Los Angeles Police Department,
LAPD, Narcotic Division
Reseberättelse den 22/11-5/12 2004

Av Robert Falk/Thomas Pettersson Ungdomssektionen, Länskriminalen, Stockholms Län

Resan genomfördes tack vare stipendiepengar från SNPF, Polisförbundet och Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle. Den första kontakten med LAPD var genom ett brev vi skrev till högste polischefen William J Bratton. Något förvånande låg det ett brev märkt LAPD i brev-lådan bara två veckor senare. Bratton hälsade oss välkomna och meddelade att han delegerat ärendet till Lt Robert Normandy, LAPD Narcotics Division. Lt Normandy tog uppdraget att ta hand om oss på största allvar och vi fick själva bestämma hur många dagar vi ville vara hos LAPD samt vilka enheter vi skulle besöka. Resan skulle visa sig bli långt över vad vi hade förväntat oss.

22/11

Lt Normandy mötte oss på flygplatsen, och skjutsade oss till vår lägenhet i Rampart. Det skulle senare visa sig att Rampart är ett av de mest brottsbelastade områdena i LA.

23-24/11

Juvenile Narcotics Section stod på schemat. Juvenile section är en enhet som uteslutande jobbar med ungdomar som går på highschool och yngre. Denna dag skulle de genomföra en razzia på Crenshaw Highschool. Förarbetet till denna razzia bestod i att man haft en polis undercover på skolan i 6 månaders tid. Polisen hade varit elev på skolan under fingerat namn och levnadshistoria. Polismannen hade köpt narkotika av 12 olika elever på skolan. Han har sen identifierat dessa på olika sätt, tittat på skolfoton, skuggat elever till deras bostäder etc. Eleverna plockades ut till ett rum, visiterades och de fick sen för första gången möta polismannen som gått på skolan i sitt rätta element. Detta för att polismannen skulle identifiera eleverna till 100 %. Eleverna fördes till polisstationen för förhör och vidare kontakt med social och föräldrar.
Polismannens uppdrag var slut. Han sätts senare in på en annan skola i en annan del av LA. Juvenile jobbar tillsammans med en enhet som endast utbildar och driver de undercover agenter som sätts in på skolorna. Totalt har de 12 agenter, ca 7 av dessa är i gång samtidigt på olika skolor runt om LA. Dessa agenter gör även köp för bevis ute på gatan. I utbildningen ingår att köpa narkotika bla på Venice Beach, och lära sig att prata, klä sig, uppföra sig som en narkotikamissbrukare. Utbildningen i denna del är ca 2 veckor. Agenterna på denna enhet är mycket unga, ca 20 år och de plockas ofta direkt efter polisskolan. Rekordet för antalet identifierade och lagförda ungdomar på en skola av en agent, är 52 stycken under en 6 månaders period.
Juveniles sections övriga uppdrag ligger i att patrullera runt skolorna och rapportera ungdomar för narkotikabrott. De rapporterar också elever som smiter från skolan. Är de på väg från skolan under lektionstid så blir de rapporterade för brott. Straffet blir böter på 200 dollar! Intressant var hur hårt man ser på narkotika på gatunivå bland ungdomar. Dock tar man inga urinprov, istället har man en sk ”drugexpert” som undersöker personen och avgör om personen är påverkad. Detta var något vi ställde oss mycket frågande till. Det blir alltså att man går på innehaven då det blir mycket tidskrävande att använda sig av en ”drugexpert” i varje enskilt fall.

29/11

Vi gavs möjligheten att följa Air Support Unit under en dags arbetet. Enheten håller två stycken helikoptrar i luften dygnet runt, med undantag för ett par timmar på morgonen. De betonade på enheten att de jobbar som en radiobil fast från luften. Det var imponerande att se hur de stöttade patrullerna på marken. Vid varje jobb av hög prioritet fanns helikoptern på plats. Sådana jobb strömmade ut på radion oavbrutet. Vi flög totalt 5 timmar denna dag och det gav oss en fantastisk överblick över LA, det var till stor nytta då vi sen åkte med andra enheter att ha fått se hur områdena ser ut geografiskt från luften. Air Support Unit har 16 helikoptrar. Piloterna flyger ca 7-800 timmar per år vilket är en imponerande siffra om man jämför med hur det ser ut i Sverige.

30/11

Denna dag var det dags att åka med Hollywood Narcotics Div, en slags gatulangningsgrupp i Hollywood. Arbetet liknade på många sätt vårt arbete på ungdomssektionen i Stockholm. Vi åkte runt och tittade efter folk som passar in i vår profil. När någon person utmärkt sig höll man denne under uppsikt en kortare stund för att se om något möte eller liknande skulle ske. Beteendet hos narkotikamissbrukarena och langarna i Los Angeles skiljer sig inte heller mycket från det vi är vana vid så vi kunde bidra med våra iakttagelser under spaningen. Det blev denna gång mycket riktigt ett möte mellan den person vi höll under uppsikt och en annan person vars hela uppenbarelse och uppträdande tydde på att någonting var i görningen. Detta ledde till att vi kontrollerade den misstänkte köparen som vi haft under uppsikt. Ingen narkotika anträffades, så troligen hade han svalt det crack han köpt just innan vårt ingripande. Cracket förvaras nämligen i munnen likt heroinet på Sergelarkaden. En skillnad är dock att crackstenarna förvaras utan emballage.

1/12

Vårt besök på hundenheten var även det minst sagt operativt. Vi och vårt hundekipage gjorde följe med en gängenhet som skulle genomföra husrannsakan i sydöstra L.A. i ett område som kontrolleras av det fruktade gänget ”Cripps”. En misstänkt skulle gripas och husrannsakan skulle genomföras. Huset var i princip som ett fort med galler för dörrar och fönster. Dörrens galler var fastsatt med genomgående bultar vilket försvårade inbrytningen. I normalfallet vid denna typ av galler så använder poliserna sina stora fyrhjulsdrivna fordon och med hjälp av kedjor och krokar sliter de loss hela gallret. Väl inne i lägenheten nosade hunden upp en påse med 20-30 gram kristalliserat metamfetamin. Den misstänkte som aldrig i hela sitt liv haft ett arbete hade de tjockaste guldlänkarna runt hals och armar som vi någonsin sett. Bara fälgarna på hans bil kostade motsvarande 40-50.000 kr. Att få denna kille att byta bransch och börja studera eller arbeta legalt kan nog vara en utmaning. Även denna enhet agerade mycket professionellt, men något som var slående var att man i allmänhet var många poliser när man genomförde husrannsakningar etc.

2/12

Efter att ha sett hur olika enheter arbetade var man i princip redan full av intryck och trodde inte att man var mottaglig för fler nyheter inför vårt besök på ”The buy team”. En liten enhet bestående främst av unga poliser som inte klädde sig, uppträdde eller såg ut som poliser. Deras uppgift var att köpa narkotika på gatan för att uniformerad polis omedelbart efteråt skulle kunna gripa langaren. Det hela fungerade mycket smidigt och deras effektivitet var mycket imponerande.
Det hela började med att den i gruppen som utsågs till köpare utrustades med en mikrofon så att övriga kollegor kunde höra det som sades. Därefter sökte polisen, som under cover skulle köpa narkotika, upp en misstänkt langare för att göra ett köp. Om köpet genomfördes sades ett speciellt kodord och de uniformerade poliserna i målade bilar rullade fram och grep langaren. Hela tiden fanns hela eller delar av under cover gruppen runt om i närheten för att skydda köparen samt för att se vad som hände när de målade bilarna rullade fram. Inte sällan slängdes narkotika, men då var under cover poliserna framme och plockade upp den för att sedan förbereda sina vittnesmål. Viktiga detaljer i bevisningen var de pengar som betalats för narkotikan. Sedlarna var kopierade i en kopieringsapparat så att serienumren tydligt syntes. Detta för att verkligen styrka att langaren mottagit polisens pengar. Flera köp gjordes under kvällen och beslag gjordes på langare i samtliga fall, bla heroin och crack beslagtogs. Arbetssättet präglades av professionalism, hög moral och hög ambition.

3/12

Stadsdelen vi bodde i hette Rampart. Känslan vi fick av att vistas i området var att det var allt annat än tryggt att vistas där, varför vi snäppte upp oss rejält då vi närmade oss vår lägenhet med bilen. Vår känsla bekräftades då vi berättade för olika poliser vart vi bodde. De berättade då att Rampart var ett av de mest brottsbelastade områdena i LA för ett par år sedan, men att det fortfarande är mycket kriminalitet.
Vi bestämde oss för att vi ville se hur poliserna jobbade i området, så vi åkte med ett arbetspass i Rampart District. Rampart var våldsamt. Vi hade inte så många jobb denna kväll men det vi upplevde var jobbigt att uppleva. En 16-åring sköts på nära håll av en gängmedlem på öppen gata. Han sköts i magen, armen och i benet, enligt utredaren på plats var det inte säkert att han skulle överleva. Senare på kvällen fick vi veta att han skulle överleva.
Strax innan vi skulle gå av passet hör vi över radion hur en patrull jagar två beväpnade män. Några sekunder går, och vi störtar ut mot bilen. En mycket anfådd röst på radion skriker att en gärningsman är skjuten och ger ut position och att en annan beväpnad man jagas av en annan kollega. I varje vägkorsning fram mot positionen sluter fler radiobilar upp, då vi kommer fram är ca 30 radiobilar på plats och helikoptern fanns i luften. Gärningsmannen låg död på platsen. Polismannen som skjutit satte sig ned på en bänk strax intill där vi stod. Han togs omhand av det yttre befäl som vi åkte med. Hans blick var tom och han satt tyst med huvudet nedböjt. Då vi stod där gick det rysningar genom kroppen, hela situationen var mycket obehaglig. Vi fick sen veta att polismannen fått ett vapen riktat mot sig och skjutit i nödvärn. En kraftfull ordergivning av vad som skulle göras skedde på plats och efter ca 30 minuter återstod endast 3 patruller som skulle ta hand om ärendet. En inre avspärrning, en stor yttre avspärrning och en Bas för patrullerna, skisser ritades. Robban och jag tittade på varandra och var ense om att de har gjort detta många gånger förut.

Slutord

Vi åkte till LA för att se studera narkotikapolisernas arbetssätt, nya preparat, arbetet med ungdomar. Vi har fått se det från mycket nära håll och har lärt oss mycket. USA har sin lagstiftning och jobbar mycket professionellt i linje med den. De kollegor vi pratat och diskuterat med är mycket imponerade över hur vi i Sverige jobbar med vår lagstiftning och hur enskild polisman kan fatta beslut med stöd av fara i dröjsmål. Samtliga enheter vi besökte tar mängder med vapen i beslag, detta gör att de har ett säkerhetstänkande därefter, varje husrannsakan/ kontroll av person var med utgångspunkten att det fanns skjutvapen. Där är vi inte i vårt land ännu och vi får hoppas att utvecklingen inte landar där.