Presidentbroder dömd för mord och narkotikabrott

Den 21 januari 1999 dömdes Raul Salinas, bror till Mexikos förre president Carlos Salinas, till 50 års fängelse för mord, narkotikabrott och för att olagligen ha tillskansat sig en förmögenhet på arton miljoner dollar under sin tid som regeringsmedlem.

Domen ansågs vara en stor seger för landets nuvarande president Ernesto Zedillo, som hade godkänt gripandet av Raul Salinas.
Målet kom att bli det mest uppmärksammade i Mexiko i modern tid.

Massmord av knarkmaffian i Mexiko

Efter maffialedaren Carillo Fuentes död på operationsbordet i juli 1997 ökade antalet kidnappningar och mord kraftigt i Mexiko. Enligt polisen var det många personer, som föll offer för interna utrensningar. Många av dessa offer visste för mycket om knarkmaffian och var därigenom obekväma.

Ciudad Juarez, en stad vid den amerikanska gränsen, blev en viktig punkt för maffian och samtidigt en viktig införselport av kokain, efter det att de colombianska kokainkartellerna i Medellin och Cali krossats.

I november 1999 informerades polisen om begångna mord och flera massgravar i närheten av Ciudad Juarez. Amerikanska CIA samarbetade med den mexikanska polisen i försök att lokalisera de massgravar, som det anonyma vittnet berättat om för polisen.

Undersökningarna gav till resultat, att polisen hittade resterna av över 100 personer, som uppenbarligen mördats av narkotikamaffian. Det var tidigare känt, att dussintals personer i Ciudad Juarez försvunnit spårlöst de senaste åren.

Informatören, själv en gång polisman, uppgav också, att den lokala polisen i Ciudad Juarez var starkt inblandad i knarkhandeln. Det var också känt, att många personer, som gripits av den lokala, uniformerade polisen, aldrig kommit tillbaka efter försvinnandet. Många polismän i staden uppgavs agera bödlar åt knarkmaffian.

President Clinton kommenterade den makabra upptäckten sålunda:
"Vi hade stora framgångar för några år sedan när vi besegrade ett antal colombianska narkotikakarteller, men en av bieffekterna av detta var att många operationer i stället flyttades till norra Mexiko. Detta är organiserad brottslighet av ett sällsynt brutalt slag".

Monacos dåliga rykte

I slutet av februari 1999 dömdes för första gången i Monacos historia en person för innehav av pengar, som härrörde från narkotikahandel. Domen löd på tolv års fängelse och betecknades som en sensation.

Det hela började den 7 juli 1995, då israelen Moshe Binyamin klev in på Banque Edmond de Rotschild med fyra resväskor och två kartonger fyllda med använda sedlar till ett värde av 40 miljoner kronor. Detta belopp ville han sätta in på ett konto. Bankpersonalen anade emellertid oråd och tillkallade polis. Mannen greps.

Furst Rainier, som under många år misstänkts för att ha skyddat misstänkta smugglare och penningtvättare, beslöt att rentvå sin familj från slika misstankar. En kampanj, kallad "Rena banker", sattes i verket. En, som tog kampanjen på allvar, var den unge domaren Charles Duchaine. Han kollade bl a Interpols register och fann en person, som var efterlyst och som regelbundet besökt Monaco.

Personen var Moshe Binyamin, som tidigare suttit av nio års fängelse för knarksmuggling i Brasilien och som var efterlyst av bolivianska myndigheter för smuggling av 800 kg kokain till Europa.

Domaren fick i sin iver problem med generalåklagaren, som på alla sätt försökte sätta käppar i hjulet för Duchaine. Detta ledde till åklagarens fall och fritt fram för Duchaine. Och den unge domaren lyckades få den misstänkte Moshe Binyamin dömd till tolv års fängelse.
Det borde finnas flera domare av Duchaines kaliber, inte minst i Sverige.

Dödligheten ökar bland knarkmissbrukare i Sverige

I en rapport i juni 1999 konstaterar narkotikakommissionen, att dödligheten bland narkotikamissbrukare ökar. De flesta av de avlidna är äldre än tidigare. Enligt rapporten är en minskning av narkotikamissbruket (främst injektionsmissbruket) det enda, som kan få ned dödligheten.

Antalet dödsfall i samband med narkotika har sedan mitten av 1970-talet varit förhållandevis lågt. Efter ökat missbruk av heroin ökade siffran i början av 1980-talet. År 1984 var antalet dödsfall 140 för att år 1996 ha stigit till 250. Två tredjedelar av dödsfallen inträffar i storstadsregionerna, dvs. i Stockholm, Göteborg och Malmö. Hälften av dödsfallen är relaterade till heroin.

Gerillaledare gripen i Peru

I mitten av juli 1999 greps i Peru 46-årige Ramirez "Feliciano" Durand. Han var den siste ledaren för den maoistiska gerillagruppen Sendero Luminoso (Lysande Stigen).

Durand tog över ledningen av gruppen sedan Abimael Guzman på ett spektakulärt sätt gripits år 1992. Guzman avtjänar ett livstids straff för bl a narkotikahandel och mord. Sendero Luminoso har sedan början av 1980-talet spelat en viktig roll i Perus kokainproduktion och narkotikahandel.

Gripandet av Durand ansågs vara en framgång för president Fujimori, som tidigare med kontroversiella metoder krossat en annan gerillagrupp, nämligen Túpac Amaru.

Liga för penningtvätt sprängd i Melilla, Marocko

I juli 1999 slog polisen till mot en bank i den spanska staden Melilla i Marocko, efter det att polisen en längre tid misstänkt, att pengar från narkotikaaffärer tvättades där. En uppskattning av polisen säger, att runt 25 miljarder kronor tvättats. I samband med tillslagen greps 48 personer. Pengarna härrörde bl a från cannabishandeln mellan de spanska enklaverna Ceuta och Melilla och Västeuropa.

Drogfritt fängelse i London

Som bekant är det svårt för fängelserna, inte minst i Sverige, att utestänga knarkhandeln. Det har vi fått många bevis för genom åren.

Utanför London finns ett fängelse, som kallas Downview. I början av 1990-talet var detta ökänt för våld, bränder och drogmissbruk. Heroinet flödade och den ena skandalen efter den andra blev omskriven i media. Personalen bestämde sig då för att ta itu med problemen. Under sju år jobbade alla anställda i syfte att skapa en bättre miljö och för att utrota drogmissbruket.

Personalen har lyckats skapa ett gott förhållande till de intagna, som ofta talar om, när det förekommer knark på fängelset. Antalet förseelser har minskat och stämningen har blivit god. Många, som ska avtjäna sina straff, försöker att bli placerade här. Den, som tas in, måste dock underteckna en handling, vari han lovar att följa fängelsets regler och att låta sig drogtestas.

En f d intagen med drogproblem har efter avtjänat straff anställts på fängelset som drogbehandlare.

Filosofin bakom behandlingsformerna och det drogfria fängelset är, att narkotikan ligger bakom det mesta. Går den att utrota, kan mycket annat också utrotas.

Militärkuppen i Pakistan

Den 12 oktober 1999 intogs flera strategiska byggnader, bl a den statliga televisionens högkvarter, i Pakistans huvudstad Islamabad av militära styrkor. Premiärminister Nawaz Sharifs residens omringades av soldater. Senare meddelades officiellt, att militären avsatt landets civila regering.

Även flygplatser och regeringsbyggnader utanför Islamabad blev ockuperade av militärstyrkor.

Indien skärpte sin militära beredskap med anledning av statskuppen i Pakistan.

Orsaken till kuppen mot Sharif var, att han avskedat arméchefen Pervez Musharraf. Ett år tidigare hade Sharif avskedat den tidigare arméchefen Jehangir Karamat, sedan denne kritiserat regeringens politik i Kashmirkonflikten med Indien. Pakistanska trupper stödde infiltrationen av islamistiska styrkor i den indiska delen av Kashmir, något som Sharif först förnekat. Efter påtryckningar från USA tvingades Sharif dra tillbaka sina styrkor, vilket försvagade hans ställning.

Sharif konkurrerade med Benazir Bhutto om makten. Han förlorade dock, när hon blev landets första kvinnliga permiärminister. Sharif efterträdde president Zia ul-Haq, när denne omkom i en mystisk flygolycka år 1988. Denne hade i sin tur tagit makten vid en militärkupp år 1977 och sen låtit avrätta Zulfikar Ali Bhutto, Benazir Bhuttos far.

Det har alltid stormat kring Sharif, som misstänks för inblandning i knarkhandeln. Han har å sin sida anklagat andra politiska ledare i landet, bl a Benazir Bhutto och hennes make, för inblandning i korruption och knarkhandel. Korruptionen på högsta nivå gör det möjligt, enligt bedömare, för narkotikaindustrin att frodas. Opium och heroin produceras i stor omfattning i Nordvästprovinsen, där centralregeringen inte har kontroll över alla områden.

Under de senaste åren har dock odlingen av opievallmon och produktionen av heroin till stora delar flyttats över till Afghanistan.

Narkotikan från Nordvästprovinsen smugglas genom landet till Karachi i söder, varifrån den smugglas ut till världsmarknaden. Sharif och Benazir Bhutto har båda haft svårt att värja sig för anklagelserna om inblandning i knarkindustrin. Båda har i egenskap av premiärministrar lovat att ta itu med knarkproblemen, dock utan större framgång.

Afghansk opiumproduktion ökade under år 1999

En rekordartad ökning av opiumproduktionen kunde konstateras i Afghanistan under år 1999. Inte mindre än 4 600 ton tillverkades, vilket räckte till 460 ton heroin. Landet har blivit världens största producent av opium de senaste åren, något som i hög grad oroar FN.

Enligt FNs byrå för internationell narkotikakontroll fördubblades opiumproduktionen förra året. Odlingen av vallmon har spritts till tidigare icke utnyttjade områden. Enligt FN svarar Afghanistan för närvarande för 75 procent av världens opiumproduktion.

En av orsakerna till ökningen i Afghanistan är gynnsamma väderleksförhållanden och det faktum, att Pakistans odlare flyttat över sina odlingar till Afghanistan pga den skärpta narkotikabekämpningen i Pakistan. En annan viktig faktor är talibanernas kontroll över landet. Talibanerna tar ut skatt på vallmoskördar och heroinproduktionen. De är mycket beroende av inkomster för att kunna bedriva kriget mot den s k norra alliansen, som kontrollerar tio procent av landet.

Problemet är, att FN inte erkänner den islamiska rörelsen som Afghanistans regering. Den 14 november 1999 införde FN vissa sanktioner mot landet som en reaktion mot talibanernas vägran att utlämna Usama bin Ladin. Denne är internationellt efterlyst för flera terrordåd, bl a mot USAs ambassader i Kenya och Tanzania år 1998.

FN-sanktionerna har tyvärr ökat talibanernas beroende av knarkinkomsterna. Pakistan är ju ett av tre länder, som erkänt talibanerna som makthavare.

Narkotikan från Afghanistan smugglas till Iran, genom Turkiet eller Kaukasus och vidare till Västeuropa. Andra smuggelvägar går via Pakistan med båt till Iran och länderna runt Persiska viken för vidare befordran till Europa. Kaspiska havet används i ökad utsträckning som smuggelväg från Afghanistan till Europa via Turkmenistan och Ryssland.

Enligt FN har också missbruket av heroin ökat i de länder, som berörs av smugglingen. Iran tycks dock enligt FN ha gjort stora insatser för att stoppa smugglingen. Inte mindre än 80 procent av världens beslag av heroin görs i Iran.

Talibanernas krigskassa

I samband med ett seminarium i Pakistan i februari år 2000 framkom bl a, att talibanerna disponerar en krigskassa på minst en miljard kronor. En känd journalist och forskare, Ahmed Rashid, uppgav bl a, att talibanerna förfogar över drygt 100 miljoner dollar, pengar som finansierar deras krig mot oppositionen i Afghanistan. En stor del av dessa pengar kommer från handeln med opium och heroin.

Afghanistan har sedan decennier ett avtal med Pakistan om fri transitering av varor från hamnen i Karachi. Varorna förs i förseglade lastbilar genom Pakistan och in i Afghanistan. Så snart de anlänt dit, smugglas de tillbaka till Pakistan, där de säljs på stora marknader med god förtjänst.

Mellan 60 000 och 80 000 pakistanier har kämpat på talibanernas sida under de senaste åren.

Folkomflyttning i Burma

Den alltid välinformerade Bertil Lintner, baserad i Bangkok, skriver den 23 januari i år i SvD, att regeringen i Burma tvångsförflyttat 50 000 människor. Dessa personer bor utmed gränsen till Kina. Orsaken sägs vara att "få bort dem från opiumproduktionen", enligt en talesman för regeringsjuntan i Rangoon. Samtidigt har regeringen begärt hjälp från FN för att "eliminera all opiumproduktion i Burma inom loppet av fem år".

Under en presskonferens uppgav juntans talesman, att en av juntans rådgivare, den som föreslagit förflyttningen, var en av den Gyllene triangelns mest ökända knarkkungar, nämligen Wei Xue-gang. Amerikanska narkotikabekämpningsmyndigheter har satt ett pris på 15 miljoner kronor på hans huvud.

De människor, som förflyttas/förflyttats, tillhör bl a Wafolket, som traditionellt varit beroende av opium som handelsvara. Fram till år 1989 kontrollerades Wafolket och opiumproduktionen i regionen av kommunistpartiet. Därefter har Wafolket haft ett särskilt stilleståndsavtal med regeringen. Wafolket har, liksom de flesta andra rebellgrupperna, en egen armé.

Enligt amerikanska bedömare har opiumproduktionen mer än fördubblats, sedan stilleståndsavtalet slöts. Enligt samma källor ligger Wei Xue-gang bakom en massiv produktion av både opium/heroin och amfetamin.

Den verkliga orsaken till folkomflyttningen uppger källor vara, att Wei vill stärka sina nya fästen utmed den thailändska gränsen.

Amerikanska myndigheter har starkt kritiserat samarbetet mellan den burmesiska regeringsjuntan och Wei och de andra knarkkungarna i den Gyllene triangeln. Härom året sa USAs utrikesminister Madeleine Albright bl a: "Knarkhandlare som tidigare var tvungna att gömma sig och sina mulåsnekaravaner i djungeln är nu ledande personer inom Burmas officiella ekonomi och politiska liv".

I januari i år beslagtog den thailändska polisen på Bangkoks flygplats inte mindre än 120 kg heroin vid ett enda tillfälle. Lasten var på väg till USA. Partiet kom från det område dit den burmesiska juntan flyttat tusentals personer.

Trots att knarkkungen Khun Sa uppenbarligen gett upp sin verksamhet för några år sedan, när han slöt ett avtal med den burmesiska regeringen, fortsätter narkotikasituationen i landet att försämras.

Amfetaminfaran i Thailand

Missbruk av amfetamin har länge varit ett problem i Thailand. Bland taxi- och långtradarchaufförer har amfetamin funnits tillgängligt i många år. Det har kunnat köpas till ett lågt pris på bl a bensinstationer.

Under de senaste åren har amfetaminmissbruket spritt sig som en löpeld inte minst bland ungdomarna. Via Thailands nordligaste stad, Mae Sai, smugglas dagligen stora mängder metamfetaminer i form av små skära eller bruna piller. Tillverkningen av dessa sker på den burmesiska sidan av gränsen i laboratorier, som drivs av privatarméer allierade med den burmesiska militärjuntan.

Metamfetaminerna, som huvudsakligen tillverkas för smuggling till Thailand, är billigare än heroinet. Pillren är också lätta att gömma vid smuggling.

I Thailand kallas metamfetaminerna "ya ba", vilket betyder galenskapsmedicin.

Missbruket av drogen sprider sig snabbt framförallt i huvudstaden Bangkoks stora slumområden.

Priset för ett piller i gränsstaden Mae Sai är runt sex kronor. I Chiang Mai, 25 mil söder därom, säljs samma piller för tolv kronor. I Bangkok är priset 20 kronor per styck.

Den burmesiska juntan slöt flera fördrag runt 1989–1990 med flera av de rebellarméer, som bekämpar regeringen. Efter dessa fördrag fördubblades opium- och heroinproduktionen inom några år. Fördragen tillät nämligen privatarméerna att driva vilka affärer de ville inom respektive område. Ungefär samtidigt med att fördragen slöts började privatarméerna också att tillverka metamfetaminer. De har t o m tillverkat ecstasy.

Från thailändsk sida är det inte möjligt att angripa de laboratorier, som ligger på burmesiskt område, även om dessa ibland är synliga från thailändsk sida.

Yunnan-provinsen

Under de senaste åren har artiklar förekommit angående Kinas narkotikaproblem. När man talar om dessa, är det främst Yunnan-provinsen man avser. Av tradition har denna provins, en av de största i Kina, varit en transitprovins för heroinet från den Gyllene triangeln. Provinsen gränsar till Laos och Burma, vilket naturligtvis underlättar smugglingen.

För ett par år sedan bedömdes antalet narkotikamissbrukare i Yunnan till 40 000, vilket var en något lägre siffra än den, som angetts år 1990.

I spåren av knarkmissbruket följer också ett ökat antal hivsmittade personer. Således räknar man grovt med, att antalet ligger runt 200 000 för närvarande.

En rättegång i Kina

Expressens reporter Peter Kadhammar berättar i en artikel, att han tillsammans med sin fotograf fick tillfälle att bevista en rättegång i slutet av februari i år. Rättegången hölls i Shanghai och ärendet gällde två narkotikamisstänkta.

Den ene dömdes till 15 års fängelse, fyra år utan medborgerliga rättigheter och 20 000 yuan (ung. 19 000 kr) i böter.

Den andre dömdes till elva års fängelse, fyra år utan medborgerliga rättigheter och 5 000 yuan i böter.

Brottet: De hade förfogat över 196 gram heroin. Vid gripandet hade de tillsammans 16,7 gram på sig. Ingen av dem hade tillgång till en försvarsadvokat.

Många döda i Colombia

Enligt Colombias Rättsmedicinska Institut dödades i landet 50 359 personer under åren 1990–1998. Rapporten publicerades i januari 1999. Alla dessa människor dödades i staden Medellin, en gång säte för den starkaste kokainkartellen i landet. Orsaken till de många dödsfallen var den terror, som förre knarkkungen Pablo Escobar utsatte staden för under den nämnda perioden.
Under år 1998 var antalet dödsoffer i staden "endast" 2 877 personer.

Natten till den 9 januari 1999 mördades 14 personer i staden San Pablo i norra Colombia. Det var en dödsskvadron på högerkanten, som slog till mot offren, som släpades ut ur sina hem och sköts på öppen gata. Andra liknande styrkor dödade på tre dygn inte mindre än 60 personer.

Samtidigt som dessa mord ägde rum fördes förhandlingar mellan regeringen och Farc-gerillan, den marxistiska gruppen som kallar sig Revolutionära väpnade styrkor.

I slutet av februari 1999 fick Colombia, Mexiko och Peru godkänt av USA i kampen mot narkotikahandeln. Godkännandet är nödvändigt för att länderna ska få ekonomiskt bistånd från USA.

Fattigdomen i Colombia ökar

Fattigdomen i Colombia har ökat det senaste året efter ett år av ekonomisk kris. Samtidigt har regeringen försökt nå en uppgörelse med Farc-gerillan, som beräknas ha runt 17 000 medlemmar. Den andra gerillagruppen, ELN, gjorde sig under år 1999 skyldig till bl a flygplanskapningar, kidnappningar och väpnade attacker.

Bekämpningen av narkotikaproduktionen försvåras av, att bönderna ofta saknar alternativ till odling av kokabusken. Inkomsten av kokaintillverkningen är den viktigaste inkomstkällan för tusentals s k fattigbönder.

USA har, som vanligt är man böjd att säga, bjudit Colombia ett biståndspaket, denna gång omfattande 1,6 miljarder dollar som hjälp till bekämpningen av narkotikahandeln. Om kongressen godkänner president Clintons förslag till bistånd, kommer militären att få 75–80 procent av biståndet.

Skrämmande situation i Latinamerika

Tidningen TIME för den 6 mars i år beskriver i en artikel den skrämmande situationen i Latinamerika, speciellt i Colombia. Enligt de senaste rapporterna från bl a spionsatelliter konstateras, att Colombia år 1999 producerade 520 ton kokain. Samtidigt meddelade USAs s k knark-tsar, Barry McCaffrey, att Colombias opiumproduktion ökat med 23 procent under föregående år.

McCaffrey meddelade också, att 80 procent av det kokain, som smugglas till USA, kommer från Colombia. Antalet dödsoffer i kokainmissbruk i USA var förra året 52 000.

Trots att Medellin- och Calikartellerna krossats, har således kokainproduktionen ökat avsevärt. Samtidigt har lyckosamma förstörelseprojekt satts igång i Peru och Bolivia. Dessa projekt har minskat kokainproduktionen med två tredjedelar i Peru och med hälften i Bolivia.

Orsaken, åtminstone den främsta, till utvecklingen i Colombia var, att Medellin- och Calikartellerna ersattes av ett 40-tal andra organisationer, som är svåra att tränga igenom. I samband med att situationen för odlarna blev svårare i Peru och Bolivia, flyttade odlarna till södra delarna av Colombia. Där har Farc-gerillan haft kontroll över regionen en längre tid.

Knarkkungar gripna i Colombia

I mitten av oktober 1999 grep den colombianska polisen 30 av landets främsta narkotikahandlare. Detta skedde i samarbete med USA, Ecuador och Mexico.

Det var ett hårt slag mot knarkhandlarna och ansågs vara det mest lyckade sedan Medellin- och Calikartellerna krossades. Operationen hade enligt uppgift planerats under ett års tid. Flera av de gripna riskerar att utlämnas till USA.

Bland de gripna finns den ökände storsmugglaren Fabio Ochoa och Colombias nye narkotikakung, Alejandro Bernal Madrigal.

Rekordbeslag av cannabis i Frankrike

I mitten av februari 1999 beslagtog franska tullare inte mindre än 23,5 ton cannabis från en estnisk fisketrålare i Engelska kanalen. Knarket låg gömt bland 170 ton fisk i trålarens lastutrymme. Polisen tror, att narkotikan kommit från Marocko och var ämnat för Europa.

Socialministern vill skärpa narkotikalagstiftningen

Efter kritik för tystnad i narkotikafrågan, skrev socialministern Lars Engqvist i en artikel för SvD den 23 mars i år bl a, att han verkar för "en restriktiv narkotikapolitik både nationellt och internationellt". Han skriver: "Så länge det finns någon som använder narkotika kommer jag envist att arbeta för att få bort bruket. Det finns ingen acceptabel nivå på antalet människor som hamnar i drogträsket. Varje människa som räddas är en vinst för samhällsgemenskapen".

Engqvist skriver också, att polisen måste ges goda förutsättningar för att "arbeta aktivt mot narkotika och se till att lagarna följs".

En nationell ledningsgrupp har tillsatts med uppgift att leda arbetet mot alkoholmissbruk och bruket av narkotika.

"I grunden har narkotikabruket sociala orsaker", skriver Engqvist. "Det går inte att skapa ett narkotikafritt samhälle om vi inte undanröjer de sociala orsakerna till att drogerna breder ut sig. Därför ska kampen föras över hela det politiska fältet… Det är dags för en skärpt narkotikapolitik både vad gäller mål och medel… Målet är ett narkotikafritt samhälle".

Den 24 mars kritiserar SvD Engqvist för att sakna "något substantiellt att komma med för att kunna fånga mediekårens intresse… Och varför motsätter sig inte socialministern den över 15 år gamla försöksverksamheten med utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare i Malmö och Lund? Nu blev det i stället så att en riksdagsmajoritet (s, v och fp) i onsdags röstade nej till att avbryta försöket. Tycker socialministern att det går ihop med Sveriges totalförbud mot narkotika?"

En "ängel av stål"

I en artikel i Expressen den 30 mars i år kallas Aung San Suu Kyi "en ängel av stål". Hennes trogna i Burma kallar henne "Burmas ängel". År 1991 fick hon Nobels fredspris men kunde själv inte hämta det. Hennes man, Michael Aris, brittisk professor, och hennes två söner, hämtade priset. År 1999 dog hennes man. Hon fick inte närvara vid hans begravning, pga att hon då satt i husarrest. År 1998 testade hon den styrande militärjuntans good will genom en hungerstrejk. Efter sex dagar gav hon upp, huvudsakligen beroende på att hennes rådgivare uppmanade henne att göra så.

I artikeln, skriven av den norske journalisten Torgeir Norling, som intervjuat henne, uppger hon bl a: "Jag tror att fjolåret var det värsta hittills. Generalerna försökte krossa partiet (National League for Democracy) och många av våra medlemmar blev fängslade. Alla blev olagligt arresterade, inga anklagelser restes mot dem. De plockades helt enkelt in så att de inte skulle kunna jobba för partiet".

Enligt Aung San Suu Kyi har generalerna lättat på trycket något. Därför har folk kunnat delta i partiets möten de senaste åren. Flera partimedlemmar har t o m frisläppts från fängelser.

Nyligen blev en man dömd till tio års fängelse för att han lyssnat på radiostationen Voice of America. "Då", säger Aung San Suu Kyi, "förstår du vad det är för rättigheter befolkningen har i dagens Burma".

Fredspristagaren anser inte att de senaste tolv årens kamp för demokrati har varit förgäves.

"Även om vi inte har uppnått demokrati, så betyder det inte att ingenting har hänt. Vi har inte nått vårt mål men den tiden ska komma… Det är svaga människor som förtrycker", uppger hon.

Själv är nu Aung San Suu Kyi fri från sin mångåriga husarrest. Hon kan dock ej lämna Burma. Gör hon det, får hon inte återkomma, och självfallet vill hon följa en demokratisk utveckling i sitt land.

Hennes två söner har mist sitt medborgarskap i Burma. Men, enligt intervjuaren, utstrålar denna unika kvinna en nästan ofattbar styrka.

Paul Holmberg