I några artiklar ska jag försöka ge en bild av produktion och handel med cannabisprodukter

  För mycket av det material jag använt för serien har jag kollegan Jonas Lindström på Interpol Stockholm att tacka för. Vid hans besök i Marocko under hösten 1998 lyckades han skaffa fram material som varit synnerligen värdefullt för mig.
  Det har annars varit mycket svårt att få material för att skriva om Marocko, som dock har en produktion av cannabisprodukter som räknas bland de största i världen. Därför har jag funnit det vara av intresse att försöka beskriva landet och dess narkotikapolitik.
   "Ingen typ av narkotika produceras, säljs, smugglas eller konsumeras i sådan omfattning som cannabis. Volymmässigt gäller detta självfallet i första hand den skrymmande marijuanan, men som god tvåa kommer cannabisharts (hasch)". (Från boken HASCH – en drog ett brott en kultur, kapitlet Hasch ur ekonomiskt och politiskt perspektiv, Förlaget Urkraft)

Geografi och klimat

  De s k Maghrebstaterna (Maghreb = där solen går ned) är Marocko, Algeriet, Tunisien och Mauretanien. Med Atlanten i väster och Medelhavet i norr har Marocko utmärkta badstränder som drar till sig turister i tusenden. Bortsett från det omtvistade Västsahara är landet ungefär lika stort som Sverige (458 370 kvm). Karaktäristiskt för landet är bördiga kustslätter i väster och de fyra bergskedjorna i norra och mellersta delarna av landet (Kifbergen och de olika Atlaskedjorna). I Höga Atlas kan topparna nå 4000 meter. I bergen finns fina vintersportorter. I söder och öster tränger Saharas öken in.
  Utmed kusterna råder ett tempererat klimat med torra somrar och milda vintrar. I bergen råder ett mera kontinentalt klimat med hetare somrar och kallare vintrar. Vintertid kan temperaturen sjunka till tjugo minusgrader, sommmartid kan det bli 40 grader varmt när ökenvinden sätter in.

Befolkning

  År 1995 uppskattades invånarantalet av FN till 27 miljoner. De flesta härstammar från de ursprungliga berberna, som var spridda över hela norra Afrika och som blandades med araberna. Många människor, speciellt i bergstrakterna, talar fortfarande berberspråk. Det officiella språket är dock arabiska, som talas av två tredjedelar av befolkningen. Personer med högre utbildning talar också franska. I norra delen av landet, framför allt i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla, talar man också spanska.
  Islam är statsreligion. Den spelar en stor roll, inte minst för kung Hassan II:s auktoritet. Han säger sig vara en släkting till profeten Muhammed. Förutom landets överhuvud är han också landets andlige ledare; "Commandeur des croyants", de troendes anförare. Uppåt 100 000 kristna finns också i landet liksom ett mindre antal judar.
  Analfabetismen är hög, varför dagspressens samlade upplaga för en dag uppgår till endast 500 000 exemplar. Endast en mindre välutbildad del av befolkningen läser tidningarna, som domineras av det franska språket.

Något om landets historia

  Jordbruk och boskapsskötsel har sedan tretusen år f Kr, den sk neolitiska revolutionen, varit viktiga för folkets försörjning. Det var vid denna tid som kringströvande jägare började samlas och skapa samhällen, något som var viktigt för kulturen och samhällets utveckling. Berberna var landets utsprungliga invånare. Feniciska handelsmän från Libanon kom till landet och bidrog i många avseenden till kulturella framsteg. Redan på 1000-talet hade de etablerat en fast bosättning i Tanger. Denna följdes av andra utmed atlantkusten. Kartago vid nuvarande Tunis blev feniciernas starkaste fäste redan 500 år f Kr. Staden förstördes dock av romarna år 146 f Kr.
  Ett av berbernas många folkslag kallades maurer och gav namn åt Mauretanien, som då låg i vad som idag är norra Marocko. Århundradet efter Kr f blomstrade provinsen som romarna kallade Mauritania Tingitana. År 429 e Kr invaderades landet av ett germanskt folk, vandalerna, och därmed upphörde romarnas kontroll av landet.
  Vid slutet av 600-talet trängde arabiska erövrare in i landet. I slutet av 700-talet bröt Marocko med kalifatet i Bagdad, som vid denna tid styrde det arabiska imperiet.
  På 1000-talet skapade ett annat berber-folk, almoraviderna, en dynasti, som gav landet en ny storhetstid. Ett annat berberfolk, almohaderna, tog makten och lyckades utvidga väldet till Tunisien i öster. Imperiet föll dock sönder i och med att de kristna spanjorerna segrade år 1212 vid Tolosa. Ytterligare ett berberfolk, mariniderna, kom då till makten.
  När Marocko under 1400-talet tvingades försvara sig mot Spanien och Portugal, öppnades vägen för ännu en berber-stam, banu wattas, som dock aldrig fick full kontroll över landet. De besegrades år 1559 av den arabiska sadidynastin.
  Trots attacker från Spanien, Portugal och det osmanska imperiet under 1500-talet, lyckades sadi-dynastin behålla sin självständighet. Försvagade av bl a tronföljdsstrider, blev de dock ett enkelt rov för en annan arabisk dynasti, alawiterna. Denna styr fortfarande Marocko.
  Redan år 1580 hade Spanien lyckats erövra staden Ceuta, som alltsedan dess varit en spansk koloni.
  Spanska, portugisiska, franska och brittiska intressen var framträdande då det gällde Marocko. Spanien invaderade landet år 1859–60 och intog staden Tétouan, som liksom Ceuta sedan dess varit ett spanskt protektorat.
  I april 1904 organiserade Abd-el-Krim, ledare för Rif-stammarna, en revolt mot det spanska styret i Marocko. År 1924 var de spanska styrkorna i princip drivna ur landet. Frankrike och Spanien beslöt att gemensamt bekämpa rebellerna. Med över 200 000 trupper till sitt förfogande lyckades den franska marskalken Henri Philippe Pétain krossa Abd-el-Krim.
  Efter Frankrikes förlust mot Tyskland år 1940, lät den franska Vichy-regeringen Marocko stödja Tyskland under kriget. I november 1942 invaderades Marocko av amerikanska trupper. Därefter blev landet en allierad stödjepunkt för de återstående åren av kriget.
  Frankrike erkände marockansk självständighet år 1956. Sultanen Mohammed V antog titeln kung i augusti 1957 och tronen intogs av hans son Hassan II. En konstitutionell monarki etablerades.
  Under mitten av 1970-talet försökte Marocko få Spanien att överlämna Spanska Sahara till Marocko. År 1976 fick Marocko två tredjedelar av Spanska Marocko medan Mauretanien fick den södra tredjedelen.
  Polisario, en nationaliströrelse, kämpade för att få Västsaharas självständighet. Ett inbördeskrig följde. I början av 1990-talet engagerade sig FN i konflikten.

Något om narkotikans historia

  I The Traveller’s Guide to Morocco från år 1986 skriver författaren Christopher Kininmonth bl a: "Människan behöver nånting för att kunna ‘ta sig ur sig själv‘ och cannabis är förmodligen det universellt mest använda medlet i världen för att göra det. Liksom alkohol är det inte fysiskt lika ’addictive’ som ’hard drugs’ ehuru man kan ha psykologiskt behov av det för att kunna njuta. Man ser sällan en marockansk alkoholist men ibland en ’sad haschisheur’ som röker sin smala pipa med stor regelbundenhet. För den som inte är van vid det kan det ha oförutsedda effekter och det är oklokt och oestetiskt fel att ta det i små eller stora doser tillsammans med alkohol. Eftersom det är olagligt, är det hur som helst ’advisable’ för en besökare att vara synnerligen diskret om sitt bruk av det. Även om, som man gör, ser barn öppet röka det på sidogator, bör man inte följa efter".
  Han fortsätter: "Det är ett brott, straffbart med höga böter eller fängelse för en utlänning att inneha narkotika. Ytterligare hårda straff är betalbara till tobaksmonopolet och tullmyndigheten. Fordon använda för transporter av narkotika kan konfiskeras. Det är i den marockanske försäljarens (av kif) intresse att informera polisen, därför att han då har rätt till tio procent av de böter som utdöms och därmed kan han fortsätta sina affärer.
  Tro inte att du befinner dig i något slags bakvatten pga levnadssättet och 60-talsmusiken; kif är big business!
  Marockanerna är extremt toleranta mot sina gästers/besökares excentriciteter och laster men turismen ökar och det är oundvikligt att det sätts gränser för deras generositet".

Cannabisproduktion förbjuden

  I samband med att landet förklarades självständigt år 1956, förbjöds all odling av cannabisbusken. Dessförinnan hade odlarna kunnat sälja sin produkt till det statliga tobaksmonopolet (Regie des Tabacs). Cannabisen blandades med tobak i cigaretter som såldes av bolaget. Eftersom odlarnas inkomster var små, cannabisen var ju billig, var odlarna/bönderna villiga att samarbeta med regeringen som tillsammans med FN initierade ersättningsgrödor i stället för cannabisen. Odlarna lovades ersättning för varje hektar mark som de odlade annat än cannabis på.
  År 1958 hade enligt officiella rapporter från regeringen stora arealer som tidigare använts för cannabisodling börjat utnyttjas för vinodlingar.
  Trots alla ansträngningar från regeringen och FN pågår fortfarande, år 1999, en omfattande odling av cannabisbusken, framförallt i Rifbergen i norra Marocko. Odlarna är huvudsakligen berber-stammar. Berberna är ett självständigt folkslag med egen kultur, egna traditioner och egen regional klädsel. De ser med ovilja att andra människor försöker etablera sig i berbernas trakter.
  Kifbergen har få riktiga vägar. Berberna forslar sina produkter på åsneryggar på de eländiga stigar som finns.
  Vissa odlingsområden, t ex det mellan städerna Ketama och Ikaouen, är terrasserade och därför mycket lämpliga för cannabisodling. Söder om Ketama finns det fält utan ordnad konstbevattning. Vissa odlingsområden är flera kvadratkilometer stora, andra väsentligt mindre, allt beroende på terrängens utseende.
  Cannabisplantan skördas i augusti eller september. Vid gynnsamt väder kan odlarna få två skördar.

Behandling av cannabisbusken

  Odlarna behandlar cannabisbusken så att de får ut två produkter, dels marijuana och dels haschisch. I regel går det åt runt 100 kg för att få fram ett kg haschisch, som här kallas chira. Denna kommer från plantornas toppskott. Marijuanan består av torkade blad som krossas till en tobaksliknande konsistens. Odlarna har handpressar som gör det möjligt att forma bitar på 250, 500 eller 1000 gram chira.
  I sin bok Narkotikans vägar från år 1983 skriver författaren Stig Helling bl a:
"När cannabisplantan mognat plockas bladen av och kådan samlas in. Stammen kastas eller också tar man tillvara dessa fibrer, vilka sedan kan användas till hattar, korgar, rep och liknande. Den mest använda cannabisprodukten i Marocko är kif som man får från frön och blad varefter de finhackas och blandas med ‘tabba‘, en speciell inhemsk tobakssort. Tobaken spelar en viktig roll i kif-ekonomin. Den blandas i proportion 3 till 7 med kif. Berberna menar att utan tobak smakar kif som mat utan salt.
  Kif, som betyder sinneslugn på arabiska, röks i en ‘sebsi‘, en pipa med långt träskaft och litet keramikhuvud. En ’sebsi’ innehåller en mängd kif som ger ungefär två tll tre stora bloss. Pipan går vanligtvis inte runt då kif röks i sällskap, utan en person röker en pipa varefter den fylls på nytt.
  Medan de bildade klasserna i städerna betraktar kif som något ont och efterblivet, är bruket fortfarande populärt bland vanligt folk. De som kritiserar kifbruket har vanligen tagit upp västerländska vanor och använder själva alkohol som berusningsmedel. Kifbrukarna å sin sida betraktar sina kritiker med motsvarande skepsis. Påverkade av den främmande västkulturen med sina dekadenta inslag har dessa inte minst fjärmat sig från de muslimska idealen. I Koranen står det: ’också beträffande vin och hasardspel kommer de att fråga dig. Svara dem då: I bådadera ligger svår och farlig försyndelse, visserligen blandad med någon nytta för människorna – men nackdelen överväger gagnet’. Ordet för vin i Koranen är ’qahwa’ men kan enligt ortodox islam även tolkas som gällande alla berusningsmedel".

Kulturväxten Cannabis Sativa

  Författaren Andrew Tyler skriver i sin bok Street Drugs från år 1986 bl a:
"Liksom cocabusken har cannabisbusken, Cannabis Sativa som Olof von Linné kallade växten, i årtusenden erkänts som en värdefull växt, från vilken många värdefulla produkter utvunnits. Man anser att plantan har sitt ursprung i Asien, exakt var har inte kunnat fästställas. För flera tusen år sedan odlades dock plantan av nomadfolk, bl a i Kina. De planterade buskarna tätt, vilket gav till resultat kraftiga stammar som gav rikliga fibrer för tillverkning av olika hushållsartiklar, bl a textilier, fisknät, mattor, rep och andra nyttoföremål. Av fröna gjordes olja för matlagning. Indoeuropeiska folk förde plantan till Indien, där den genom århundraden haft stor betydelse för människorna.
  Från Indien fördes odlingen vidare till Främre Asien, Afrika, Europa och den nya världen.
De gamla grekerna använde saft från fröna för att kurera bl a väderspändhet efter goda middagar.
  Romarna använde fibrerna till att tillverka segelduk och rep. Romarna förde med sig detta bruk till bl a England".
  De olika sätten att utnyttja plantans delar har i regel aldrig ifrågasatts. Däremot har plantans psykoaktiva effekter inte varit lika accepterade. De medel som har förmågan att ändra människans psykiska förmåga att motta intryck och ändra sinnelaget har generellt sett varit misstänkta i mångas ögon. Redan för ettusen år sedan var en kritisk uppfattning i detta avseende förhärskande i bl a Främre Asien.
  År 1090 grundades en orden i Alamut-fästningen i de persiska (iranska) bergen av ledaren för en ismailitisk sekt, Hasan ibn-al-Sabbah. Exakt vad orden föreskrev har inte gått att verifiera eftersom alla dokument förstördes i samband med att fästningen erövrades år 1256 av mongoliska stammar. Dock tror man att Hasan hade en djupt rotad misstänksamhet mot haschisch. Ordet haschisch anses ha sitt ursprung i namnet Hasan. Även ordet assasin (mördare på franska) anses kunna härledas från Hasans namn.
  I sin bok Hasch Romantik och Fakta av Thomas Nordgren och Kerstin Tunving från år 1984 skriver författarna bl a:
"I Indien uppstod den första cannabisorienterade kulturen. När de folkslag (arierna), som invaderade Indien ca 2000 f Kr, lämnade nomadlivet och blev bönder innebar det stora förändringar. De uppfann sanskrit och skrev de fyra heliga Vedaskrifterna. I dem berättas om krig och erövring av områdena kring floden Indus och hur guden Shiva förde med sig cannabisplantan från Himalayas höjder för att glädja folken.
  I en av legenderna beger sig Shiva ut på fälten. Den heliga hampaplantan ger honom behaglig skugga i den obarmhärtiga solen och genom att äta dess blad blir han så lycklig att han utser bladen till sin heliga föda. Här får han också titeln ’Guden av Bhang’.
  Bhang är sanskrits ord för cannabis, men det betecknar inte bara själva plantan utan vanligare den heliga dryck som bereds av bladen. Detta är ingredienserna i en typisk bhangdryck: cannabis, opiumfrö, peppar, ingefära, kummin, rosenknoppar, socker och mjölk… Bhang har spelat ungefär samma roll i den indiska kulturen som alkohol i västerlandet. Drycken är intimt förknippad med religiösa ceremonier och familjehögtider… Växten kan bli upp till nio meter hög. Den normala höjden är dock lägre, 1,5–3 meter. Den är lättodlad och tål nästan vilket klimat som helst".

Cannabis och kat, populära droger för ungdomar

  Redan på 1960-talet började den svenska utrikesförvaltningen att i ökad utsträckning få ta hand om svenskar som blivit gripna för narkotikahandel i främmande land. Redan då fanns Marocko med i bilden. I en rapport från svenska ambassaden i Rabat år 1988 skriver ambassadören bl a:
  "Odlingen av marijuana är illegal sedan Marocko 1956 blev självständigt men det allmänna intrycket är att myndigheterna inte gör tillräckligt för att hindra den.
  De områden runt Rifbergen i norra Marocko, där cannabisbusken odlas, är mycket fattiga. Det rådde stor arbetslöshet redan på 1960-talet. Folket tjänar i regel mer på att odla cannabis än vanliga grödor. Områdena har sedan lång tid mer eller mindre lämnats åt sitt öde, även om myndigheterna naturligtvis är medvetna om problemen".
  Cannabisplantan hade odlats under många år, innan man på 1960-talet lärde sig (enligt uppgift av fransmännen) att processa plantorna till cannabisharts (hasch). Det blev lättare att transportera denna produkt samtidigt som man ökade koncentrationen.
  Enligt amerikanska rapporter från DEA (Drug Enforcement Administration) uppgick årsproduktionen av cannabis (marijuana) vid mitten av 1980-talet till sex ton. Ungefär hälften av produktionen förädlades till hascholja.
  Under 1980-talet gjordes i snitt per år runt 10 000 beslag av narkotika i Marocko. Av inblandade personer var ca 250 utlänningar.
  Priset för ett kg marijuana låg vid denna tid på mellan 1200 och 1300 dirham (1 DH = 0,80 SEK). Hasch kostade mellan 3000 och 6000 dirham per kg och hascholja upp emot 10 000 dirham.

Outvecklat vägsystem i Rif-bergen

  Det går tre viktiga vägar genom Rifregionen. P26 går från Ouezzane, gränsar till de största bergstopparna och leder fram till Fez. En annan väg, kanske mer spektakulär, är S302 från Ketama. Rutten är känd som "Route de l’Unité". Den byggdes efter självständigheten utmed de gamla karavanlederna till Fez. En annan väg är S312 söderut från Talamait. Den byggdes under andra hälften av 1950-talet. Byar med bensinstationer kantar vägen, som leder fram till Taza, en strategiskt viktig stad och en gång för länge sen Marockos huvudstad.
  Många av de områden, där cannabis odlas, saknar vägar i vår mening. Eftersom det rör sig om bergsområden, är framkomligheten begränsad. Åsnor är väl det främsta transportmedlet. De är starka, tåliga och smidiga i den svåra bergsterrängen. Stora mängder cannabisprodukter transporteras årligen på detta sätt till uppsamlingsplatser, för att därifrån föras vidare på ett mer organiserat sätt till olika utskeppningshamnar.

Ketama, centrum för knarkförsäljningen

  I sin bok Hasch Romantik och Fakta skriver författarna Nordgren och Tunving bl a följande:
  "Centrum för cannabishandeln har traditionellt varit korsningen där vägen mellan El Hoceima möter vägen från Fez. Här hålls marknad varje torsdag i byn Ketama som växt upp kring vägskälet. Den består i dag av en bensinstation med handpumpar, en gendarmeristation, en nybyggd moské och ett anmärkningsvärt exklusivt västerländskt hotell drivet av den marockanska staten.
  Ketama förde en slumrande tillvaro fram till slutet av 60-talet då främst holländska, engelska, franska och danska hippies vallfärdade dit för att köpa de yppersta haschkvaliteterna ’00’ och ’sputnik’. Cannabisförsäljnignen blev en ekonomisk boom för hela norra Marocko och i Rifbergen upphörde praktiskt taget all annan kommersiell odling. Cannabisproduktionen tjugodubblades de första åren under 70-talet och har sedan fortsatt att öka.
  Kontrollen över handel och distribution togs snabbt över av maffialiknande gangstergrupper som leddes av arabiska affärsmän i nära samarbete med gendarmeri och polis.
  Rifområdet är i praktiken en ’frizon’ för odling, förädling, handel och export av cannabisprodukter främst hasch. Dessa bergstrakter är tydligt avgränsade med bevakade vägspärrar och gendarmeristationer. Kunderna erbjuds följa med till haschodlarnas gårdar, i allmänhet låga, vita byggnader med tak av korrugerad plåt. Gårdarna ligger tätt längs bergssluttningarna. Kunden, som ofta bjuds på mintte, får känna på och provröka olika kvaliteter och sedan vidtar ofta långdragna förhandlingar om pris och leveransvillkor.
  Det är denna typ av turistande småhandlare, som regelbundet åker fast i polis- och gendarmeriaktioner kort efter att de lämnat Rifområdet. Det rör sig i allmänhet om haschrökande ungdomar eller omdömeslösa personer, som tror sig kunna göra snabba affärer, eftersom priserna minst tjugodubblas mellan Rifbergen och de europeiska storstäderna’.

Några viktiga hamnar för utskeppning av narkotika

  Staden Ceuta ligger nordost om Tanger och mitt emot Gibraltar. Det är en spansk koloni, som kontrollerats av spanjorerna sen år 1580. Spanjorerna kallar sin koloni för Medelhavets pärla. Detta trots att staden i likhet med flera andra afrikanska städer varit mycket illa omtyckt. Författaren Rupert Croft-Cooke skrev om staden: ’En hemsk plats’. Ändå bosatte han sig där.
  Ceuta anses mera intressant för sitt förflutna än för nutiden. Den har dock varit viktig i flera tusen år, långt innan spanjorerna insåg betydelsen av Gibraltar.
  Det berättas om Ceuta att det var den första platsen i väster där papper tillverkades. Det berättas också att Odysseus drack dess vatten i sju år när han kände sig fångad av Calypso.
  Ceuta är också enligt legenderna en av de platser som sägs ha hyst Hesperides trädgård, i grekisk mytologi hemvist för Atlas sju döttrar, hesperiderna. Dessa vaktade Heras gyllene äpplen, vilka erövrades av Herakles.
  Narkotika förs till Ceuta på i princip två sätt. Antingen via bilvägen från Marocko, den enda officiella vägen. Narkotikan hamnar oftast i slumområdet El Principe. Detta består av en massa småhus av vit sten, försedda med små gluggar till fönster. Den andra vägen in till staden är öppen endast för de gångtrafikanter som bor närmast infarten i den norra delen av staden. Här ligger den lilla byn Benzu mitt emellan havet å ena sidan och en mindre grusväg på den andra.
  Utskeppningen av narkotikan sker genom en intensiv båttrafik. Snabba motorbåtar används i stor utsträckning men även större turistbåtar.
  Exakt hur mycket narkotika som smugglas ut från Ceuta varje dag vet ingen. Experter uppskattar dock mängden till minst 300 kg. Räknat över ett år blir mängden runt 100 ton, enbart från Ceuta!
  I staden bor mellan 70 000 och 80 000 människor. Runt 60 000 är spanjorer. I medio av 1980-talet beräknades 40 procent av befolkningen leva direkt på smugglingen och 30 procent indirekt.
  Staden Melilla ligger också på nordkusten. Staden blev spansk koloni år 1497. De gamla kvarteren – Medina Sidonia – är fortfarande till största delen muromgärdade. I övrigt består staden av nedgångna hus och smutsiga gator. Den liknar härigenom många andra marockanska städer. I staden bor runt 60 000 människor. Reguljär båttrafik går mellan Melilla och Malaga och Almeria i Spanien.
  Den tredje och kanske viktigaste utskeppningshamnen vid Medelhavet är naturligtvis Tanger, en stad med ca 300 000 invånare. Staden ligger i en skärningspunkt mellan olika kulturer; det muslimska Nordafrika och det kristna Europa. Under första hälften av detta århundrade styrdes staden av åtta internationella domare. Staden hade ett blomstrande affärsliv och stor frihet rådde i staden. Den gamla staden, Medinan, är fortfarande muromgärdad. I Tanger har USA sitt äldsta konsulat från 1800-talet.
  De tre nämnda städerna är således viktiga utskeppningshamnar. Förutom de snabba motorbåtar, som för lasterna över till Algeciras och andra hamnar på den spanska sydkusten, används numera större båtar med kapacitet att gå till andra europeiska länder som Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
  I Interpolsekretariatets årsrapport för år 1983 konstateras bl a följande:
  ’Gibraltar hade ett mindre antal lokala smugglare av marockanskt ursprung som reste fram och tillbaka till Marocko medförande små mängder av cannabis. En viktigare, storskalig smuggling av grupper från Gibraltar var aktuell. Snabba motorbåtar användes av dessa grupper. På tjugo minuter kunde båtarna nå den marockanska kusten, lasta 300–500 kg cannabis och transportera det till något ställe utanför den spanska sydkusten. Där överlämnades varorna till smugglare med mindre båtar, som kunde ta narkotikan till land. Sedan distribuerades narkotikan till Spanien och den övriga europeiska marknaden. Det är svårt att komma till rätta med dessa båtgrupper eftersom båtarna är tomma när de lämnar Gibraltar och när de återkommer’.
  I samma kapitel konstateras följande beträffande Portugal: ’Portugisiska myndigheter anser att det allvarligaste problemet är smuggling och konsumtion av cannabis, som kommer från Marocko. P g a ländernas relativa närhet är det lätt för smugglarna att göra korta besök i Marocko för att köpa narkotika. Båtar med cannabis från Libanon eller Marocko stannar ofta till i portugisiska hamnar och distribuerar cannabis’.

Andra utskeppningsstäder

  Huvudstaden Rabat, som grundades i mitten av det tionde århundradet vid mynningen av floden Bou Regreg (Father of Reflection), var huvudstad redan under 1200-talet år den store erövraren Yacoub el Mansour. Efter hans död minskade landets betydelse gradvis. Först år 1912 i samband med fransmännens ockupation blev staden åter landets huvudstad. Rabat är en förhållandevis modern stad, som lyckats behålla mycket av sitt ursprungliga skick.
  Turisttrafiken är omfattande, och många turister handlar narkotika, självklart i liten omfattning i jämförelse med de tidigare nämnda städerna i norr.
  För många leder namnet Casablanca (Vita huset) till den berömda filmen med samma namn från år 1943 med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman i huvudrollerna. Att hela historien är uppdiktad, spelar ju mindre roll.
  Den ursprungliga staden, Anfa, förstördes med den stora Lissabonjordbävningen år 1755. Staden byggdes upp igen och fick namnet dar El Beida (Det vita huset). Vid 1900-talets början hade staden en befolkning på 20 000 invånare.
  Som i de flesta andra marockanska städer finns här slumområden, vilka utgör grogrunden för prostitution och knarkhandel för att nämna några illegala aktiviteter.
  Liksom fallet är med Rabat besöks staden av många turister, som handlar med narkotika. Självklart förekommer också smuggling i större omfattning.
  Slutligen en icke oviktig stad i detta sammanhang, nämligen Agadir, också den belägen på Atlantkusten. Som landets största och populäraste badort drar staden naturligtvistill sig folk av alla slag. Staden var en viktig handelsort under Medeltiden och under en lång tid var den en portugisisk besittning. Staden förstördes nästan helt vid den våldsamma jordbävningen år 1960.

Narkotikasituationen under 1980-talet

  I Interpolsekretariatets rapport för år 1983 uppges det bl a att situationen försämrats från föregående år. Antalet beslag hade ökat, mängden cannabis hade ökat och antalet inblandade hade ökat. Alla siffror hade ökat sen föregående år, vilket naturligtvis visade den försämring som faktiskt ägt rum.
  Den ena orsaken till ökningen kan ha varit en ökad produktion av cannabis, den andra orsaken kan ha varit myndigheternas ökade insatser. Som vanligt är det svårt att säga vilken orsak som har störst betydelse då det gäller t ex ökade beslag och ökat antal gripna narkotikasmugglare. Självklart vill myndigheterna se ökade beslag som en lyckad politisk åtgärd medan en sådan ökning kan bero på att mer narkotika än tidigare smugglats.
  Under år 1983 beslagtogs drygt 106 ton cannabis i Europa. I denna siffra ingår också 320 kg cannabisolja. Beslagssiffran är nära 30 ton högre än föregående år, vilket innebär en ökning av 37 procent.
  Antalet gripna marockaner i Europa under år 1983 var 527 mot 347 året innan. De flesta eller 282 greps i Spanien. I Frankrike greps 148 marockaner. Dessa dominerade bland gripna smugglare i Europa under det aktuella året. Närmast kom nigerianerna med 420 och algerierna med 160 gripna under samma år.
  Av den mängd beslagtagen cannabis som nämnts beräknades drygt 20 ton ha smugglats från Marocko, vilket var en ökning från föregående år, då 19 ton beslagtogs. Mängden motsvarade 25 procent av den cannabis som år 1983 beslagtogs i Europa.
  Smugglingen av cannabis från Marocko till bl a Europa sker huvudsakligen via båttrafiken. I många fall går båtarna direkt till vissa länder, t ex England eller Holland. I andra fallgår smugglingen via snabba motorbåtar från den marockanska kusten till platser utmed den spanska sydkusten. Sedan förs narkotikan vidare, oftast per bil upp genom Europa.
  Som vanligt togs under år 1983 den största mängden cannabis i Spanien, som också tar emot den största mängden med ankommande båtar men som också har en omfattande trafik genom landet. Algeciras är den ort på sydkusten, som tar emot den största mängden cannabis från Marocko.

Flera smugglingsgrupper avslöjade

  Under år 1983 avslöjade den marockanska polisen enligt tidningen L’Opinion för den 7 augusti 1983 ett flertal organisationer, som bl a smugglade in kokain och heroin till landet. Under stort hemlighetsmakeri arbetade polisen med dessa organisationer samtidigt i Casablanca, Tanger och Marrakech. Polisen kunde urskilja åtminstone tio olika grupper. Beslag av både kokain och heroin gjordes.
  Den man som ansågs ha lett den största av organisationerna anträffades under utredningen död i sin villa i Casablanca.

Brittiska brottssyndikat på Costa del Sol i Spanien

  Tidningen The Independent berättar i en lång artikel den 28 april 1990 om brittiska brottssyndikat på Costa del Sol i Spanien.
  En av de välkända tågrånarna från år 1963, Charlie Wilson, frigavs från brittiskt fängelse år 1978. Sedermera blev han en av de runt 100 000 britter som bosatte sig på den spanska solkusten. Han blev dessutom inblandad i ett brottssyndikat, som huvudsakligen sysslade med narkotikasmuggling från Marocko via Spanien till andra europeiska länder, inte minst Storbritannien.
  När Wilson, kanske något oväntat, blev mördad under våren 1990 i sin flotta villa i Marbella, slog mordet ned som en bomb. Det gick rykten om att Wilson hade blivit obekväm p g a sin inblandning i narkotikaaffärer. Ett annat rykte gjorde gällande att en av hans gamla tågrånarkompisar inte fått de pengar han hade rätt till. I vart fall blev mordet aldrig uppklarat.
  En annan brittisk knarkbaron, Brian Doran, ledde en "firma" med ett trettiotal anställda. Bland dessa fanns duktiga sjömän, bilförare, elektriker och andra med vissa specialkunskaper. När Doran i juni 1988 greps av polis, insåg polisen den enorma omfattningen av cannabisprodukter från Marocko, som Doran och hans grupp smugglade. Dorans "recept" var att anlita marockanska medarbetare i "mellanklassen" med vilka han och hans män gjorde upp affärerna företrädesvis på flotta hotell i Tanger,
haschets huvudstad. Produkterna kom från terrasserade odlingar på Rifbergen i norra Marocko. De kvantiteter, som Doran gjorde upp om, var sällan mindre än ett halvt ton.
  Narkotikan lastades ofta på långtradare i Tétouan. Sen lastades bilen med färskvaror som apelsiner, fryst fisk eller blommor, varefter lasten förseglades med TIR-sigill. Bilen kunde sen köras obehindrat genom spanska, franska och brittiska tullkontroller.
  Den spanska polisen hade haft TK på Dorans fashionabla villa i Marbella. När hans båt, Retaliation, var på väg att hämta en sändning narkotika på den marockanska kusten nära staden Jebha, missade båtens kapten hamnen. Kaptenen bad om nya anvisningar. Då båten lastats och närmade sig den spanska kusten, blev den stoppad.
  Dorans män fortsatte att smuggla narkotika från Marocko, nu med små flygplan. Dessa hämtade narkotikan på små flygplatser nära Mojácar i Almeria-provinsen. Det var i samband med en av dessa turer, som Doran och elva av hans återstående "anställda" greps. Polisen konfiskerade ett ton hasch, en stor villa, ett flygplan och fjorton bilar, inklusive den obligatoriska Rolls Roycen.
  De marockanska mellanhänderna tog då och gör det antagligen numera också, runt 50 procent av narkotikans värde, sjömännen, som fraktade varorna, tog runt 60 pund per kilo av det, som fraktades över Gibraltar sund, och slutligen kostade också hyrda yachts, bilar med kylanordning och villor stora belopp. Ändock blev vinsterna omfattande för den hasch, som såldes i Storbritannien. För marijuanan betalades t ex runt 2 000 kr per kg i London och för hasch runt 2 500 kr per kilo.

Bekämpning av narkotikahandeln

   Som tidigare nämnts förbjöds cannabisodling i samband med att landet år 1956 blev självständigt. I syfte att förmå odlarna att producera andra grödor i stället för cannabis lovade regeringen ekonomisk ersättning till bönderna. I den ekonomiska situation som bönderna befann sig p g a det låga cannabispriset var det förhållandevis lätt att förmå dem att odla annat. Redan ett par år efter självständigheten kunde regeringen konstatera en viss framgång; i stället för cannabisbuskar fanns nu vinodlingar på vissa arealer.
   Framgången var dock av kortvarig natur. Bönderna fortsatte nämligen att olagligt odla cannabis, bl a av den orsaken att de ansåg den inkomsten säkrare även om den var lägre än vad regeringen lovade för andragrödor.
   Regeringens satsning på bl a ekonomisk och teknisk hjälp till bönderna räckte inte. Inte heller att regeringen lovat köpa upp alla produkter utanför cannabisproduktionen.
   Regeringen ordnade också upplysningskampanjer i syfte att få folk att upphöra med produktion, handel och konsumtion av cannabisprodukter. Utbildningskampanjer genomförs även i nutid i skolor och bland personer som befaras befinna sig i riskzonen. Konferenser och möten genomförs, kommittéer bildas, seminarier arrangeras och massmedia, bl a TV, sänder program i syfte att upplysa om cannabisens farlighet.
   Men redan på 1980-talet ökade cannabisproduktionen. Några av orsakerna härtill har uppgetts vara att flera länder avkriminaliserat konsumtionen och smugglingen av cannabis och andra har sänkt straffen för dessa brott. Vissa länder har dessutom tillåtit publikationer som mer eller mindre öppet stött en liberalisering av synen på cannabiskonsumtionen.
   Regeringen uppger sig också praktiskt bekämpa produktionen genom att varje år förstöra stora arealer av cannabisodlingar.
   Saningen är dock, vilket många länder kritiskt påpekat, att Rifbergen där de största odlingarna finns, är för regeringen glömda områden. Produktionen är närmast industriellt betingad och ger, p g a den omfattande korruptionen, alla inblandade parter, inklusive regeringen, stora pengar.

Några tidiga internationella avtal

   Redan år 1984, då USAs dåvarande vicepresident George Bush besökte Marocko, var cannabisproduktionen i blickpunkten. Ett avtal slöts också mellan USA och Marocko i syfte att gradvis förstöra odlingar av cannabisbusken. Detta avtal, som undertecknades av George Bush och kung Hassan II, skulle, när det genomfördes, "en gång för alla" göra slut på cannabisproduktionen.
   Bland knarkhajarna i Europa och bönderna, som bygger sina liv på den förtjänst som cannabisodlingen ger, blev avtalet inte populärt.
   År 1986 var Marocko den näst största leverantören av cannabis till Storbritannien. Inte mindre än 30 procent av marknaden försågs med cannabis från Marocko.
   Med anledning av denna för Storbritannien besvärande situation besökte Storbritanniens utrikesminister under våren 1986 Marocko. Under besöket undertecknades ett avtal mellan länderna, vilket som främsta syfte hade att "uppmuntra till viss kontaktverksamhet i narkotikaärenden mellan polis- och tullmyndigheterna i respektive land".
   Besöksutbytet antogs få en omfattning av någon eller några personer per år. Någon marockansk begäran om bistånd i narkotikabekämpningen framfördes inte vid ministerns besök.
   Storbritannien har sedan några år en narkotikasambandsman, som tjänstgör vid den brittiska ambassaden i Rabat.

Cannabisproduktionen blomstrar bakom "politiska rökridåer"

   I en initierad artikel i Financial Times den 8 maj 1995 skriver Michael Griffin om kungadömets misslyckande i "kriget mot narkotikan", som lanserades år 1992.
   Europeiska Unionen (EU) beslutade satsa 480 miljoner USD på utvecklingsprogram i de nordligaste cannabisproducerande provinserna. Men endast en tiondel av denna summa betalades ut fram till år 1995. En av orsakerna, skriver Griffin, var uppenbarligen EUs tvivel på den enorma militära och polisiära styrka på 100 000 man, som inrikesministern satt in. Som ett resultat kunde dock regeringen visa upp beslag av 65 ton cannabis och gripandet av 8 500 smugglare. Idén om den stora militära och polisiära insatsen år 1992 stöddes av kung Hassan II. Under år 1995 bevakades de marockanska Medelhavskusten, 350 km lång, av 6 000 militärer. Deras uppgift är att spana efter narkotikasmugglare och illegala emigranter på väg till Spanien eller Frankrike.
   Den oberoende forskningsorganisationen OGD (Geopolitical Drugs Watch) med säte i Paris har dock konstaterat, att den beslutade operationen inte nådde åsyftade resultat p g a våld och olagliga gripanden i odlingsregionerna. OGD påstår, skriver Griffin, att regeringens kampanj inte är annat än en politisk rökridå i syfte att få den marockanska ekonomin att närmare integreras med EUs. "Kriget mot narkotikan har i stort sett tolkats som en uppmaning till EU att ge Marocko pengar för en framtida ev förstöring. Det var ett slags utpressning. Avsikten att förstöra cannabis var aldrig seriös. Den har analyserats som en förstärkning av kartellerna och eliminering av mindre exportörer och producenter", uppgav en källa inom OGD.
   Interpols generalsekretariat berömde dock den marockanska regeringen för att den bl a antagit 1988 års Convention on Illicit Drugs, som ratificerades år 1992.
   Med ett värde av två miljarder USD per år är kif, den lokala benämningen på cannabis, Marockos största inkomstkälla av hårdvaluta, motsvarande 60 procent av den legala exporten av varor. Inkomsten överstiger också vad turism och jordbruk ger tillsammans per år. Mellan 65 000 och 75 000 hektar används för cannabisodling. Produktionen ligger mellan 1 500 och 2 400 ton per år. Man räknar med att minst 60 procent av produktionen smugglas till Europa, huvudsakligen i femtontonslaster.
   Merparten av cannabisproduktionen sker i Rifbergen, en region som framtill år 1957 var spanskt område. Det är ett i princip autonomt område, som förblivit outvecklat trots den moderna utveckling som landet i övrigt genomgått. Folket anser sig vara självständigt, vilket gör att regeringen inte vågar vidta drastiska åtgärder med risk för uppror. Runt 200 000 bönder livnär sig på cannabisodling.
   De 1,4 miljoner marockaner som lever och arbetar i andra länder bidrar årligen med 2,4 miljoner USD till landets ekonomi, naturligtvis utan att avslöja att stora summor härav kommer från narkotikaförsäljning. År 1992 skapades en "offshore bank" i Tanger, vilket underlättar för storförsäljare att låta pengarna stanna i landet.

Förstöring av cannabisfält "omöjlig"

   FNs ersättningsgrödeprogram för mer än 25 år sen visade sig bli ett fiasko, vilket stod klart redan under 1960-talet. Det var då som den "stora vägen" orsakade en kraftig ökning av cannabisproduktionen. Arealen för cannabisodling ökade t ex tiofaldigt.
   EUs Marocko-specialist uppgav för Griffin bl a att "Vi kan inte tala om förstöring. Vi måste bli kvitt denna term. Förstöring är bara inte möjlig. Det kan möjligen bli en minskning eller förändring, speciellt om priset på cannabis sänks. I ett sånt läge skulle odlaren söka något annat att odla än cannabis som skulle kunna ge åtminstone lika stor inkomst".
   EUs alternativ till ersättningsgrödprogram är ett program för modernisering av Rif-provinserna i syfte att upphöra med deras isolering från övriga delar av landet. Det gäller förbättring av vägar, elektricitet, dricksvatten, småindustrin och underlättandet av banklån för privat affärsverksamhet. Under år 1995 var runt 800 olika projekt i gång, och dessa måste enligt EU utvärderas för att pengar ska kunna anslås.
   "Men vad kommer att hända med de sex sju miljoner marockaner som bor i Rifbergen om de inte kan livnära sig på cannabisproduktion?" frågar Griffin slutligen.

Missbrukare

Något om haschets ekonomi

   I boken "HASCH en drog ett brott en kultur" skrev undertecknad bl a i kapitlet Hasch ur ekonomiskt och politiskt perspektiv:
 "Eftersom en grossist betalar upp till 5 000 kronor per kilogram hasch i Marocko (priset blir oftast lägre eftersom grossisten köper tonvis) så kan följaktligen haschets värde nästan tiodubblas, genom några ganska enkla affärer, innan drogen ens har lämnat odlingslandet.
   Smugglingen till konsumtionslandet ökar värdet ytterligare. Grossisten i Nordvästeuropa betalar omkring 10 000 kronor och han höjer naturligtvis priset ytterligare, innan haschet hamnar hos försäljarna till det sista ledet, det vill säga till smålangaren/knarkaren/konsumenten.
   Även där ska försäljaren ha sin del av kakan. Smålangare och missbrukare säljer till varandra och till nybörjare. I denna sista affärsrunda når cannabis sitt slutgiltiga pris på upp till 100 kronor per gram.
   Haschets värde kan alltså hundradubblas under färden från odlingsbonde till svensk konsument. Det är i sig en av de viktigaste förklaringarna till att marknaden är så svårstoppad. En annan är att många missbrukare är så bundna vid drogen att de är beredda att begå brott för att kunna finansiera sitt missbruk".
   Eftersom det sällan råder brist på cannabisprodukter på marknaden varierar priset inte särskilt mycket. Det är sällan som bristen är så påfallande att den driver upp priserna i någon högre grad.

"Vart går då haschpengarna?"

   I HASCH-boken (samma kapitel som ovan) behandlas frågan i rubriken.
"Frågan är naturligtvis svår att besvara. Det ligger i sakens natur att endast uppskattningar kan göras, men om man bortser från den inkomst som odlarna får av haschet, torde man kunna anta att haschvinsterna, liksom vinst från försäljning av andra droger, i huvudsak går till följande ändamål:
   – Till att skapa rikedom och välmående för de stora handlarna som själva aldrig rör droger utan alltid låter mellanhänder sköta hanteringen. Här går pengarna till lyxliv, till fashionabla hus med staber av tjänare.
   – Till att gynna politiska partier eller enskilda politiker. Detta gäller kanske främst i Sydamerikas länder där kokainpengar används för att tillsätta såväl presidenter och ministrar som arméchefer och polischefer. Men även haschpengar kommer till användning i länder som Mexiko, Jamaica, Libanon och Marocko. I Libanon används haschpengar även för att finansiera den syriska ockupationsarmén, som dominerar knarkhandeln i Libanon.
   – Till att stödja ländernas ekonomi. Detta gäller de tidigare nämnda länderna Libanon, Marocko och Mexiko. I det kommunistiskt styrda Laos sker både opium- och cannabisodlingen i regeringens regi.
   – Till att stödja gerilla- och rebellrörelser på skilda håll i världen. Det mest aktuella fallet är Afghanistan, där vinster från både cannabis- och opiumodlingar skapar ekonomiska möjligheter för gerillan, mujahedin, att köpa vapen för sin krigföring. Haschpengar spelar också en stor roll för gerillarörelserna i Libanon, där följaktligen haschpengarna finansierar minst två av de stridande parterna. Till den här kategorin kan man måhända också räkna det ekonomiska stödet till terroristorganisationer, som också utnyttjar hasch- och andra knarkpengar för sin verksamhet.
   – Till att investera i företag, affärer, restauranger, reseföretag och liknande aktiviteter.
   De grossister som har rent privatekonomiska intressen att handla med knark, har ett gemensamt problem. De har svårt att göra pengarna användbara. Det har bland annat lett till en aktivitet, som utvecklats starkt under de senaste 15–20 åren. Det handlar om penningtvätt (money-laundering)".
   I syfte att effektivt bekämpa penningtvätten har numera många länder ändrat sin lagstiftning så att tvättningen är olaglig.
   En sådan lagstiftning har också den marockanska regeringen antagit.

Legala medel

   Sedan år 1916 har Marocko utfärdat en rad texter som styrt organisation, kvarhållande, försäljning, trafik och missbruk av växter. Denna lagregel har regelbundet reformerats i syfte att anpassa den till utvecklingen av fenomenet narkotika.
   Förbudet mot cannabis utfärdat den 25 april 1954 liksom förbudet den 2 december samma år medförde förändringar i lagen den 2 december 1922 angående organisation av import, försäljning, innehav och användning av giftiga ämnen.
   Lagen den 30 juni 1962 tillåter konfiskation av transportmedel och alla medel som använts för att dölja bedrägerier angående giftiga ämnen.
   Lagen den 21 maj 1974 angående åtgärder mot narkomani införde strängare straff för dem som missbrukar narkotika, för den som innehar narkotika samt för dem som gör sig skyldiga till propaganda för narkotika eller annonserar till förmån för narkotika. Lagen innehåller också bestämmelser mot försäljning av narkotika.
   År 1996, efter de första månaderna av den intensifierade narkotikakampanjen, beslutade regeringen att reformera lagstiftningen för att harmonisera den med FNs konvention av den 20 december 1988.
   Med hänsyn till bl a konventionen förändrades lagstiftningen i strängare riktning. Maximinstraff blev nu 30 års fängelse och böter mellan 200 000 och 800 000 dirham. Detta straff kan drabba alla som odlar, tillverkar extrakt, förbereder eller förvandlar illegalt en narkotisk substans. Vederbörande straffas också hårt om han saluför narkotika i närheten av skolor eller fångvårdsanstalter eller sociala eller andra platser där studenter ägnar sig åt studier, sportsliga eller sociala engagemang.
   För den som finansierar illegal handel med narkotika eller förmår allmänheten att konsumera narkotika anger lagen straff på mellan 7 och 15 år.
   Lagen innehåller också straff för tvättning av narkotikapengar.

Narkotikakommission

   I enlighet med rekommendationer från FN år 1977 tillsatte regeringen samma år en nationell narkotikakommission under hälsoministeriet. Kommissionen har medlemmar från berörda departement. Den har till uppgift att:
   – föreslå åtgärder med hänsyn till konventioner och internationella beslut avseende narkotiska preparat,
   – utarbeta informationsprogram angående narkotikabrott,
   – utarbeta effektiva metoder för att minska produktion, illegal handel, innehav, försäljning, spridning och användning av narkotiska me-del,
   – föreslå alla åtgärder som syftar till att realisera de legala mål som lagarna föreskriver.
   År 1995 skapade regeringen en myndighet i syfte att förbättra den ekonomiska och sociala utvecklingen för prefekturerna och provinserna i norr. Denna myndighet inledde sin verksamhet i april 1996 och har bl a till uppgift att
   – skapa en bank av informationer angående projekt i syfte att förbättra den ekonomiska och sociala situationen i den aktuella regionen,
– spela rollen som finansiell förmedlare mellan inhemska och utländska organisationer som vill finansiera,
   – följa upp utvecklingen och
   – förverkliga utrustningsarbetena för statens räkning eller för lokala kollektiv inom ramen för de givna krediterna.
   År 1996 tillsatte regeringen också en Samordningsenhet mot narkotikabekämpningen (UCLAD – Unité de Coordination de Lutte Anti-Drogue) lydande under inrikesdepartementet.
   Denna enhet har som uppgift att samordna åtgärderna mellan de organ som bekämpar narkotikan, dvs gendarmeriet, tullens säkerhetsavdelning, stödstyrkor och Régie des Tabacs.

I sin rapport skriver regeringen att år 1996 markerades av en intensifierad kamp mot narkotikan och hänvisar till följande siffror:

  Vid analysen av resultaten gör regeringen följande kommentarer:
  – Den utländska efterfrågan av cannabis är fortfarande förkrossande,
  – De främsta storköparna av cannabis finns utomlands. Deras leverantörer i Marocko har alla gripits och identifierats,
  – Narkotikagrupperna i Marocko, ehuru väl sammanhållna, kan trots allt inte liknas vid verkliga karteller. De består i huvudsak av enskilda personer med låg eller ingen utbildning.
  – Tvättning av vinster från narkotikahandeln sker huvudsakligen utanför Marocko,
  – Handlarnas investeringar har gällt anskaffandet av mark och egendomar i spekulationssyfte,
  – Transportmedlen har blivit flera och av olika typer,
  – En utmaning föreligger i det faktum att vissa länder avkriminaliserar bruket av cannabis eller sänker straffen,
  – Den nord-sydliga narkotikatrafiken med psykotroper och andra droger riskerar att göra Marocko till ett transitland, vilket skulle utgöra ett allvarligt hot mot folkets hälsa.

Det internationella samarbetet

  Regeringen framhåller i sin rapport att man deltagit aktivt i det internationella arbetet mot narkotikahandeln. I samband med FN-kommissionens 39e möte under tiden 16–25 april 1996 i Wien, förklarade den marockanska delegationen bl a att det inte var viljan att bekämpa denna brottslighet som saknades utan mera de ekonomiska och personella resurserna liksom ett verkligt internationellt utbyte av informationer om smugglingen.
  Marocko deltog också aktivt i FNs ekonomiska och sociala råds möte i juni 1996 liksom i HONLEA-Afrika (chefsmöten inom narkotikabekämpningen), också i juni 1996. Vid det sistnämnda mötet var tvättning av knarkpengar ett viktigt diskussionsämne.
  Marocko deltar också i de arabiska inrikesministrarnas råds möten, vilka bl a utarbetade en handlingsplan för åren 1994–1998 i syfte att förbättra metoderna i bekämpningen av narkotikabrotten.
  År 1994 undertecknades ett avtal om finansiering av narkotikabekämpningen mellan inrikesministern och EU.
  Bilateralt har Marocko avtal med ett antal länder i syfte att förbättra relationerna och kampen mot narkotika. Även operativt har man förbättrat det internationella samarbetet.

Växten "som läker"

  Le Monde hade den 10 augusti 1995 en artikel som handlar om ett besök i Kif-regionen.
  Reportern Philippe Simonnot skriver inledningsvis:
"Sen, ju mer den klättrar, ju mera tätt, desto mer metodiskt bildas kulturen av växten som läker". Han beskriver besöket i regionen: "Dessa första berg i rif är bokstavligt talat förtärda av kif".
  I byn Imizzar finns ett femtiotal hus, som alla omges av små trädgårdar med cannabisodlingar. Tack vare inkomsterna från den magiska växten har den trampade leran ersatts av asfalt på gatorna.
  Simonnot beskriver hur dalen mitt i byn Imizzar är väl planterad med cannabisbuskar i terrasserna. Vegetationen ändrar sig emellertid: "Hundratals stora tallar har huggits ned. De har inte sågats eller huggits ned, de har bränts ned på fot i syfte att ta bort skuggan från träden, en skugga som canabisplantan hatar. Träden står kvar länge som vita skelett... Kif kräver varje år nya jordområden. Varje år bränns skog på mer än tusen hektar".
  "På kullarna runt byn B’ni M’hamed och så långt ögat når har träden systematiskt avkvistats och reser sina silhuetter som martyrer. På toppen av en kulle finns endast en liten löjlig topp av träd. Denna metodiska rensning förser brödugnarna med bränsle; varje hushåll har sin egen... Byn är helt omsluten av kifodlingar. Torkan slår dock hårt ibland. En fellah (= odlare) klagar över sitt öde. Han har satsat gödningsmedel för 3 000 dirham på en obevattnad areal. Men regnet kom inte och ingenting växte. Han skulle vilja förenas med sin bror i Amsterdam. Denne är "in business", underförstått i narkotikabranschen".

En bys haschekonomi

  Simonnot beskriver hur en bys ekonomi är byggd på cannabisproduktionen:
"Hanbusken, som endast tjänar till textilfibrer, är mindre och mindre uppryckt för hand och i stället lämnad. Återstår honplantan. När den mognat, kapas grenarna. Skörden blir 400–500 kg per hektar. Ett kilogram marijuana betalar 80 dirham – mindre än 50 franc. Ett hektar ger således en vinst på 32 000–40 000 dirham (runt 20 000 franc): Redan denna summa utgör en förmögenhet för odlaren (fellahen). I synnerhet om man jämför med ett hektar besått med säd (vete och råg) eller korn. Skörd: 1 000 kg. Pris per kg säd är 4 dirham och för korn 3 dirham. Skörden per hektar varierar mellan 3 000 och 4 000 dirham (runt 2 000 franc). Det är en skillnad på 1 till 10 mellan de traditionella kulturerna och cannabiskulturen".

Bearbetningen av cannabisbusken

  Simonnot beskriver hur bearbetningen av cannabisbusken går till:
"Den första operationen består i att förvandla växten till pulver genom att hacka sönder den i smått och genom att sålla den på olika sätt. Av 100 kg cannabis blir det fyra kg pulver. Det tar en dag för en person, betalad med 35 dirham (20 franc). Men mervärdet är fantastiskt, pulvret säljs för 1 000–5 000 dirham (590–2 950 franc) per kg, allt enligt kvalitén. I medeltal ger ett kg 3 500 dirham (2 000 franc). Av ett hektar som ger 400–500 kg, får man ut 16–20 kg pulver, 56 000–70 000 dirham (33 000–42 000 franc). Sålunda, för en dags arbete som betalar 35 dirham, är man nästan försäkrad en dubblering av ens kapital".
  Pulvret har också den fördelen gentemot marijuanan; det är lättare att transportera och smuggla.
  "För att förvandla 100 kg pulver till 100 kg pasta, krävs det att tre personer jobbar i tio dagar. Detta ’kvalificerade’ och tröttande jobb betalas med 200 dirham (115 franc/dag). Mervärdet är väsentligt högre. Ett kg pasta kan ge upp till 10 000 dirham (6 000 franc), dvs 10 dirham/gram. Räknar man med allt, får man fram en avkastning av 160 000–200 000 dirham (upp till 120 000 franc). Man kommer långt från de 3 000–4 000 dirham/hektar som säden ger. I själva verket är det ingen kultur, inte nån aktivitet, som ekonomiskt kan tävla med kif", skriver Simonnot.
  Cannabisodlingarna i Marocko uppges omfatta runt 70 000 hektar. "Den totala inkomsten av cannabis uppgår till mellan 11,2 och 14 miljarder dirham (runt 1,5 miljarder USD). Värdet stannar inte med detta; ett gram cannabis säljs i Paris för 40–45 franc, vilket motsvarar ca 80 dirham, dvs runt vad ett kg cannabis ger i Marocko".
  Även om turismen ger en del inkomster, kan denna på intet vis ersätta inkomsterna från cannabishandeln.
  Simonnot fortsätter: "De koketta andalusiska smågatorna i Chechaouens medi-na andas välmåga. ’Chechaouen är det gamla spanska Marockos huvudstad’. I den del som var under franskt beskydd försvann kif därför att den franska staten införde monopol på tobak. Därför koncentrerades kif-odlingen till den spanska delen. Vid självständigheten ville man ’generalisera’, dvs sprida förbudet mot kif. Men man ansåg inte att det var lämpligt. Kung Mohammed V gav Rif-borna ’privilegiet’ av att legalt odla kif, dock med förbud för handel. Men man kunde inte då förutse den växande efterfrågan i Europa. Ingen ifrågasatte denna uppnådda förmån. Det skulle nämligen innebära risken att utlösa ett nytt krig i Rif-regionen".

Regeringsåtgärder under år 1996

  I en rapport från USAs utrikesdepartement i mars 1997 noteras bl a följande:
Tidigt under år 1996 genomförde regeringen en upprensningsaktion i syfte att bekämpa korruption, varusmuggling och knarksmuggling. Rapporten konstaterar: "Trots att regeringen påstår sig ha krossat knarkgrupper och åtalat flera ledare av knarksyndikat, har regeringen inte vidtagit några seriösa åtgärder mot producenterna, och kampanjen slutade under hösten".
  Under första hälften av år 1996 greps och åtalades mer än 300 misstänkta för narkotikabrott och beslagtogs 15 ton hasch. Under sommaren skapade regeringen en utvecklingsbyrå för de norra territorierna. Byråns uppgift var att skapa en plan för ekonomisk utveckling och ersättningsgrödeprogram.
  En samordningsenhet skapades också (UCLAD) med uppgift att samordna åtgärder i bekämpningen av narkotikahandeln.
  Rapporten uppskattar att mer än 2 000 ton cannabis exporteras varje år från Marocko till Europa.
  Marocko är en av världens största producenter av cannabis. Odling och försäljning av cannabis utgör basen för en stor del av norra Marocko, där runt 85 000 hektar används för odling av cannabis. Mellan 15 och 40 procent av produktionen konsumeras i landet.
  Förtjänsten av narkotikaexporten är lätt att återföra till Marocko. Regeringen gör inga allvarliga försök att spåra knark- eller smugglingspengar. Det finns inga lagar mot penningtvätt.
  En stor del av förtjänsterna investeras i fast egendom, speciellt i norra delen av landet, där knarkpengar är en viktig del av inkomsterna. Inkomsterna har bl a lett till en boom i byggnationer. Det är dock känt att många kontor och lägenheter står tomma, varför smugglarna enligt rykten söker efter nya investeringsobjekt.

"Maroccan black"

  I en artikel i The Independent den 28 augusti 1997, skriver Elizabeth Nash bl a följande:
"Odling (av cannabis) är inte olaglig – ingen marockansk regering har vågat provocera en revolt bland de krigiska berberna genom att förbjuda deras favoritsysselsättning – odling av cannabis – men innehav och smuggling straffas hårt".
  År 1997 blev ett gott år för odlarna – sol och regn var förmånliga.
  "Gräset som helar, Allahs choklad, madams lugn eller Maroccan black är några av de namn som används lokalt för cannabisbusken, men i norr betecknas busken helt enkelt med spanskans La Planta – växten", skriver Nash.
  Den bästa kvalitén av haschisch anses vara den som kallas Sputnik Double-zero. Den kommer från den första torkningsprocessen. Ettusen kg växter ger ett kg av medelgod haschisch eller 300–600 gram av den högsta kvalitén.
  Beträffande odlingen av cannabis föreligger en tyst överenskommelse mellan myndigheterna och odlarna. Odling ska inte ske utmed huvudvägarna. Det förekommer dock undantag till denna regel utan att myndigheterna gör något åt saken.
  I en senare artikel i samma tidning, den 29 augusti 1997, beskriver Nash ett besök i Ketama, själva hjärtat av cannabisproduktionen. "Det var här", skriver hon, som "den legendariske Abdelkrim på 20-talet förklarade en självständig Kif-republik. Han och hans styrkor slog Spaniens ockupationsstyrka, som förödmjukades. Abdelkrim använde samma gerillataktik som spanjorerna använt när de försökte stå emot Napoleons armé".
  Den 1 september 1997 skriver Nash i en tredje artikel i samma tidning bl a:
  "Folket i norra Marocko tittar mot Europa, och många är harmsna och misstänksamma mot sina södra landsmän. De kallas lite föraktfullt Dahilia – ’de från det inre’. Deras känslor går tillbaka flera sekler av försummelse och isolering och en häftig tradition av revolt, och bildar ett hinder för Rabats mål att utveckla alternativ odling till cannabis för välstånd i norr".

Hon fortsätter:

  "Marocko producerar runt 3 000 ton haschisch per år. Landet är nu världens ledande exportör av denna illegala substans. Ca 70 procent av den cannabis som kommer till Europa, inkl Storbritannien, kommer från Marocko.
  I London eller Manchester kostar ett kg haschisch 2 000 pund – 50 gånger mer än vad odlaren i Rif-bergen får.
  Eftersom cannabisodling är orsakad, åtminstone till största delen, av den fattigdom som rått i de nordliga regionerna, är alla överens om att den enda lösningen på problemet är utveckling av regionerna. Fram till år 1997 hade Europa satsat 47 miljoner pund på vägar och vattenförsörjning men resultaten låter vänta på sig.
  "Vi kan inte tala om tidsgränser", uppgav EUs representant, Lucio Guerato. "Hur övertalar man folk att bryta generationers traditioner? Man måste ge dem något som i längden ger dem välstånd. Det är fruktansvärt komplicerat".
  Mr Hassan Amrani, chef för den nyligen inrättade Northern Development Agency, uppgav för Nash: "Viktigt för framgången för myndigheten är stödet från folket i Rif. Hittills har stödet varit mycket gott. Vi arbetar tillsammans med grupper av äldre och yngre och med organisationer inom och utom landet".
  "Några observatörer i Rabat", skriver Nash, "säger att utrotning av kif-produktionen, även med bästa vilja i världen, inte är annat än önsketänkande, dömd att misslyckas – speciellt med tanke på den avkriminaliseringsdebatt som pågår i Europa. Många tror att förbättring av vägnätet i norr t o m kan öka produktionen av cannabis".

Ökad produktion under år 1997

  Interpols generalsekretariat inleder sin rapport för år 1997 på följande sätt:
"År 1997 noterades en exempellös ökning av produktion av opium, morfin, heroin, kokain, cannabis och psykotropiska substanser. Knarkhandeln fortsatte att vara lika lukrativ som tidigare och handlarna fortsatte att sprida sina produkter och utveckla marknader.
  Tillgången på cannabis var riklig i många länder. Multi-ton-laster av cannabis transporterades mellan kontinenter på handelsskepp och på lastbilar med containers med olika laster. Västasien och Marocko fortsatte att vara produktionsregioner för den europeiska marknaden".

  Interpols statistik för beslag i vissa europeiska länder under år 1997

  Den totala mängden under året var 3 316 ton marijuana och 778 ton hasch.
  I Afrika beslagtogs samma år 37 ton hasch och 295 ton marijuana. I Marocko beslagtogs nära 23 ton cannabisprodukter.

  Åter till Interpols rapport för år 1997:
  "Smuggling av cannabis, såväl inter-regional som internationell, är ständigt ökande. Handeln mellan olika kontinenter används alltid i syfte att ge de illegala transaktionerna bilden av sedvanliga kommersiella handlingar.
  Europeiska kriminella organisationer fortsatte att använda västafrikanska länder, som Senegal, Elfenbenskusten och Mauretanien som transitländer för att skeppa marokansk cannabis till Europa. I februari 1997 beslagtogs 562 kg hasch i två campingvagnar i Hamburgs frihamn, Tyskland. Narkotikan hade lastats i Marocko och sen hade en grupp marokanska och nederländska kurirer tagit fordonen till Mauretanien och därifrån med båt till Hamburg. Därifrån skulle fordonen föras till Nederländerna. Fall som rapporterats visar att europeiska kriminella organisationer fortfarande är starkt inblandade i cannabissmugglingen från regionen söder om Sahara till Europa. Ett faktum är att många multi-ton beslag har gjorts i flera europeiska länder, inklusive östeuropeiska länder".

PTN Projekt Cannabis, Årsrapport 1997

  I rubricerade rapport, som f ö Rigspolitichefen, Afd. A, Köpenhamn, är ansvarig för, noteras bl a följande:
"Marocko är fortsättningsvis den största leverantören av hasch till den europeiska marknaden, eftersom mer än 76 procent av den totala beslagsmängden i Europa under 1997 härrörde från Marocko. År 1997 beslagtogs mer än 400 ton cannabis från Marocko mot 270 ton år 1996.
  I Marocko beslagtogs år 1997 22,7 ton hasch och 165 kurirer av sjutton olika nationaliteter greps. Av dessa var endast 39 av marockanskt ursprung. Av de övriga utgjorde europeiska medborgare ca 93 procent, av vilka de flesta var från Spanien, Holland och Tyskland.
  Handeln med cannabis i Marocko är mycket välorganiserad och styrs professionellt av grupp- eller gängledare, vilka förutom en stark position i hemlandet, också har starka förbindelser med kriminella organisationer i Europa, speciellt i länder som Italien, Spanien, Holland och England.
  Det faktum att det finns marockanska grupper i många europeiska länder gör att kommunikationen mellan producent- och mottagarländerna kan ske på samma språk.
  Smugglingen av cannabis från Marocko till Europa sker primärt sjövägen till huvudsakligen Spanien, Portugal och Frankrike.
  Priset på hasch i Marocko är 2–4.000 kr per kg".
  PTN-rapporten noterar att det i Sverige under år 1997 beslagtogs 709 kg cannabis. SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) uppger att av denna mängd kom 95 procent från Marocko.

Beräknad odlingsareal år 1997

  Den areal som användes för cannabisodling beräknades år 1997 till 80 000 hektar. På denna areal producerades ca tvåtusen ton haschisch per år, av vilket 70–80 procent var avsett för den europeiska marknaden.

Situationen i Marocko under år 1997

  Enligt uppgifter från den marockanska regeringen år 1998 hade alla större narkotikasmugglingsgrupper neutraliserats under det föregående året. Vad regeringen nu fruktade var att en mer hänsynslös handel med s k tung narkotika skulle bedrivas av utlänningar.
  I juni 1997 anträffades nära sex ton kokain, som spolats i land utanför Casablanca. Inrikesministern Driss Basri framhöll vid en presskonferens i augusti 1997, enligt en artikel i The Financial Times den 22 augusti 1997, att han blivit belönad för sina försök att bekämpa narkotikan. Enligt artikeln ansåg han att Europa borde gottgöra Marocko för dessa försök.
  "Det beslagtagna kokainet hjälper oss att förbättra världens uppskattning av Marocko", uppgav Basri för tidningen.
  Kokainet var inte avsett för Marocko.
  Den uppskattning från Europa, som minister Basri förväntat sig, uteblev. Västländerna och EU höll sig kallsinniga. Enligt tidningen uppgav en västdiplomat: "Det är inte troligt att Marocko ingrep mot fartyget. Den enda orsaken till att myndigheterna upptäckte narkotikan var att kokainet började spolas upp på stranden".
  Minister Basri avfärdade tanken att Marocko skulle komma att bli ett transitland för sydamerikanskt kokain. Han poängterade att "om smugglarna haft kontakter i Marocko, skulle de inte ha beslutat att kasta lasten i sjön".
  P g a kraven från bl a EU att Marocko skulle förstöra alla cannabisodlingar, uppgav inrikesministern: "Haschisch är en lätt drog, som konsumeras öppet i Europa. Förstöring av odlingar kräver pengar. Vi kan inte låta alla andra marockaner dö och spendera alla resurser på förstöring".
  Han fortsatte: "Naturligtvis leder inte knarkbekämpningen någon vart. Hela frågan är uppblåst. Europa bryr sig inte alls om kif, endast om ’hard drugs’".

Kungen död

  Den 23 juli 1999 avled Marockos kung Hassan II, 70 år gammal, av en hjärtattack. Kungen hade då suttit på tronen i 38 år, den arabiske statschef som suttit längst vid makten. Kungen var starkt västorienterad och spelade en betydelsefull roll i fredsförhandlingarna mellan Israel och PLO-ledaren Yassir Arafat. I sitt hemland var han både fruktad och respekterad. De politiska motståndarna sattes i fängelse eller försvann spårlöst. Han motsatte sig Västsaharas självständighetssträvanden.
  Kung Hassan II efterträddes omedelbart efter kungens död av sonen, Sidi Mohammed, 36 år gammal. Han antog kunganamnet Mohammed II. Far och son var ättlingar i rakt nedstigande led till profeten Muhammed.

Konklusion

  INTERPOL-sekretariatets "Worldwide Report Cannabis år 1997" avslutas med följande "Conclusion":
"Although cannabis is considered as a ’soft’ drug and is currently the subject of debate in certain countries, there is nevertheless cause for concern about the scale of traffic in this drug compared with traffic in ’hard’ drugs. Greater attention should also be paid to those cannabis users who are turning to other types of drugs.
  In Europe, the average price of a kilogram of herbal cannabis is between USD 2,000 and 2,500; the price of hashish is between USD 3,000 and 3,500 per kilo. According to estimates, annual drug traffic worldwide represents about USD 500 billion, over 60% of which comes from cannabis products. The dangers of money laundering and investment in other forms of crime are therefore real. It is clear that greater efforts need to be made to tighten control measures".