Kenneth Olsson, narkotikasamordnare, polismyndigheten i Uppsala län

• Hamburg 2002, Tysklands näst största stad med ca 1,8 miljoner invånare.
• Kraftig minskning av antalet narkotikamissbrukare i centrala delar som området vid centralstationen.
• Knappt någon synlig langning och höjda priser på narkotika.

En frapperande skillnad från 1994 då samma område var en öppen drogscen med langare som markerade revir och hotade oss när vi filmade. Vad har hänt? Främsta orsak till ändringen är en kraftig ökning av polisinsaterna efter en politisk vindkantring, personifierad av politiske kometen domare Schill. Mot­polen är ett radikalt "harm reduction"-program med sprutbyte/sprutrum och en legaliseringsivrare som frontfigur.

Den här studieresan till Hamburg var en uppföljning av ett liknande besök 1994. Då som nu deltog personal från en specialiserad behandlingsenhet för narkotikamissbrukare i Uppsala Kommun, Narkotikasektionen, NS, samt jag själv, narkotikapolis. Fyra av oss deltog 1994. Den gången noterade vi om narkotikaläget i Hamburg;
– "framförallt runt centralstationen och parkerna i närheten kunde vi se horder av påverkade narkomaner. Uteliggare var mycket vanligt och de var i ett bedrövligt skick. Småbarn slängde med bland missbrukarna utan större pardon. Vi kunde också se att organiserade ligor skötte langningen och var känsliga för uppmärksamhet och hotade oss när vi filmade"–.

Då och nu fick vi hjälp av Hartmund Kapp, medlem i Svenska Narkotikapolisföreningen och tidigare narkotikapolis. Han har nu ett antal år sysslat med pressfrågor, först inom Hamburgpolisen och nu som presstalesman på inrikesministeriet, delstaten Hamburg.

Nuläget – inga öppna drogscener

Åter centralstationsområdet 2002 är det en slående skillnad mot 1994. Grovt räknat syntes knarkarna i gatubilden ha minskat med 70–90%. Någon lätt iakttagbar langning förekom ej. Bara enstaka fall av nyskjutna heroinister kunde ses de fyra dagar vi rörde oss i staden. Förändringen började ett knappt år tidigare. Nämnde Schill fick nästan 20% av rösterna i senaste valet på ett program för lag och ordning, bl.a. kraftigt utökad polis (rädsla för kriminalitet upplevdes som viktig valfråga enligt undersökningar). Tidigare regim hade dragit in 1000 poliser och Schill ville nu ha 2000 nya. Hittills har 750 tillkommit.

Ökade polisinsatser

Prio nr 1 i Schills politik; stopp för öppna drogscener!! Metoden kräkmedel hade sanktionerats juli 2001, redan före Schill. Den har använts flitigt mot langarna, vanligen svarta afrikaner. Ett dödsfall med kräkmedel orsakade debatt (en langare med hjärtfel som svalt 42 kokainbollar). Schill m.fl. stod dock på sig. Användning av kräkmedel i siffror;

Antalet langare har minskat kraftigt. En del har tagits av banan genom fängelse och/eller utvisning. De som ändå tas överlämnar nu frivilligt narkotikan.

Polisinsatserna mot narkotika har mer än fördubblats och antalet fall till åklagare och häktning har tredubblats och har bidragit till en tredubbling av knarkpriserna. Hamburgs ledning har deklarerat att staten ska göras otrivsam för langare och kriminella, inte minst utländska ligor. Här finns ca 15 000 asylsökande/illegala invandrare varav 5–6 000 beräknas ha brottsanknytning. Många är afrikaner, ca 2 600, med oklar härkomst. Burkina Faso är populärt som hemland p.g.a. att flyktingar inte återsänds dit. Många är troligen rekryterade till narkotikaligor. Några siffror över lagföring för gatulangning;

Crack ökar kraftigt medan heroin och kokain stagnerar. Givetvis förekommer också cannabis och partydroger i stor omfattning. De ökade narkotikainsatserna har drivit ner langarna i tunnelbanan eller till slumlägenheter. Langningen sker på kvällstid i flera steg via kontakter och är svårspanad. Tillgängligheten för missbrukarna av narkotika har ändå påtagligt försvårats.

Fortsatt skärpning av lagar/föreskrifter aviseras av Schill et consortes, bl.a. utvisning från staden med 10 dagars omhändertagande som sanktion. Redan nu kan ett tillfälligt omhändertagande göras över natten med frigivning 08.00 dagen efter.

Besök på polisdistrikt S:t Georg

Vi togs emot av chefen för en polisstyrka om 50 man för bekämpande av narkotikabrottslighet och viss prostitution, Thomas Ohlmeyer, samt narkotikapolisen Raimo Kossakowski. De arbetar i första hand mot crack/kokain, heroin och bensodiazepiner.

Sista året har man förpassat 650 personer i fängelse och anmält 6000 narkotikabrott/överlåtelser. Beslag har gjorts av 200 g crack från gatulangare, 1,4 kg cannabis och 22 g kokain samt 1044 småförpackningar i form av kokainbollar. De bekräftar, att langningen sköts av svarta afrikaner på kvällstid och framförallt i tunnelbanan. Det har blivit svårare att spana.

Vi ledsagades till polisen av Sven Kammerahl från Der Drogenbeuftragte, (miljö- och hälsovårdsmyndigheten ungefär motsvarande vår socialtjänst) där vi varit innan. Han satt också med under besöket hos polisen. Det föll sig naturligt att fråga om samarbetet mellan polis och socialtjänst. Jodå, man hade gemensamma möten, dock mer om generella problem. Sekretess hindrar konkret rapportering polis – socialtjänst. De förvånades över att svensk polis ska rapportera till socialtjänsten. Raimo visade oss sedan distriktet. Han pekade ut portar där missbruk (ofta crack) kunde förekomma men sade att patrullerande poliser höll noggrann koll. Jag frågade Raimo om det inte var en motsättning mellan hans arbete att försvåra narkotikahantering och den "harm reduction" i form av sprutstugor för injicering/sprutbyte som samtidigt bedrivs. Nja, narkomanerna måste ju ta vad de var tvungna att ta någonstans!

Socialtjänst och Harm reduction

Nyorienteringen har i förstone alltså handlat om ökade polisinsatser och skärpta lagar. Också samarbetet mellan myndigheter ska dock förbättras och intensifieras. Här kan det efterhand bli större problem eftersom en stor del av de sociala insatserna för narkotikamissbrukare handlar om sprutbyte/injiceringsutrymmen. Planer finns i alla fall på att koncentrera och förflytta sådana verksamhet mer i skymundan.

På socialtjänsten uppskattade Sven Kammerahl antalet tunga missbrukare till mellan 7–12 000 (då räknar man överhuvudtaget inte med cannabis och knappast heller amfetamin/ecstasy). Enbart i metadonbehandling finns 3–4000 missbrukare och programmet är lättillgängligt. Det finns också avgiftningsresurser och poliklinisk behandling.

Vi fick intrycket att de här resurserna är ganska begränsade. Däremot finns nio ställen av drop in-typ med särskilda rum för intagande av narkotikan samt sprutbyte. Ett mått på verksamheten är, att 1 miljon sprutor delas ut årligen. En åldersgräns på 18 år rekommenderas men yngre kan förekomma.

Norbert Dworsky, harm reduction personifierad

Vi fick också träffa den ansvarige för harm reduction i Hamburg, Norbert Dworsky, också förf. till en bok i ämnet. Han hör till en fristående förening (finansierad av Hamburg) som driver den här verksamheten med sprutstugor.

Enligt Dworskys historieskrivning så fungerade i slutet av 80-talet ej det traditionella sättet att arbeta mot droger. Tunga missbrukare var ej motiverade att söka behandling. Det blev därför viktigt att få kontakt med klienter, inte minst p.g.a. den snabbt ökande hiv-problematiken.

Det startade med ett natthärbärge. Sedan tillkom medicinsk omvårdnad följt av sprutbyte. På det viset nåddes nya grupper av missbrukare, enligt D. Inriktningen var; a) överlevnad b) en stabiliserad situation c) avslutat missbruk (vanligen byte till metadon). De flesta var heroinister. Nästa steg blev sprutstugor.

Bakgrund; missbruket skedde öppet även inför barn, vilket var impopulärt och upprörde. Därför måste man visa var missbruket kunde ske utan att störa, alltså sprutstugor, som inrättade, enligt D, med stöd av affärsmän och polis (det första spruteriet i Tyskland öppnades i Frankfurt 1993).

En ny situation har utvecklats bland missbrukar­na. Kokain/crack blir vanligare och blandas med heroin. Även annat tas i ett multiblandmissbruk. Allt snurrar snabbare, påverkan är kortare och nya doser måste skaffas snabbare. Ofta är missbrukarna ej kontaktbara. Det nämndes att gatuheroinet håller ca 30% och kokainet ca 40% i renhetsgrad.

Kokain för snortning är svårare att få tag i än crack. Trots sprututdelning och utrymmen för injicering så menade D att man uppmuntrar rökning av heroin istället för injicering (dock tilläts ej rökning av narkotika i den sprutstuga vi senare besökte). D ville gärna påpeka, att dödliga överdoser minskat från 150/år till 100/år senaste åren. Han deklarerade också, att hans åsikt är, att narkotika ska legaliseras, så att alla, som "behöver" narkotika också ska få det.

Besök på sprutstuga Café 3, Kaiser-Friedrich-Ufer 28

En barackliknande byggnad i två plan. I entréplanet finns ett litet café och rum för sprututdelning och injicering. Ca 40000 sprutor per år byts här spruta mot spruta (utanför huset i en tunna låg dock en mängd sprutor och kanyler). En låg siffra p.g.a. ocentralt läge förklarade den ansvarige. Han sade också att ca 50% av gästerna var rekreationskonsumenter, som kom för att injicera "säkert". Det fanns också de som "bara" tog heroin till helgerna. Hur många som hamnar i tungt missbruk av konsumenterna var mer oklart. Det nämndes dock yuppies som kört slut på kroppen och i det skedet börjat frekventera sprutstugan.

Åldern på klienterna är i snitt 30–33 år och 60% är män. Eget boende har 65%. Lika många saknar inkomst och får bidrag om 250 euro/mån plus bostadskostnad. Till sprutstugan kommer bara tyska missbrukare men inte några invandrade dito. Varför var oklart.

Numera har missbrukarna blivit mer pressade p.g.a. polisoffensiven. Det är svårt att få tag i knark. Istället för att enkelt köpa på gatan är det nu mer komplicerat att köpa i tunnelbanan. Detta frestar på mer än ökat pris. Särskilt heroin var tidigare billigt men kostar nu mellan 50–100 euro/g.

I injiceringsutrymmet tas 6 missbrukare (två platser avsedda för kvinnor) in per omgång och får stanna en halvtimme. Vid borden finns de attiraljer som behövs för hanteringen inkl. plåster och desinfektionsmedel. Missbrukaren får (frivilligt) fylla i ett papper med en kod för personuppgifter. Överdoser, 20–30, inträffar varje månad som fordrar akuta insatser (snabbingång för läkare/ambulanspersonal finns). På det övre planet finns administration och ett större rum för någon form av motivations/lågtröskelbehandling.

Sammanfattande reflexion

Att den nya politiken rönt framgång i att minska det öppna missbruket och langningen kunde lätt ses. Skillnaden jämfört med 1994 är mycket påtaglig. Eftersom missbrukarna upplever det jobbigare att knarka så kan det nog ge viss effekt på den totala missbruksutvecklingen.

Svagheten är att det å ena sidan görs restriktiva, eller snarare repressiva, insatser och å andra sidan finns ett omfattande system för att underlätta missbruket. De direkta personliga konsekvenserna för missbrukarna är begränsade. Missbruket i sig är ju tillåtet och visst utrymme för eget innehav finns fortfarande/prioriteras ej. Cannabis negligeras i stor utsträckning även om beslag görs.

Samarbete mellan myndigheter är långt ifrån det i Sverige även om förbättringar synes ha skett. För mer varaktiga, djupgående positiva förändringar behövs restriktiva insatser hos andra än polisen. Tidigare – tydligare konsekvenser vid narkotikaanvändning och mer behandlingsresurser. Annars riskerar det stanna vid att synligt missbruk/langning trycks undan. En begränsad förbättring som affärsmän och folk i allmänhet låter sig nöja med.