Av Gill Eriksson och Elisabeth Novén, Tullverket Göteborg

"Utredningen har visat att Maria endast har medverkat i mindre utsträckning. Även om hennes medverkan som tolk har varit nödvändig har hon ändå fungerat som ett lydigt redskap. Hon förefaller ha varit helt utlämnad åt mannen medan alla tecken tyder på att det var han som bestämde tiden för avresan, resvägen och destinationen och skulle utföra sådana väsentliga smugglingsmoment som överlämnandet av godset och mottagningen av betalningen".

Detta är ett citat ur en tingsrättsdom som handlar om en man och en kvinna som försökte smuggla 42 kg cannabisharts till Sverige i sin bil. Här ser domstolen kvinnan som ett offer och dömer henne sedan till ett mildare straff i och med detta. I media framställs de personer som ingår i kriminella nätverk som grovt kriminella gäng. Men hur är det med kvinnor, är de inblandade och vad har de i så fall för roll? Hur berättar kvinnorna om sin roll och hur ser domstolen på dem? Är kvinnor självständigt drivande eller är det alltid en man som står över?

Detta var några av de frågor som vi sökte svar på när vi gjorde vår magisteruppsats i kriminologi på Göteborgs Universitet hösten 2005. Vi intresserade oss särskilt för frågan om domstolen klassificerar kvinnorna i ett offer- skurk- perspektiv, och i så fall hur det görs. Vi ville också se hur det i så fall påverkade den påföljd som kvinnan fick.

Vi tog fram alla ärenden rörande grov narkotikasmuggling samt grovt narkotikabrott som tullen handlagt år 2003 och 2004, och där kvinnor är delgivna någon av ovan nämnda misstankar. Totalt blev det 57 ärenden. I 36 ärenden var förundersökningen nedlagd innan ärendet gått till åtal, ett ärende hade överlämnats till Norge och kvar fanns 20 fall med dom i ärendet. En av dessa kvinnor blev friad i domstolen vilket gjorde att vi till slut hade 19 fällande domar att studera. När vi hade läst igenom domarna kunde vi tydligt se att man kan dela upp olika avsnitt av domarna enligt följande sätt:

• Domstolens berättelse om brottet.

• Kvinnans berättelse om brottet och den egna delaktigheten

• Domstolens bedömning av kvinnornas berättelse

• Domstolens syn på kvinnans roll

• Trovärdighet och straffbestämning.

Detta avsnitt handlar om den del i domen där domstolen berättar vad som har hänt, vilket i huvudsak baseras på åklagarens stämningsansökan samt sakframställan i domstolen. Av 19 domar var det i 16 fall som kvinnan var kurir, ensam eller tillsammans med en man. I två av fallen var kvinnan mottagare, det var hon som mötte kuriren. En av domarna skiljer sig åt från de andra eftersom det handlar om ett parti narkotika som redan fanns inne i landet när brottet avslöjades. Kvinnan hade i detta fall hjälpt till med försäljning av narkotika.

Hur beskriver då kvinnorna sig själva och vilka förklaringar lämnar de? Vi kunde ganska tydligt se att det gick att dela in kvinnornas förklaringar i fyra olika kategorier: hotade kvinnor, lurade/utnyttjade kvinnor, ekonomiska orsaker och övriga orsaker. De hotade kvinnorna uppgav att de genomförde smugglingen under hot om våld från personer i deras närhet, och hoten kunde gälla antingen dem själva eller deras anhöriga. Det var tre kvinnor som hade denna förklaring till varför de smugglade narkotika. Nästa grupp valde vi att kalla lurade/utnyttjade kvinnor, och här ingick nio kvinnor. Gemensamt för dessa kvinnor är att de uppger att de inte visste att de hade narkotika med sig utan trodde att det var något annat som t.ex. guld eller pengar. En del uppgav att de inte visste överhuvudtaget att de hade något speciellt med sig. Dessa kvinnor har för domstolen försökt framstå att de har blivit lurade eller utnyttjade av andra personer.

Med stöd av de beskrivningar som kvinnorna lämnat om sig själva och som förklaring till att de begick brottet, intresserade vi oss för att se hur domstolen såg på detta. När det gäller de kvinnor som uppger sig ha blivit hotade, gör domstolen först en "trovärdighetsbedömning" av kvinnans berättelse. Det intressanta var att domstolen inte i något av de tre fall ansåg att kvinnan var trovärdig, och i och med det tror de inte heller på hennes uppgift om att hon skulle ha blivit hotad. Hur detta påverkar straffen går vi in på lite senare. Även i fallen med de kvinnor som beskriver sig själva som lurade/utnyttjade, gör domstolen först en trovärdighetsbedömning. Det var i denna grupp som domstolen i några fall bedömde kvinnan som trovärdig, gav henne en offerstatus och därefter lindrade hennes straff.

Kort sagt kan man säga att man ganska tydligt kan urskilja kvinnor som bedöms vara offer och kvinnor som bedöms vara gärningskvinnor. I vår studie var det fem kvinnor som bedömdes som offer. Gemensamt för dessa var att samtliga dömdes tillsammans med män medan ingen av de kvinnor som dömdes ensamma bedömdes av domstolen som ett offer. Detta styrker de kriminologiska teorier som säger att för att någon skall kunna anses vara ett offer, måste det också finnas en person som anses vara skurk. De kvinnor som ansågs vara offer hade alla berättat ordentligt om vad de hade gjort och även vad andra personer hade gjort. De hade själva inte framställt sig som offer, utan hade berättat om sin roll och varför de hade begått brottet. Dessutom fanns det en eller flera medåtalade män i samma mål.

Väldigt tidigt märkte vi att trovärdigheten var det absolut viktigast när det gällde domstolens bedömning av kvinnan. I resonemanget i domarna när de skulle bedöma trovärdigheten var det fyra områden som var viktiga för att kunna göra en trovärdighetsbedömning:

1. Har kvinnans uppgifter gått att kontrollera och stämmer dessa?

2. Har man kunnat konstatera ifall kvinnan har talat osanning t.ex. genom teknisk bevisning?

3. Har kvinnan lämnat olika berättelser under förundersökningen eller har hon hållit sig till samma?

4. Anser domstolen att hon har lämnat en logisk förklaring till sitt handlande? Efter att ha tagit ställning till ovanstående områden, bestämmer domstolen därefter straffets längd.

Tre kvinnor erkände brott och alla tre fick mildare straff än praxis. I två av fallen anser domstolen att kvinnan varit beroende av en man och sätter därför ner straffet. I det tredje fallet tar de hänsyn till kvinnans ålder (69 år) och att hon hjälpt till med utredningen. De fem kvinnor som av domstolen anses vara offer får också mildare straff. Det intressanta här är hur domstolen gör när de skall försöka sätta ner straffet, eftersom det i rättspraxis inte finns så väldigt stora möjligheter till detta. Man kan i domarna se starka offerbeskrivningar av kvinnor som tex.: "Uppgifterna antyder att hon p.g.a. bristande erfarenhet har råkat in i en situation som hon inte bemästrat och i oförstånd låtit sig utnyttjas av framförallt xxxx, till vilken hon stegvis i olika hänseenden råkat in i ett beroende".

De kvinnor som uppger sig ha blivit hotade blev samtliga dömda till straff enligt praxis. Även de kvinnor som uppger sig ha blivit lurade/utnyttjade och som inte bedömts trovärdiga av domstolen, dömdes till straff enligt praxis.

Vi har i vår studie gjort en genomgång av domar och sett hur kvinnans respektive domstolens berättelse om brottet ser ut och sedan jämfört domstolens inställning med det påföljande straffet. Det som är slående är hur viktigt det är för kvinnan att framstå som trovärdig, om hon lyckas med det har hon större möjlighet att få ner straffet. Det bör också finnas ytterligare personer med för att skulden skall kunna läggas på en annan person. När domstolen sedan "fattat tycke" för kvinnan gör de på flera olika sätt för att få ner straffet. Vi kan även se att det finns skillnader när det gäller utvisningens längd, de kvinnor som bedöms som offer får kortare utvisningstid.

Frågan som man inte kan låta bli att ställa sig är om det ser likadant ut hos narkotikasmugglande män? Finns det offer även där eller är det endast förunnat kvinnor att få offerstatus i domstolen?