Kunskapande om nya droger i framtiden (2):
Förvarning om nya droger

Av Jonas Hartelius

Studier av nätsajter, vetenskaplig litteratur och missbruksläget i andra länder kan ge förvarning om nya droger som kan komma på den svenska marknaden i framtiden.

I dag står knappt 300 droger under särskild kontroll som narkotika, hälsofarliga varor m.m. i Sverige. Av dem missbrukas några tiotal mer regelbundet, och ytterligare en liten grupp förekommer sporadiskt.
De nya droger som introducerats i vårt land de senaste årtiondena har så gott som alla införts genom kontakter med andra länders drogmarknader och missbrukskulturer.
För att få en yttre ram kring sökandet kan man börja med att fråga hur många droger som över huvud taget finns ”där ute”. Svaret är att ingen vet, eftersom många ämnen inte är undersökta som potentiella rusmedel. Deras effekter och missbrukspotential kan variera enormt. I de grupper som undersökts mer systematiskt finns flera tusen medel med varierande ruseffekter. Valter och Arrazibalaga (1998, s. 7) har skattat antalet enligt följande (”psykotomimetisk” betyder hallucinogen):
- psykotomimetiska fenetylaminer (PEA-droger): 250 (bl.a. en rad ecstasyvarianter),
- psykotomimetiska indolalkylaminer: 250 - 300 (bl.a. tryptaminer som DMT),
- LSD-analoger: 10,
- syntetiska cannabinoider: 10,
- fencyklidiner: 50 (PCP m.fl.),
- delirianter: 50 (JB-336 m.fl.),
- centralstimulantia: 100 (amfetaminvarianter m.fl.), samt
- opiater 500 - 4 000 (varav 1 400 fentanyler).
Till dessa skall läggas hundratals naturfolksdroger, t.ex. kratom (Mitragynia speciosa) och harmaliner. Än fler blir rusmedlen om olika kombinationer (blandmissbruk) räknas med.

Prognoser för världen
Några forskare har försökt sig på sammanfattande beskrivningar av framtida droger eller droggrupper. Vanligtvis fokuserar de då på droger som idag är kända för experter.
Alexander Shulgin, som är en av efterkrigstidens viktigaste drogkemister, har i en översikt (Shulgin, 1975) påpekat att en stor del av utvecklingen av nya droger för missbruk görs utanför etablissemangets kontroll av drogkemister som har helt andra förväntningar på effekter. Sådant som anses vara biverkningar vid medicinskt bruk (t.ex. hallucinationer) kan många gånger bli den eftersträvansvärda effekten vid missbruk. Shulgin har också noterat att de flesta av de droger som kan tänkas inom många klasser, bl.a. 4 000 meperidiner (med det ökända MPTP), inte har studerats kliniskt.
Även Cooper (c. 1988) har lyft fram drogkemister som en viktig aktör i utformningen av det framtida drogpanoramat: för sådana kemister är det rationellt att syntetisera sådana droger som har högsta möjliga potens för att minska sin riskexponering för lagföring men även för att utvidga sin olagliga verksamhet. Som exempel anger han att kompetenta kemister på en vecka kan syntetisera 10 kilogram fentanyl, vilket på marknaden motsvarar 40 ton heroin.
En mer vittfamnande prognos i fråga om det framtida drogpanoramat har gjorts av Schmidbauer & vom Scheidt (2004, s. 368 ff.). De har satt fokus på sex ”drogfält” där sinnespåverkande medel kan förväntas spela en stor roll:
• Hedonism är en lustorienterad livshållning, där droger används för att framkalla lustfyllda drogupplevelser, en fortsättning på mänsklighetens rusbenägenhet sedan Noaks dagar. Nya droger för detta syfte kan vara ecstasyvarianter.
• Flykt till ”andra sidan” syftar till ett slags slutligt uttåg från denna besvärliga värld. Som exempel nämner de PCP.
• Dödshjälp med läkemedel och andra droger kan ske inte enbart för smärtlindring eller livsförkortande utan även för att ändra patientens inställning till livet och döden. Den senare aspekten utforskades på sextio- och sjuttiotalen av Stanislav Grof. Exempel är heroin och LSD.
• Terapi med droger kan omfatta nya medel som ibogain för behandling av kroniska narkomaner. Detta befinner sig fortfarande i experimentstadiet. Andra narkotika som prövats i terapeutiskt syfte är bl.a. Subutex®, men detta medel har visat sig få spridning ut på den illegala marknaden.
• Militär och polisiär verksamhet kan använda droger som kemiska stridsmedel (t.ex. fentanyl vid teaterstormningen i Moskva, 2002) men även för att öka prestation och uthållighet i strid (t.ex. modafinil, som använts i Afghanistan).
• Medvetenhetsvidgande användning av droger uppmärksammades redan på femtio- och sextiotalen av Huxley, Leary och andra. Syftet kan vara allt från öka vakenheten till att öppna ”sinnesorganens filter”, bl.a. genom hallucinogener.
Det reella utbudet av nya rusmedel kan påverkas av en ökad produktion av ”designer drugs” (kallas på svenska även för ”narkotikalika droger”). Dessa är medel som har narkotikalika effekter men som vid införandet på marknaden inte står under formell narkotikakontroll. Med den ökande tillgången på internetinformation om drogframställning kan vi befara framväxten av en småskalig industri med många hemfabrikanter av enkla droger (efedron, GHB, marijuana m.fl. och i en del fall t.o.m. ecstasyvarianter). Sannolikt får vi även se ett ökat blandmissbruk i allt mer sofistikerade former. Här har särskilt Shulgin och Shulgin skrivit insiktsfullt om mycket speciella scheman för drogtillförseln med precis timing för att olika ruseffekter skall avlösa varandra med mer behagliga fortsättnings-, utplanings- eller avtändningseffekter.

Prognos för Sverige
Fortsatta prognoser görs enklast med antagande om oförändrade samhällsbetingelser. Svensk narkotikapolitik har bjudit på få överraskningar de senaste 50 åren. Således: Den svenska narkotikaepidemin sprids vidare och underhåller och vidgar en marknad med efterfrågan och betydande modekänslighet för nya preparat. Narkotikamarknaden globaliseras allt mer med ökat utbyte mellan drogkulturer. Information och propaganda om droger och missbruksmönster översvämmar internet. Nya droger introduceras efterhand, men ej i samma takt som på vissa av Europas hetaste drogscener.
För vår beredskap torde det vara enklast och rimligast att först studera de droger som förekommer i andra länder och lätt kan importeras. Vi bör då vara uppmärksamma på främst följande medel.
Cannabisberedningar kan omfatta starkare marijuana (”netherweed” m.fl.) men även dolt odlande av ”droghampa” i EU-godkända odlingar av ”fiberhampa”. Cannabisextrakt torde förbli sällsynt, då det pga. sin vätskeform är svårt att hantera.
Centralstimulantia. Amfetamin kommer sannolikt att dominera det svenska segmentet för syntetiska centralstimulantia. Både metamfetamin och fenmetrazin (fenmetralin) har periodvis förekommit i Sverige och kan förväntas återkomma. Särskilt intressant är det omfattande missbruket av metamfetamintabletter (”yaba”) bland turister i Sydostasien. Medelstarka centralstimulerande medel, som modafinil (Alertec®, Modiodal® m.fl.) kan bli attraktiva för socialt etablerade yrkesmänniskor i höghastighetsbranscher, t.ex. IT och media. Syftet blir då att hålla en hög vakenhets- och aktivitetsnivå under långa tider (mer än ett dygn). I Storbritannien har man under senare år sett en formlig ”epidemi” av narkolepsi (en sjukdom med tvingande sömnattacker; sjukdomen utgör korrekt indikation för förskrivning av modafinil) inom just dessa kategorier. Även metylfenidat (Ritalina®) kan komma att missbrukas med medicinsk försörjning, särskilt om det blir allt vanligare att förskriva medlet för hyperaktivitet hos barn och ungdomar. Efedrin kommer sannolikt att narkotikaklassas när missbruket och dokumentationen om skadeverkningar blir tillräckligt omfattande.
Hallucinogener omfattar bl.a. en rad fenetylaminer (PEA-droger) med ecstasyvarianter (se t.ex. Shulgin & Shulgin, 1991). Inom gruppen tryptaminer finns bl.a. en rad LSD-liknande substanser. Många har beskrivits av Shulgin och Shulgin (1997). Hit räknas även DMT, som fått närmast kultstatus för utforskande av nära dödenupplevelser (se t.ex. Strass-mann, 2001). Även ketamin kan förväntas bli allmänt missbrukat.
Katdroger. Efedron (metkatinon) kan framställas i enkla kökslaboratorier från handelskemikalier, bl.a. efedrin. Ofta innehåller resultatet betydande mängder orenheter, vilket visats av giftiga sudafedkok i Baltikum. Katin (X-112) är en medelstark centralstimulantia och missbrukas bl.a. i vissa kroppsbyggarkretsar för att orka träna längre.
Läkemedel avgränsas i de flesta systematiker över droger och missbruk huvudsakligen till medel mot ångest, oro och sömnsvårigheter. En rad bensodiazepiner (bl.a. bromazepam och troligen även nitrazepam) kan sannolikt bli ersättningsmedel för flunitrazepam för strategisk användning vid brott. Stora delar av panoramat av dämpande eller avhämmande medel (bl.a. barbiturater, som missbrukas i stor utsträckning i Sydafrika) kan misstänkas ha potential för sådan användning. Även metakvalon (Mandrax® m.fl.) missbrukas i många länder. ”Poppers” (isobutylnitrit m.fl.) har hög potential för missbruk i samband med kraftfullt sex. Prozac® (Fontex®, Seroxat® m.fl.; verksam substans fluoxetin; slangbeteckning ”vitamin P”) förskrivs mot depression, tvångs- eller paniksyndrom m.m. Det är ångestdämpande. Medlet är inte beroendeframkallande i klassisk mening men framkallar både fysiska och psykiska abstinensreaktioner vid avbrott efter långvarigt bruk. I en del fall har det framkallat självmordsbeteende och psykoser. Det missbrukas i strid med medicinska indikationer som ett medel för att bli lite ”vassare” i tillvaron, bl.a. genom att dämpa spänningar i arbetslivet.
Kokainmissbruk har blivit ett av de mest omfattande narkotikamissbruken i USA. Särskilt oroande är inhalation (”rökning”) av kokainbas (”crack”) med ytterst hög påverkan och stor risk för förvirring, aggressionsurladdning m.m.
Nya opiater kommer sannolikt att i första hand vara syntetiska (kallas då ofta för opioider). Vi kan räkna med mer fentanyl och åtföljande överdosfall. Även klassiska opiater som dihydrokodein (DHC) har visat sig missbrukas som ersättningsmedel för heroin. Det samma gäller Subutex®, som blivit ett stort problem i bl.a. Helsingfors. På grund av den stora tillgången på högkvalitativt afghanskt heroin är det inte sannolikt att ”kompot” återkommer i stor utsträckning den närmaste tiden.
Växtdroger. Ett särskilt psykologiskt problem med växtdroger är att de i många fall beskrivs som ”naturliga” och därmed mindre farliga än laboratorieframställda medel. Över hela världen är hundratals växtdroger kända som rusmedel, både för socialt och religiöst bruk.
Ibogain är en hallucinogen som framställs ur rotbarken från Tabernanthe iboga, som växer i bl.a. Gabon. Medlet är stimulerande men påverkar också kroppsuppfattningen och framkallar vid högre doser hallucinationer. Det har under senare år använts i medicinska experiment och visat sig kunna dämpa eller kanske även släcka ut beroende till bl.a. opiater eller amfetamin samt lindra opiatabstinens. Flera lyckade enskilda fallberättelser pekar i den riktningen. Ibogain bör observeras som ett medel för självmedicinering, särskilt bland äldre opiatmissbrukare.
Ipomoea (”Blomman för dagen”; Rivea corymbosa) har långa perioder sålts i svensk fröhandel. Fröna innehåller en hallucinogen som är nära släkt med LSD. De krossas och lakas ur med vatten, och lösningen dricks. Drogen missbrukades i Sverige på 1960-talet och har periodvis missbrukats sedan 1990-talet.
Meskalin (från peyotlkaktus) säljs via internet. I form av torkade kaktusbitar kan det vara intressant som hallucinogen på samma sätt som t.ex. psilocybinhaltig svamp.
Mjöldryga är en parasitsvamp (Claviceps purpurea) som växer på sädesslag och ser ut som mörka centimeterlånga korn. Det innehåller en hallucinogen (lysergsyra). I äldre tid missbrukades medlet ofta, vanligtvis med allvarliga resultat, då det minskar blodtillströmningen och framkallar bl.a. kallbrand och missfall.
Kratom (Mitragyna speciosa) växer i bl.a. Thailand och är där föremål för narkotikakontroll. Bladen bereds till té. Medlet har sammansatta effekter, bl.a. stimulerande i låga doser (upp till 14 gram) och opiatliknande i högre (från 28 gram). Det säljs på internet.
Utöver narkotika och droger som kan komma under narkotikakontroll bör vi vara uppmärksamma även på nya dopningsmedel och nya flyktiga lösningsmedel.
Dopningsmedel. En rad medel har dopningsliknande effekter men är inte formellt reglerade. Under senare år verkar missbruk i psykologiskt syfte, främst för att bl.a. bli tuffare vid konfrontationer, ha blivit vanligare än missbruk för artificiell muskeltillväxt.
Flyktiga lösningsmedel (inhalationsmedel) omfattar även narkosgaser, som lustgas (N20), och tändargas. Lustgas har under senare år sålts i samband med stora ravefester från gastub i ballonger och konsumerats på plats. Hanteringen är skrymmande och rusen så kortvariga (minuter) att missbruket knappast får större utbredning mer än vid speciella arrangemang. Tändargas kan ge allvarliga förgiftningsreaktioner och bestående nervskador. Eter sniffades vid mitten av 1800-talet i europeisk, särskilt brittisk, överklass.
Så kan man fortsätta att skriva bevakningslistor över möjliga framtida droger. Och till sist skall man ändå bli överraskad över missbrukarnas och drogkemisternas förmåga att hitta på nya rusmedel och kombinationer som man inte kunnat föreställa sig på basen av etablerad kunskap.

Åtgärder
Om statsmakterna har intresse av att möta hoten från de nya drogerna måste de förstärka det svenska systemet för att följa drogutvecklingen och kontrollera nya ämnen. I första hand blir följande åtgärder aktuella.
1. De regionala sambandsmännen inom narkotikapolisen bör återinföras med samma uppgifter och arbetsformer som tidigare. De bör få resurser att göra egna undersökningar om det lokala och regionala missbruksläget, bl.a. genom hänvändelser till vårdmottagningar, genomgång av utredningar m.m.
2. Narkotikapoliser, vårdpersonal m.fl. bör få särskild utbildning för att bli mer vaksamma på nya droger och kombinationer, deras symptom, risker m.m.
3. Svenska ambassader och beskickningar bör åläggas att årligen rapportera om nya ämnen som klassats som narkotika eller liknande i resp. land samt att inhämta och översätta underlagen för dessa beslut. Sådant material bör analyseras för att läggas till grund för motsvarande överväganden i Sverige.
4. Polisens och andra myndigheters resurser för systematisk sökning på bl.a. internet av rapporter och notiser om nya droger och missbruksmönster bör förstärkas.
5. Viktiga preparatgrupper (t.ex. fentanyler och meperidiner) bör gås igenom systematiskt med avseende på produktionsmöjligheter, prekursorer risker osv. för att ta fram underlag för narkotikaklassning, indikationer på olovlig hantering m.m.
6. Fler traceranalyser bör genomföras för att spåra källor m.m.
7. En årlig samlad genomgång bör hållas av nya preparat och missbruksformer för att bedöma vilka medel som bör ställas under narkotikakontroll.
8. Systematiska scenarier och prognoser bör sammanställas över möjlig utveckling av nya narkotika, missbrukskombinationer m.m.
9. Möjligheterna (befogenheter, metoder, utbildning m.m.) till drogtester (inkl. vidgad testpalett) bör ökas i olika sammanhang för att skapa en tydligare bild av vilka droger och kombinationer som missbrukas inom olika sektorer.
10. Narkotikabegreppet bör kompletteras med en verkansbaserad definition så att det blir möjligt att kontrollera nya droger utan formell uppräkning på narkotikaförteckningarna.
I sista hand blir det dock insatserna mot den svenska narkotikaepidemin avgörande. Först när denna hejdas och efterfrågan slås ut kommer Sverige att bli en ointressant marknad för introduktionen av nya droger.

Artikeln är den andra delen av en omarbetad föreläsning ”Narkotika-utvecklingen och narkotikapolisens strategiska underrättelsefunktion” vid ett expertmöte med Svenska Carnegie Institutet och Ungdomssektionen vid Narkotikaroteln vid Länspolismyndigheten i Stockholms län den 24 maj.

Referenser kan fås från författaren.