Text och foto: Tor Fredriksen
norsk Tullsambandsman i Madrid

Klockan 10.10 den 29 november 2004 förändrades livet dramatiskt för 19-åriga Gunilla från Sverige. Hon greps då med 1,5 kilo kokain på flygplatsen i Madrid på väg till Sverige.

Den nordiska sambandstjänsten i Madrid har arbetat med detta ärende och vi har följt henne från gripandet, via förhör av svensk tull, genom utredningen och vi har också haft några samtal med henne under tiden i fängelset. Hon har gett mig tillåtelse att skriva en artikel om hennes liv så att myndighetspersoner inom tull och polis skall förstå att bakom tillsynes cyniska smugglingsförsök kan det finnas människor som har sina skäl till varför de gjort sina val – ett val som för Gunilla har inneburit en fängelsedom på 9 år och en dag i ett främmande land. Hennes namn är fingerat i artikeln huvudsakligen för hennes barns skull.

Gunilla föddes 1965 i en mindre stad söder om Stockholm. Hennes uppväxt var inte av det vanliga slaget utan präglat av våld, mobbning, fosterhem och behandlingshem. Hon bodde hemma fram till 14 års ålder. På grund av mycket våld och oro i hemmet fick hon flytta till fosterhem.

Från fängelsets spartanska besöksrum berättar hon för mig att hon hade det besvärligt under uppväxten. Hon har alltid haft rött hår och fräknar och blivit mobbad från det hon var liten. Aggressionen tog hon ut både hemma och i skolan. Av skolgången har hon fullföljt nio år och nästan ett år i gymnasiet, men hon började tidigt skolka. När hon inte var i skolan var hon i centrum och snattade. Hon fick en tvivelaktig bekantskapskrets och fick snart en lista över vad hon skulle snatta – parfym, elektronik, kläder m.m. Flera gånger blev hon tagen av polisen.

Gunilla fullföljde klass 9 medan hon bodde på ett behandlingshem. Hon fick efter hand en lägenhet från det sociala och pendlade dagligen till gymnasiet i Eskilstuna. Mycket mobbning och våldsamt beteende gjorde att hon inte fullföljde det första året.

Som 15-åring blev hon gravid första gången och gjorde abort. 17 år gammal blev hon gravid på nytt och födde sin dotter 2003. Hon var ensamförsörjande i nästan ett år, men fick, efter ett jobbigt förhållande med en norsk kille, ett nervöst sammanbrott som ledde till att hon försökte skada sig själv med tabletter och kniv. Dottern bor nu hos sin far.

Med dåligt självförtroende och få vänner kom Gunilla via en "datingfirma" på Internet i kontakt med en amerikan i Stockholm. Amerikanen hade en väninna som var prostituerad och efter en tid lät hon sig övertalas att prostituera sig. "Märkligt nog plågade de mig lite att bli hora!" Med hjälp av nya utländska "vänner" annonserade de på Internet och använde kundernas hotellrum.

Medan hon väntade på en kund i en bar träffade hon en afrikan som ville hjälpa henne att tjäna pengar, självklart helt utan risk! Hon blev närmare bekant med denne mörkhyade person och fick tre val:

Han hade en "kusin" som hade behov av dokumentation på att han var bosatt i Sverige och gärna tillsammans med en svensk kvinna. Detta skulle ge 3000 kronor rakt i fickan varje månad.

Hon kunde också resa till Norge för att "hämta ett paket" – hon förstod att det var kokain. Metoden var cynisk, men enkel. Hon skulle ta med sig sin dotter i barnvagn, resa med tåg till Oslo, hämta kokainet och därefter resa med tåg tillbaka till Stockholm. Flera av hennes väninnor gjorde dessa resor och tjänade mycket pengar. Själv hävdar Gunilla att hon avstod från detta erbjudande.

Sista alternativet var att ingå skenäktenskap med en afrikan i England för att ge honom uppehållstillstånd.

Gunilla valde det sista alternativet, och sommaren 2004 reste hon till London där hon blev placerad i en lägenhet med sin "blivande äkta man" – i samma lägenhet bodde också mannens egentliga kvinna.

Den svenska ambassaden har inte kunnat bekräfta det, men Gunilla menar att de ingick ett rättsligt giltigt äktenskap. För detta fick hon 20 000 kronor. Ytterligare 50 000 kronor skulle hon få efter en tid, men dessa pengar har hon inte sett. Hon är fortfarande osäker på om hon kanske fortfarande är gift med en okänd afrikan!

Via sina utländska bekanta i Stockholm fick hon möjlighet att tjäna mer pengar om hon erbjöd sado-masochistisk sex. Under 2004 ordnade de S/M-kunder till henne i Spanien och hon spelade in en S/M film som hon fick betalt motsvarande 75 000 kronor för. Efter ett tag i detta gemet fick hon problem. Hon drog sig ur prostitutionen och efter en kort tid var hon pank.

I en sådan situation är det tryggt att ha goda vänner! Gunillas nye vän erbjöd henne raskt en ny tur till Madrid, denna gång för att hämta bara ett litet kilo kokain. De körde till en lägenhet i Stockholm där de förklarade upplägget. Hon skulle flyga direkt från Stockholm till Madrid. Där skulle hon bli hämtad av en kontaktperson som skulle köra henne till en lägenhet i Madrid där hon skulle få kokainet tejpat runt magen. Sedan skulle hon köras tillbaka till flygplatsen, flyga till Köpenhamn, köpa tågbiljett till Malmö och därefter ett nytt tåg till Stockholm. Att flyga direkt till Arlanda var inte aktuellt – alltför mycket kontroll på Arlanda! Hon skulle få 300 euro i förskott och 30 000 kronor när uppdraget var utfört.

"Jävligt dåligt betalt", säger Gunilla och ser sig om i den trista fängelsemiljön.

Gunilla fick förhandsbetalda biljetter i handen och den 28 november 2004 flög hon från Arlanda till Barajas flygplats i Madrid och blev där mött av en afrikansk kontaktperson. Hon kördes direkt till en lägenhet i en tvivelaktig stadsdel i Madrid. Hon övernattade och på morgonen tog hon emot två paket kokain som hon tejpade fast runt magen. Det skulle visa sig att det var 1,5 kilo, inte bara 1 kilo kokain.

Därefter kördes hon i bil till flygplatsen och kontaktpersonen följde med henne in till incheckningen. Flygbiljetten med Spanair till Köpenhamn var betald kontant på flygplatsen dagen innan avresan.

Innan hon skulle gå igenom säkerhetskontrollen förklarade afrikanen att om något gick galet måste hon hålla tyst. De skulle ordna allt och skaffa den bästa advokaten så att hon skulle få minimistraff, pengar i fängelset m.m.

"Vilken stor jävla lögn!" kommenterar Gunilla.

Hon hade på sig en stor tröja över kokainet, men aktiverade metalldetektorn. Då Guardia Civil skulle kroppsvisitera henne var spelet slut. Kokainet blev funnet och allt observerades av uppdragsgivaren från utsidan.

Gunilla placerades i ett rum och fick ta bort kokainet som hon hade runt magen. På grund av problem med språket fick en anställd från Spanair förklara för henne att hon var gripen för brott mot den spanska narkotikalagen, Delito contra la Salud Pública, samt förklara hennes rättigheter. Hon blev därefter överförd till den lokala polisen i Madrid. Den svenska ambassaden i Madrid bistod henne under förhören och hon lämnade en falsk förklaring och menade att hon blivit tvingad av utlänningar i Sverige att genomföra smugglingen, och att de skulle döda hennes barn om hon vägrade.

Av sin utsedde advokat fick hon veta att hon bara skulle få maximalt sex års fängelse samt utvisning från Spanien om hon erkände allt. Under häktningstiden hade hon bara sporadisk kontakt med sin advokat och informationen han lämnade var inte speciellt bra. Sanningen är att hon riskerade mellan 9 och 12 års fängelse samt höga böter.

Svensk tull var i Madrid flera gånger och höll förhör, något som förde med sig att flera personer blev internationellt efterlysta. Våra svenska tullkollegor gjorde ett mycket bra jobb och reste hem med flera namn och en ny miljö att utreda i Stockholmsområdet.

Det skulle ta 17 månader innan ärendet var klart i den spanska rättsapparaten.

Under rättegången höll hon fast vid sin falska historia om att hennes barn var hotat. Åklagaren yrkade på 12 års fängelse, men eftersom hon samarbetat kom man överens om ett minimistraff.

Den 22 april 2006 kom domen som löd på 9 år och en dag i fängelse samt böter på 124 000 euro för smugglingen av 1,5 kilo kokain. Gunilla förklarar att hon blev hysterisk då domen lästes upp.

Vem har sagt att Spanien är narkotikaliberalt?

Häktningstiden har hon huvudsakligen tillbringat i El Soto, ett större fängelse utanför Madrid. Efter domen överfördes Gunilla till kvinnofängelset Brieva nära staden Ávila strax norr om Madrid. Förhållandena är inte dåliga i spanska fängelser, men klart värre än i de nordiska länderna. På sommaren är det förfärligt varmt och på vintern kallt med minusgrader. Ávila ligger ca 1200 meter över havet.

Kvalitén på maten varierar och den medicinska kontrollen är enligt Gunilla dålig. I kvinnofängelset är det många konflikter mellan de intagna, som huvudsakligen består av kokaindömda kvinnor från Brasilien, Colombia och Bolivia. Man håller sig bland sina egna, men det är en ständig fight mellan grupperingarna.

Fritidsutbudet är bio en gång i veckan och i övrigt gym, verkstad eller skolgång. De blir inlåsta i cellerna klockan sju varje kväll.

En manlig fångvaktare har nyligen gjort en intagen gravid. Kvinnan är tills vidare överförd till ett annat fängelse, och den manlige fångvaktaren fortsätter som tidigare…

Den svenska ambassaden har ansökt om att Gunillas avtjäning av straffet skall överföras till Sverige, men pro-
cessen tar lång tid och man kan inte räkna med överföring till Sverige förrän efter 4 års avtjäning i Spanien.

Gunilla är snart 22 år och hennes barn i Sverige blir 4 år. Hon är i färd med att ta gymnasieexamen i fängelset och hon talar bra spanska.

På min fråga om hur hon ser på framtiden är hon överraskande optimistisk. När hon avtjänat straffet ser hon framför sig att arbeta som behandlings- eller socialassistent för ungdom eller för KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Orsaken är klar: "När jag var på behandlingshem var det de med självupplevd erfarenhet som jag lyssnade på. Jag vill ge något tillbaka till ungdomar med problem."

Gunilla berättar att hon först nu inser att hon varit otroligt naiv och gjort många tokiga val. Hon menar att många av hennes val har sin grund i hennes uppväxt, men hon skyller inte på någon annan än sig själv. På frågan om hon ångrar sig svarar hon oväntat: - "NEJ, jag ångrar ingenting, att ångra är att se bakåt man jag vill inte göra om det. Det enda jag kan påverka nu är framtiden."