Posttraumatisk stress

Av Heidi Joensuu

Luis Ramos-Ruggiero, Kris- och traumaenheten, Danderyds sjukhus, föreläste på SNPF-konferensen i Örebro om posttraumatisk stress, en sjukdom som inte syns men som orsakar flest arbetsskador per år.

Uniformsyrket är ett arbete där man ofta möter människor som upplever eller har upplevt traumatiska händelser. Att hjälpa sådana människor innebär oftast att man själv behöver hjälp med att bearbeta sina egna känslor genom s.k. debriefing. Erfarenheterna man får genom sitt yrke kan annars bli ens svaghet istället för ens styrka.

Enligt en undersökning gjord av ett försäkringsorgan har rån, hot och våld blivit de vanligaste orsakerna i Sverige till de drygt 3 000 arbetsskadorna per år. Dessa skador ser man inte utifrån och i många fall vet inte sjukvården hur man ska hantera dessa traumatiserade personer. Man kanske inte ens berättar om det man varit med om utan söker vård av en annan anledning. Stressyndrom kan även ge upphov till skam- och skuldkänslor, särskilt kanske för poliser som är till för att hjälpa andra människor.

Stress eller trauman kan definieras utifrån olika styrkor:

• Mild/moderat stress: vid ekonomiska problem, hälso-/äktenskapsproblem, arbetslöshet mm.

• Allvarlig stress: vid närståendes dödsfall i tidig ålder mm.

• Extrem stress: Olyckor som exempelvis tsunamikatastrofen.

• Katastrofal stress: Våld, våldtäkt, sexuella över- grepp, gisslansituationer, rån med påträngande dödshot.

Enligt Luis är det mest förödande för en människa att bli hotad eller utsatt för övergrepp av en annan människa, och ju närmare relation man har med personen desto värre är det. Katastrofal stress är med andra ord något som uniformsyrken ofta kommer i kontakt med och det ställer stora krav på den person som först möter ett offer för stark stress.

Vad ska man då göra? Jo, när en person är svårt traumatiserad är det mycket viktigt att någon säger: "Det är över nu". Man måste bryta traumat. Därigenom tar man bort hotet. Tala om detta för honom/henne om och om igen! När Luis undervisar krisgrupper är ett av hans enkla budskap: var där och servera kaffe. Att dricka kaffe är normaliserande och visar att traumat är över.

En traumatisk händelse kan vidare leda till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). En person med PTSD drivs av två negativa motorer: återupplevelser av den plågsamma händelsen å ena sidan och förträngning av minnena å andra sidan. Återupplevelsen sker oftast i sömnen och kan leda till att man vaknar var tredje timme p.g.a. mardrömmar, år efter år om man inte får behandling.

Risken att utveckla PTSD är högst för män som råkat ut för sexuella övergrepp. 65-70 % av alla män som utsatts drabbas. Sexuell tortyr av krigsfångar är vanligt och den som möter flyktingar ska därför vara observant på detta. Antagligen kommer de aldrig att berätta något, men risken för att de utvecklat allvarlig eller mycket allvarlig PTSD är mycket hög.

Först 1982 klassades PTSD med en diagnos och nästan 20 år senare kom de första läkemedlen mot sjukdomen. Att sjukdomen är allvarlig visar forskning om amerikanska soldater som deltog i Vietnamkriget. 58 230 soldater stupade och 1 900 rapporterades som saknade. Ungefär 100 000 bedöms ha dött av PTSD genom självmord, överdoser eller liknande. Alltså nästan dubbelt så många som dog i det faktiska kriget. När soldaterna kom hem trodde man att de var galna, idag vet man att de lider/led av PTSD och att det går att bota.

Alla poliser som är med i facket har en krisförsäkring som även gäller under fritiden vilken innebär att man inom 48 timmar kan få hjälp från Kris- och traumaenheten. För mer information om enheten – se www.krisochtraumacentrum.se