Vietnam sträcker sig 160 mil längs Tonkinbukten, Sydkinesiska havet och Thailandviken i sydöstra Asien. Landgränsen går till stor del genom otillgängliga bergsområden. Den låglänta sydliga delen av landet domineras av det deltaland, som bildas, där floden Mekong rinner ut i Sydkinesiska havet.

Vietnam ligger i den tropiska regionen och en stor del av landet har hett och fuktigt klimat men väder och årstider varierar mellan olika landsdelar.

Vietnam har närmare 80 miljoner invånare. Minst 85 % av dem tillhör viet-folket, som dominerar politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Liksom andra länder i Sydostasien har Vietnam en stor kinesisk minoritet, främst koncentrerad till Cholon, som är en del av Ho Chi Minh City. Vietnam har också ett sextiotal andra minoritetsfolk, de flesta bosatta i bergsområdena.

Sedan 1986 är familjeplanering obligatorisk och föräldrar med fler än två barn riskerar straffskatter eller avsked från statliga tjänster.

Nästan fyra av fem vietnameser bor ännu på landsbygden men sedan 1990 har det skett en allt snabbare inflyttning av främst unga människor från landsbygden till städerna.

Vietnamesiska är ett enstavigt språk med sex tonlägen. Varje stavelse eller ord kan ha sex olika betydelser beroende på intonationen. Bland minoritetsfolken talas ett trettiotal språk och bland de välutbildade i den äldre generationen talas det fortfarande franska. I södra Vietnam spreds engelska under kriget och senare även i norr och nu är intresset för att lära sig engelska mycket stort.

Kultur

Tidigare var Vietnam starkt påverkat av Kina men under 1960- och 1970-talet kom amerikansk popmusik och underhållningsfilmer till Sydvietnam med de amerikanska trupperna. Staten och kommunistpartiet håller det socialistiska Vietnam i strama tyglar när det gäller kulturen. Friheten att uttrycka sig har dock ökat men samtidigt har de ekonomiska bidragen minskat.

Trots en snabb ekonomisk tillväxt under 1990-talet är Vietnam ett av världens fattigaste länder. Orsakerna till detta är bland annat kolonial utplundring, krig, centralstyrd vanskötsel och internationell isolering.

I mitten av 1980-talet genomfördes ekonomiska reformer efter påtryckningar från Sovjetunionen. Då var två tredjedelar av den vietnamesiska handeln med Sovjetunionen. Nu har Vietnam skaffat sig nya handelspartners i framför allt Ostasien, och de nya exportvarorna är olja och ris. Sedan 1986 utvinns olja i Sydkinesiska havet och nästan all olja exporteras eftersom Vietnam bara kan raffinera mycket små mängder själv.

Jordbruket är fortfarande den viktigaste näringsgrenen och sysselsätter nästan tre fjärdedelar av befolkningen. Grovt räknat är en fjärdedel av landets yta uppodlad. De viktigaste jordbruksområdena är deltalanden kring Mekong och Röda floden.

Den dominerande grödan är ris och på 1960-talet infördes nya sorter, som ger större skördar än den traditionella. Varje år utvinns två skördar genom gamla regleringssystem av vallar och kanaler. På senare år har även modern konstbevattning använts i Mekongdeltat. Förutom att den växande befolkningen måste mättas ska riset också räcka till export och Vietnam är nu världens tredje största risexportör.

De nya marker, som odlats upp under senare decennier, används främst till grödor, som inte är beroende av konstbevattning, t ex majs och sötpotatis. I högländerna odlas även kaffe, te, gummi och jordnötter.

Kriget lämnade efter sig invalider, änkor och föräldralösa barn – och på ett annat plan – prostitution, narkomani och kriminalitet. Även sjukdomar, som nästan var utrotade, kom tillbaka. Inte bara kriget var orsak till detta utan även massflykten ur landet då många läkare försvann. Läkarna har låga löner vilket skapar dålig arbetsmoral och tvingar dem att ta extraarbeten.

De offentliga sjukhusen och vårdklinikerna är svårt nedslitna. De statliga subventionerna till läkemedel minskar och privatsjukhus och kliniker börjar växa upp. Bara några miljoner offentligt anställda samt arbetstagare i enstaka privata företag är sjukförsäkrade.

Under kriget utsattes transportlederna för svår förstörelse. Reparationer pågår hela tiden men alla resor går långsamt och transportresurserna är begränsade, vilket bidrar till att hämma landets utveckling.

Turismen har ökat snabbt under 1990-talet och antalet hotell har mångdubblats. Sedan 1993 kan utlänningar resa fritt i praktiskt taget hela landet. Under 1996 besöktes Vietnam av ca 1,6 miljoner turister.

UNDCP

Den 16 februari promenerade vi till UNDCP:s lokaler i Hanoi och träffade Riikka. Hon berättade lite om UNDCP och de olika projekt som pågår i Vietnam just nu.

UNDCP står för United Nations International Drug Control Programme och grundades 1990. Programmet startades för att organisationen skulle spela en central roll i att främja internationellt samarbete mot illegal drogproduktion, smuggling och brukande av narkotika. UNDCP blev utsedd att ansvara för att koordinera och leda aktionerna. Huvudkontoret ligger i Wien och det finns kontor i 20 länder runt om i världen. Programmet verkar som en katalysator och ska underlätta internationellt samarbete av drogkontrollen.

UNDCP:s regionala center för Ostasien är ansvarigt för sex länder: Kambodja, Kina, Laos, Myanmar, Thailand och Vietnam. Dessa länder skrev på MOU = Memorandum of Understanding 1995.

Det övergripande målet för UNDCP är att underlätta drogkontrollsamarbetet mellan länderna i regionen samt att försöka uppnå ett konstant reducerande av världsomspännande drogproduktion, smuggling och användandet av droger. De är också ansvariga för att råda regeringarna i regionen i drogkontrollfrågan och hjälpa dem utveckla nationella drogkontrollprogram och policys.

UNDCP utvecklar program och projekt för att:
• utrota odling av illegala grödor, t ex. opium
• skaffa fram alternativa medel som levebröd för drogproducerande samhällen
• reducera efterfrågan på droger
• förbättra drogkontroll och lagstiftningen
• utbilda och informera polis och andra myndigheter för att dessa skall kunna bedriva en effektivare drogkontroll
• stärka institutioners ansvar för drogkontrollen.

UNDCP sponsras av bidrag från olika regeringar samt andra källor, över 90% av medlen består av bidrag. Budgeten från FN för 1998 och 1999 för hela UNDCP var på 145 miljoner US$.

UNDCP:s Regionala Center finns i Bangkok, dessutom finns det lokala kontor i Vientiane i Laos, Yangon i Myanmar och Hanoi i Vietnam.

De sex MOU-länderna och UNDCP godkände en gemensam Subregional Aktionsplan som syftar till att i huvudsak prioritera projekt för gemensamt samarbete. Planen revideras vartannat år för att de ska försäkra sig om att de arbetar samtidigt med den pågående drogsituationen.

Den nuvarande Aktionsplanen innehåller 13 subregionala projekt och av dem är det bara 4 som inte har påbörjats än. Den totala kostnaden för de 13 projekten är ca 22 miljoner US$ av vilka 50% har donerats av olika regeringar och internationella organisationer. Förutom dessa länders bidrag medverkar även de sex MOU-ländernas regeringar med olika bidrag. Det här avtalet är det första i sitt slag i världen. Även om det varierar hur mycket de olika länderna kan bidra med så ser det lovande ut att de menar allvar med att fortsätta med MOU aktiviteter. Det här konceptet har sedan kopierats i andra regioner som också är stora källor till illegal drog produktion.

Trots enorma ansträngningar från regeringen i Vietnam så har drogproblemen stadigt ökat när det gäller smuggling och användande av droger. De upplever också en ökning av drogrelaterade brott. Vietnam utgör en del av smuggelvägen av heroin från den ökända Gyllene Triangeln som består av Myanmar, Laos och norra Thailand. Det visade sig att antalet drogärenden hade ökat med 28 procent under 1999 jämfört med 1998.

I storstäderna såsom Ho Chi Minh City, Hanoi och Hai Phong ses en stor ökning av drogproblem. Unga människor och studenter i storstäderna ingår i högriskgruppen. Enligt regeringen i Vietnam så har 30 000 personer uppskattats vara narkotikamissbrukare och 8 000 av dessa sitter i fängelse.

Amphetamine Type Substances (ATS) finns redan i Vietnam och ATS som "hong phien" (rosa piller) och "thanh phien" (blå piller) med bokstäverna WY på ytan finns att tillgå för ganska låga priser, troligtvis som "sale promotion" för att skapa en marknad för dessa nya typer av droger.

Heroin och opium är fortfarande de mest använda drogerna. ATS har börjat användas och kommer troligtvis att bli ett stort problem inom några år.

Under 1999 utreddes 3 615 narkotikaärenden som ledde till åtal och rättegång. Dessa involverade totalt 5 411 personer. På olika nivåer inom rättsväsendet utdömdes sammanlagt 62 dödsdomar, 90 livstidsdomar och flera hundra fängelsestraff på 2–20 år.

Behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare i Vietnam är ganska dålig. Vården stannar vid avgiftning och det är bara en kort uppföljningsperiod. Detta har resulterat i att återfallsfrekvensen är hög.

Smittspridning av HIV ökar, genom att narkotikamissbrukarna lånar varandras använda sprutor och kanyler. The National AIDS Commitee rapporterade den 21 januari 2000, att det då fanns 17 371 HIV-smittade i Vietnam och av dessa hade 3 078 personer utvecklat AIDS. 1 594 personer har dött av AIDS.

Under en period mellan 1996–2000 assisterar UNDCP regeringen i Vietnam i 6 nationella projekt till en kostnad av 7 miljoner USD. Ett av dessa är ett utvecklingsprojekt, som syftar till att ersätta opiumodlingen med andra alternativ och till att förbättra levnadsförhållandena för minoritetsgrupperna i Ky Son. Vietnams regering är medveten om att det krävs omfattande socioekonomisk utveckling hos de opiumodlande etniska minoriteterna. De etniska minoritetsgrupperna i Ky Son är bl a Hmong, Kamu, Thai och Kinh.

I flera hundra år har opiumvallmo odlats i bergsregionerna i Vietnam och i andra länder i Sydostasien. Sedan 1993 har en snabb minskning skett av opiumodling i Vietnam från cirka 12 000 hektar till mindre än 500 hektar 1998.

1994 producerade Ky Son-distriktet i Nghe An-provinsen mest opium i Vietnam genom odling av 2 800 hektar, som producerade över 6 ton opium. Sedan dess har odling av opiumvallmo minskat snabbt och mestadels försvunnit under 1998–1999.

Ky Son är ett av de nio fattigaste distrikten i Vietnam. Distriktet består av ca 86 000 hektar bergigt land och ligger 460 kilometer sydväst om huvudstaden Hanoi.

Ky Son gränsar på tre sidor till Laos och Highway 7A går genom Ky Son. Sedan 1997 har Highway 7A blivit en viktig transportväg för narkotika, som kommer till Vietnam och för det ökande antalet heroinmissbrukare. Detta innebär att risken för HIV-infektion har blivit ett stort orosmoment.

Opium produceras i huvudsak i de mest avlägsna, ödsliga, underutvecklade och fattiga delarna av landet. De etniska grupperna har få alternativ när det gäller att odla grödor utöver opium.

Infrastrukturen är dålig men förbättras hela tiden. Tillgängligheten utökas genom byggande av nya vägar och befintliga vägar förbättras kontinuerligt. Tillgång till rent vatten i byarna har ökats och konstbevattning har införts. Målet är att utveckla en process för kontinuerlig självupprätthållande utveckling i området. För att nå detta mål så har projektet fokuserat sig på att bygga upp den lokala kapaciteten, förbättrad utbildning och sjukvård och till att stödja kvinnor i sin utveckling.

En bys stabilitet bygger på att byborna har bra mat och inkomster, tillgång till marknader och kreditmöjligheter. Självförsörjning av mat är ett mål, som eftersträvas genom odling av produkter, som kan omsättas på marknader till kontanter.

Vi blev skjutsade till polisens huvudstation, där vi träffade överste Oahn, Mr Thanh, Law Enforcement, och Mr Khiem, nationell koordinator. Mötet hölls i ett sammanträdesrum och var väldigt formellt. Kvinnorna, det vill säga vi och Riikka, satt på ena sidan och herrarna på den andra. Överste Oahn talade inte engelska utan Mr Thanh agerade tolk. Mötet inleddes med artighetsfraser och vietnamesiskt te.

Överste Oahn berättade, att polisutbildningen i Vietnam har tre nivåer. Första nivån nås efter 18 månader och de utexaminerade får graden sergeant. Andra nivån når man efter 3 år och tredje nivån når man efter 5 år på universitetet och då får man titeln löjtnant.

När vi frågade om lönen så fick vi ett svävande svar och vi förstod, att det var en fråga som de inte ville svara på. I efterhand fick vi reda på att en vanlig polis tjänar ca 3–400 000 dong i månaden (ca 200 kronor i månaden).

Polisen har fri uniform men enligt boken Lonely Planet arbetar ca 75 % i civila kläder. Vi fick inte något riktigt svar, när vi frågade överste Oahn om detta. Trafikpolisen bär uniform och deras utrustning består av batong, handfängsel och pistol. Polisbilarna och motorcyklarna är av japanskt märke och jeeparna är från Ryssland.

I Vietnam bryr sig regeringen mer om drogproblemen nu än tidigare. De har gett polisen det övergripande ansvaret att förhindra och förstöra narkotikan. Tidigare odlades opium i flera provinser men nu är det färre. Från att tidigare ha odlats på 14 000 hektar så finns det nu 12 hektar opiumfält.

Opiumodlingen är väldigt traditionell i Vietnam och man försöker nu få fram alternativa grödor för opiumodlarna. Varje år startar en ny kampanj för att stoppa opiumodlingarna och polisen känner att de kan kontrollera situationen. De behöver dock hjälp från internationella organisationer som FN för att förbättra infrastrukturen för de som är i behov av det.

Med hjälp av FN är de säkra på, att de kan förstöra opiumodlingarna. De får även hjälp av andra länder såsom Sverige och Kanada. Det är en långsiktig process att bli av med opiumodlingarna.

När det gäller narkotikabekämpningen så arbetar polis, tull och gränsarmén tillsammans. De använder sig även av lärare för att få ut information till ungdomar. Inne i städerna är det polisen som ansvarar för narkotikabekämpningen och vid gränsen är det gränsarmén.

De flesta drogerna kommer från den Gyllene Triangeln, dvs Thailand, Burma och Laos. Tidigare var det opium, som var den mest använda drogen i Vietnam, men nu är det heroin och amfetamin.

Narkotikabeslag under 1999
418 kg opium
60 kg heroin (93–97 % renhet)
400 kg cannabis
75 000 ampuller av narkotiska substanser (oidentifierade)
55 000 doser heroin

Vid ett tillfälle togs 12 000 tabletter amfetamin men de vet inte riktigt hur mycket amfetamin som totalt har tagits i beslag under 1999.

Vid innehav av mer än 100 gram heroin eller 5 kg opium så utdöms dödsstraff genom arkebusering. De senaste åren har de haft över 100 fall, där dödsstraff utdömts. För övrigt har de väldigt höga fängelsestraff men vi fick inte specificerat hur många år de döms till.

Landet är indelat i 57 provinser, som i sin tur är indelade i kommuner och distrikt. Distrikten är indelade i byar eller stadsdelar. På de olika nivåerna finns folkvalda beslutande organ, folkråd, som väljer verkställande organ, folkkommittéer. Storstäderna Ho Chi Minh City, Hanoi och Da Nang har ungefär samma ställning som provinserna.

Provinserna har egen budget och stor frihet i tolkningen av centrala direktiv. Bristen på entydiga lagtolkningar och svårigheterna att ställa myndighetspersoner till svars har gett utrymme åt godtycke som underblåst korruption.

Den högsta juridiska instansen är högsta folkdomstolen, under vilken det finns lokala folkdomstolar och militärdomstolar. Mindre förseelser eller dispyter hänvisas ofta till kommittéer i bostadsområdena.

Vietnam är långt från ett fungerande rättssamhälle och lagarna är ofta otydliga, ofullständiga och inkonsekventa.

Det finns många olika tillvägagångssätt, när det gäller att smuggla narkotika in i Vietnam. Det vanligaste sätten är att smuggla i bagage, klistrat på kroppen eller gömt i bilar. På frågan om de haft personer som svalt narkotika så hade de inte haft ett enda fall. Överste Oahn sade också att de inte har kunskap eller utrustning för att upptäcka detta.

Enligt Riikka så har man i Australien gripit personer, som kommit från Vietnam och som svalt narkotika.

Sedan Vietnam har öppnat sina gränser för turismen så har även turister gripits för narkotikasmuggling. Till exempel försökte tre personer från Hong Kong att smuggla in 18,1 kg heroin, de dömdes till dödsstraff och har avrättats. En taiwanes greps efter att ha tillverkat 234 kg amfetamin i Ho Chi Minh City. Han har också dömts till döden men straffet har inte verkställts än.

De vanligaste brotten, som begås av turister är bedrägerier med falska kreditkort samt prostitution. För övrigt anser de inte att prostitutionen är ett stort problem i Vietnam. Det är olagligt men situationen är inte lika allvarlig som i Thailand.

Det råder en allvarlig trafiksituation i Vietnam och det blir allt fler och fler bilar. Med dåliga vägar och mycket trafik inträffar många olyckor med dödlig utgång och många människor skadas svårt.

Det viktigaste datumet i den vietnamesiska almanackan är Tet-festivalen, då det nya året firas in. Tet firas från den 5 februari och i år är det Drakens År. De första tre dagarna efter nyåret är officiella helgdagar men många vietnameser tar ledigt hela veckan.

Överste Oahn berättade att under Tet holiday dödades 148 människor i trafiken och 800 skadades allvarligt. Några dagar innan vi besökte polisen dog 17 personer i en bussolycka och två motorcyklar kolliderade vilket fick till följd att sex personer dog. När man åker buss genom Vietnam inser man, hur allvarlig trafiksituationen är, t ex kan man se motorcyklar med inte bara en eller två personer på utan även med hela familjer inklusive tre barn!
Enligt överste Oahn är det inte förbjudet att köra med alkohol i kroppen.

Efter vår intervju med överste Oahn tog vi en gruppbild och lämnade över en gåva. Vi lämnade polisstationen och åkte tillbaka till UNDCP:s lokaler, där vi tackade Riikka för att hon hade ordnat vårt möte. Vi tyckte båda två att mötet med polisen hade varit väldigt formellt och stelt till skillnad från vårt möte med polisen på Nya Zeeland. Det kändes som om vi representerade hela den svenska poliskåren.

När vi kom till Bangkok åkte vi till FN:s lokaler och träffade Yngve Danling. Han arbetar i vanliga fall i Göteborg som biträdande chef för Länskriminalpolisen men arbetar just nu för FN och UNDCP. Han talade om för oss, att han aldrig hört talas om, att någon svensk polis har fått träffa polisen i Vietnam. Inte heller är det vanligt, att journalister får intervjua polisen som vi har fått göra. De måste vara ackrediterade i Vietnam för att kanske få en intervju.

Vår Vietnamvistelse har varit otroligt intressant och vi har upplevt mycket och vi tackar Riika Puttonen för att hon tog sig tid att ta hand om oss. Stort tack även till Yngve Danling, som förmedlade kontakten med Riikka och tog sig tid att träffa oss och svara på alla våra frågor vi hade om UNDCP.

Jeanette Andersson
LKP, Narkotikaroteln, Göteborg
Camilla Schwartz
Utryckningen, Norrort, Stockholm

Viktiga årtal i Vietnams historia
938 frigörelse från kinesiskt välde
1802 Vietnam enas under kejsaren Gia Long
1885 franskt välde över hela landet
1930 Indokinesiska kommunistpartiet bildas
1945 Demokratiska republiken Vietnam utropas
1954 Frankrike besegras vid Dien Bien Phu; landet delas
1960 FNL bildas; befrielsekriget börjar formellt
1964 "Tonkin-intermezzot" som på allvar för in USA i kriget

1975 den sydvietnamesiska regeringen faller
1976 Vietnam återförenas
1986 doi moi, reformpolitiken, införs
1992 ny författning stadfäster reformerna