OPERATION WRECKER
– ett tragiskt 25-årsminne
Av Göran Bohlin
Det är i år 25 år sedan den brittiska tullen med assistans av svenska tullkriminalen kunde avsluta Operation Wrecker. Den 20 oktober 1979 kunde 1225 kg cannabis tas i beslag i London. En stor smugglarliga kunde sprängas. Priset blev högt. För första gången mördades en brittisk tulltjänsteman under en pågående narkotikaoperation. Narkotikan transporterades i en specialkonstruerad container från Pakistan via Wallhamn på Tjörn till Felixstowe och London i Storbritannien.
Tisdagen den 25 september 1979 började som vilken dag som helst. Efter sedvanliga morgonrutiner med frukost, fritids och skola hemma i Björndammen, Partille var jag på väg till jobbet på tullkriminalen i Östra Nordstan, Göteborg. När jag kom in på kontoret blev jag inkallad till min chef Carl-Eric Nordeke. Han förklarade att brittisk tull hade vänt sig till tullstyrelsen i Stockholm rörande ett cannabisärende. HMCE (Her Majesty Customs & Excise) misstänkte på mycket goda grunder att en preparerad container skulle gå via den bohuslänska containerhamnen Wall-hamn på Tjörn till England. Jag var vid den tiden utredare och ställföreträdande tullkrimchef. Jag blev beordrad att tillsammans med spanarna Willy Borgstedt och Curt-Göran Reinhold medverka i det aktuella ärendet.
Det internationella tull- och polissamarbetet utvecklas
Brittisk tull hade under senare hälften av 70-talet varit mycket framgångsrik med att slå ut stora cannabisligor. Detta till stor del beroende på det allt effektivare internationella samarbetet. Brittisk tull var föregångare när det gällde att placera ut sambandsmän i vitala narkotikaländer. På ett av tullens cannabisteam i London arbetade George O´Brian. Han kunde på plats i Göteborg berätta att man nu var ännu en omfattande cannabisliga på spåren. Spaningen på denna liga hade fått namnet ”Operation Wrecker”. Ligan hade sin bas i Fareham mellan Southampton och Portsmouth på engelska sydkusten. Ligan leddes av Colin ”The Duke” Osbourne och Leonard ”Eddie” Watkins. De hade träffats på kåken och bestämt sig för att starta upp en verksamhet med kalkylerad god avkastning: cannabissmuggling.
Affärsidén var att transportera legalt billigt gods med låga försäkrings- och transportkostnader i containers mellan Pakistan och Eng-land. På återresan till England skulle man bipacka stora mängder cannabisharts i en falsk containerbotten. Det var alltså containern som var det intressanta. Sagt och gjort. Fabriksnya containers skulle inköpas. Det gällde också att värva förstående affärskompanjoner. George Francis hade dels åkeriet G.E. Francis Transport Ltd, dels en egen export/importfirma. En Jimmy Johnson tillkom. Han var expert på att specialdesigna containers, dvs. tillverka smuggelgömmor i dem. Watkins själv var innehavare av firman Edward Bear Motors på Station Road i Fareham. Firman utgjorde ligans fasad för smugglingsoperationerna. Firman hade en legal del med bilverkstad och en illegal del med tillverkning av dubbelbottnade containers. Man behövde också någon som var expert på all pappersexercis i samband med import och export. Valet föll på George Theodosiades.
Verksamheten startades upp i mitten på 70-talet. Tre smugglingsoperationer genomfördes utan problem. I slutet på 1978 sändes ännu en container till Pakistan som där preparerades med 1 250 kg cannabisharts. Ligan lyckades tappa bort containern i Karachis hamn. Osbourne och Watkins lät sig inte nedslås av detta. De köpte en ny container. Samma procedur. En container sändes till Pakistan där den preparerades med 1225 kg cannabisharts. Även under denna smugglingsoperation började det krångla till sig för ligan. Arhiris Shipping som skulle ta containern till England gick i konkurs. Svenska O T Shipping tog över deras kontrakt. Detta innebar att rutten kom att gå via Wallhamn till Felixstowe i England. Det var då svensk tull kom med i bilden. Den aktuella containern togs ombord i Karachi på fartyget ”Emirates Express” för vidare transport till Europa och Sverige.
Wallhamn – the Swedish Connection
Den 26 september for O´Brian, Borgstedt, Reinhold och jag upp till Wallhamn. Enligt till tullen inlämnade manifest (godsförteckning) skulle containern redan finnas i Wallhamn. Nu gällde det först och främst att diskret hitta rätt container och därefter att än mer diskret försöka få bekräftat att containern innehöll cannabis. Det kan vara lättare sagt än gjort i ett hamnområde bland lyhörda stuveriarbetare, truckförare, skjulpersonal, speditörer och andra som snabbt noterar om tullen är intresserade av något objekt. Luren till tidningarnas tipstelefon är inte långt borta. Efter att ha sökt bland omkring 900 containers fann O´Brian vad vi sökte. Brittiska tullkriminalen hade en bra beskrivning på containern. De hade lyckats fotografera den under spaningen i England. Den var 20 fot, grå och dörrarna var upphängda i tre gångjärn istället för som vanligen fyra. Det enda O´Brian var osäker på var containernumret eftersom detta ibland ändrades.
Nästa steg var att få in containern i ett av hamnskjulen för att där undersöka den – helst utan publik. Vi fick hjälp av tullmästaren Lennart Tingström - som då var chef för tullstationen Wallhamn - att placera containern i ett hörn av lämpligt skjul. Tingström ordnade även diskret fram nödvändig service i form av truck, pallar, elström m.m. Av de underrättelser brittisk tull hade skulle cannabisen döljas av ett falskt golv i containern. För att kunna undersöka golvet lossade vi manuellt ungefär hälften av de 580 kartongerna i containern. Dessa var märkta TSL (Tesco Stores Ltd). Kartongerna innehöll gympaskor.
Nu kunde vi närmare syna golvet i containern. Vi skruvade bort ett järnbeslag på golvet längst fram i containern för att kunna blottlägga den masonitskiva som täckte golvet. Även denna skruvades bort. Vi fann då att botten utgjordes av solitt trä. Vi kom inte längre. Inte den vägen. Vi lade tillbaka skivan och skruvade fast såväl skiva som beslag. Vi lastade in kartongerna och tog med hjälp av truck ut containern ur skjulet.
Den lyftes upp på ett containerställ för att vi skulle kunna undersöka containern underifrån. Det visade sig att hela undersidan var täckt med svartmålad plywood. Vid en första anblick såg det ut som järn. Plywooden var omotiverad och saknade funktion. O´Brians teori var att den var ditsatt för att täcka svetsfogar. Tingström ordnade fram en elektrisk borr. O´Brian satte fingern på en bestämd punkt. Tingström borrade. Bingo! När Tingström drog ut borren var det fullt med cannabisharts på det. Efter fyndet fylldes borrhålet med Plastic Padding och målades över med svart färg. Även grus och jord smetades på.
Containern lyftes ner och placerades invid skjulet. Det var nu kväll och containern bevakades under natten av O´Brian, Borgstedt och Reinhold. Omedelbart efter fyndet gick O´Brian in på tullstationen i Wallhamn – detta var före mobiltelefonernas tid - och ringde upp sin chef i London. Det enda han behövde säga var: We´re in business. Därmed tryckte han också på knappen för en gigantisk operation som låg i startgroparna i England. Totalt deltog 120 tullare och poliser i Operation Wrecker.
Den 27 september togs containern ombord på det brittiska fartyget ”Valerie Express” för vidare transport till Felixstowe – en stor containerhamn nordost om London. O´Brian gick ombord och sökte upp fartygets befälhavare. Han legitimerade sig som en av HMCE:s tullkriminalare. Han förklarade för kaptenen att han hade ett visst intresse av en viss container ombord och ämnade följa med på överresan till Felixstowe. Kaptenen förstod.
Ungefär samtidigt var jag inne hos tullkriminalens chef Nordeke. Vi diskuterade rapporteringsrutiner. Ett ärende rörande som vi förstod 100-tals kilo cannabis är inget rutinärende. Det fanns absolut inget som tydde på att cannabispartiet eller delar av det var avsett för Sverige eller Norden. Nordeke informerade tullstyrelsen genom chefen för dåvarande Bevakningsbyrån Sigvard Falkenland. Vi hade beredskap ifall pressen skulle ringa. Otroligt nog förblev det helt tyst i svenska media. Långt senare såg jag en ganska dåligt underbyggd artikel i Kriminaljournalen. Denna beskrev enbart den dramatiska upplösningen av smugglingsdramat i London. Det är enda gången jag läst om operationen i svensk press. Glädjande nog var det i stort sett helt tyst även inom tullen om ärendet. Även om vi var helt säkra på att det rörde sig om cannabis i containern bad vi tullverkets laboratorium i Göteborg undersöka den cannabisbit som kom ut med borret. Utlåtandet löd:
”Mörkbrunt stycke av cannabisharts innehållande växtdelar av släktet Cannabis jämte en mindre mängd metallspån. Vikt 1,56 gram.”
Dramatisk upplösning i London
Den 29 september 1979 ankom ”Valerie Express” till Felixstowe. Precis som i Karachi med container nummer fyra lyckades ligan tappa bort denna sin femte laddade container. Troligen var det den oplanerade omvägen via Wallhamn som var orsaken. HMCE hade emellertid örnkoll på var containern fanns. Så småningom lyckades Theodosi-ades lokalisera den. Torsdagen den 18 oktober började den rulla mot London med LEP Transports dragbil PRV 334 S. Lasten av gympaskor lossades på TESCO´s lager och containern drogs tom till Francis firma Finland Yard i Surrey Docks. Nu höjdes också beredskapen för samtliga de tullare och poliser som ingick i Operation Wrecker.
Den 19 oktober ämnade Watkins dra containern till en parkeringsplats i södra London. Tullkriminalaren Peter Bennett och narkotikaspanaren John Harvey från Hamphirepolisen följde transporten. Watkins var till skillnad från Bennett beväpnad. Han hade en Beretta i jackfickan och två avsågade hagelgevär under sätet. Watkins kom fram till London under eftermiddagen. Han parkerade trailer och container på Lovell Street - en tvärgata till Commercial Road i stadsdelen Stepney i östra London. Han lämnade hytten för att ringa. Bennett och Harvey följde tätt efter till fots. Utanför puben Napier Arms vände sig plötsligt Watkins överraskande om och sköt mot Bennett som träffades i magen. Harvey var snabbt framme och fick ner Watkins på trottoaren. Under tumultet sköt Watkins även mot Harvey. Den kulan träffade dock honom själv. Watkins försökte springa från platsen. 76-årige pensionären Gregory Pell som var ute på en promenad med sin hund hade sett tumultet. Harvey ropade att han var polis och att Watkins skulle stoppas. Pell fällde Watkins med ett krokben, satte sig grensle över honom och bankade honom i huvudet med sin promenadkäpp. Harvey var snabbt på plats och försökte avväpna Watkins. Watkins Baretta hamnade på trottoaren. Samtidigt kom ytterligare tulltjänstemän och tre patrullbilar med beväpnad polis till platsen och strax därpå ambulans. Peter Bennett togs snabbt till sjukhus. Där kunde man bara konstatera att han avlidit av skottskadan. Watkins togs till Limehouse polisstation för de inledande förhören. På fredagskvällen greps 19 personer i ett första svep. Trailer och container drogs till Royal Navys hamn i Gosport för vidare undersökning. Under det närmaste dygnet gjordes ett antal tillslag i London och i regionerna Kent och Surrey. Den andre av ligans huvudmän – Colin ”The Duke” Osbourne – boende i Wallington, Surrey efterlystes. Han påträffades senare död under oklara omständigheter. Totalt greps 33 personer för inblandning i smugglingsförsöket.
Winchester Crown Court november 1980
Den 18 november 1980 var målet upp till förhandling i Winchester Crown Court. Gatupriset på de 1225 kilo cannabis som påträffades i containern uppskattades till 3 miljoner pund. Efter en sju veckor lång rättegång dömdes Watkins till livstids fängelse för smugglingsförsöket och för mordet på Bennett samt för mordförsök på Harvey. Samtliga i ligan ingående personer dömdes senare till mycket kännbara straff för sin del i smugglingsförsöket.
Avslutande egna reflektioner
Det finns idag tyvärr inga hotbildsanalyser i världen som indikerar att narkotikasituationen skulle ljusna. Det odlas och tillverkas mer narkotika än någonsin. Nya syntetiska preparat ser ständigt dagens ljus. Ungdomens nyfikenhet att testa olika preparat är globalt mycket stor – även om bilden i Sverige är ljusare än på de flesta håll. De som livnär sig på den illegala narkotikahandeln ligger alltför ofta steget före de narkotikabekämpande myndigheterna. Jag har som tulltjänsteman efter hand blivit allt mer stärkt i min uppfattning att nyckelordet för en framgångsrik narkotikabekämpning är samverkan. Ni har hört detta självklara påstående förut och ni kommer att få höra det igen. Samverkan internt mellan myndigheternas olika grupper och enheter liksom samverkan mellan myndigheter och länder är en grundläggande förutsättning för att vi skall ha den minsta chans att påverka eller åtminstone störa narkotikahanteringen. Jag var tullens sambandsman i London mellan 1997 och 2000 representerande samtliga Nordens tull- och polismyndigheter. Av naturliga skäl fick jag då insyn i och medverkade i en mängd narkotikaärenden där det internationella samarbetet mellan tull och polis var helt avgörande för framgång.
Jag tycker att ovan beskrivna Operation Wrecker är ett bra exempel på framgångsrikt internationellt samarbete mellan olika länders narkotikabekämpande myndigheter. I detta ärende hölls informationen inom en mycket snäv krets. Något som också borgade för framgången. Vi agerade utifrån devisen ”Need to know” och inte ”Nice to know”. Alla inom en myndighet måste inte veta allt. Av taktiska och operativa och inte minst av säkerhetsskäl skall viss information inte spridas utanför berörd ansvarig krets av tjänstemän.
Anm.: George O´Brian heter i verkligheten något annat. Artikeln har faktagranskats och godkänts av HMCE, London (oktober 2004).