Från Stockholmshorisonten: Av Jan Westling, regional kontaktman, Stockholm Narkotikamissbruket inom IT-världen
och andra höghastighetsbranscher består även efter att bubblan
spruckit. En farmor ringde och var orolig över sonens narkotikamissbruk. Han arbetade inom IT. Hon hade vetat om, att sonen hållit på med amfetamin i tio år. Han hade stor bil, villa på fin adress, hustru och två barn. Under lång tid hade han lyckats dölja sitt missbruk för både hustrun och arbetsgivaren. Men när han började injicera, då hotade hustrun med skilsmässa. Farmodern var nu rädd för, att mannen skulle knarka ihjäl sig, eftersom han troligen skulle få ut 1,5 miljoner kronor vid bodelningen och omsätta allt på narkotika. Särskilt oroade det henne, att "han åkte runt i fläskmerca med hennes barnbarn när han var påverkad". Flera gånger i månaden får jag samtal från arbetskolleger, fästmör och föräldrar, som alla är oroliga över, att enskilda personer håller på med narkotika samtidigt som de verkar i arbetslivet. Många som hör av sig vill vara anonyma. I de flesta fallen verkar det som om de mest vill prata av sig. Inga personalansvariga hör av sig. Det kan bero på att de är rädda för att tala med polisen. Men det troligaste är, att de inte känner till ifall de har några missbrukare bland sina anställda. Lika få hör av sig från facket. En viktig orsak kan vara att få är fackligt anslutna inom IT-branschen och liknande individualistiska verksamheter. Det verkar vara mest uppåtmedel i dessa grupper. Både för att kunna förlänga arbetstiden och för att kunna festa i samma tempo på fritiden. Bland de preparat som märks bland det nya folket finns främst amfetamin, både i grogg och genom snortande. Kokain förekommer, inte minst på lyxkrogarna. Något förenklat kan man säga att ju finare ställe, desto mer kokain. Ecstasy finns numera också på krogarna och inte bara på rejvpartyn. Dessutom konsumeras en hel del efedrin, men detta är inte klassat som narkotika. Rohypnol förekommer, kanske främst som avtändningsmedel. Vi har också sett ett ökat missbruk av Rohypnol bland rånare, som använder det för att hålla huvudet kallt under tillslaget. Av heroin har vi sett lite inom dessa grupper. Förklaringen är troligen att man blir för slö för att kunna hänga med i branschen. Preparatförsörjningen går från person till person på fester och krogar. Men vi har också haft exempel på att IT-anställda skickat beställningar i klartext på det egna interna nätet inför fredagens leverans. I ett fall nyttjade några anställda företagets postadress för regelbundna heroinleveranser från en bekant i Bangkok. Det stoppades av företagets säkerhetschef, som kontaktade polisen och sedan rullades en stor härva upp. De anställa blev avskedade. Det nya narkotikamissbruket verkar ha blivit en del av kulturen. Det har fortsatt även efter det att IT-bubblan sprack får två år sedan. Numera är det så vanligt att ingen reagerar om någon tar fram piller eller pulver. I krogsaneringsprojektet har vi tillsammans med STAD-projektet hittat ett omfattande narkotikamissbruk, särskilt på trendställen. De nya missbrukarna kan vara lika svåra att omhändertaga som vanliga kriminella. På ett känt inneställe i centrala Stockholm drack en välbeställd gäst några öl, efter att tidigare ha inmundigat Rohypnol. Efter en liten stund fick han "spelet", dvs. ett anfall av oro och aggressivitet, sedan drabbades han av medvetslöshet och lade sig ner på dansgolvet. Han fick transporteras med ambulans. Frågor till kamraterna visade, att hans missbruk inte var känt tidigare. Idag måste alla, från arbetsledare och personalansvariga till krogpersonal och butiksanställda, vara vaksamma på, att det förekommer narkotikaproblem i deras omvärld. Arbetsgivare har ett särskilt ansvar för att rehabilitera anställda, som får drogproblem. Men här verkar de flesta blunda så länge inget allvarligt händer på jobbet. Från min rotel medverkar vi regelbundet med utbildning inom arbetslivet. Vi brukar då betona behovet av vaksamhet på de klassiska tecknen på missbruk: omotiverad frånvaro, frånvaro under arbetstiden (går ifrån, omotiverat många toalettbesök osv.), förskjuten dygnsrytm, strulbeteende, oroligt uppträdande, konfliktbenägenhet osv. I sista hand måste arbetsgivare överväga att införa drogtester för att spåra missbruket – som de annars sällan uppmärksammar. Varje större arbetsgivare måste skaffa sig ett samlat program mot narkotikamissbruk. Det bör innehålla åtminstone en skriftlig drogpolicy, regler om tester, utbildning för att höja vaksamheten på missbruk samt i vissa fall även ordentliga kontroller av medarbetarnas bakgrund och representationsvanor. Även tillträdet till lokalerna och posthanteringen måste kollas. Förekomsten av ett omfattande missbruk i rejvkretsar, bland högutbildat folk och på inneställen gör att vi för länge sedan borde ha gjort oss av med klichén, att narkotikamissbruk endast drabbar socialt eller ekonomiskt missgynnade personer. Standardbilden av "knarkaren" som en utslagen heroinist på Sergels Torg täcker idag endast en bråkdel av alla de grupper, som vi påträffar bland narkotikamissbrukare. |