytan, framgångsrike unge mannen smet från sin egen examensmiddag och åkte istället med en langare till Holland för att köpa narkotika. Han vaknar upp på sjukhuset i Bryssel, efter sin andra överdos kokain på en vecka. Efter att ha övertalat sjukhuspersonalen slapp han ifrån en anmälan. Och fortfarande tänkte han bara ”När, Var och Hur”?

Hålet inuti

I efterhand har Martin sökt efter förklaringar till sitt drogberoende i barndomen. Men det fanns inga. Han hade alla förutsättningar för att få ett fantastiskt liv. Det enda han kunde peka på var att han under sin uppväxt hade ett tomrum inuti som han försökt fylla på olika sätt. Genom sport eller andra fritidsintressen. Men lyckades aldrig. Han kände sig alltid utanför, aldrig riktigt i balans trots en stor kamratkrets. Han kände sig antingen bättre, sämre, på högre eller lägre nivåer än alla andra. Tills han upptäckte drogerna. När Martin började dricka alkohol kände han sig för första gången helt tillfreds med sig själv och sin omgivning.
Till att börja med drack han ”som alla andra”, på helgerna och på fester. Han mådde även bra på veckorna, dock på grund av att helgen alltid väntade. Martin började studera i Frankrike och tillbringade en säsong i franska alperna. Då började de första negativa upplevelserna av alkoholen. Minnesluckor, fyllekörningar m.m. Han sårade vänner och bekanta i fyllan. Studierna gick bra men Martin kände att VAD som helst kunde hända när han drack. Han idrottade mycket under veckorna och det höll honom nykter tills helgen kom. Men det blev värre och värre. Han träffade sin första riktiga flickvän i Frankrike men han sårade henne så mycket i fyllan att det tog slut. Andra fick berätta för honom vad han gjort. Och sakta men säkert kom den inre tomheten ikapp honom. Alkoholen kunde inte längre fylla det.
Martin provade kokain. Den
första upplevelsen var fantastisk. Känslan av tomhet fylldes liksom det hade gjort med alkohol i början. I bakhuvudet anade han att detta var farligt. Men han kände sig missförstådd och kanske kunde detta vara en tillfällig lösning...

Efter en tid var han tvungen att få behandling mot sitt alkohol- och narkotikamissbruk i USA. Trots att Martin inte tyckte sig vara någon missbrukare höll han sig nykter i sex månader. Därefter blev det studier i Bryssel och han läste som en besatt. Dubbla examina var målet. Ensam, men ambitiös. Feedbacken han fick på sina prestationer gav kickar. Han skrev bra på tentorna och fick bra betyg. I tre och ett halvt år levde Martin på dessa kickar. Sista studieåret började han på en forskarutbildning. Han provade alkohol igen och snabbt sjönk studieresultaten. Han klarade precis studierna, men forskarutbildningen gick åt skogen. En dag ställde en professor – hans mentor som han hade mycket stor förtroende för - honom mot väggen, men Martin förnekade problemen. Och under alla år av missbruk var detta den enda person som någon gång ifrågasatte hans beteende. Han vände henne ryggen.

Kontoret – sambandscentral för missbruket

Martin fick arbete i Bryssel på ett amerikanskt managementföretag. Första arbetsveckan höll han sig till alkohol. Men sen tog han både heroin och kokain. Arbetet blev lidande. Han missade möten, somnade på kundbesök och hade svårt att gå upp på morgonen. Men samtidigt var han ambitiös. Martin arbetade till sent på kvällarna och oftast på helgerna också. Under sina tre första månader på jobbet förlorade han uppdrag för tre miljoner! Men chefen sa inget. Det fanns inget att ta på. Han var ju nästan alltid på kontoret. Du är för intensiv - överambitiös, fick han ofta höra.
Han började förlora kontrollen över sig själv och över arbetet. Ofta var Martin tvungen att abrupt avbryta det han höll på med – kanske ett möte – och gå på toaletten för att ta droger.
En lördag var han på kontoret, i sin ensamhet trodde han. Han hade ställt fram vin och lagt upp narkotika på bordet när en kollega kom in och fick syn på Martin. Det var en kollega som Martin hade en nära relation med. Kollegan vände på klacken och gick och sa aldrig något om vad som inträffat.
Martin blev mer och mer isolerad och han hade inget liv utanför kontoret, som var en sambandscentral för hans narkotikamissbruk. Det var där han tjänade pengar och skaffade narkotika. Tio procent av tiden han spenderade på kontoret gick åt till det faktiska arbetet. Ca 100 000 kr per månad kostade Martins narkotikamissbruk. Både hans egna och företagets pengar sponsrade missbruket. Han lurade också sina föräldrar på pengar. Och hela tiden skulle han klara av den svåra balansgången - att ta kokain för att bli pigg och heroin för att bli trött.

Vändpunkten

7 månader efter att Martin blev upptäckt på kontoret somnade han framför datorn med en cigarett i handen. Det började brinna och när han vaknar upp sliter kollegorna i honom och försöker släcka elden. Alla var oroliga – för att han jobbade alltför mycket. Detta blev vändpunkten för Martin som slutade direkt. Han flyttade hem till Stockholm, bodde själv i en lägenhet och avgiftade sig från narkotika genom att dricka alkohol och sedan gradvis trappa ner på drickandet. Först när han var ”drogfri” sökte han hjälp på behandlingshem hos Check Point Söder.
Under sin tid som missbrukare såg Martin sig aldrig som alkohol- eller narkotikaberoende, bara som väldigt speciell. Men när han sökte hjälp och hamnade i en behandlingsgrupp träffade han likasinnade. För första gången kände han igen sig i sin omgivning och han inledde kampen mot ett liv utan droger.

Fredriks berättelse

Fredrik Ljung har upplevt ungefär samma saker i sitt liv. Amfetamin och Rohypnol var hans favoritdroger. Han känner igen sig i Martins känsla av inre tomhet som för första gången fylldes med alkohol – när han var 13 år gammal. Första gången han prövade droger var när han skulle upp i rätten – han var åtalad för misshandel. Misshandel som han begått i fyllan. Han var så nervös. Trodde inte att han skulle klara av rättegången. Han pratade med en kompis vars pappa var läkare. Kompisen sa att han kunde hjälpa Fredrik. Han fick en karta med tabletter som pappan skrivit ut. Han stod utanför tingsrätten, nervös till döds, med kartan i handen. Han tog allihop och kände ett otroligt lugn. Rättegången ”gick bra”. All oro rann av honom. Han hade tagit Rohypnol. Till slut var han tvungen att ta Rohypnol så fort han gick utanför dörren. Han tog drogen rutinmässigt. 40-50 tabletter/dygn var normalt. Blandat med alkohol kunde dagen sluta hur som helst. Det kunde sluta bra, men det kundelika gärna sluta i en buske, i en fyllecell m.m.
Det var enkelt att få tag kokain i Stockholm. Fredriks telefonbok var fylld av telefonnummer till langare som ofta var förvånansvärt unga. Fredrik lurade sig igenom övervakade drogtester. Hans prioritetsordning i livet var droger, pengar till droger, familjen och sist stod arbetsgivaren. Han dribblade med sin arbetsgivares pengar. Det handlade om stora pengar. Men han hade rutiner för hur han skulle ”rätta till” sina misstag.
Man kämpar in i det längsta med att inte tappa fasaden, men det sista man förlorar är arbetet. Arbetsgivaren har en unik situation och möjlighet att identifiera ett missbruk. En drogberoende bryter mot regler på rutin vilket innebär en stor säkerhetsrisk för arbetsgivaren.

HJ