Sundsvallsmodellen
Enad linje mot narkotikan i arbetslivet ger effekter långt ut i samhället

Av Peter Sundberg

När Sundsvallsregionens största arbetsgivare bestämde sig för att skapa en gemensam policy för arbete mot narkotika fick det verkningar i hela regionen.

– Arbetsplatsernas informatörer går ofta ut i skolorna för att informera om narkotika. Då talar de klartext om att man måste vara drogfri vid test i samband med anställningen för att få jobb hos de största arbetsgivarna. Det får en klart avhållande effekt på ungdomars nyfikenhet på narkotika. Så säger mannen bakom det världsberömda Sundsvallsprojektet mot narkotika, Nils Gärdegård, numera rektor på Forsa folkhögskola.
I slutet av 1980-talet uppmärksammade flera stora arbetsplatser i Sundsvall narkotikaproblem på olika sätt. Det kunde röra sig om en anställd som inte fungerade i arbete och privatliv, men det var först någon anhörig som reagerade. Problemen kom upp till ytan. Tidigt stod det klart att det saknades gemensamma problembeskrivningar och än mer saknades gemensamma strategier för att hantera narkotikaproblem.
Medvetandet om narkotikans betydelse i arbetslivet kom samtidigt med en diskussion om ökad kvalitet och säkerhet. Papperstillverkaren SCA hade fått kritik mot fläckar i sina papper och kom fram till att det berodde på att någon spottade snus i pappersbanan. En obetänksamhet från en medarbetare kostade företaget stora pengar och omfattande bad image. När SCA skulle bygga om pappersbruket i Ortviken för mer än en miljard kronor, påpekade Pappers att så stora byggprojekt statistiskt sett drar med sig ett dödsfall per investerad miljard. Det kunde ingen acceptera, så säkerheten skärptes. I detta ingick även särskilda åtgärder mot missbruk. Man lyckades undvika dödsfall.
År 1990 började ett mer systematiskt samarbete. Flera stora arbetsplatser, bl.a. landstinget, SCA och Akzo Nobel, tog tag i problemen. Senare anslöt även kommunen. Alla insåg att det kunde finnas vinster i att samarbeta, bl.a. genom att hitta ett gemensamt förhållningssätt. Arbetsgivarna började en serie samtal. I bakgrunden som projektsekreterare och allmän fixare fanns Nils Gärdegård, erfaren aktivist inom narkotikaområdet. Ur arbetet kom en gemensam policy med allt från målsättning och utbildning till drogtestning och rehabilitering.

Hörnstenar
Två hörnstenar har gjort att den gemensamma policyn fått acceptans. Målsättningen är att arbets-platsen skall vara fri från narkotika och andra sinnesförändrande preparat. Missbruket skall bort, samtidigt som medarbetaren skall vara kvar. Man skiljer starkt på personen och beteendet. När en person upptäcks med missbruk svarar arbetsgivaren för stöd och rehabilitering.
– Sundsvallsprojektet gjorde att mottot ”Missbruket bort – medarbetaren kvar” blev allmänt accepterad norm för insatserna mot narkotika i arbetslivet, säger Gärdegård, inte utan viss stolthet. Arbets-
platsen erbjuder hjälp till förändring och drogfrihet.
Ute på arbetsplatserna fanns en skepsis när projektet skulle lanseras. Man hade haft dåliga erfarenheter av hur personer med drogproblem hade hanterats tidigare. Det fanns också en inställning att narkotikafrågan var en uppgift för polisen, tullen och socialtjänsten – inte för arbetsplatserna. Attityden svängde dock snabbt, enligt Gär-degård:
– I takt med att arbetsplatserna levde upp till den gemensamma policyn ökade acceptansen och förtroendet. Idémässigt ställer de flesta upp på vision och målsättning. Däremot tog det tid att skapa trovärdighet för det praktiska arbetet. I sista hand är det företagsledningens och fackombudens attityder som blir avgörande. Och det har till slut gått bra.

Viktigt rättsfall
Störst kontrovers vållade kraven på drogtester vid anställning. Striden kulminerade i Arbetsdomstolen 1991. Efter indikation om missbruk hade ett entreprenadföretag, Sunds-valls Ställning AB, fått krav på sig från SCA att agera. De genomförde då efter beslut i skyddskommittén drogtest för alla anställda. Några anställda vägrade att medverka. Arbetsdomstolen gav arbetsgivare rätt att genomföra drogtester, dock på vissa villkor.
– Rättsfallet blev ett skolexempel på hur man skall arbeta med drogtester. Vi fick klara riktlinjer, noterar Gärdegård, som själv var med i bakgrunden för att förbereda domstolsförhandlingen.
Rättsfallet fick betydelse även för andra arbetsgivares drogtestande och det utgör idag en del av den svenska modellen. Numera har man även slumpmässiga drogtest på stora arbetsplatser.
Sundsvallsprojektet har enligt Gärdegård fått omfattande effekter på inställningen till narkotika i hela regionen:
– Arbetslivet är en viktig normsändare. Man talar om vad som gäller i samhället. Budskapet om narkotika är enkelt – skall Du ha jobb här så skall Du vara drogfri. Och de flesta människor vill ha jobb. Arbetsplatserna är viktiga också för att nå föräldrar med fakta och attitydpåverkan.
Samarbetet mellan stora arbetsplatser i Sundsvall är ett exempel på en effektiv strategi på hur ett problem som narkotika kan hanteras i en region. Strategin tillämpas idag inom det brottsförebyggande arbetet. I det samarbetsprojektet finns även ett nära samarbete med Kriminellas Revansch I Samhället (KRIS). Boken Kriminalitet som livsstil av Gunnar Bergström inköptes i stor upplaga av SCA. Företagets VD skrev ett brev till regionens fängelseinterner, och brevet och boken utdelades genom Kriminalvårdstyrelsens försorg. I brevet rekommenderade VD kontakter med KRIS och diskuterar också en möjlighet till framtida anställning. SCA:s samarbete med KRIS har i några fall resulterat i anställningar av tidigare kriminella. Bokstafetten har nu tagits över av KUBAL, det stora aluminiumssmältverket i Sundsvall.
Samarbetet med tullen och polisen har varit bra. Nu skulle Gärdegård vilja utveckla samarbetet särskilt med polisen för att få med dem mer i utbildning och lägesrapportering på arbetsplatserna.

Internationellt intresse
Sundsvallsprojektet har rönt stort internationellt intresse. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har anlagt samma principer och mer eller mindre accepterat drogtester. Sundsvallsprojektets idéer finns enligt Gärdegård absorberade i ILO:s program ARMADA, även om de svenska erfarenheterna inte uttryckligen ställts fram som en specifik modell. Han uppfattar det som problematiskt att det inte finns någon självklar aktör som håller ihop erfarenheter och åtgärder på det internationella planet. Han skulle gärna se att svenska företag tog med sig erfarenheterna från Sundsvall till sina koncerner så att de kan bli internationellt normbildande, precis som SCA och svenska enheter inom Akzo Nobel gjort.
Ett internationellt genombrott fick modellen i alla fall 1999 vid en internationell konferens i Sundsvall. Den arrangerades i samarbete med bl.a. ILO och FN:s narkotikakontrollprogram (UNDCP).
Idag finns erfarenheterna samlade i boken Kan dom så kan vi (2001), med engelsk översättning Work-places Against Drugs – The Sundsvall Experience (2005).

Arbeta lokalt
Vad är då den viktigaste slutsatsen efter 15 års arbete mot narkotika i arbetslivet?
– Tänk globalt och handla lokalt! Frågorna måste ut i verksamheten, då kan man hitta lösningarna i vardagen.
På narkotikaroteln i Sundsvall anser kriminalinspektören Sture Wallentin att projektet varit värdefullt. För hans egen del har det betytt många kontakter, inte minst internationellt. Han hoppas att projektet skall fortsätta att utvecklas:
– Det är här det enda sättet att arbeta som spänner över ett helt område.

Nils Gärdegård • är född 1952 • utbildade sig till mentalskötare och arbetade bl.a. på Beckomberga och Sidsjön i tolv år • kom i kontakt med narkotikapolitik genom samarbete med Nils Bejerot • grundade 1981 Medelpadsfonden mot narkotika för att skapa en lokal mobilisering • är idag rektor för Forsa folkhögskola utanför Hudiksvall