Narkotikasituationen Efter millennieskiftet

Av Paul Holmberg

Europa

Sverige
Under de senaste sex åren har antalet döda i narkotikamissbruk tredubblats i Sverige enligt en undersökning från Rättsmedicinalverket i Lund. År 1995 avled 99 personer till följd av narkotikamissbruk. År 2000 var siffran 288. Enligt undersökningen är ökningen störst i Stockholmsregionen och i södra Sverige. I Skåne, Blekinge och södra Småland var ökningen störst, från 30 fall år 1995 till runt 110 år 2000. En av orsakerna till ökningen anses vara den ökade tillgången på narkotika. Många missbrukare blandar också olika droger, allt enligt docent Peter Krantz, som gjort undersökningen.

Första dödsfallet i Sverige efter intag av ecstasyliknande tablett
För första gången i Sverige har läkare kunnat konstatera, att en kvinna avlidit till följd av intag av ecstasyliknande tabletter. Dödsfallet inträffade redan år 1999. Dödsfall har skett tidigare, där personer intagit ecstasy men då tillsammans med andra droger. I Nederländerna och Storbritannien har flera dödsfall med ecstasy inträffat. Ecstasy är som bekant en hybrid, som liknar det centralstimulerande medlet amfetamin och den hallucinogena naturprodukten meskalin. Den kemiska beteckningen är MDMA. Detta är också ett samlingsnamn för preparat som MDA, MDEA, MDMA, TMA och 4MTA. Det var den sistnämnda substansen som kvinnan avlidit av.

Svensk dömd till långt straff i Italien
Den i svenska narkotikasammanhang välkände Ali Ay, svensk medborgare av turkiskt ursprung, dömdes i mars i år till 40 års fängelse av en domstol i Italien för grova narkotikabrott. Ali Ay kom till Sverige från Turkiet år 1982 och fick asyl. Den 3 augusti 1989 dömdes han av Svea hovrätt till tolv års fängelse för grova narkotikabrott. Han och hans medhjälpare hade lyckats få ut 220 kg heroin på den europeiska marknaden. Hans far var ligans operative chef. Efter tre år i svenskt fängelse begärde Ali Ay att bli flyttad till ett turkiskt fängelse för att avtjäna resterande straff. Enligt uppgift kort tid efter överflyttningen hade Ali Ay "köpts ut" ur turkiskt fängelse och var alltså en fri man. Turkiet har emellertid efterlyst honom för grova narkotikabrott, vilket gör att han efter frigivningen kommer att riskera ett nytt långt straff i sitt forna hemland. Ali Ay och hans familjeklan miss- tänks för att ligga bakom två narkotikafabriker utanför byn Saray. Vid en razzia beslagtog polisen 92 kg heroin, 336 morfinbas och en stor vapenarsenal.

Polen
Den 26 oktober år 2000 godkände Polens parlament ett lagförslag, som avser att skärpa landets narotikalagstiftning. Enligt den nya lagen är krögare och klubbägare skyldiga att rapportera narkotikamissbruk bland gästerna, annars kan de få fängelse upp till tre år. I Polen beräknas mellan 40 000 och 60 000 personer vara narkotikamissbrukare. Mellan 300 000 och 600 000 beräknas vara i riskzonen.

Jugoslavien
I Belgrad anträffades i mars i år över 600 kg heroin hos den serbiska polisen sedan den nya reformvänliga regimen tagit över. Heroinet förvarades i polisens kassaskåp. Det beräknades vara värt runt 290 miljoner kronor. Mindre mängder av andra droger anträffades också. I en kommentar till upptäckten uppgav inrikesministern Dusan Mihajlovic: "Vi vet inte vad det förra ledarskapet tänkte göra med drogerna, men vi har tillsatt en grupp som ska utreda saken".

Schweiz
I början av mars i år lade den schweiziska regeringen fram ett lagförslag om legalisering av cannabis. Den översyn av narkotikalagstiftningen, som ska ske, kan innebära, att försäljning av cannabis kommer dock av regeringen att betraktas som "oönskat". Enligt socialminister Ruth Dreifuss har en kriminalisering inte haft önskad effekt.

Tyskland
Fotbollen i Tyskland har under de senaste åren drabbats av flera skandaler. Förre tränaren i Bayern Leverkusen, Christoph Daums, kokainmissbruk avslöjades när ett hårstrå från honom undersöktes av rättsmedicinsk expertis. Rykten om hans kokainmissbruk och umgänge med personer i den tyska bordellvärlden bekräftades därmed. Daum, som kallades "Messias" av fansen, fick sparken och försvann. Flera experter, bl.a. flera fotbollspelare, har uttalat sig och sagt att 20–30 spelare sniffar kokain. Avslöjanden om kokainmissbruket kom självfallet som en chock för den fotbollsälskande allmänheten.

Belgien
År 1977 utfärdade Belgiens justitieminister instruktioner till polis- och åklagarmyndigheter med uppmaning att se mellan fingrarna med de personer som greps med en ringa mängd hasch på sig. Under hösten år 2000 förekom en livlig politisk debatt, som ledde till, att den belgiska regeringen beslutat att göra cannabis (hasch och marijuana) lagligt i mindre mängder för vuxna personer. Syftet sägs vara, att man vill göra bruket av cannabis till en hälsofråga, inte en polisiär sådan. Justitieministern Marc Verwilghem och hälsoministern Magda Aelvoet har brett stöd i parlamentet för reformen. Därmed blir Belgien det första EUland, som legaliserar haschrökning för vuxna. Det blir emellertid ett fortsatt förbud att sälja cannabis. Minderåriga förbjuds som förut att röka hasch. Det finns dock kritiker till legaliseringen. Till dessa och andra säger justitieministern: "Vi ligger helt inom de internationella avtalen med våra åtgärder. Faktum är att vi följer en europeisk trend".

England och Wales
Liksom Sverige brottas även Storbritannien med en ökad brottslighet. I mitten av juli år 2000 publicerades statistik, som visade en uppgång av vålds- brott i England och Wales. Dessa brott har ökat med 16 procent det senaste året. Rånen ökade mest med 26 procent. Antalet misshandelsfall var vid denna tid 1 064 per 100 000 invånare i England och Wales. Motsvarande siffra i Sverige var 650. Antalet anmälda rån var 154 per 100 000 invånare. I Sverige var siffran 94. Denna uppgång av brottsligheten anses vara besvärande för regeringen Blair, som gick till val på slagordet "tuffa tag mot brottsligheten, tuffa tag mot orsakerna till brott". Det sistnämnda syftar på sociala faktorer som fattigdom, bristande läskunnighet, arbetslöshet och liknande. Dagen före publicerandet av den dystra statistiken meddelade den brittiske finansministern Gordon Brown, att regeringen kraftigt ökat anslagen till polisen. De åtgärder, som vidtagits, har tillsammans inte gett den väntade effekten, varför premiärministern Tony Blair uttryckt sin frustration i en hemlig promemoria, som dock läckt till medierna. Inrikesministern Jack Straw, som har ansvaret för bl.a. polisen, har uttryckt en intressant teori om, att det är något nedärvt, som gör engelsmännen så benägna till våld. Straw: "Det har vi tidigare använt (våldet) för att underkuva Irland, Wales och Skottland". Sagt i en radiointervju. Straw skyller också det ökade engelska gatuvåldet på en alkoholkultur "som är ännu mer tolerant mot våld än vi var när jag var ung. Engelska män blir för fulla, för snabbt, för ofta". En ljusglimt dock i den nämnda statistiken: Anmälda knarkbrott har minskat med tio procent och inbrott med fem procent.

Liechtenstein
Furstendömet Liechtenstein och dess furste, Prins Hans Adam II, utpekades i mitten av år 2000 som ett av världens främsta paradis för tvättning av brottspengar. Enorma summor från bl.a. narkotikahandeln uppges tvättas i furstens rike. Naturligtvis är detta ett stort Prproblem för den gode prinsen, som föreslagit avkriminalisering av narkotika som en lämplig motåtgärd. Han försvarar sin åsikt i samband med en intervju i den italienska tidningen Corriere della Sera i juli år 2000. Det var nog inte så lätt att försvara sig mot den kritik, som OECD och G7-länderna riktat mot furstendömet. Dessa anser att Liechtenstein är ett av världens främsta finansparadis. Flera banker uppges dessutom härbärgera miljoner från skatteflyktingar. Hundratals miljoner kronor från bl.a. de colombianska knarkorganisationerna och den ryska maffian misstänks ha tvättats i furstendömet. T.o.m. prinsens egen bank, LTG-Bank, misstänks vara inblandad i aktiviteterna. I juni år 2000 gjorde polisen husrannsakan i bankens lokaler och beslagtog mängder av handlingar. Prinsen anser, att problemet med penningtvätten är världens narkotikalagar. Hårda narkotikalagar underlättar penningtvätten, anser prinsen. Prinsen: "Förbud mot narkotika har gjort, att organiserad brottslighet slagit rot i hela världen och lett till enorma förtjänster. Situationen kan bara ändras om man eliminerar dessa jätteförtjänster". Lösningen enligt prinsen är, att staten köper narkotikans råmaterial till högre priser än maffian och säljer narkotikan till lägre priser än maffian. Konsumenterna ska då kunna köpa narkotika på särskilda centraler. De ska stå under medicinsk övervakning. Där ska även finnas rena sprutnålar, medicinsk rådgivning och avvänjningsprogram.

Spanien
Väster om Kanarieöarna anträffade den spanska polisen i medio av februari i år ett fartyg, som visade sig ha inte min- dre än fem ton kokain ombord. Enligt uppgift kom kokainet från Colombia. Värdet beräknades till runt 2,7 miljarder kronor. Under kontrollen av båten blev två tulltjänstemän skadade under det bråk som uppstod. Trots bråket lyckades dock tulltjänstemännen gripa tretton personer på fartyget och ytterligare fem på fastlandet. Beslaget bekräftar bara vad de flesta vet, nämligen att Spanien är den största europeiska inkörsporten för sydamerikanskt kokain.

Från EU:s Centrum för övervakning av narkotika i Lissabon
EU:s centrum för övervakning av narkotika i Lissabon har en del intressanta uppgifter i sin årsrapport, som offentliggjordes den 11 oktober år 2000. Enligt rapporten finns det ingen tydlig skillnad i fråga om antalet narkomaner mellan länder, som har en restriktiv narkotikapolitik och länder med en mer liberal syn. Kokainet som partydrog ökar inom EU-länderna. Ungdomar (1–5 procent av befolkningen) använder den mest, ofta tillsammans med alkohol. Heroinmissbruket har stabiliserats och tycks användas mest av de redan utslagna i samhället. Den överlägset mest använda drogen i EU-länderna är cannabis. Nästan var fjärde person (18 procent) har någon gång prövat cannabis. De andra partydrogerna, amfetamin och ecstasy, tycks inte ha ökat. Rapporten konstaterar också att antalet drogrelaterade dödsfall inte stigit. Flest "problemmissbrukare" i EU uppges Luxemburg ha. Sju av tusen medborgare sägs vara missbrukare. Italien har sex av tusen medan Storbritannien och Spanien har fem per tusen invånare. Sverige uppges ha två "problemmissbrukare" per tusen invånare. Denna siffra har också Finland, Holland och Tyskland. Rapportörerna uppger: "Dessa nivåer antyder liten direkt anknytning mellan existensen av "problemmissbruk" och nationell narkotikapolitik".

Instruktioner från EU
Cannabis är ett förbjudet preparat i alla EU-länder. Dock har fem länder utfärdat officiella instruktioner för polisoch åklagarmyndigheter att blunda för bruk av små mängder cannabis. Länderna är: Belgien, Danmark, Holland, Portugal och Tyskland. I Holland tillåts försäljning av upp till fem gram cannabis i coffeeshops. Fyra EU-länder (Finland, Grekland, Italien och Irland) har förhållandevis hårda straff. I Grekland kan straffet bli upp till fem års fängelse. Fem andra länder jämte Sverige (Italien, Frankrike, Luxemburg, Storbritannien och Österrike) har lindriga straff, böter eller varning om det är första gången.

Ryssland
Enligt en artikel i Expressen den 31 oktober år 2000 översvämmas den ryska staden Murmansk vid Barents hav av heroin. Ett gram heroin uppges kosta tre rubel, mindre än en krona, medan det i Stockholm kostar mellan 2 000 och 2 500 kronor. Antalet missbrukare har ökat kraftigt under senare år samtidigt som missbruket nått yngre grupper. Polisen i Sverige, Norge och Finland fruktar att en ny rutt etablerats med påföljd att även de nämnda länderna kommer att drabbas. Något heroin från Murmansk har hittills inte beslagtagits i Norrbotten. Både tull och polis i Norrbotten är övertygade om, att ryska narkotikahandlare redan har eller kommer att öppna nya vägar för heroinet till de skandinaviska länderna.

Ny smugglingsväg – "den norra rutten" – har etablerats
Under krigen i det forna Jugoslavien mattades smugglingen av narkotika, främst heroin, väsentligt på den klassiska Balkanrutten. Sedan situationen ändrats under de senaste åren har dock smugglingen återupptagits i full skala. Stora beslag på turkiska lastbilar har gjorts. Balkanrutten går som bekant från Afghanistan via Iran, Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Ungern in i Tjeckien och slutligen till Tyskland och andra europeiska länder. Möjligen p.g.a. den ökande narkotikaproduktionen i Afghanistan under de senaste åren har en ny smugglingsväg etablerats. Den går från Afghanistan via Tadzjikistan, Kazachstan, Ryssland och vidare till andra europeiska länder. I en artikel den 20 november år 2000 i SvD berättar överstelöjtnant Alexei Koshjevnikov om problemen med den nya rutten. År 1993 träffades en överenskommelse, vilken innebär, att ryska trupper har tillstånd att bevaka gränsen mellan Tadzjikistans södra gräns och Afghanistan. Tyvärr blev resurserna inte tillräckligt stora för att trupperna på ett effektivt sätt kunnat övervaka gränsen. Under år 2000 och fram till november hade myndigheterna beslagtagit 1 780 kg opium och 40 kg heroin, ungefär tre gånger så mycket som föregående år. Trenden visar en ökning inom den närmaste framtiden. Koshjevnikov uppger också att smugglarna ofa kommer i beväpnade grupper om 25–30 personer. Vid 40 tillfällen under året utbröt eldstrider, vilka bl.a. ledde till att två man dödades och sex man sårades bland trupperna. Några av de största beslagen under år 2000: – den 24 juli 154 kg heroin – den 15 augusti 118 kg heroin – den 31 augusti 687 kg opium – den 2 september 313 kg opium I Afghanistan kostar ett kg opium runt 500 kronor. I väst kostar samma kilo runt 40 000 kr. Ett kg heroin kostar i Afghanistan 11 000 kronor. Samma kilo kostar i väst över en miljon kronor. Priserna på "den norra rutten" är lägre än på Balkanrutten. Enligt Koshjevnikov är det risk för en uppgörelse mellan de grupper, som kontrollerar de båda rutterna. Den ryska marknaden har expanderat kraftigt de senaste åren. För två– tre år sedan fanns heroin endast i storstäderna Moskva och S:t Petersburg. Nu finns heroin i 70 av landets 89 regioner. I Ryssland finns f.n. 300 000 registrerade missbrukare, av vilka hälften beräknas missbruka tung narkotika. Man tror att det verkliga antalet missbrukare är uppe i tre miljoner.

Amerika

USA
I mars i år skrev Expressen om en ny drog som blivit populär i USA. Den heter Vicodin och ersätter kokain och heroin. Medlet har på kort tid blivit populärt bland skådespelare i Hollywood. Flera av dessa har tvingats in på avgiftningskliniker, efter att ha missbrukat Vicodin. Den icke helt obekanta Courtney Love yttrade en gång om Vicodin: "Vem tar inte Vicodin? Alla som lyckas börjar knapra dem. Det är ett nytt LSD – "lead singer drug". Jag vet tre sångare som käkar Vicodin just nu. Jag gjorde det. Jag älskade det. Jag hamnade också på rehabilitering". Vicodin uppges vara lätt att få tag i. Den är luktfri, renlig och ger en opiumliknande effekt. Vicodin är den vanligaste varianten. Andra typer heter Percodan, Percoset och Norco. En expert säger: "Smärtstillande medel verkar lite mer respektabla än andra droger. Folk talar om dem öppet. Du skulle aldrig gå fram till någon på ett party och berätta, att du skjuter heroin, men om du säger, att du precis slängt i dig några Vicodin lyfter ingen ens på ögonbrynet".

Mexiko
I juli år 2000 bjöd president Bill Clinton in sin blivande kollega, mexikanen Vicente Fox Quesada, till ett besök i Washington. Ett av syftena med besöket var att få Fox att infria sina löften om krafttag mot narkotikatrafiken, korruptionen och förbättringar av rättsväsendet. Under sin valkampanj hade Fox bl.a. understrukit, att knarkhandeln är ett resultat av den stora amerikanska efterfrågan av droger. Fox tillträdde som bekant sitt ämbete den 1 december år 2000.

President George W Bush till Mexiko
USAs nytillträdde president George W Bush gjorde den 18 februari i år sitt första statsbesök hos den likaledes nytillträdde mexikanske presidenten Vicente Fox. Toppmötet skedde i Fox hemstad San Cristobal i staten Guanajuato, vilket gör att man anser att ett nytt kapitel inletts i de ofta svala relationerna mellan USA och Mexiko. Bland de ärenden, som togs upp till diskussion, var naturligtvis narkotikahandeln. Bush underströk, att han avsåg att meddela kongressen, att Fox tänker stoppa drogsmugglingen och korruptionen. Bush förband sig dock inte offentligt till att verka för, att lagen om den årliga s.k. certifieringen om narkotikasamarbete skall rivas upp.

Asien

Afghanistan
Enligt årsrapporten år 2000 från FNs program för narkotikabekämpning, UNDCP, och dess biträdande chef, Pino Arlacci, kommer FN att i princip upphöra med bekämpningen av opiumproduktionen i Afghanistan. Landet är f.n. världens största producent (enl. andra källor är Burma störst) av opium/heroin. Orsaken till FNs beslut är "brist på ekonomiskt och politiskt stöd". De styrande talibanerna har visat en total brist på intressen för de ersättningsgrödeprogram, som FN drivit i landet. Pilotprogrammen i områdena Ghorak, Khakrez och Maiwand i provinsen Kandahar är de delar av landet, som är mest aktuella. Man har försökt förmå de opiumodlande bönderna att odla annat, t.ex. vete, istället för opievallmon. Enligt FN beräknas produktionen av opium under år 2000 till 3 600 ton, en minskning från föregående år, då produktionen var uppe i 5 100 ton. Orsaken till minskningen är den svåra torka, som härjat i södra delen av Afghanistan. En opiumodlande bonde tjänar runt 300 kronor per kilo opium, vilket är betydligt mer, än han skulle tjäna på andra grödor.

Senaste FN-rapporten från mars 2001
I sin rapport i mars i år konstateras, att opiumproduktionen i Afghanistan minskat drastiskt. Enligt chefen för UNDCP, Giovanni Quaglia, blir årets produktion minimal. Uppgiften bedöms av många som kontroversiell, (se föregående avsnitt) eftersom Afghanistan så sent som år 1999 hade en opiumproduktion på drygt 4 500 ton, (se tidigare uppgifter om mängden opium) vilket motsvarar 75 procent av världens produktion. Odlingsarealen angavs till 90 500 hektar. FN-experter har besökt landet och undersökt situationen. År 1997 införde taliban-regimen ett förbud mot opiumodling, eftersom narkotika och drogmissbruk anses strida mot den islamiska sharialagen. Först år 1999 började förbudet att verkställas. Då förbjöds odlarna att planera för en ny säsong. De odlare, som vägrade följa förbudet, sattes i fängelse. Regeringen ville visa, att den menade allvar. Många odlare skrämdes av hotet att hamna i fängelse. En FN-grupp på fyra personer jämte tolv afghanska experter besökte bl.a. fyra provinser, som i fjol stod för 86 procent av produktionen. Där fann de vid besöket nästan inga opiumodlingar alls. Holmand, som är den viktigaste provinsen med 42 000 hektar tidigare, hade ingen opiumproduktion, allt enligt gruppen. Expertgruppen reste runt i landet under tio dagar och besökte kända opiumodlare och kunde konstatera att minskningen av vallmoodlingarna var drastisk. Besöket av FN-experterna kommer att upprepas. Det kommer då att räcka ännu längre, för att man skall kunna göra en ännu noggrannare undersökning. USA är kritisk mot talibanerna, men DEA anser dock, att UNDCP:s uppgifter om minskningen av opiumproduktionen till runt 500 ton i år är trovärdig. Den undran DEA säger sig ha är, huruvida talibanerna kommer att vara konsekventa i sin narkotikabekämpning även de kommande åren. Den minskade opiumproduktionen medför problem för runt 100 000 familjer – runt en miljon afghaner – som saknar möjlighet att försörja sig. Risken är enligt Quaglia, att många flyr till grannländerna och att Afghanistans flyktingström ökar till 3,5 miljoner.

Talibanerna
Talibanregimen i Afghanistan fick världens ögon på sig, igen, när regeringen i mars i år beslutade att spränga alla gamla statyer i Bamiyan. Talibanerna tog makten år 1996 och leds av de rättrognas härförare, mulla Mohammad Omar. Denne yttrade bl.a.: "Bara Gud den allsmäktige, dvs Allah, förtjänar att dyrkas, inte någon annan eller något annat". En känd journalist, Ahmed Rashid, beskriver i sin bok "Talibanernas Afghanistan", som ett land präglat av flykt, svält och död; ett land, som lösts upp i sina minsta beståndsdelar. Det finns ingen stat, ingen mark (förutom narkotikaproduktion och smuggling), och människor identifierar sig inte ens längre med sin etniska grupp utan med den lokale krigsherren eller med den dal, som man bor i. I SvD för den 1 april i år skriver Claes Arvidsson bl.a., att talibanerna också blivit en mardröm för grannländerna, som hotas av såväl deras önskan att sprida det fundamentalistiska bud- skapet som av heroinströmmarna. Det gäller bl.a. Pakistan, utan vars hjälp talibanerna inte skulle ha kunnat ta makten efter intåget år 1994. Men det är också en läxa att lära för USA, som enligt Rashid först nonchalerade Afghanistan efter Sovjetunionens uttåg år 1989 och sedan förhöll sig passivt till talibanerna i hopp om att få en vinstlott i det geografiska spelet om oljan. I stället fick USA terroristledaren Osama bin Laden på halsen.

Kina
I en rapport för år 1999 meddelar Amnesty International att 2 088 personer dömts till döden och att ca 1 263 av dessa avrättats. Detta antal gör att 40 personer i genomsnitt avrättas per vecka, fler än världens alla andra länder tillsammans. Siffrorna har tagits fram från officiella källor. Det verkliga antalet avrättningar antas vara högre. Dödsstraff utdöms inte bara för de vanligaste grova brotten, inklusive narkotikabrott, utan även numera för ekonomiska brott och grova korruptionsbrott.

Nepal
En maoistisk gerillastyrka härjar i det lilla bergslandet Nepal. Regeringen har satt in en styrka på 15 000 man för att bekämpa gerillan. Under striderna har minst 40 poliser dödats. Under de senaste fem åren har 1 600 personer dödats av gerillan. Som bekant är Nepal känt för en omfattande produktion av bl.a. cannabis. Den rådande konflikten mellan gerillan och regeringen är däremot mindre känd. Det återstår att se, hur konflikten kommer att beröra narkotikaproduktionen.

Vietnam
SvD noterar den 20 februari i år, att narkotikabrotten ökat i Vietnam. Under de tre senaste månaderna greps 4 214 personer. Under samma tid beslagtogs 6,5 kg heroin och 86 kg opium. Eftersom Vietnam är en av de 24 länder, som har svartlistats av USA, har USA utövat vissa påtryckningar på Vietnam. För övrigt råder dödsstraff i Vietnam för innehav av över 100 gram heroin eller fem kilo opium. Dödsstraff förekommer som bekant också i Thailand, Singapore och Malaysia. I de två sistnämnda länderna är straffet obligatoriskt vid innehav av femton gram heroin eller opium.

Sydamerika

Peru
När president Fujimori för tredje gången installerades som president i Peru i juli år 2000, blev det omfattande protestaktioner i bl.a. Lima. Sex personer dödades. Många demonstranter – 49 – fördes till sjukhus för skador i samband med polisens ingripande. Åttiofyra personer greps. Fujimori hade själv låtit ändra lagen så, att han skulle kunna omväljas en tredje gång. I september år 2000 lät president Fujimori utlysa nyval i Peru, trots att han själv uppgav att han inte tänkte ställa upp för omval. Några dagar före tillkännagivandet hade peruansk tv visat en videofilm, som avslöjade att landets säkerhetschef och Fujimoris högra hand, Vladimiro Montesino, överlämnade mutpengar till en oppositionspolitiker. Naturligtvis blev det en stor skandal, som föranledde Montesino att gå under jorden. Han anses dock även därefter ha haft stort inflytande. Oppositionen rasade och krävde Fujimoris avgång. Denne vägrade dock lämna posten, innan den nye presidenten utsetts. Fujimori har varit president i tio år, längre än någon annan. Även om fattigdomen fortfarande är utbredd lyckades Fujimori att få ordning på landets ekonomi. Han lyckades ock- så skapa fred genom att med stor framgång bekämpa gerillan Sendero Luminoso, Den lysande stigen. Mutskandalen blev honom övermäktig och i slutet av november meddelade Fujimori, att han tänkte avgå. Vicepresidenten Francisco Tudela och regeringen meddelade samtidigt sina avgångar. Den peruanska interimregeringen övertogs av FNs förre generalsekreterare, Javier Perez de Cuellar. Denne varnade för, att Montesino, som de Cuellar ansåg ha stor makt trots att han enligt vissa källor flytt landet. Andra orsaker till Fujimoris fall var den korruption, som härskade inom den politiska ledningen och militären. Härvidlag spelade naturligtvis narkotikahandeln en icke oväsentlig roll. Fujimori, som flydde till Japan, kommer enligt uppgift att utlämnas av japanska myndigheter. Därefter följer åtal mot honom i Peru. Åtalet kommer att gälla försummelse av ämbetet.

Brasilien
I mars i år avslöjades, att flera brasilianska toppfotbollsspelare missbrukat kokain. Den senaste i raden var Vasco da Gamas försvarare, Júnior Baiano, som hade kokain i urinen i samband med ligafinalen den 18 januari i år. Under andra hälften av 1990-talet avslöjades flera kända fotbollspelare som kokainmissbrukare. I några fall, t.ex. förre landslagsspelaren Reinaldos, som dömdes till fyra års fängelse, har spelare avstängts eller dömts till kortare fängelsestraff. De flesta har förnekat att de brukat narkotika. Den ende som erkänt missbruket var Dinei, som avslöjades år 1996 och som erkände att han använt kokain. Kokain uppges vara den vanligaste drogen bland fotbollspelarna. Här har två stora fotbollsländers problem med kokain bland fotbollspelarna nämnts. Men i hur många andra länder florerar problemet? Vem kan glömma det tragiska slutet för den store Diego Maradona?

Bolivia
President Hugo Banzer i Bolivia har lovat USA att utrota kokaodlingarna i landet. Under de tre senaste åren har han lyckats utrota 38 000 hektar av odlingar. Bönderna, som odlar kokabusken och är starkt beroende av inkomsten från försäljningen av kokabladen, har protesterat mot presidentens åtgärder. Armén är starkt engagerad i åtgärderna mot kokaodlarna. Den försöker hålla vägarna mellan de tre största städerna Cochabamba, Santa Cruz och La Paz fria. Den värsta drabbningen mellan militären och bönderna ägde rum i slutet av september år 2000. Runt 800 soldater i staden Villa Tunari i Chapareregionen använde tårgas mot 15 000 kokaodlare. Dessa var beväpnade med käppar och stenar. En ombudsman (så kallad även på spanska) protesterade mot militärens agerande och kallade det "ett angrepp på de mänskliga rättigheterna". Efter nära en månads protester mot regeringens planer på att förstöra alla kokaodlingar, gav bönderna upp i mitten av oktober år 2000. Oroligheterna hade kostat tio dödsoffer. Odlarna fick dock löfte om ett bistånd på 800 miljoner kronor. Merparten av denna summa ska gå till ersättningsgrödor som ananas och bananer i stället för koka. President Banzer har samtidigt gett USA tillstånd att bygga militärbaser i Bolivia. Detta har självfallet väckt starka protester. Kokaodlarnas ordförande, Evo Morales, kräver att Chapares 40 000 familjer ska få fortsätta att odla kokabusken på en areal av 600 kvadratkilometer för eget bruk. Regeringen har gått med på en begränsad odlingsareal hos aymara och quechuaindianerna.

Colombia
Colombia är ett land, som inte kunnat åtnjuta fred under de senaste 37 åren. Förutom krig mellan regeringstrupper och flera gerillarörelser, har brottsligheten utvecklats på ett skrämmande sätt. Mord, kidnappning och andra grova brott har ökat starkt i de större städerna. De våldsamma åren mellan 1948 och 1957 kallas i Colombia för La Violencia. Denna dystra epok inleddes sedan Bogotas socialistiske borgmästare mördats den 9 april 1948. Den kanske viktigaste orsaken till våldsamheterna var dock motsättningarna mellan de båda politiska fraktionerna: de konservativa och de liberala. De förra har alltid stöttats av de stora jordägarna och industrin, de senare av arbetare, bönder och småföretagare. Än i dag ägs 70 procent av jorden av endast 4 procent av dem, som brukar den. Missnöjet bland framför allt lantarbetarna och småbönderna spirade i många år men började leda till protestaktioner under 1940-talet. Snart bildades gerillarörelser. Den äldsta, Farc (Las Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia), bildades år 1964 efter inspiration från Kuba. Farc är en kommunistisk/ marxistisk rörelse, som så småningom har kommit att bli den mest inflytelserika och fruktade. Farc kontrollerar för närvarande runt 450 av de 1 075 provinserna i landet. Regeringen kontrollerar endast en tredjedel av landet. Den näst största gerillagruppen, ELN (Ejercito de Liberacion Nacional), hämtar medlemmar från medelklassungdomar och stöttas av bl.a. katolska präster. Den tredje viktiga gerillagruppen, M-19, bildades år 1973. Siffran 19 syftar på den 19 april 1970, då Colombias tidigare president, Rojas Pinilla, förlorade ett presidentval – med liten marginal. M-19 inspirerades av Pinillas politik.

Marijuana och kokain
Småbönder i landets nordöstra delar började i början av 1970-talet odla cannabisplantan. Produktionen fann snart en marknad i USA. Egna odlingar såg snart dagens ljus i USA. I stället blev kokainproduktionen en viktig inkomstkälla. I början importerades plantorna från andra sydamerikanska länder, bearbetades i Colombia och såldes vidare till andra länder. Colombia är världens största exportör av kokain. Runt 400 ton kokain beräknas lämna landet varje år. Drygt 80 procent av världens kokain produceras i landet. USA är naturligtvis den största marknaden. Kokainproduktionen började ta fart under 1980-talet. Plantorna bearbetades i landet och såldes till de inflytelserika kartellerna. De mest kända och största fick namn efter de städer, där organisationerna hade sina fästen, dvs. Medellin och Cali. Kartellernas makt blev stor, inte minst i USA. År 1993 dödades ledaren för Medellinkartellen. Efterhand minskade kartellernas inflytande för att under andra hälften av 1990-talet i princip neutraliseras. Kokainet har alltid genererat stora pengar. Detta i sin tur har medfört en omfattande korruption på högsta politiska nivå, inte bara i Colombia. År 1995, för att nämna ett exempel, anklagades president Ernesto Samper för att ha tagit emot 40 miljoner kronor i samband med sin valkampanj.

Colombia – ett farligt land
Att Colombia är ett farligt land i flera avseenden är inget nytt. År 1995 kidnappades 1 158 personer, under år 2000 1 483. Kriminella grupper svarar för hälften av dessa brott, medan Farc och de andra gerillagrupperna svarar för den andra hälften. Över 30 000 mord begås årligen i Colombia. Av dessa ligger narkotikamaffian bakom många lejda mord, medan den "vanliga kriminaliteten" svarar för ungefär hälften. Varje år dödas ett antal journalister, som måhända är alltför orädda i sina skriverier om narkotikahandeln.

Farc tar ut straffskatt
Farc tar ut en straffskatt på kokan (skyddsskatt) av kokabönderna och kokainförsäljarna. På detta tjänar Farc runt tre miljarder kronor per år "Skatten" finansierar naturligtvis Farcs aktiviteter i kampen mot regeringen och andra gerillagrupper.

Farclandia
I ett försök att skapa fred mellan regeringen och Farc överlät regeringen i början av år 1999 ett landområde söder om Bogota vilket sedan dess kallas Farclandia. Det är ett område lika stort som Schweiz och styrs helt av Farc. Tidigare mördades varje vecka tio personer i staden San Vicente del Caguan, som ligger inom området. Rung 80 000 personer bor inom Farclandia. För befolkningen i Farclandia har Farcs övertagande av området i princip varit positivt. Visserligen rensades oönskade element ut från området av Farc men samtidigt har Farc förbättrat för folket på flera sätt, bl.a. genom asfaltering av gator i städerna. Viss renovering av städer har också skett genom gerillans försorg. Ett visst lugn har amtidigt börjat råda i Farclandia.

Toppmöten mellan presidenten och Farc
I samband med sin valkampanj år 1998 hade president Andres Pastrana ofta upprepat sitt slagord: "Inte mera krig!" När han väl valts till president, försökte han hålla sitt löfte. Han begav sig därför utan livvakt ut i regnskogen för ett möte med den 70-årige Farc-veteranen Manuel Marulanda. Regeringen har låtit bygga "Villa Nueva Colombia", ett kontors- och möteshus utanför San Vicente. I detta hus möts höga representanter för regeringen och Farc i syfte att skapa fred i Colombia. Utgången av dessa möten kommer i sinom tid att avgöra framtiden för de runt 40 miljoner invånarna i landet.

USA:s stöd till Colombia
I januari år 2000 meddelade den amerikanska regeringen att man avsåg att ge Colombia 1,6 miljarder dollar för bekämpning av narkotikahandeln. Beloppet ska fördelas över två år. Det är fem gånger så mycket, som USA gav Colombia år 1999. Det var Colombias president Pastrana, som begärt ökat bistånd. Merparten av biståndet ska gå till utbildningen av trupper och poliser för bekämpning av narkotikaproduktionen och smugglingen samt inköp av 63 militära helikoptrar. Det tredje området blir bekämpningen/utrotningen av kokaodlingar i landet. Dåvarande utrikesministern Madeleine Albright poängterade att biståndet skulle gå till knarkbekämpningen och inte till bekämpning av marxistiska rebellgrupper.

President Bill Clintons besök
Den 26 augusti år 2000 besökte president Clinton Colombia för att, som en talesman uppgav, visa solidaritet med det colombianska folket och president Pastrana. Mötet ägde rum i den från sjörövarromaner kända kuststaden Cartagena. Samma dag meddelade det amerikanska justitiedepartementet, att kokain till ett värde av över nio miljarder kronor beslagtagits. Spanare från tolv länder hade deltagit i tillslaget och över 40 personer hade gripits.

"Operation Befriare"
Under tiden 27 oktober–19 november år 2000 genomförde polisstyrkor i Västindien, Latin- och Sydamerika över 39 000 razzior mot plantager, distributörer och smugglare. Enligt uppgift från USA:s narkotikabekämpningsorganisation ledde operationen till följande beslag:
• 27 ton marijuana
• 18 ton kokain
• 82 170 ecstasy-tabletter
• 90 ton kemikalier för drogtillverkning
• 197 skjutvapen
Dessutom greps 2 876 personer, 94 fabriker för narkotikatillverkning stängdes och 24 kvadratkilometer odlingar brändes. Operationen var den tredje största under året i en serie av försök att minska den omfattande narkotikahandeln i regionen. En av de gripna personerna var Martires Pulino Castra, som misstänks leda ett stort nätverk av narkotikasmugglare. Två ton kokain beräknar myndigheterna att gruppen smugglar varje månad till USA.

Colombias kritik mot Venezuela
Den colombianska regeringens skärpta insatser mot narkotikamisshandeln har föranlett kritik från Venezuelas president, den vänsterpopulistiske Hugo Chavez. Denne har kontakter med Farc-gerillan, vilket enligt den colombianska regeringen gör honom till ett hot mot stabiliteten i regionen. I slutet av november år 2000 möttes venezuelanska regeringsrepresentanter med Farcgerillan i staden Caracas. President Chavez är i sin tur kritisk mot, att USA ger tretton miljarder kronor till Colombia för narkotikabekämpning. Colombias regering anser, att Venezuela blandar sig i Colombias inre angelägenheter. Colombia anser dessutom, att Venezuela har kränkt colombianskt territorium. Gränsproblemet mellan länderna är av gammalt datum.

Journalister i Colombia lever farligt
Det är känt att journalister lever farligt i Colombia. Varje år dödas ett stort antal. Under de första elva månaderna år 2000 dödades tretton journalister. Det trettonde mordet skedde i staden Florencia i södra Colombia. Enligt uppgifter från en nyhetsbyrå hade två beväpnade män trängt sig in hos journalisten och skjutit honom till döds med tre pistolskott. I ett uttalande den 22 november år 2000 krävde UNESCOs generaldirektör Koichiro Matsura, att FNs medlemsstater vidtar kraftfulla åtgärder för att gripa och rannsaka dem, som mördar anställda inom massmedia.

Uppmaning till statsminister Göran Persson
På Aftonbladets Debatt den 26 december år 2000 skriver en rad riksdagsledamöter och andra mer eller mindre kända personer: "Jobba med EU för fred i Colombia, Persson!" Skribenterna anser att Persson har ett stort ansvar, för att våldet i Colombia äntligen upphör, detta i egenskap av EU:s ordförande från årsskiftet. "Som motprestation för det europeiska engagemanget kan Sverige och EU ställa upp vissa kriterier för samarbete", skriver gruppen. "Det gäller bl.a. de mänskliga rättigheterna och en överenskommelse mellan de väpnade grupperna." Vidare skriver gruppen: "Bara under 1990-talet har cirka 35 000 människor dött direkt i inbördesstriderna, över 1,5 miljoner människor har tvingats på flykt i sitt eget land. Endast i Angola och Sudan finns fler internflyktingar. Utöver offren för väpnade attacker och kidnappningar genomförs mer än 30 000 mord per år. Mer än hälften av världens alla mord på fackligt aktiva utförs i Colombia". Gruppen skriver också att det inte finns någon lätt lösning på konflikten. "Farc-gerillans försök under 1980-talet att bli en del av det politiska systemet genom bildandet av vänsterpartiet Unión Patriótica besvarades med systematiska mord på 3 000 av partiets aktiva medlemmar… Gerillagrupperna tar inte hänsyn till civilbefolkningen i sina attacker och ofta är anfallen riktade mot poliser, som arbetar med narkotikabekämpning". Högermilisens grupper står för drygt 70 procent av alla kränkningar. Skribenterna uppmanar slutligen regeringen att utnyttja tillfället till att verka för bl.a.

USA-överste dömd för knarkbrott
I medio av juli år 2000 dömdes den amerikanske översten James Hiett av en domstol i New York till fem månaders fängelse och fem månaders husarrest för knarkbrott. Brottet bestod i att Hiett hade hemlighållit hustruns, Laurie Annes, smuggling av heroin till New York under den tid hennes make tjänstgjorde i Colombia, som militärchef på den amerikanska ambassaden samtidigt som han ledde knarkbekämpningen. Mrs Hiett smugglade ut sex kilo heroin till ett värde av drygt 5,6 miljoner kronor. Smugglingen skedde mellan maj och juni 1999. Mrs Hiett dömdes i maj 2000 till fem års fängelse. Hon erkände brottet och uppgav, att hon använt ambassadens postservice för transport av heroinet. Detta hade skickats i sex paket från Bogotá till New York. Makarnas brott har naturligtvis väckt stor uppmärksamhet, inte minst i utlandet. Myndigheterna i Colombia upprördes över de låga straffen i USA.