|
Varning för mcdonaldiserad brottsbekämpning! Av Jonas Hartelius Standardiserade rutiner blir allt vanligare i bekämpningen av terrorism, penningtvätt och narkotikabrottslighet. Men systemen riskerar att skapa så många falsklarm, att de hotar enskilda människors integritet. För de flesta vanliga människor är McDonald’s en hamburgerkedja med snabb och säker service, även om matsedeln är standardiserad. För managementforskare är McDonald’s främst ett produktions- och kvalitetssystem. Genom noggranna kontroller från potatisodlare till fritering får pommes fritesen samma kvalitet i alla världsdelar. I boken The McDonaldization of Society har amerikanen George Ritzer (1993) beskrivit hur McDonald’s system bildat mönster inom allt fler verksamheter. Det gäller idag allt från filmproduktion till politik. Grundtanken är att hela tiden satsa på "säkra kort" för att nå säkra resultat. Två viktiga faktorer driver fram mcdonaldiseringen. Den första är, att man slipper utbilda folk under många år, kräva lång erfarenhet från fältet osv. Rutiner och system får ersätta er-farenhetsbaserad kunskap, intuition och eftertänksamhet. Den andra är, att systemen ger skenbart snabba resultat, särskilt om man använder enkla mått på omsättning m.m. Mcdonaldiseringens skuggsida är, att den hårda styrningen hindrar individuella bedömningar. Mcdonaldiserad terrorism Det senaste årtiondet har mcdonaldiseringen spritt sig även till terrorismens område. För att få världsvid uppmärksamhet för sin "sak" som politisk våldsverkare behöver man idag bara kidnappa några amerikanska medborgare eller spränga en amerikansk inrättning, plita ihop en anti-amerikansk ideologi samt visa upp sig med svarta luvor på en hemgjord video. Den snabba uppmärksamheten gör det lätt att dölja för sig själv, att man förbryter sig mot mänskliga rättigheter. För att hålla jämna steg har även säkerhetstjänsternas terroristbekämpning mcdonaldiserats. En viktig del av detta arbete sker genom datorbaserad insamling av personuppgifter från internet, e-post, telefonsamtal, flygbokningar, boklån, inköp osv. Enligt brittiska BBC avlyssnar den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA dagligen över 500 miljoner telefonsamtal, mejl m.m. Från och med februari 2003 har amerikanska myndigheter fått tillgång till europeiska flygbolags bokningsuppgifter, där bl.a. specialbeställda måltider kan röja etnisk tillhörighet. USA:s federala regering beräknas år 2002 spendera 53 miljarder dollar (ca 460 miljarder svenska kronor) på IT-projekt, bl.a. för att utväxla data om enskilda personer. Även globala penningtransaktioner övervakas rutinmässigt i försök att spåra penningtvätt. På liknande sätt har även narkotikahandel och narkotikabekämpning mcdonaldiserats. Handböcker, recept och råvaror för narkotikaframställning kan sökas på internet. I narkotikabekämpningen använder både polis- och tullmyndigheter checklistor över omständigheter, som kan indikera att en grupp eller verksamhet kan vara inblandad i t.ex. smuggling. Det kan vara hotellgäster, som äter alla måltider på rummet, betalar allt kontant osv. för att minimera sina spårbara kontakter med omvärlden. Amerikanska myndigheter arbetar nu med en modell, som kallas "totalt informationsmedvetande" (eng. "total information awareness", TIA). I denna skall alla informationskällor länkas samman till ett supersystem. Avsikten är att få kontroll på alla elektroniska spår, som en människa lämnar efter sig, t.ex. vapeninköp eller gränspassager. Fristående amerikanska experter varnar dock för, att TIA-systemet utöver intrång i den personliga integriteten riskerar att vålla informationsöverbelastning. Profilsystem För att sortera de enorma datamängderna använder man s.k. profilsystem. De bygger på, att personer, som uppvisar vissa indikatorer (t.ex. egenskaper eller beteenden), har förhöjda risker för vissa typer av brott, missbruk, sjukdomar, olyckor eller dylikt. Så är t.ex. sannolikheten, att man skall hitta en ecstasypåverkad person åtskilligt större bland besökarna på ett rejvparty än på ett frikyrkligt syföreningsmöte. Alltså gör narkotikapolisen sina razzior på rejvpartyna. En persons riskprofil kan beräknas med hjälp av antalet "träff" på en lista med mätvariabler. För den statistiska analysen av risknivåer använder man bl.a. en regel som kallas Bayes teorem. Detta säger, att den totala sannolikheten för en händelse, som kan ske inom flera sektorer, är summan av en produkt av sannolikheterna för händelserna inom varje sektor och just den sektorns storlek. Om man tänker sig att russinen i en kaka är ojämnt fördelade så är det totala antalet russin lika med russintätheten inom varje skiva gånger skivans storlek. När man väl valt en skiva att leta inom, bestäms sannolikheten att hitta ett russin endast av den skivan. Effektivt letande handlar om att välja rätt indikatorer för att finna skivorna med flest russin. Alla kakskivor innehåller även deg, alltså felaktigt material, även i mycket tunna skivor. Resultatet blir för många falsklarm. Denna erfarenhet har gjort, att amerikanska myndigheter inte längre får nyttja ras som riskindikator för brott (s.k. rasprofilering). Många falsklarm Mcdonaldiserade profilsystem kan användas för att övervaka miljontals människor. Det stora antalet automatiskt genererade indikatorer riskerar dock att vålla så många falsklarm, att systemen blir ohanterliga. Systemen får alltför dålig specificitet. Även om specificiteten (förmågan att gallra bort falsklarm) är 99 procent kommer vid undersökning av en miljon människor tiotusen larm att vara falska. Vid stora undersökningar med dålig specificitet kan i värsta fall hälften av alla larm vara falska. Det gäller t.ex. om specificiteten är 99 procent samtidigt som den verkliga förekomsten är en procent. Det är förklaringen till, att enklare metoder, som används för en första sållning av drogmissbruk, måste kompletteras med en andra och mer exakt metod för verifikation. Dessutom måste resultatet utvärderas av en särskilt utbildad person, vanligtvis en läkare (i amerikansk terminologi kallad "medical review officer", MRO). En del listor över tecken på narkotikamissbruk, som publicerats i olika handböcker, anger tecken, som var för sig har låg specificitet. Trötthet, svaga skolprestationer, röda ögon osv. kan förekomma vid ett stort antal sjukdomar eller stressreaktioner. Att bara trava indikationer som samlade bevis i tron, att de är oberoende går inte, eftersom många tecken kan förekomma i sammansatta symptombilder, s.k. syndrom (av grek. "syn" = tillsammans och "dromos" = löpa). Orsaken är, att de påverkar samma delar av nervsystemet. Så kan t.ex. hyperaktivt beteende, forcerat tal och stora pupiller uppträda både vid amfetaminpåverkan och vid maniska tillstånd. En del tidigare accepterade indikationer på drogmissbruk eller langning är numera så allmänt förekommande, att de inte längre har någon signifikans. Omkring en fjärdedel av alla amerikanska dollarsedlar (i vanliga valörer) bär spårmängder av kokain. Så innehav av en sedel med sådana spår har ringa eller intet bevisvärde. Det samma torde numera även gälla för kopplingen mellan s.k. rastafrisyrer och haschmissbruk. Även inom arbetslivet finns tendenser att mcdonaldisera insatserna mot narkotikamissbruk. Främst gäller detta storskaliga testprogram. Sådana kan vara värdefulla för att tidigt fånga upp missbruk och avhålla från fortsatt drogintag. Men testerna måste kopplas till ett sammanhängande system för analys och åtgärd för att inte vålla ohanterligt många falsklarm. Dåligt skötta massundersökningar gör det till ren hasard, om brott, missbruk eller liknande störningar skall uppfattas så tidigt och tydligt, att de kan analyseras och åtgärdas. Till slut måste någon enskild människa gallra bland alla uppgifter och göra en utvärdering. Vanligtvis saknas kompetens och resurser för att göra detta med omsorg och eftertanke. Felaktiga persondata, som skickas runt inom IT-system tenderar också att få ett "eget liv", dvs. fortsätta att leva även efter att de rättats i det ursprungliga registret. I värsta fall kan det gå som Vallée (1984) beskrivit i ett ödesdigert fall från Frankrike. En civilklädd polisman sköt en förare, som köpt en begagnad bil i laga ordning några dagar tidigare. Polismannen hade nämligen fått uppgifter om, att bilen var stulen, eftersom det centrala registret inte hade uppdaterats, när bilen återbördats. Skjutningen resulterade i livshotande skador, men polismannen ställdes aldrig till ansvar. Polismannen uppfattade bilägaren och hans passagerare som farliga brottslingar, medan bilfolket uppfattade polismannen som rånare. Misstaget orsakades av felaktiga datauppgifter. Begränsande faktor Den begränsande faktorn i alla mcdonaldiserade system är människan och hennes analysförmåga. En kompetent analytiker klarar inte ens att granska 1 000 ärenden om året. Om larmen kräver källspårning och eliminerande av alternativa förklaringar, blir antalet ärenden mindre än 100 per år. Vid komplicerade ärenden med fältarbete, kvalificerad registersökning, kontroll mot kända modus operandi osv. kan det bli fråga om högst tio per år. I fall, som använder utländska källor eller berör människor från andra kulturer, tillkommer stora psykologiska, kulturella och språkliga svårigheter att utvärdera material. FBI, som troligen har världens mest avancerade IT-baserade system för att spåra potentiella terrorister, fångade före den 11 september 2001 upp många vaga indikationer på terroristangrepp. Det var bl.a. larm om, att potentiella terrorister sökt flyglektioner för att lära sig flyga 747-or. Underrättelser kunde bli liggande i månader i väntan på kompetenta översättare. Allt för mycket material fastnade i den interna byråkratin. Troligen finns inom svensk förvaltning snävt begränsad analyskapacitet av svåra hot mot rättsordningen inom och utom landet. Hur det ytterst ligger till med den saken är en statshemlighet. Men svårigheten för statsapparaten att gå till handling tyder på, att man inte klarar av mer än ett par hottyper åt gången. På 1990-talet tog det ett par år för Säpo att komma fram till, att den våldsbenägna högerextremismen var ett hot mot svenskt statsskick. I slutet av 1990-talet klagade f.d. statsministern Carl Bildt (m) över att säkerhetspolisen misslyckats med att åsiktsregistrera hans f.d. ministerkollega Olof Johansson (c). Inom svensk förvaltning har det hittills funnits begränsad kapacitet att hantera missbruksproblem. Det gäller allt från att fånga upp tidiga signaler på missbruk till att varsebli nya narkotika eller studera nya modus operandi. Utanför "boxen" Slutligen bör man notera att alla "data", som lagras i databaser alltid hanteras under snävt avgränsade premisser. De insamlas, sammanställs och utvärderas alltid som svar på en mer eller mindre tydligt formulerad fråga. Insamlandet sker inom en "box" med tydliga gränser för datatyp, metodsäkerhet osv. Det, som ligger utanför "boxen", kommer inte med. I och med att "boxen" styr datainsamlandet blir risken stor, att verkligheten efterhand kommer att ersättas av en allt större databas. Men nya aspekter kommer sällan att beaktas. Slarvigt formulerade frågor eller mätkriterier riskerar också att ge felsortering av viktiga uppgifter. Ett svenskt exempel på, att man så gott som aldrig frågat efter data utanför "boxen" är, att man inte undersökt den epidemiska spridningen av narkotikamissbruk. Trots att det – inte minst genom Nils Bejerots forskning – är allmänt känt, att epidemiska missbrukare sprider sina drogvanor till andra genom personlig initiering, sker ingen systematisk insamling av sådana data. Ty föreställningen om missbruk bland ungdomar som en "epidemi" ryms inte inom officiell svensk narkotikapolitik. Sådana data skulle emellertid kunna vara avgörande för att bl.a. kartlägga lokal langning, spåra missbrukare i tidiga stadier av deras drogkarriär och ge behandlingserbjudanden, innan missbrukarna utvecklat ett kraftigt beroende och en tydlig avvikaridentitet. Värna integriteten Vad kan man då göra för att värna medborgarnas integritet mot en allt mer mcdonaldiserad terrorist- och narkotikabekämpning? Ett förslag ges i en "Rättighetsförklaring för IT-åldern" av Glastonbury och LaMendola (1992). Där stipuleras, att inga beslut, som direkt påverkar människor, skall få göras endast av IT-system. Det måste finnas en person, som är ansvarig för beslutet. Man bör även lagstifta om, att det för varje register skall finnas en tjänsteman, som är personligen ansvarig för utlämnade uppgifter. Utöver det kan man tänka sig att kriminalisera utlämnandet av felaktiga registeruppgifter om en person. Straffansvaret bör inträda redan vid påvisad felaktighet, eftersom man inte kan förutsäga var uppgiften längre fram blir en avgörande pusselbit i en felaktig analys eller i ett profilsystem med låg specificitet. Drogprover och liknande bör endast få analyseras av ett certifierat laboratorium och utvärderas endast av särskilt utbildade medarbetare. De rutiner och metoder, som används, måste utvärderas systematiskt för att eliminera systematiska felkällor och bygga in bättre kvalitetskontroller. Trots sådana insatser för att förbättra kvaliteten på personuppgifter kommer vi sannolikt under överskådlig tid att tvingas leva med en allt mer mcdonaldiserad brottsbekämpning, tills systemet kraschar av sin egen tyngd eller hedervärda personer drabbas av uppenbara galenskaper. Referenser
|
