Den vinstgivande handeln med opium mellan Indien och Kina vid mitten av 1800-talet skapade en särskild fartygstyp, opiumclippern. Hon representerade sin tids främsta skeppsbyggnadskonst och svarade för en stor del av dåtidens opiumtransporter.

År 1644 översteg tatarerna kinesiska muren och med förde opium. Ännu ett århundrade därefter hade opiumhanteringen ringa utbredning i Kina. Medlet användes huvudsakligen för behandling av sjukdomar. Införseln till Kina uppgick 1767 till endast 200 kistor (à 70 kilo). Mer omfattande handel uppkom efter att Brittiska ostindiska kompaniet 1773 sände sin första last med opium till Kina.

Västerlänningarna fann opiumhandeln givande, särskilt som den ingick i motaffärer till all dyrbar import av porslin, siden m.m. från Kina. Tidigare hade de kinesiska varorna huvudsakligen betalats i silver, men det hotade att dränera västerlänningarnas valutareserver. Opium kunde säljas med god förtjänst. Verkningarna på folkhälsa och socialt liv brydde man sig inte om.

Redan 1796 hade opiummissbruket nått sådan omfattning att Kinas regering utfärdade stränga förbud. En kungörelse utfärdad 1801 av kejsaren Kia-King beskrev vådorna av opiumrökningens vana i de kraftfullaste ordalag. En serie tavlor framställde en opiumrökares utveckling till total misär. Det torde vara historiens första regeringskampanj mot narkotika.

Ur kinesisk synpunkt var opiumhandeln att betrakta som smuggling och en samhällsfarlig brottslighet. Kineserna saknade emellertid kraft att hindra denna allt öppnare kommers. För västerlänningarna var detta en helt fri handel, som fick allt större omfattning på 1830-talet.

Européer, främst britter och fransmän, gjorde stora profiter på opium. Britterna utnyttjade sitt opiummonopol i Indien för att producera mer och mer opium med avsättning i Kina. År 1837 hade den otillåtna införseln till Kina ökat till 40.000 kistor, året därefter till 48.000 kistor.

Särskild fartygstyp

Handeln skedde under stor konkurrens. För att få snabbare transporter utvecklade britterna på 1830-talet en särskilt fartygstyp, som sedermera kom att kallas "opiumclipper". Den utgjordes av mindre segelfartyg av typen bark, brigantin eller skonare. Som förebild för många av de första användes ett amerikanskt sjörövarfartyg, men även traditionella segeljakter fick göra tjänst. De goda förtjänsterna motiverade att man seglade med förhållandevis små men snabba fartyg.

Opiumclippern byggdes ofta i Indien av brittiska skeppsbyggare. Den hade vanligen en lastkapacitet i storleksordningen 200–400 kistor opium.

På 1850-talet breddades den internationella konkurrensen, när amerikanska fartyg, s.k. "Yankee clippers", gjorde entré.

Kinesiska regeringen blev allt mer oroad över smugglingen. År 1839 tog den kinesiska regeringen 20.000 kistor opium i beslag hos engelska köpmän i Kanton och förstörde partiet genom bränning. Beslaget blev signalen till militär intervention från britternas och fransmännens sida. Under tre år pågick det s.k. opiumkriget, som i praktiken var ett kolonialt handelskrig. Vid freden 1842 tvingades Kina att öppna sina kusthamnar för mer eller mindre okontrollerad kommers med opium och andra varor. Opiumimporten steg till över 75.000 kistor årligen. Ostindiska kompaniet beräknades ensamt göra en årlig inkomst av opiumhandeln på mer än tio miljoner pund sterling.

Efter ett nytt krig 1858 blev Kina i praktiken helt skyddslöst mot västerländsk kolonisation. Opiumrökningen ökade kraftigt. Kinesen liggande i opiumdvala blev en sinnebild för befolkningens förslavande under främmande makter.

Internationellt samarbete

Situationen förändrades först efter år 1900. Boxarupproret 1905 riktades till stor del mot opiumhandeln, men det slogs ner av västerländska trupper. En internationell opiumkommission träffades i Shanghai 1909 för att beskriva problemets omfattning. Ur detta arbete kom sedan den första internationella opiumkonventionen 1912 med regler om handeln med opium. Där­efter ingicks allt fler konventioner, som numera är sammanskriva i Förenta Nationernas narkotikakonventioner (1961, 1971 och 1988).

Opiumclippern konkurrerades på 1860-talet ut av ångfartygen. Men under några årtionden var hon droghandelns härskarinna och bidrog till att furnera droger till ett missbruk, som ännu efter 150 år alltjämt florerar i Orienten.